Det politiskt korrekta hatet mot muslimer
Hur human är föreningen Humanisterna? Igår gav journalisten Henrik Arnstad dem en bredsida: "Humanisternas möte i Stockholm urartade till rasistfestival". Jag har debatterat med några av deras medlemmar på nätet, och om de är representativa för Humanisterna som helhet är nog Arnstedts beskrivning ingen överdrift:
”Nu vaknade Humanisternas möte till liv efter att ha halvsovit sig igenom inledningen. En kvinna i publiken sade sig veta att alla ”med sjal på huvudet” i själva verket var ”förtrupper” åt islamister, som kommer att ta över Sverige. Hybbinette sade inte emot, utan nickade medhåll. En man i publiken höll en längre konspirationsteoretisk utläggning om hur ”muslimerna” tar över världen via FN och dessutom har mördat 220 miljoner människor. Återigen inga protester från Humanisternas ordförande i Stockholm.”
Egentligen borde Humanisterna vara en förening som man ville krama ihjäl. Jag vill ju också ha ett samhälle där religionen tar mindre plats, och definitivt inte har något inflytande över politiken. Men de har precis som liberalerna kapitulerat för tidsandan. Det enda hot man verkar se mot sitt fina, toleranta, liberala samhälle är skäggiga/slöjbeklädda muslimer. Och i toleransens namn får man visst vara hur intolerant som helst mot dem.
Högerextrem rasistisk intolerans; ett betydligt mer relevant hot mot Sverige än Osama Bin Laden, verkar inte registreras på Humanisternas radar. Vilket kanske beror på att extremhögerns militanta muslimhat och Humanisternas missionerande islamofobi utgör två noter i samma symfoni?
I det Sverige jag växte upp i var religion en privatsak. Det socialdemokratiska samhällsbygget tog en omväg runt kyrkorna och gjorde dem nästan betydelselösa genom att ersätta deras religiösa gemenskap med en politisk. Men det fanns ändå plats för såväl statskyrka som pingstvänner, Jehovas Vittnen, Livets Ord, buddhister, muslimer, judar och kristdemokrater. Vi övriga kunde tycka vad vi ville om en del av avarterna i frikyrkorna, men inte fan inbillade vi oss att vi skulle tvångsassimilera deras medlemmar och avkräva dem någon slags lojalitetsförklaring till "svenska värderingar".
Nu börjar det lukta 30-tal igen. Hatkampanjen mot muslimer påminner om den antisemitiska hysterin då. En stor och spretande grupp individer från en mängd olika länder klumpas ihop till ett hotfullt block med en gemensam dold agenda (att ta över världen!). Muslimska barn beskrivs som trojanska hästar. För ni visste väl att muslimer har en lömsk plan att ta över våra västerländska samhällen genom att knulla som kaniner? Genom en mängd förvrängningar av Koranen och andra texter försöker man ta ifrån muslimer varje uns av normal mänsklighet. Det är deras heliga plikt att döda otrogna. De är pedofiler. De är våldsfixerade. Alla terrorister är muslimer. Och så vidare.
Inget kan väl vara mer politiskt korrekt idag än idén att "muslimer måste lära sig att tåla lite skit". Den
muslim som lackar ur när Lars Vilks mixar homosexualitet och islam ska spännas fast framför skärmen med ögonen uppspärrade Clockwork Orange-style. Toleransens krigare har nolltolerans mot andra människors spärrar och hämningar - så länge ”andra människor” är muslimer. Ibland får ju någon annan etnisk grupp en släng av sleven också.
Nyligen censurerade folkpartisten Mathias Sundin en konstutställning som gjorde det mest förbjudna - jämförde Israels behandling av de ockuperade palestinierna med nazisterna behandling av judarna. Då var det plötsligt inte tal om att Israel och dess anhängare måste lära sig tåla lite skit. Man kan ju diskutera om jämförelsen med nazisterna är så lyckad. Men det man inte kan diskutera är den uppenbara dubbelmoralen som det politiska etablissemanget lagt sig till med - där kränkningar av muslimer och islam allltid i alla lägen försvaras av toleransens korstågsriddare, medan kränkningar av och kritik riktad mot andra minoritetsgrupper grupper fördöms.
Den amerikanske superbloggaren Grenn Greenwald har skrivit en hel del om den här dubbelmoralen, som såklart är ännu mer avancerad och systematiskt tillämpad i USA:
”Nothing is easier, or more common, or more valuable, than inducing people to believe that one discrete minority group is filled with unique Evil, poses some serious menace to their Safety, and must be stopped at all costs. The more foreign-seeming that group is, the easier it is to sustain the propaganda campaign of fear. Sufficiently bombarded with this messaging, even well-intentioned people will dutifully walk around insisting that the selected group is a Serious Menace.
"The Muslims" are currently the premier, featured threat which serves that purpose, following in the footsteps of the American-Japanese, the Communists, the Welfare-Stealing Racial Minorities, the Gays, and the Illegal Immigrants. Many of those same groups still serve this purpose, but their scariness loses its luster after decades of exploitation and periodically must be replaced by new ones.”
Mattias Gardell är inne på samma spår i Aftonbladet idag:
”Under tidigt 1900-tal var det judar som upplevdes som hotfulla. Om inte ”invasionen” av judar stoppades ”bliver Sverige snart ett av dem behärskat och utsuget folk”, anförde en riksorganisation av handelsmän 1911. Fruktan för den judiska världskonspirationen bekräftades av svenska kriminalpoliser i ett betänkande från 1921. ”Det torde näppeligen numera kunna bestridas att det var judar som planlade och ledde revolutionen i Ryssland, Tyskland och Ungern. Detta såväl som det förhållandet, att judarna stå i spetsen för arbetet på en tilltänkt världsrevolution, är bevisat”.
Idag varnar terrorismexperter och Sverigedemokrater för landets muslimer som påstås delta i en världsvid sammansvärjning för att upprätta ett globalt kalifat.”
Problem uppstår ibland, när någon av de mer ärliga toleransförkämparna snubblar över dubbelmoralen. Fredrik Segerfeldt skrev nyligen på Newsmill:
”Tidigare har jag skakat på huvudet när vänstern har ifrågasatt liberalers antirasism. Men hyckleriet är slående när liberaler stoppar utställningar med hänvisning till antisemitism. Det är tydligen okej att häckla muslimer, men inte judar eller israeler. Det var alltså inte yttrandefriheten som var det viktigaste under debatten om Muhammedkarikatyrerna och Vilks rondellhundar, utan att slå på muslimer”.
Även på 30-talet fanns det en och annan ärlig liberal - Torgny Segerstedt är väl det lysande exemplet - som inte sveptes med i tidsandan. Som helhet är borgerligheten dock på inget sätt vaccinerad mot rasism och högerextremism. Tvärtom, det är politiska rörelser som korsbefruktar varandra. Tillsammans utgör de en effektiv bromskloss mot alla försök från de lägre samhällsklassernas sida att använda rösträtten till att omfördela pengar och makt från samhällstoppen till botten.
AB 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, Exp 1,
