Nuförtiden vet jag faktiskt inte riktigt vad Janne Josefsson brinner för. Mer än att nita Lars Ohly. Hans granskning av vänsterpartiet 2005 må väl vara hänt. Det fanns en del frågetecken att räta ut där och om partiet och dess partiledare inte svarade bra på frågorna då så gav det kanske en möjlighet till eftertanke och politisk mognad sen.

Men onsdagens tramsiga, småaktiga attack, tajmad några dagar innan valet för maximal skada, vad motiverade den? Hur kände Lars Ohly privatpersonen 1989 när Berlinmuren föll? Är det en viktig fråga att upprepa en gång till i valrörelsen 2010?

Om svaret är ja, varför inte ställa liknande frågor till fler? Vad kände Jimmie Åkesson när apartheidsystemet i Sydafrika rämnade? Vad kände de moderater som försvarat samma system? Vad kände Jan Björklund när Israel började bygga sin apartheidmur på ockuperat territorium? Vad kände svensk borgerlighet när samma land anföll Libanon och massakrerade drygt tusen civila, många barn? Vad kände de inför Israels senaste massaker i Gaza? Vad kände Jan Björklund när USA anföll Irak och inledde ett krig som skulle kosta drygt en miljon irakier livet? Vad kände Carl Bildt? Vad kände MUFs ordförande Niklas Wykman när Israel slaktade hjälparbetare ombord på Mavi Marmara? Vad kände svensk borgerlighet när högern i Venezuela försökte störta en demokratiskt utsedd regering med våld? Eller när folkpartiets partikamrater i Honduras lyckades med detsamma?

Såna frågor skulle vara besvärande för den svenska högern, minst sagt. Inte minst eftersom det inte bara handlar om saker som hände för länge sedan och hållningar som omprövats. Borgerlighetens överslätande av skurkregimers brott sker mitt framför våra ögon. Kan fortsätta ske eftersom ingen ställer dem mot väggen och avkräver dem den sortens svar som Janne Josefsson och massmedias bandhundar avkräver Lasse Ohly. Med den skillnaden att Ohly ställs till svars för saker han inte tyckt på väldigt länge, om han någonsin gjort det.

Att i efterhand uppröras över historiska misstag och de som begick dem kräver ärligt talat inte mycket. Varken av mod eller insikt. Vem utmanar man genom att dunka ner en före detta kommunist som sedan länge gjort avbön? Mer lättsmält journalistisk, som stryker makten mer medhårs än så, får man leta efter. Att utmana idag rådande sanningar däremot, det kräver mod att våga sticka ut hakan. Jag vill gärna tro att den Janne Josefsson jag respekterade en gång hade vågat jaga också Jan Björklund och Niklas Wykman. Hade orkat ställa makthavarna mot väggen med frågan: varför tycker du så nu, inte bara varför tyckte du så då?

"Folkmajoritetens dom över partier vilkas makt endast kunde upprätthållas med hjälp av repressiva medel, som hemlig polis, Gulag, deporteringar, inmarsch, ockupation, berövande av medborgarskap och avrättningar hade med rätta  blivit hård". Så summerar vänsterpartiets Vitbok östatskommunismen.

Hur kommer framtidens folk att summera vårt nuvarande politiska och ekonomiska system? Ett system som snabbt skaffat sig möjligheter till övervakning och kontroll som skulle gjort östtyska STASI gröna av avund. Jag talar om FRA-lag, IPRED, ACTA, buggning, The PAtriot Act, FISA. Listan kan göras mycket längre. Ett system som istället för Gulag har Guantanamo, Bahgram och hemliga fängelser i tredje länder. Ett system fastlåst i permanent krigföring mot några av jordens fattigaste länder. Ett system som ockuperar och bombar. Avrättar och kidnappar. Ett system som vid behov sätter sig över alla lagar. Ett system som låter 40000 barn svälta ihjäl varje dag, när bara en bråkdel av världens militära utgifter skulle räcka till mat, vatten och sjukvård för dem och alla världens fattiga.

Janne Josefssons försök att sätta dit vänsterpartiet liknar alltmer sekteristen som sitter och rabblar gamla oförätter, med bäst före-datum sedan länge passerat. Det är såklart bekvämt om han inte orkar, eller vågar, ta sig an medlöparna till dagens auktoritära, militärt aggressiva kapitalism. De som utan att blinka försvarar massakrer på oskyldiga och brutala anfallskrig. Eller de rena rasisterna och nazisterna som förespråkar nutida apartheid. Det är också smart om han behöver tvätta bort en stämpel som partisk vänsterjournalist, den som egenhändigt sänkte moderaterna 2002. Men jag har svårt att se det som relevant journalistik. Och det är inte att stå på de svaga och utsattas sida.