Frågan är hur många svenska vapen som använts mot de som demonstrerar för demokrati och mänskliga rättigheter de senaste veckorna? Sverige exporterar nämligen vapen till diktaturerna Tunisien och Egypten. Företrädare för Broderskapsrörelsen, Kristna fredsrörelsen och Svenska muslimer för fred och rättvisa skriver idag i SvD:

"Sedan 1980 har Sverige exporterat krigsmateriel till Tunisien varje år utom tre och exporten omfattar såväl luftvärnsrobot 70, radarövervakningssystem som handeldvapen, sprängmedel, lasersikten och ammunition. Sammantaget uppgår värdet till omkring 350 miljoner kronor. Liknande export har även skett till Egypten.

Listan över auktoritära regimer som kontinuerligt köper svenskt krigsmateriel slutar dock inte där. En av de mest brutala regimerna i världen är också en stor kund: Saudiarabien. Under 2009 översteg värdet av den svenska vapenexporten till diktaturer 1,5 miljarder kronor."

Att USA backar upp arabvärldens diktaturer militärt och ekonomiskt är väl ingen överraskning för den som vet hur imperiet brukar agera realpolitiskt, bortom de retoriska dimridåerna om demokrati och mänskliga rättigheter. Men att Sverige, som en gång faktiskt hade ett utrikespolitiskt samvete och ett anseende att vårda, säljer vapen till skurkar som Mubarak och Ben Ali är hårresande. Det är också ett ställningstagande från vår borgerliga regerings sida, för diktatorerna, mot deras förtryckta befolkningar.

Nu reser sig dessa befolkningar och kräver sin mänskliga värdighet tillbaka i ett jublande revolutionärt rus, som på några korta veckor förvandat hela arabvärlden, för några månader sedan en av de mörkaste och mest instängda delarna av vår värld, till en enda stor turbin av energi som vädrar ut den gamla unkna luften av år av förtryck. När de störtat sina förtryckare, vad kommer de då att tänka om deras medhjälpare i väst? De som pumpade in vapen och pengar? De som, in i det sista, försvarade dem? Som USAs utrikesminster Hillary Clinton, som för bara några dagar sedan hävdade att regimen i Egypten är "stabil och reformvillig". Som den israeliska minister som dold bakom anonymitetens slöja igår uttryckte att det "inte var rätt ögonblick" för en demokratiseringsvåg i arabvärlden. Som den franska högerhäxa till utrikesminister som på fullt allvar begärde franskt stöd till Tunisiens polis och militär för att slå ner demonstranterna. Eller som den svenska regeringen, skyldig till vapenexport till några av de värsta skurkarna i regionen?