Som vanligt så har kravet på flygförbud kört fast i FNs säkerhetsråd. De tunga G8-länderna vägrade också att ställa sig bakom ett sådant häromdagen, för vilket Khadaffi snart tackade Angela Merkels Tyskland och de andra länderna som agerat bromskloss. Han lovade gynnsamma oljekontrakt framöver som tack för frikortet för fortsatt massaker på civila med tunga vapen. USAs Barry Obama har visst fortfarande inte riktigt bestämt sig för om han tycker att det är mödan värt att hjälpa de libyska frihetskämparna med ett flygförbud, något som vore en baggis med tanke på den gigantiska militära kapacitet han som amerikansk överbefalhavare förfogar över. Så ser vi återigen vad västvärldens ledares fina tal om demokrati och mänskliga rättigheter mynnar ut i. När det väl kommer till kritan är de helt ointresserade av att göra ens den minsta lilla  ansträngning för att hjälpa till att avsätta en av de vidrigaste diktatorerna, vars vanstyrda land dessutom ligger i EUs omedelbara grannskap och alltså i högsta grad är vår angelägenhet. Precis som EU och USA hoppades att Tunisiens och Egyptens diktatorer skulle stå emot kraven på demokrati och frihet så verkar man nu välja att sitta stilla och vänta medan diktatorn Khadaffi utrotar varenda jävel som står honom emot. Sen kan oljebusinessen rulla på som vanligt.

Om jag får skämmas över att vara svensk och EU-medborgare en dag som denna, så kan jag iallafall vara stolt över mitt parti. Vänsterpartiet har klart uttalat sitt stöd till upprättandet av en flygfri zon över Libyen. För en vänster som fortfarande har de katastrofala amerikanska militära interventionerna i Irak och Afghanistan i färskt minne var det säkert inte ett lätt och självklart ställningstatagande. Men man klarar av att skilja äpplen från päron och låter inte de heliga principerna skymma sikten för verkligheten. Mycket bra!