Men låt mig ändå gratulera Berit Andnors valberedning, som idag nog tog alla - inte minst det politiska kommentariatet - på sängen genom att föreslå Håkan Juholt och Carin Jämtin till partiordförande respektive partisekreterare för de sociala demokraterna. Vem hade kunnat ana att sossarna skulle lansera vad som förefaller vara två äkta socialdemokrater till de tyngsta ledarposterna, när folkpartister i fårakläder som Mikael Damberg och Thomas Östros lurade i vassen? Törs vi verkligen tro på att detta kan innebära slutet på två årtionden av högervridning av det socialdemokratiska partiet, som väl tydligast illustreras i just dess val av partiledare under perioden: först kamrer, sedemera godsherre Persson, sedan Sahlinskan, vars enda försonande drag väl var att hon väntade med att avslöja hur långt åt höger hon faktiskt stod tills efter att hon kastat in handsken och meddelat sin avgång.

Valförlusten verkar uppenbarligen ha sparkat igång socialdemokratins grå celler. För den här ständiga ökenvandringen högerut som resulterat i en rekordsvag socialdemokrati har inte varit följden av någon direkt tankemöda, bara ett tankeslappt flytande med strömmen. Men precis som dess syskonpartier på andra håll i Europa verkar den svenska socialdemokratin nu insett att de inte vinner val genom att omvandla sig själva till ett moderaterna light. Det syntes i Kriskommissionens rapport, och det syns i att den socialdemokratiska valberedningen navigerat skickligt mellan blindskären Damberg och Östros, för att slutligen angöra en tryggare brygga. Mats Knutsson och resten av de politiska kommissarierna lär inte bli glada.

Bloggat: Krassman, Peter Andersson,