Slutet på Erik Almqvists politiska karriär?
S
verigedemokraternas uttalade strategi - att vinna "trendväljarna" på Stureplan, Stockholms rövhål - fick sig nog en törn i helgen efter riksdagsmannen Erik Almqvists urspårning. Det blir ju lite svårt att mingla runt i VIP-rummen med de andra tråkmånsarna om man gjort sig till persona non grata i dörren.
I vanliga fall brukar jag när jag hör om ett krogbråk med dörrvakter inblandade anta att vakterna ska hållas minst till hälften ansvariga. Dörrvakter är inga charmtroll. Men det är nu inte Erik Almqvist heller: Jinge påminner om hans tidigare urspårningar, bland annat attacken på Soran Ismael och de inhandlade nazikläderna. Att SD-are har problem med alkoholen och tenderar att bli våldsamma är väl inget att direkt stoppa pressarna för. Men några saker gör Erik Almkvists krogslagsmål lite extra intressant:1. Han hade egen SÄPO-eskort med sig, som enligt SvD var tvungen att gå emellan och senare överlämnade riksdagsmannen till ordningspolisen. Om det stämmer att Almqvists egen eskort håvade över honom till krogsnuten så måste han ha betett sig skapligt illa. Och det faktum att annan ordningspersonal än krogvakterna fanns på plats under bråket gör ju att vi - för en gångs skull - faktiskt kan se fram emot att få veta vad som egentligen hände. I vanliga fall dömer ju domstol per automatik i enlighet med dörrvakternas utsaga.
2. Enligt Almqvists egen berättelse så ska han ha frågat dörrvakterna om anledningen till att han inte fick komma in var "hans politiska övertygelse". Det är lite komiskt. Almqvist är knappast den första högerextremist att trampa Stureplansklubbarnas parkettgolv. Hela miljön andas syrefattig elitism och småborgerliga värderingar, även om politik sällan är något som diskuteras, det anses inte riktigt "comme il faut". Men nu vet jag vad jag kan göra om jag mot förmodan skulle vilja gå ut på Stureplan, men blir nekad i dörren: spela politisk martyr inför förvånade dörrvakter som troligen inte tänkt en politisk tanke i hela sitt liv. Det där martyreriet är tydligen så ingrott i den sverigedemorkatiska självbilden att de aldrig kan höra själva hur löjligt det låter. Det är alltid mest synd om dem och är det inte synd om dem på riktigt så går det åtminstone att använda som argument för att komma in i VIP-rummet.
3. Att bli nekad i krogkön är en erfarenhet som nu förenar Erik Almkvist med Sveriges invandrare. Alla vet att (många) krogar har ett inofficiellt kvoteringssystem, och säger stopp när "det börjar bli för svart" i lokalen. Det är alltid nyttigt att vandra i någon annans skor en dag, och Erik Almqvist kan nog behöva alla empatiska insikter han kan få.
4. När SSU-ordförande Anna Sjödin hamnade i ett krogslagsmål - också runt Stureplan vill jag minnas - så innebar det slutet på hennes politiska karriär. Inte särskilt sjysst! var vi många som tyckte då, och tvivlade på dörrvakternas vittnesmål. Kan Erik Almqvists fortsätta som tung riksdagspolitiker efter detta? Mycket hänger såklart på rättsprocessen och SÄPO-vakternas vittnesmål. Och vi vet ju att sverigedemokrater mäts med andra måttstockar än andra politiker. Saker som skulle ha dödat en vänsterpartists eller sosses politiska karriär studsar bara på deras teflon, eftersom massmedia verkar resonera som att alla redan vet att de är knäppa, ingen nyhet där liksom. Men den här gången tror jag faktiskt att det blir svårt för riksdagsman Almqvist. Har SD verkligen råd med fler klantarslen?
DN 1, Svd 1,
