En perfekt privatiseringsstorm?
B
örjar det dra ihop sig till en perfekt privatiseringsstorm? Jag läser på DNs ledarsida, vanligtvis regeringstrogen, att tidningen satt sina murvlar på att försöka gräva i omständigheterna kring Filippa Reinfeldts förskingring av skattepengar. Den så kallade Serafenaffären. Men DN-journalisterna blir inte
klokare på varför en vårdcentral som nyss såldes vidare för 20 miljoner till Capio kunde reas ut för ett par år sedan till Ulf Hallum, personlig vän till Filippa Reinfeldts närmaste man, för den nätta summan 695000 kronor. DNs slutkläm fick mig nästan att hicka: "Vänsterpartiet har polisanmält landstinget. Det är utmärkt. Fast det är genant att det ska behövas en rättsapparat för att utkräva politiskt ansvar."
Nån som minns när DNs ledarsida senaste berömde (v) för något?
Dagens Arena rör också om i privatiseringsgrytan, och se! Fler lik flyter upp till ytan! Ytterligare fyra vårdcentraler i Stockholm, uppbyggda av våra gemensamma skattepengar och av personalens arbete under många år, har sålts för småslantar. Exempel:
"På Fleminggatan i centrala Stockholm finns en trerumslägenhet till försäljning. Utropspriset är 5 475 000 kronor. Sankt Eriks Vårdcentral på samma gata kostade dock bara 1,4 miljoner, och där har vinsten tredubblats sedan verksamheten togs över från landstinget."
I de "nya" moderaternas image ingår att prata högljutt om ekonomiskt ansvarstagande. Det är, som Stockholmsexemplen bevisar, bara skitsnack. Moderaterna förskingrar våra gemensamma tillgångar. Frågan är: vad får partiet i utbyte? Om inte moderaterna hade varit benhårda motståndare till att öppet redovisa partibidrag så hade vi kanske kunnat få veta det. Nu vet vi bara att moderaterna är miljonärernas val.
Apropå dyra lägenheter i Stockholm så ska Peder Pråhl (ja så heter han!), kissblöjekapitalisten som grundat Carema Care, lyxrenovera sin enorma, fyra våningar höga etagelägenhet på Östermalm. För 65 miljoner kronor. Men Caremamannen fortsätter såklart att vara skriven i skattesmitarparadiset Jersey. Carema är ju som alla borde veta vid det här laget tätt knutet till moderaterna. När vanvårdsskandalen blossade upp i höstas så var det till moderata PR-byrån KREAB som företaget kom springande för att få hjälp med krishanteringen. Och det fick de. Inte nog med det - notan för att träna kissblöjekapitalisterna i att undvika svara på kniviga frågor skickades till skattebetalarna. 155.625 kronor.
Vad innebär det för demokratin när politiska partier och rika företag knyts samman i symbiotiska förhållanden?
Ja, det är mycket nu. I Dagens medicin kan man läsa att regimen i Singapore - som förföljer oliktänkade, inskränker yttrande- och pressfrihet och tillämpar dödsstraff - är en av huvudägarna i Carema. Till den skeppas alltså våra skattepengar, med fiffiga upplägg så att kissblöjekapitalisterna själva slipper betala skatt på sina vinster.
Och Dagens Industri skriver om den nya och växande ekonomiska bubblan - skattefinansierade välfärdstjänster:
"Sverige har på kort tid blivit ett av världens mest avreglerande länder för välfärdstjänster. Det är en tillväxtbransch med bubbelvarning där riskkapitaljättarna utnyttjar ett politiskt vakuum med obefintlig kvalitetskontroll."
Kvalitetskontrollen är underordnad kostnadskontrollen, konstaterar DI. I översättning: kissblöjekapitalisterna mjölkar våra äldreboenden och vårdcentraler på pengar. Gamla och sjuka bråkar inte. Säger inte emot. Sverige har blivit en nyliberal lekstuga dit företagen söker sig för att tjäna snabba lätta hackor på våra skolbarn och våra gamla och sjuka. Om vi fortsätter vandra på den inslagna vägen, vet någon var den leder? Vi ser redan att kunskapsresultaten sjunker i skolan. Att privatiseringar inte ger några kvalitetsvinster.
Det är mycket nu. Många droppar små, som sakta urholkar det som varit grunden för det borgerliga systemskiftet - tron på det privatas överlägsenhet. Det sorgliga är att hela det här experimentet egentligen var onödigt. Svaret fanns redan. Privata välfärdstjänster är en dålig idé. Det kunde vi lära oss av USA, där det privata sjukvårdsystemet kostar dubbelt så mycket som det svenska offentliga, och levererar urusla hälsoresultat.
Jag hoppas att det fortfarande finns tid att vända skutan. För en annan lärdom från USA är att när det privata kapitalet väl trängt in med sina tentakler tillräckligt långt i det offentliga, då är det i praktiken omöjligt att avlägsna. Som vi såg när Obama försökte reformera sjukvårdssystemet, men bara gav vårdkapitalisterna mer pengar. Som den amerikanska forskaren Charlene Harrington sade när Dokument Inifrån undersökte de amerikanska välfärdskapitalisterna som nu vill erövra den svenska offentliga sektorn:
"Det går nästan inte att stoppa dem. De har så mycket resurser och pengar. De påverkar regeringen och har alla möjligheter attt kringgå regelverken."
Är vi där redan? Eller kan fortfarande en perfekt storm blåsa ren den offentliga sektorn - grunden för den svenska välfärdsmodellen - från parasiter?
Bloggat: Ett hjärta rött, Nemokrati, Birger Schlaug, Wall Street-bloggen,
AB 1, 2,
