nders Borg rasar igen. Det gör han ofta. Ofta mot bankernas vinster. Det har han gjort vid 24 tillfällen de senaste åren. Sen sänker han skatten lite till för dem, så att de kan göra ännu större vinster. I förrgår rasade Borg mot Googles skatteplanering. Exakt vad han tänkte göra åt saken mer än att rasa framgick inte.

 

 

    Ett mönster som känns igen. För Borg är själva rasandet åtgärden. Det löser visserligen inte problemet Borg rasar mot för tillfället, men det löser kanske moderaternas återvalsproblem. Åtminstone är det nog tanken. Som i allt annat hos nymoderaterna mycket snack och sedan ingen verkstad, eller göra tvärtom.

 

 

    Men när det gäller det Borg rasar mot ikväll, den planerade skatten på finansspekulation ("Tobinskatt") som en del EU-länder vill införa, som tvingar finanspekulanterna och börshajarna vara med och bidra med en promille av sina vinster till statskassorna, vilket är rätt rimligt inte minst då det var finanskapitalet som 2008 utlöste den finanskris som sen dess dränerat statskassorna, där har Borg faktiskt gjort något mer än att bara rasa i svensk media.

 

 

    Som jag skrivit om på bloggen har vår finansminister varit utomordentligt aktiv på EU-nivå för att sabotera Tobinskatten, vilket han också lyckades med. Nu genomför enstaka EU-länder som inser att skatten behövs, inte minst eftersom den minskar risken för framtida spekulativa kriser, den på egen hand. Och Borg krystar fram det ena motargumentet svagare och fånigare än det andra.

 

 

    Slutsats: För att vår finansminster faktiskt ska ta steget från att rasa, med en införstådd blinking till kompisarna i bankstyrelserna - ni vet varför jag gör det här grabbar ;) - till att göra något, så måste föremålet för raseriet vara något som hotar de ekonomiska eliternas makt och pengar på något sätt.

 

 Svd 1, gp 1, affärsvärlden