nnie Lööf, med en månadslön på 150 000 kronor, brukar säga att hon vill sänka ungdomslönerna med 20-25 procent, för att på det sättet skapa fler jobb för unga. Naturligtvis betyder inte det att hon är beredd att sänka sin egen lön, trots att hon aldrig jobbat som minister tidigare och uppenbarligen saknar rätt kompetens för jobbet.

 

 

    Men redan idag är löneskillnaderna rekordstora: Unga tjänar bara 74 procent av vad äldre tjänar. Och ungdomsarbetslösheten är rekordhög den med. Hur kan man då, som Annie Lööf och Jan Björklund, tro att mer av samma medicin, ännu större löneskillnader, ska ge fler jobb istället för färre?

 

 

    Lönesänkningar gör oss alla fattigare. När vi får mindre i plånboken, oavsett om vi är gamla eller unga, så drar vi ner på vår konsumtion. Det gör att ekonomin stannar av. Företag får svårt att sälja sina produkter. Företag tvingas avskeda. Arbetslösheten stiger.

 

 

    Nyliberalerna i centern vet lika väl som jag att lönesänkningar inte är en väg som leder till full sysselsättning. Full sysselsättning hade Sverige under hela efterkrigstiden, och metoden var precis tvärtom mot vad högern idag föreslår. Istället för lönesänkningar och nedskärningar, lönehöjningar och sociala satsningar. Väljer vi den vägen så kan vi återgå till full sysselsättning. Det krävs politisk vilja och mod. Allianzens lönesänkarväg kommer bara att göra oss fattigare.

 

 

    Läs gärna George Monbiots krönika om varför nyliberalismens ekonomiska politik misslyckas överallt där den prövas, men ändå är så svår att bli av med:

 

 

 

SvD 1, 2, 3, AB 1, 2,