Läser hos Jonas Sjöstedt att det är provvalsdags nu. Partierna börjar sätta ihop sina listor inför den kommande valrörelsen, och glädjande nog har Jonas hamnat överst på vänsterpartiets lista i Västerbotten när medlemmarna fått säga sitt. Då tänkte jag passa på att komma dragandes med en gammal käpphäst: det är en ren (human)kapitalförstöring av vänsterblocket att inte ha Gudrun Schyman med på valbar plats inför 2010.

Jag har aldrig slutat vara ett fan av Gudrun, trots skatteaffärer och ökenvandringen i F!. Hon bevisade under sin tid som v-ledare vilken grym politiker hon är, debattglad, mediadarling och utrustad med en vass analysförmåga. Möjligen kan den senare ha tappat lite av sin udd; att lämna vänsterpartiet och bilda F! visade inte på politisk fingertoppskänsla. Men efter två misslyckade valrörelser och inget tecken på att den tredje ska gå bättre anar nog inte minst Gudrun Schyman själv att det är dags att börja leta en nödutgång.

Jag förstår att det låter orealistiskt och långsökt för många partigängare, men som politisk vildhjärna och orealistiker envisas jag; valrörelsen 2010 kommer att bli ett tufft tvåfrontskrig; den borgerliga regeringen kommer att bjuda på formidabelt motstånd, och den främlingsfientliga extremhögern kommer att hetsa mot muslimer och sola sig i medias effektsökerijournalistik. Gudrun Schyman behövs i det röd-gröna laget. Varför inte jämställdhetsminster i den kommande regeringen?

Invändningarna är såklart många. I vänsterpartiet finns det många som är besvikna efter Gudruns avhopp. De rödgröna partierna vill såklart heller inte ge henne och FI någon gratisresa, de konkurrerar ju om samma väljare. De rödgröna partiledarna, särskilt Ohly och Sahlin, kan också antas vara tveksamma till att släppa fram en lyskraftig politiker som kan överglänsa partiledare som har det lite knackigt med den egna populariteten. Och inte minst tycker nog alla tre partierna att de har många egna duktiga kandidater som de vill föra fram. Varför plocka in en politisk vilde?

Men jag menar att det går att lösa det mesta med lite god vilja. Till att börja med skulle Gudrun Schyman själv få visa prov på sådan genom att avstå från att kandidera för F!. Hon skulle representera det parti som ger henne plats på riksdagslistan (förmodligen vänsterpartiet) eller vara oberoende. Ett sätt att komma runt partiernas motstånd mot att offra säkra listplaceringar vore att placera henne på ett osäkert mandat. Det skulle ju föra det goda med sig att det osäkra mandatet därmed också blev lite mer säkert. Gudrun lockar väljare. Och besvikelse och misstänksamhet är överkomligt. Har de tre röd-gröna partierna lyckas bli såta vänner (så verkar det!) på ett år så ska väl även Gudrun få komma in i stugvärmen.

Som brasklapp till detta framdrömda scenario så vill jag lägga till att jag inser svagheten i det. Är Gudrun Schyman själv intresserad? Jag har inte sett några såna tecken. Men jag har alltid sett henne som en mycket ambitiös person. Det måste klia i kroppen på en gammal yrkespolitiker att tvingas sitta som åskådare när man inget hellre vill än kasta sig in i matchen. Och med F! så blir det nog fyra år till på läktaren.