SSom sagt, helt förutsägbart har medias totala urspårning de senaste veckorna gett det lilla rasistiska partiet vind i seglen. I dagens opinionsmätning från SCB seglar det om de små borgerliga partierna och plockar många röster från moderaterna. Man får förmoda att det dunkas ryggar på landets redaktioner just nu, för det här måste väl vara det här man ville?

Genom att ge ett litet obskyrt och högerextremt parti huvudrollen i informationsflödet talar media om för väljarna var det intressanta händer. Exakt hur man resonerat när man kommit fram till att det är just SD som är högintressanta har undertecknad inte riktigt hunnit begripa. Som jämförelse kan man ju påpeka att två av de tre partierna som troligtvis bildar ny regering om ett år även de försökte baxa in sitt budskap i nyhetsflödet förra veckan; vänsterpartiet som antog sitt valmanifest och miljöpartiet på sina kommundagar. Vänsterpartiet fick väl några notiser om den politik som de vill möta väljarna med 2010, miljöpartiet som i någon mån ändå åtnjuter medias gunst fick lite mer täckning för sin konferens. Men jämfört med den sanslösa exponering som det lilla rasistiska partiet får varenda gång Jimmie Åkesson släpper en fjärt är den bevakning media lägger på dessa två troliga regeringspartier en piss i Missisippi. Det ska bli intressanta att se om socialdemokraterna, tio gånger större än det lilla rasistiska partiet, får åtminstone hälften av den mediabevakning som SD solat sig i nu när det är kongressdags även för dem.

Jag förutsätter att media kommer att fortsätta på den inslagna vägen, som nästan garanterar att vi får uttalade rasister i riksdagen om ett år. En annan möjlighet vore att de släpper sin fetisch för det lilla rasistiska partiet och istället börja diskutera svensk rasism och främlingsfientlighet som det bredare fenomen det är. Gustav Fridolin gör ett hedervärt försök i sin dokumentär om fenomenet. För den rasism som Sverigedemokraterna representerar är ju på inget sätt ny eller unik. Myterna och skrämselpropagandan om de främmande återkommer hela tiden. Det är bara hatobjektet för dagen som varierar i linje med vad som är för tillfället lämpligt. Som Fridolin påpekar är t.ex. nutida högerextremas varningar för att muslimerna föder för många barn och kommer att ta över våra vita, västerländska och högst civiliserade samhällen genom överdriven fruktsamhet bara en recykling av tidigare påståenden på samma tema om andra etniska minoriteter, som svarta och zigenare.

Men vi kan tyvärr inte hoppas över hövan på att media ska stå för den sortens kritiska genomlysning av den svenska rasismen. Så det blir upp till oss andra, den stora majoritet som hatar rasism, att slå hål på den skräckpropaganda och de idiotier som är Sverigedemokraternas livsluft, och som lever och frodas i internets stinkande undervegetation av rättshaverism och politisk extremism.

• Uppdatering: I en annan mätning från Synovate har SD inte lika höga siffror. Men de ökade markant i mätperiodens senare del, då media lät partiet monopolisera den politiska nyhetsbevakningen.