arema, Attendo och de andra välfärdskapitalisterna skär guld med täljknivar. Nyligen kunde vi läsa att dessa "riskkapitalister" - som inte tar några risker - får dubbelt så hög avkastning på investerat kapital i de skattefinansierade verksamheterna som när privata företag måste tävla på den vanliga marknaden. Inte konstigt att de gapar och skriker som hungriga fågelungar efter allt större marknadsandelar.
Idag presenterade vänsterpartieten rapport som bekräftar bilden av en tilltagande guldfeber i välfärdssektorn. Välfärdskapitalisternas vinster förra året uppgick till 8,7 miljarder kronor.
(Siffran 8,7 miljarder gäller den skattefinansierade delen av företagens resultat efter avskrivningar, före skatt, inom områdena utbildning, hälso- och sjukvård samt omsorg och sociala insatser år 2010.)
Här debatterar Jonas Sjöstedt mot en centerpartistisk vinsttaliban i SVTs Godmorgon Sverige
Samtidigt som Carema och Vårdföretagarna gått på charmoffensiv - hjälpta på traven av en och annan fackpamp och högersosse - så duggar det en smal men ihållande ström privatiseringskritik i massmedia. Små droppar som urholkar stenen:
Avregleringen av apoteken gav (förutom betydligt dyrare läkemedel) också sämre tillgänglighet. Något som jag själv kännt av när jag försökt hämta ut mediciner på några stora stockholmsapotek.Om det är svårt att få rätt medicin till och med i Stockholms innerstad, hur går det i glesbygdskommuner?
Sen har vi ju SEKO, som kampanjar mot avregleringarna av järnvägen. Med en serieteckning. Som blir censurerad. Och gissa vad? Alla upprörda medborgare som tog i så att de sket på sig när Tintin flyttades några meter på Kulturhuset. De skiter i att ta i när det gäller verklig, statlig åsiktscensur.
Tips till SEKO: Anlita Lars Vilks som sertietecknare nästa gång och be honom att rita in profeten Mohammed i
bilden också. Så får ni ordentlig fart på skrikarna i kommentarsfälten. Alla kränkta vita män som helst runkar upp stridspitten till etnoporr. Folkstorm serverad. Mordhot till efterrrätt.
bland blir saker som kan verka rätt svårbegripliga- som att en massa människor i Pakista
n kan bli så otroligt förbannade på en satirteckning eller en fjantig amerikansk hatvideo om islam - plötsligt lite mer begripliga. Ur DN:
"Obemannade flygplan, drönare, som USA har sänt in i Pakistan har dödat långt fler civila människor än amerikanerna har medgett, visar en gemensam studie från två amerikanska prestigeuniversitet.
Samtidigt är drönarnas effektivitet försvinnande liten: Två procent av alla skadade och döda utgörs av mål på ”hög nivå” bland dem som USA försöker komma åt och döda, rapporterar de två institutionerna i juridik Stanford Law School och New York University's School of Law.
Regeringens tal om "kirurgisk precision" och att drönarna är effektiva verktyg, som gör USA säkrare, avfärdar studien. I själva verket finns klara bevis på att USA:s drönarattacker skadat och dödat många civila, heter det.
Studien refererar till uppgifter som visar att drönarattacker dödade mellan 2 562 och 3 325 personer från juni 2004 till september 2012. Av dessa var mellan 474 och 881 personer civila, varav 176 barn.
Regeringen i Washington har sagt att nästan inga civila dödsfall har förekommit i drönaranfallen."
ag är medlem i Kommunal. Fackföreningen som organiserar vad vi kan kalla "välfärdsarbetare". Kommunals medlemmars löner består av skattepengar som betalas in av oss alla för att saker som sjukvård, skola, äldreomsorg, dagis och personlig assistans ska fungera. Kommunal borde alltså, kan man tycka, vara ett väldigt politiskt medvetet och kämpande fack.
Glöm det.
Sedan nittiotalet har politiker, såväl sossar som borgare, kunnat hyvla av landstingen och de kommunala verksamheterna anställda och pengar, år efter år. Kommunal har suttit tyst och tittat på när förbundets medlemmar fått en alltmer omöjlig arbetssituation. Alltmer jobb ska utföras av allt färre, underbetalda kommunalare.
Samtidigt med nedskärningarna så har alltfler verksamheter privatiserats, lagts ut på entreprenad, slumpats bort för småslantar. Jag har länge jobbat som personlig assistent, en av Kommunals största yrkesgrupper. Vi assistenter vet vad privatiseringar innebär för vår del:
Lönesänkningar
Längre arbetstider
Sämre anställningstrygghet
Orimliga krav*
(*Kollegor berättar hårresande historier om vad de förväntas ställa upp med. En kompis var tvungen att massera sin brukare i timmar. Fast han helt saknade massageutbildning och skadade sina händer. En annan fick bli privatchaufför och köra runt Stockholm i egen bil dagarna i ända. Sexuella anspelningar och krav är inte så sällsynta som man skulle vilja tro. När assistansen privatiseras flyttas hela makten över arbetsplatsen till brukaren, på personalens bekostnad. De privata assistansbolagen ser i brukaren kassakon som ska smekas medhårs. Personalen är utbytbar.)
Situationen ser likadan ut på andra håll. De privata äldreboendena har i genomsnitt tio procent färre anställda. Personalkonstnaden är en av de stora posterna i budgeten och när privata företag tar över och ska pressa fram en vinst ur verksamheten så blir det personalen som tvingas springa snabbare, stressa mer, dricka mer kaffe, få mindre tid över till närhet och prat med oroliga brukare och patienter. I slutändan är det vi som betalar för vårdföretagens vinster med vår egen kropp, med arbetsskador och psykisk ohälsa.
Om detta tycker man att vårt fackförbund skulle kunna ha något intelligent att säga.
Men inte. Kommunals ordförande Annelie Nordström slår fast att det är viktigast att riskkapitalisterna och välfärdsprofitörerna får fortsätta stoppa skattepengar i sina privata fickor:
”Jag tror inte på non profit. Hur man än vänder och vrider på det så behöver alla verksamheter, oavsett hur de drivs, gå med ett visst överskott för att utvecklas. Och jag tror också att det i viss utsträckning behövs vinster.”
”Vi är faktiskt LO:s största medlem. (...) Vår kongress har redan bestämt sig, vi har en plattform att stå på och den utgår från att alla verksamheter behöver gå med vinst för att fungera och utvecklas. Det är också bra för arbetsvillkoren, det är vår grundhållning och det kommer vi givetvis att försöka få gehör för.”
Annelie Nordström framstår här som så korkad att man undrar om hon vore lämpad att vara ordförande i den lokala syjuntan? Menar hon att den offentliga sektorn i Sverige, som aldrig drivits med ett vinst-för-ägaren-motiv, inte har utvecklats? Förstår hon verklighen inte skillnaden mellan att investera eventuella överskott i en verksamhet för att utveckla den (LO:s och vänsterpartiets förslag till en non-profitmodell för välfärden) och att Caremas ägare Peder Pråhl kan plocka ut 65 miljoner i ren vinst av våra skattepengar för att lyxrenovera sin etagelägenhet på Östermalm på 500 kvadratmeter? Om inte är det dags att hon avgår! Jag är helt övertygad om att Annelie Nordström inte talar för en majoritet av oss personliga assistenter i denna fråga. Inte heller för en majoritet av Kommunals medlemmar.
För om vi kommunalare väl vet hur privatiseringar känns in på bara skinnet, så vet vi också att offentliga arbetsgivare kan vara nog så jävliga. Maktfullkomliga kommunala chefer som sparbetingar sina anställda till nervsammanbrott är inte bättre än privata. Privatiseringarna är fel svar, därför att de bara ersätter en chef med en annan. Men det finns en enorm kompetens och kunskap på golvet, bland de anställda själva, som vare sig den nuvarande offentliga driftsformen, eller privatiseringar, tar tillvara. Där borde Kommunals självklara fokus ligga. Inte i att curla banan för Löfven och hans högersossar som är så förtvivlat rädda för att reta upp den stockholmska mediaeliten att de inte törs lägga ett enda politiskt förslag som inte lika gärna skulle kunnat komma ur Reinfeldt och Borgs verktygslåda.
En annan fackpamp med dålig markkänning,TCOs Eva Nordmark, påstod sig tala för sina medlemmar häromveckan när hon varnade för ett vinststopp. Sedan visade det sig att TCO inte hade tagit klar ställning i frågan och att Eva Nordmark mest talade för sig själv.