L

 

    Framförallt har Adaktusson gjort sig känd som en rabiat försvarare av allt Israel tar sig för. Den här krönikan i Metro där han rasar över Jonas Sjöstedts stöd till Ship to Gazas hjälpflotta är underhållande, som propagandakonstverk betraktat. Adaktusson försöker lägga skulden för massakern på Mavi Marmara, där israelisk militär dödade nio hjälparbetare som försökte göra motstånd när de bordade skeppet på internationellt vatten, på offren. En rapport från UNHCR visade att sex av de dödade var offer för rena avrättningar - bland annat skott i huvudet från mycket nära håll - och kritiserade Israel för "wilful killing; torture or inhuman treatment; wilfully causing great suffering or serious injury to body or health". Om detta kan man inte läsa i Adaktussons krönika. Nio personer "miste livet". Råkade dom ramla i trappan?

Israel använde "ofattbart våld" då man stoppade Ship to Gazas hjälpsändningar i somras. Det slår FN fast i en rapport. Man konstaterar att bordningen stred mot Genevekonventionen och att det finns bevis som räcker till åtal på flera punkter, bland annat uppsåtligt dödande, tortyr eller omänsklig behandling och uppsåtligt orsakande av stort lidande. Jag citerar:

M

Det övriga bildmaterialet är också högintressant, och bidrar till att ytterligare torpedera den israeliska förljugna versionen av händelseförloppet. Det som av någon anledning inte tror på passagerarnas ord när de berättar att soldaterna sköt och sårade redan innan det klantiga bordningsförsöket från helikoptern kanske tror på sina egna ögon och öron?

Israeli Attack on the Mavi Marmara, May 31st 2010 // 15 min. from Cultures of Resistance on Vimeo.

Nu återstår bara att se hur massmedia väljer att hantera bildbevisen. Den intressanta parallella historien här är ju hur en massaker på hjälparbetare rapporterats i västmedia. Med ursäkten att man måste "låta bägge sidors version komma fram" har de hårdredigerade filmsnuttar som det israeliska propagandaminsteriet vill att du ska se rullats om och om igen. Snuttar som trots att de bara visar ett minutkort skeende av en lång attack fått utgöra grunden i en anklagelseakt mot deltagarna i hjälpkonvojen, orkestrerad av deras bödlar.

Aktuelltredaktionen gick snabbt ner på alla fyra och lät sig bli rövknullad av Israels propagandaagenter. Andra var inte mycket bättre. Den som inte sett Lennart Perssons intervju med Mattias Gardell redan borde verkligen göra det. Och sen fundera på om våra licenspengar ska gå till att bistå skurkstaters försök att tvätta blodet från sina händer. Lek med tanken på att Nordkorea eller Iran hade gjort samma sak. Och fråga dig sen om Lennart Persson hade varit så gläfsande ivrig att utsätta de överlevande från massakern för en kombination av korsförhör, nertystning och anklagelseakt.

Det mest hårresande med Aktuelltredaktionens och andras agerande är kanske ändå inte att de lånar sig till svartmålning av hjälparbetare som massakreras på internationellt vatten, även om det är skamligt nog, utan att de till och med ger sina journalistkollegor ombord på Mavi Marmarar fingret. När Israel  överlagt blockerar deras möjligheter att objektivt bevaka händelsen och återrapportera det de ser så borde den självklara journalistiska reaktionen vara att vägra sända någon som helst israelisk propaganda, eller ens låta landets agenter komma till tals, innan journalisterna satts på fri fot, fått tillbaks sin beslagtagna utrustning  och kan berätta vad som verkligen hände. Men i valet mellan journalistisk integritet och solidaritet med de attackerade och fängslade kollegorna, och sin lojalitet med Israel, valde Aktuelltredaktionen, och en del andra nyhetsmedia också, Israel.

E

1. Hur många dödades av israelerna vid attacken? Den allmänt cirkulerade siffran, nio döda, verkar komma från israeliska myndigheter så vi kan nog kallt räkna med att det är lögn och förbannad dikt som det mesta som kommit från det hållet den senaste veckan.  Ytterligare sex personer uppges fortfarande vara saknade, och kan antas vara vara mördade de också. Passagerare på Mavi Marmara har berättat att de sett människor kastas överbord, vilket skulle förklara saken.

Men trots att siffran nio dödade säkerligen är felaktig har den rapporterats utan brasklappar eller betänkligheter av alla stora nyhetsmedia.

2. Passagerare på Mavi Marmara har uppgett att de konfiskerade en lista med framträdande turkiska deltagare från de två tillfångatagna israeliska soldaterna (som sedan släpptes så att de skulle kunna få sjukvård). Israelerna förnekar att en sådan lista existerar. Var det en dödslista, vilket passagerarna själva menar?

I brist på solida bevis så kan man såklart inte rakt av anta att det faktiskt rörde sig om en dödslista. Men å andra sidan: att listan överhuvudtaget inte diskuterats i svenska media, med några få undantag, är intressant. Samma media som papegojar dumpropaganda om "50 Al-Qaidakrigare", eller var det "legosoldater med pengar i byxorna", censurerar uppgifter som rapporterats av journalistkollegor från andra länder. Bör Israels propagandaministerium väga tyngre i svenska massmediers bevakning än Al-Jazeeras reportrar och de ögonvittnen som befann sig på plats?

3. Uppnådde Israel sitt mål med stormningen? I alla kommentarer utgås det ifrån att "något gick fruktansvärt fel". De mer borgerligt lagda sliter sitt hår i förtvivlan när de tänker på hur detta ska påverka Israels anseende. Prioriteringarna är kristallklara. Men alternativet: att Israel faktiskt ville ha en våldsam konfrontation, övervägs  överhuvudtaget inte. Varför? Jag har inte sett någon solid argumentering för att det uppnådda resultatet inte var det önskade, däremot en massa verklighetsfrämmande antaganden.

Vi har utrikesminister Liebermans uttalande från dagen innan bordning om att skeppen skulle stoppas "till varje pris". Uppenbarligen var inte människoliv ett för högt pris, och vem hade väl trott det?

Den israeliska regeringen sammanträdde i en hel veckan innan attacken för att diskutera hur hjälpsändningarna skulle stoppas. Om de hade önskat en annan utgång än blodspillan, varför valde de en nattlig attack? Det fanns andra alternativ. Tidigare båtar har rammats och stoppats med mindre våld. Och varför var det så viktigt att angripa också pressen ombord?

Den som tror att den högerextrema klick som nu styr israelisk politik rent allmänt känner en motvilja mot att döda har uppenbarligen glömt det mordiska anfallet på Gaza 2008 som kostade 1400 palestinier livet.

Den som antar att landet - åtminstone - ryggar inför att döda andra länders medborgare har inte informerat sig tillräckligt om vilken behandling som möter internationella fredaktivister i de ockuperade områdena. Jag har gett några exempel. Eller ta den israeliska attacken på fartyget USS Liberty 1967, då 34 amerikanska besättningsmän dödades. Om inte amerikanska soldater går säkra, vem gör det? (På bilden fredsaktivisten Rachel Corrie, överkörd av israelisk bulldoozer).

Kommentatorer i massmedia och våra politiker verkar automatiskt förutsätta att inget land vill riskera sitt anseende och en kritikstorm från dem själva genom att agera med massivt militärt övervåld. Men behöver Israel frukta utländska massmedia? De som utan att blinka upplåter etervågorna till den israeliska propagandamaskinen i efterdyningarna av massakern? USA är det enda land de egentligen behöver som allierad, och amerikanska massmedia och politiker snubblar över sina egna fötter i sin iver att släta över och sprida dimridåer.

Om man vågar tänka tanken att massakern på hjälpkonvojen faktiskt kan ha varit planerad blir den intressanta frågan: Vad har Israel vunnit på att även denna gång agera som man brukar, alltså med massivt övervåld?

Förutom det uppenbara, att man bevarat blockaden mot Gaza obruten, så framstår Israel återigen som ett land som inte ryggar för något. Man är mobbaren i skolan som först sparkar dig i magen och sedan hånar dig för att du gråter och säger till klasskamraterna att det var du som började, fast alla vet att det det inte är sant.

Israelerna har bankat på stora stridstrumman ett tag och ett anfall mot Iran verkar rycka närmare. Kanske var detta en krigsövning, eller kanske ville man  sända en signal till iranierna om exakt hur långt man är beredda att gå?

Om man ser Israel genom den lins som den officiella propagandan håller upp, en fredsälskande, civiliserad stat, "mellanösterns enda demokrati", så blir detta aggressiva beteende obegripligt. Men om man lyssnar på vad de israeliska politikerna säger till sin hemmapublik faller bitarna på plats. Moshe Dayan, tidigare försvarsminister, menade att Israel måste vara en "galen hund, för farlig för att bråka med". Så när ett kärnvapenbestyckat Israel låter sina skjutglada soldater gå lös på en konvoj med hjälparbetare och fredsaktivister kanske de sänder precis den signal de vill sända?

På hemmaplan verkar den israeliska opinionen berusad av stridslust. Vapenskrammel har sin lockelse, åtminstone kortsiktigt. Samtidigt som den israeliska propagandan trummas ut i alla kanaler så förföljs journalister och människorättsaktivister. Det är en logisk följd av det israeliska apartheidsystemet och det dagliga förtrycket som dess ockuperade undersåtar lever under. Vilken skurkstat kan i längden tolerera kritik och granskning? De inre motsättningarna sliter sönder en sådan konstruktion och fascism står för dörren. Attacken häromdan på Haneen Zoabi, i det israeliska parlamentet Knesset, visar ett land som snabbt är på väg utför. (Zoabi straffas nu för sitt mod och en Facebookgrupp med 100000 medlemmar kräver hennes avrättning.)

4. Och slutligen, en stilla undran över våra svenska israeladvokater: hur långt är de egentligen beredda att gå i sitt stöverslickeri och sitt ursäktande?

Om gränsen inte dras vid att försvara en massaker på en hjälpkonvoj, var går den då? Hur skulle det låta om Israel atombombade Gaza, en idé som tidigare nämnde utrikesminster Lieberman verkar känna en viss sympati för? Skulle det vara förståeligt eftersom det finns "terrorister" där? Skulle man visa bilder på vapen ihopsamlade ur de brända ruinerna? Skulle vi få höra att palestinierna minsann var antisemiter? Skulle det fortsätta att pratas om hur våldsinriktade Hamas var, medan liken fortfarande rykte i Gaza?

Bloggat: Motbilder, Ali Esbati, Approximationer,

intressant.se

V

När Dror vägrade att ge ifrån sig sitt pass om han inte fick ett kvitto kastade sig soldaterna över honom.

- De brottade ner honom, satte benen på hans rygg, bände bak armarna och tryckte ned hans ansikte i marken, berättar Kaplan.

När Dror tittade upp såg Victoria att han blödde från ansiktet och huvudet. Soldaterna band hans händer med hårdplastremmar och låste in honom i ett isolerat rum. När han frågade om de kunde lätta på handfängseln drog de åt hårdare, berättar Mehmet Kaplan.

En timme var Dror isolerad. När fartyget kom in till hamnen i Ashdod släpptes han ut med de andra. Men förödmjukelsen fortsatte.

- Vi fick vandra till bussen relativt ostörda men när det var Drors tur blev det gatlopp. Soldaterna knuffade och sparkade honom mellan varandra, framför alla människor. Sedan ställde de upp honom mot bussen och turades om att gå fram och dra honom i tofsen samtidigt som de skrattade rått. Det var ren gladiatorstämning, säger Mehmet Kaplan upprört.

- Hundratals soldater som bara hade en sak för ögonen - den här mannen vill vi skada öppet, fortsätter han.

R

Det sägs att sanningen är krigets första offer. Och i fallet Israel är det dubbelt sant. Inte bara när landet brutalt attackerar den fria pressen i sitt arbete. Man har också en armé av nyttiga idioter som papegojar även den mest absurda propagandan och begår våldtäkt på både sanningen och Israels offer. Vilken annan skurkstat gratuleras av så många internationella medlöpare?

Bloggat: Motbilder, Paolo Pisoffi, Ung Vänster, Krassman, Röda Malmö, Scaber Nestor,

intressant.se

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,

N

"The Israeli government justifies the raid because they were attacked. This is absolutely not the case," former member of parliament Norman Paech, 72, wrapped in a blue blanket, told reporters in Berlin.

"This was not an act of self-defence."

His comments were backed up by two others on board the convoy when it was raided at dawn on Monday in international waters, MPs Inge Hoeger, 59, and Annette Groth, 56.

"There were sound and smoke bombs and later they used gas bombs. Following the bombings they started to come on board from helicopters."

D

"The organizers are telling me now, they are raising a white flag -- they are raising a white flag to the Israeli army," the Al Jazeera reporter said. "This is after one person has been killed; a civilian has been killed by munition. That number could be more ... Despite the white flag being raised, despite the white flag being raised, the Israeli army is still shooting, still firing live munitions."

Redan innan skeppet bordades var alltså åtminstone två deltagare allvarligt sårade. Och israeliska soldater fortsattte skjuta med skarp ammunition också efter att vit flagg rests.

Israels desinformationsvägg kommer fortsätta krackelera de närmaste dagarna, då fler av offren för massakern, som landet kidnappat och fört in på israelisk mark, får en chans att tala med omvärlden. Israels kalkyl är genomcynisk: genom att kontrollera informationsflödet de första dagarna, då medias uppmärksamhet är som mest intensiv, vill man etsa fast sin spinn i omvärldens medvetande. Men det rimmar illa. Om Israel var offer för en attack, som man påstår, varför skulle man vilja strypa all information förutom den som kommer ut från de egna propagandaagenterna? Ett brottsoffer vill väl att bilderna på brottet ska komma ut till omvärlden? Om man inte har något att dölja, vill säga.

Uppdatering: En växande ström vittnesmål kommer in som sticker hål på Israels lögner. Jag gör en ny post som sammanfattar.

Uppdatering: Glenn Greenwald om Israels informationsblackout:

"Isn't it strange how Plucky, Democratic Israel goes to such extreme lengths to prevent any media coverage of what they do, any journalistic interference with their propaganda machine, in light of the fact that -- as always -- They Did Absolutely Nothing Wrong?  Is physically blocking the media from covering what happens the act of a government that is in the right?"

intressant.se

E

Ingen information har fortfarande släppts om Mattias Gardell

- De blockerade snabbt bloggar och twitter, kommunikationsvägarna. De försöker styra informationen. Därför är det så mycket viktigare att inte upprepa vad de israeliska myndigheterna säger. Vi i den fria världen måste fortsätta arbeta för mänskliga rättigheter och frihet.

Uppdatering: SvD idag har en bra artikel om Israels propagandakampanj:

"Det finns ju ett syfte med att Israel gör viss information så lättillgänglig, nämligen att övertyga de som läser den att Israels version är den sanna. Information är ett maktmedel som går att bruka för att påverka opinionen i olika riktningar."

intressant.se

I

A

En bild som säger mer än tusen ord!

Bloggat: Jonas Sjöstedt, Jens Holm, Helle Klein, Jinge, Mats Engström, Jacob Johnson, Olsson betalar, Politik och Poesi, Emil Broberg, Motbilder, Lasses blogg, Stockholmsvänstern

intressant.se

S

Antisemitkortets värde har devalverats hårt på sistone, det förstår nog till och med de mest fanatiska Israeladvokaterna. Det är en rätt förutsägbar effekt av det ständigt används för att tysta berättigad kritik mot landet genom att påskina att kritikerna hatar judar. Med samma logik engagerade sig inte miljoner människor världen runt mot apartheidstaten Sydafrika på 80-talet för att de trodde på rättvisa och antirasism, utan för att de hatade vita.

Anklagelserna om antisemitism är ständigt förekommande, men brukar nå nya nivåer av intensitet i samband med att Israels armé inleder någon ny mordorgie i de ockuperade områdena eller i något grannland. På ett sätt representerar de det enda bevis man behöver på Israel och dess försvarsadvokaters moraliska kollaps: När de inte kan vinna en debatt i sakfrågan, försöker de istället skifta diskussionen till att handla om meningsmotståndarens påstådda fel och brister.

Nackdelen med den strategin är att den inte fungerar i det oändliga. Den kan till och med bli kontraproduktiv. När vi hört tillräckligt många gånger att det är antisemitism att kritisera Israels massakrer på civila i de ockuperade områdena så kanske vi slutar bry oss om vad de som slungar såna anklagelser omkring sig säger. Jag vet att jag har gjort det för länge sedan. Det är den klassiska sagan om pojken som ropade varg. Och det är tråkigt, eftersom det faktiskt finns ett verkligt judehat som ligger och bubblar under ytan hos olika extremhögergrupperingar, men också hos kristna och muslimska extremister. Även om den dominerande rasistiska diskursen i vår tid utsett muslimer till den nya undermänniskan så finns antisemitismen kvar som en underström som man inte bör bortse från.

Om man alltså tycker att det är ett problem att ordet antisemitism devalverats så kraftigt genom att Israels försvarsadvokater shanghajat det, så vore ju ett logiskt steg att börja vara mer nogrann med hur det används i fortsättningen. Ingen tror väl till exempel på allvar att Malmös socialdemokratiske kommunalråd Ilmar Reepalu har något emot judar. Ändå har han fått löpa gatlopp i veckor i borgarpressen på grund av några ogenomtänkta och i efterhand återtagna formuleringar i en intervju som i sedvanlig ordning ryckts loss ur sitt sammanhang och blivit ett helt hönshus av en fjäder.
Vem är den här offentliga kölhalningen tänkt att övertyga? Israels närmast sörjande försvarsadvokater? De flesta andra skakar nog bara på huvudet åt den galopperande dumheten som paraderas runt som om den vore något att skryta med.

Ett annat alternativ är ju att skruva upp volymen ytterligare på beskyllningarna och hoppas att det skrämmer in de tvivlande i ledet. Man kan till och med göra en massmedial karriär på att låtsas som att vänstern skulle ha problem med antisemitism, trots att man vet att antisemitism, liksom rasistiska attityder i allmänhet, förekommer i allt mindre grad ju längre ut till vänster på den politiska skalan  man befinner sig.

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Ilmar Reepalu, Israel, Pojken som ropade varg, Antisemitism, Malmö

Kanske man ska skriva något om dagens pseudonyhet trots allt: Att Lars Ohly nu ska rullas i tjära och fjädrar av Israellobbyn för att någon för ett halvår sedan hängde på honom en palestinasjal och tog en bild. Eftersom Israel inte finns med på den karta som sjalen dekorerats med så betyder det att han vill utrota landet från jordens yta, det förstår ju var och en! Förmodligen också ta vid där Adolf Hitler lämnade och utrota Europas kvarvarande judar!

Det blir bråda dagar framöver eftersom Ohly också ska hinna med att stöpa om Sverige i Nordkoreas avbild efter den rödgröna valsegern. Och som Badlands Hyena avslöjade häromdagen finns det klara indikationer på att karln kommer att för egen räkning lägga beslag på alla ministerposter utom två efter en rödgrön valseger! Ett späckat schema alltså, men vi vet ju sedan Lenin att kommunister är riktiga arbetsmyror, så det får ses som fullt realistiskt. Faktum är att Johnny Munkhammar förutspått att Lars Ohly innan nästa mandatperiod är över kommer att ha startat det tredje världskriget!

Det är svårt att bli annat än sarkastisk när Israellobbyn är i farten. Speciellt när Gunnar Hökmark leder fälttåget. Förmodligen blev de så uppeggade av att det gick att piska upp en skitstorm mot Ilmar Reepalu att de bestämde sig för att smida medan järnet är varmt. Som vanligt blir slutresultatet att de själva framstår som fradgande fanatiker.

Tydligen har Israel inlett en propagandakampanj för att försöka tvätta bort stämpeln av apartheidland som bombar civila och sjukhus, och testar nya spännande vapen som vit forsfor mot Gazas inspärrade civilbefolkning. Möjligen är de här skitstormarna i vattenglas vi ser ett resultat av detta. Borgerlighetens svettiga desperation över opinionssiffrorna bidrar säkert.

När man tröttnat på borgerlighetens pinsamma Israeladvokatyr kan man ju läsa den här artikeln ur Dagens Arena om Nyamko Sabuni istället. Det är ju mer spännande med faktiskt existerande rasistiska strukturer och regeringens försök att plocka poänger på att utmåla en bild av svenska muslimer som är så ogenerat påhittad att till och med SÄPO skruvar besvärat på sig.

Nyamko Sabuni är tveklöst en av våra mer osympatiska ministrar: Nån mer som minns hur hon spottade etter och syra på sina egna partikamrater efter att de röstat ner förslaget om "medborgarkurser" för invandrare? Tanken var att fortsätta på det inslagna spåret med "språktest" och SD-light. Men det tåget har nog gått nu. Folkpartiets bestående insats i integrationspolitiken är att de gjorde extremhögerns språkbruk och analys rumsrena nog för att de verkliga rasisterna skulle börja vädra morgonluft. När diskussionen skiftade från att handla om misslyckad integration och den arbetslöshet som drabbar invandrare hårdast, till att invandrare är ena lata sällar som måste piskas in i ledet med särlagstiftningar, då hade extremhögern redan halva inne.





Mer: Ali Esbati, Andrea Doria

Det råder en viss förvirring i leden idag, efter att den israeliska armén bekräftat att de organiserat organstölder. Detta stödjer de påståenden som den  välkänt antisemitiska kommunistfascistislamist-tidningen Aftonbladet publicerade för några månader sedan. Vid en hastig anblick kan man alltså få intrycket att vi stolta Israelförsvarare, som organiserade en lyckosam kampanj för att ta heder och ära av tidningen ifråga, ser dumma ut idag. Men det vore förhastat att tänka så.

I själva verket har Israels armé, den mest moraliska i hela världen, gillrat en listig fälla. Det är välkänt att Verkligheten i verkligheten är vare sig opartisk eller balanserad. I mellanöstern har Verkligheten ofta lierat sig med våra värsta fiender, kommunistfascistislamisterna, och mer än gärna lånat ut en hand när dessa attackerat allt vi håller dyrt och heligt (Israel). Verkligheten har smutsat sina händer och allierat sig med de antidemokratiska krafterna. Israel är som bekant mellanösterns enda demokrati. Ett av de mer flagranta exemplen i nutid var när den skamlösa Verkligheten utropade antidemokratiska islamistfascisterna Hamas till segrare i de palestinska valen, mot all  rim och reson.

Verkligheten har blivit ett problem som vi Israelvänner inte längre kan ignorera. Genom att Israels armé nu påpassligt avslöjar hur Verkligheten än en gång allierat sig med en välkänd antisemitisk kampanjmaskin: Aftonbladet, har man öppnat en ny front i vad jag förutspår kommer att bli det avgörande slaget om Israels framtid. Verkligheten är nu diskrediterad bortom allt hopp om räddning. Den lilla trovärdighet som Verkligheten kan tänkas ha klamrat sig fast vid är nu slagen i spillror. Med vänner  som Jan Guillou, Åsa Linderborg och Donald Boström, behöver Verkligheten verkligen några fiender?

Kom ihåg; i mellanösternkonflikten finns det bara två absoluta Sanningar: Israel är mellanösterns enda demokrati och kan inte göra något fel, och Israels armé är världens mest moraliska! När dessa Sanningar ställs mot de tarvliga, hafsigt hopkokade "sanningar" som Verklighetens propagandamaskin slentrianmässigt producerar segrar alltid de absoluta Sanningarna. Verklighetens "sanning" om organstölderna kan alltså aldrig vara sann på den mer moraliskt högstående nivå där vi operar. Vi måste förstå att Verkligheten, om den får hållas, kommer att fortsätta producera sina "sanningar" med jämna mellanrum och dolda avsikter. Verkligheten är part i målet och nu, tack vare den israeliska militärens finurliga kniptångsmanöver avslöjad som den antisemit och Israelhatare den alltid varit. Vi Israelvänner har länge nöjt oss med att välja ut mindre måltavlor, och låta den Verkliga fienden komma undan med sin hatpropaganda. Nu är det slut med det. Vår största fiende står framför oss, naken och avklädd i all sin lumpenhet. Jag säger: Till attack, krigare!

Fredsaktivisten som blev skjuten av israelisk militär i fredags rapporteras befinna sig i ett stabilt men allvarligt tillstånd. Democracy Now visar en inspelning från händelsen. Riktigt riktigt ruskigt.

I dag är det också precis sex år sedan Rachel Corrie, en annan amerikansk fredsaktivist, blev överkörd och dödad av en bulldozer när hon protesterade mot rivningen av palestinska hem i Gaza. Kolla gärna in hela inslaget, Hennes föräldrar gör ett otroligt starkt intryck. De valde att hedra sin mördade dotters minne genom att ta upp och föra vidare hennes engagemang för en fredlig och rättvis utveckling i de av Israel ockuperade områdena. Jag tänker sällan i termer av ont och gott. Men kan man tänka sig en mer slående illustration av det absolut lägsta och mest destruktiva i den mänskliga naturen ställt mot det högsta och vackraste i oss? Å ena sidan; en militär våldsapparat som krossar en ung fredsaktivists kropp med en bulldozer. Å andra sidan hennes föräldrar, som istället för att bli bittra och hatiska använder sin sorg och upprördhet som bränsle för en ickevåldskamp för fred.

Det blev visst ännu bättre efter debatten igår; Dilsa Demirbag Steen ställs här mot en ung tjej vid namn Salam Abu-Iseifan från Palestinska Föreningen, och maken till dumdryg översittarstil har väl sällan fångats på kamera. Kolla in när hon drämmer till den unga tjejen med "du är ute och pratar om dialog och försoning och det tycker jag är jättebra, för det behöver du". Dilsa fortsätter hävda att tjejen har ett problem med judar, mot allt förnuft. Men glasyren på kakan är när hon kritiserar henne för att vara dålig på att "möta folk". Ja vad ska man säga? Har du tittat dig i spegeln på sistone?

M

iljöpartiets Per Gahrton var i högform igår i Janne Josefssons debatt. Det var faktiskt rätt underhållande, när man väl kommit över den absurda rubriken; "vänstern och antisemitismen". Alla som diskuterar Israels folkrättsstridiga ockupation av Palestina och återkommande massakrer på palestinska civila vet att anklagelserna om antisemitism brukar komma som ett brev på posten. Som flera debattörer påpekade så är detta den sista utvägen för Israels försvarsadvokater; flytta fokus för debatten från Israels förehavanden till att anklaga meningsmotståndaren för att vara judehatare.

Men när det sedan ska benas ut exakt hur det påstådda judehatet yttrar sig, så blir det märkliga krumsprång. I Debatt så gjordes alltså "vänstern" ansvarig för vad ett fåtal deltagare i den 6000 man stora politiska demonstration mot Davis Cup-matchen i Malmö skanderade. En förvirrad debattartikel i Sydsvenskan ägnas till större del åt att ta heder och ära av en enskild bloggare, men hinner med att dänga till vänsterpolitikern Helena Duroj sådär i förbifarten för att hon haft fräckheten att kalla en text från Svenska Kommittén mot Antisemitism för "mindre konstruktiv". I en diskussion jag förde med en av artikelns undertecknare, Charlotte Wiberg, på hennes blogg för ett tag sedan klargjorde hon för mig att man "legitimerar antisemitism" om man inte okritiskt sväljer hennes överdrifter.

I debatten på SVT gjorde högerns mediasluggers Per Gudmunsson och Dilsa Demirbag-Steen sitt allra bästa för att smutsa ner engagemanget för fred i mellanöstern och mänskliga rättigheter åt palestinierna med anklageler som antisemitism. Dilsa visste som vanligt bättre än hennes motståndare själva vad som motiverar deras ställningstaganden och meddelade att det var en fientlig inställning till judar och det judiska, inte kritik av staten Israel, det rörde sig om. Problemet för de två, och alla andra som använder antisemitism som avledande manöver, är att undersökningar bekräftar det som Ung Vänsters Ida Gabrielsson sa i debatten; vänstern är minst rasistisk, minst antisemitisk och mest tolerant. Till och med Israelälskande folkpartiet har fler judehatare än vänsterpartierna bland sina sympatisörer. Anledningen till att Dilsa och Per inte ställer till ett sjujäkla liv om högerns antisemitism är helt enkelt att det inte tjänar deras syfte. Precis som man aldrig skulle prata om exempelvis de 40000 barn som svälter ihjäl varje dag i vår kapitalistiska värld men gärna använder de som dött av samma orsaker i kommunistiska system som pedagogiska lik så blir en antisemit på högerkanten rätt ointressant för högern, då man är mindre oroad över hatet mot judar än över den växande kritken mot Israel, ofta driven från vänster.

(Kolla förresten in dagens ledare i Expressen på temat "absurda överdrifter"!)