en man som påstår sig ha spionerat på vänsterpartiet i 20 år är uppenbarligen en lögnhals med en egen politisk agenda. Hur vet en det? Döm själva:

 

 

 

 

    Medan man lugnt kan tänka sig att Lars Ohly, liksom många andra politiker av skiftande kulörer, tycker att det är viktigt med "utomparlamentarisk kamp" - till exempel facklig organisering, demonstrationer, aktiva politiska organisationer på lokalnivå o.s.v. (dagsaktuella Alby inte till salu är ett fint exempel på utomparlamentarisk kamp) så är det med hundra procents säkerhet en lögn att Ohly skulle ha hyllat "proletariatets revolutionära diktatur". Det vet jag inte bara för att jag vid denna period före valet 1998 arbetade med Lars Ohly, som då var partisekreterare. Nej, uttrycket "proletariatets diktatur" låg 1998 redan på vänsterns historiska skräphög sedan 40-talet. Möjligen användes det av något betydelselöst kommunistiskt mikroparti med 5 medlemmar. Definitivt inte i vänsterpartiet, som tillsammans med sossarna och liberalerna var pådrivande för att vi i början av 1900-talet införde parlamentarisk demokrati med rösträtt för kvinnor och män i Sverige, trots den svenska högerns benhårda motstånd.

 

 

    Det är helt uteslutet att en vänsterpartistisk politiker - partisekreterare dessutom - skulle slänga runt den sortens fossilerade fraser. De tror helt enkelt inte på dem. Och om de gjorde det så skulle såklart massmedia och de politiska motståndarna tvinga dem springa ett välförtjänt gatlopp. Precis som Ohly fått löpa gatlopp för andra saker han sagt när han var yngre och dummare.

 

 

    Vad det snarare handlar om här är spionen Sjöholms egna politiska agenda: han är högerextrem, närstående sverigedemokraterna och muslimhatarna - som ger honom ett personligt motiv för att svärta ner Ohly och vänsterpartiet. Den sortens politiska motiverade tjallare med en egen agenda är av uppenbara skäl olämpliga och opålitliga och om SÄPO verkligen anlitat honom för den sortens jobb utan att göra en ordentlig profilering av honom - eller haft överseende med hans högerextremism - så är säkerhetspolisens slafsighet den verkliga skandalen. Tyvärr har SÄPO och den militära underrättelsetjänsten en lång och skamlig historia av att registrera, spionera på och förfölja den svenska vänstern, som man verkar inbilla sig utgör det stora hotet mot vårt land. Mordet på Olof Palme - som förmodligen begicks av människor från den högerextrema miljön - lyckades de däremot inte stoppa eller ens lösa i efterhand. Inte heller fastnade de högerextrema lasermän som sköt ner invandrare i Stockholm och Malmö på deras radar. Eller de andra politiskt motiverade högerextremister som bara mellan 1999 och 2009 begick 14 politiska mord. 2012 mördades Joakim av tre nazister i Vallentuna. Medan vare sig vänstern, djurrättsrörelsen, islamisterna eller några andra av SÄPOs favoritobjekt begått några politiska mord i Sverige. (OK, islamisten Taimour Abdulwahad försökte, men begick självmord). Hotet mot den svenska demokratin kommer från den extrema högerkanten. Om SÄPO inte fått in det i skallen vid det här laget så är det den verkliga skandalen.

 

 

    Självklart är inte vänsterpartiet ett intressant spaningsmål för SÄPO. Riktigt så korkad kan inte den svenska säkerhetspolisen vara att de inte kan göra den sortens bedömningar. Men de kanske är skvallerkärringar? Lite som amerikanska och brittiska säkerhetstjänsten som vill samla på sig så mycket som möjligt om oss alla, eftersom information är makt?

 

 

AB 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2,  

 

Bloggat: Annarkia, Röda Malmö, Kilden & Åsman, Svensson, Pepprat Rödgrönt, Jonas Wikström,   

 

 

 

är är två korta videos som ger en väldigt tydlig bild av två klassamhällen: det svenska och det amerikanska. De berättar hur den nyliberala ekonomiska politik som tillämpats de senaste 30 åren gjort de rika eliterna rikare och de allra fattigaste fattigare. I Sverige äger den rikaste procenten av befolkningen 23 procent av alla tillgångar. Och det svenska folket har ingen aning om hur illa det är ställt. Om det vore upp till medelsvensson så skulle inkomstpyramiden plattas till rejält. Det är två videos som visar hur framgångrik högerns och de allra rikastes klasskamp varit och hur illa påpucklade de som redan innan hade det knapert blivit. Kolla:

 

 

 

 

 

 

 

å midsommarnatten ska man enligt folktron plocka sju sorters blommor och lägga under kudden för att drömma om sin blivande fästeman/fru. Lite gammal svensk vit magi som ska utövas på årets mest magiska - och kortaste - natt. Om de som gjorde det inatt drömde om kärlek eller inte vet jag inte. Men idag ser nog blommorna ganska platta och vissna ut.

 

 

    I riksdagen finns också en hel bukett vissna och platta blommor. Några som slokar extra mycket just de här dagarna är kristdemokraternas vitsippa och socialdemokraternas röda ros. Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund har nämligen ansvaret för den svenska sjukvården och att tillståndet i den är rätt bedrövligt har väl inte undgått någon. Defintivt inte de tretusen läkare som skrivit under ett protestupprop mot marknadsliberal lekstuga i den offentliga sjukvården, med konstiga system som försöker skapa konstgjorda marknader, så kallad "new public management" och får som resultat att läkare spenderar minst tid i Europa med sina patienter. Göran Hägglunds pressekreterare Johan Ingerö kommenterade läkarnas upprop med att det var "komplett nonsens". Om det var något som kristdemokraternas redan tidigare tillplattade vitsippa inte behövde i dagsläget var det väl en pressekreterare som så rakt på sak uttrycker den maktens arrogans som regeringen representerar men helst döljer bakom väl inövade PR-leenden.

 

 

    Maktens arrogans uppvisar också socialdemokraterna i Botkyrka. Turerna kring utförsäljningen av de kommunala lägenheterna på Albyberget verkar aldrig ta slut och ju mer som kommer ut desto mer pinsamt blir det för s i Botkyrka. Idag skriver två av de drivande bakom initiativet för att rädda allmännyttan i Alby om hur kommunen motverkat dem, inklusive genom att försöka förbjuda kommunalt anställda att engagera sig i projektet på sin fritid:

 

 

    "Vi blev förbjudna att ha namnlistor på fritidsgårdar och bibliotek, trots att verksamheterna har till uppgift att jobba aktivt med deltagande och inflytande.

    Personer som varit aktiva i Alby är inte till salu och som jobbar i anknytning till Botkyrka kommun fick direktiv om att inte engagera sig på sin fritid. Detta backade man med efter antydningar om att koppla in facket.

    Man har förbjudit att vi samlat in namn och spritt information på kommunägda platser och events.

    Kommunen och Botkyrkabyggen har ringt polisen vid två olika tillfällen i samband med våra fredliga protester.

    Botkyrkabyggens kommunikationschef har ljugit för SVT:s ABC för att tv-teamet inte skulle filma oss och våra protester.

    En social entreprenör som erbjuder sin expertis gällande miljonprogrammen och är verksam i Botkyrka har erbjudits en muta av Botkyrkabyggen för att ”tala oss till rätta” och lägga ner kampanjen.

    Botkyrkabyggen har ryckt bort boendens banderoller och röda band som de haft på balkongerna i protest.

    Socialdemokrater som valt att stötta oss på ett eller annat sätt har aktivt tystats ner ifrån högre instanser.

    Valnämnden diskvalificerade cirka 400 namn som ”oläsliga eller felaktiga”. Efter fem minuter framför upplysning.se lyckades vi hitta personerna bakom dessa ”oläsliga” namn. På kommunens rapport står det att man gjort ”omfattande försök med olika siffror för att se om man kunde hitta de rätta”. Detta går inte ihop. Det har även visat sig att man haft olika kriterier för att godkänna eller diska namnen."

 

 

    Det är inte mycket stake i sossarna nuförtiden. Stake är det däremot i midsommarstången. Det är åtminstonedet jag fått lära mig: att vi på midsommar dansar "små grodorna" runt en jättestor snopp som ska representera fruktsamheten och att det är en gammal hednisk tradition. Nu ser jag på nätet att denna tolkning är hett omdiskuterad. Kanske det rör sig om en så kallad "faktoid" snarare än fakta?

 

Idag skriver Jonas Sjöstedt om sossarnas svek i Alby: "För det är det mest sorgliga av allt. Det är inte en borgerlig ­majoritet som vill sälja ut Albybornas hem och som gör allt för att dribbla bort deras krav på folkomröstning. Det är Socialdemokraterna. Det är de som vill privatisera den allmännytta som de själva byggde upp. Det är de som kör över sina egna för att gynna en riskkapitalist. Det är de som inte vågar låta folket rösta. Det gör mig beklämd som vänsterpartist. Vi hade hoppats på mer från er."

 

 

AB 1, DN 1,

 

 

 

 

Denna vackra gamla vårdcentral, belägen mitt emot Stockholms stadshus på en av stans bästa adresser, sålde den borgerliga majoriteten i Stockholmss läns landsting till privata spekulanter för den överkomliga summan 695000 kronor. Vill man köpa en bostadsrätt i samma grannskap så får man räkna med att hosta upp det mångdubbla - minst ett par miljoner -  för en liten etta. Efter några år sålde de som köpte Serafen för småslantar vidare till vårdkapitalisterna Capio för 20 miljoner kronor.

 

 

Högste ansvarig för moderaternas rån på Stockholms skattebetalare är den inkompetente Christer G Wennerholm. Men skiten stänker även på landstingsrådet Filippa Reinfeldt. Hennes närmaste medarbetare Lars Joakim Lundquist är god vän med Ulf Hallum, överläkaren på Serafen och en av de sex läkare som fick köpa vårdcentralen av landstinget.

 

 

När nu moderaterna genom Stockholms borgarråd Sten Nordin meddelar att det här med "avknoppningar" inte varså bra ändå: "Nu kan jag konstatera att den här modellen inte fungerar. Nu kommer vi inte göra fler avknoppningar i Stockholm stad" så är det efter att ha sålt ut en rad kommunala verksamheter på samma sätt som Serafen; bara tagit betalt för möblemanget, trots hård kritik för prisdumpning.

 

 

Det kan också vara läge att påminna om att vänsterpartiet varit drivande för att skingra dimmorna runt Serafenaffären och annan förskingring av skattemedel som moderaterna begått under sin tid vid makten.

 

 

Moderaternas image som ett parti som är rädda om skattebetalarnas pengar kommer nog aldrig att återhämta sig, och de senaste månadernas störtdykning i opinionen kan kanske delvis förklaras med Serafenaffären och liknande avknoppningar avlövningar av den gemensamt ägda välfärdssektorn som vi medborgare byggt upp med våra skattepengar år efter år. Det svenska välfärdssamhället tog tid att bygga upp men går desto snabbare att riva ner.

 

 

Läs denna debattartikel i Aftonbladet: "2008 såldes förskolor och hemtjänster till anställda i Stockholm för sammanlagt 3,4 miljoner kronor. Vid en värdering av verksamheterna fastslogs det riktiga värdet till 81,7 miljoner kronor. Mer än 20 gånger försäljningspriset".

 

 

AB 1,

 

 

 

en valenkät som besvarats av vänsterpartiets lokalföreningar och redovisades av Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson i helgen innehöll egentligen inga överraskningar. Föreningarna tror att det vore bra för Sverige att vänsterpartiet deltog i en rödgrön regering efter valet 2014. Vänsterpartisterna ser s och mp som de naturliga samarbetspartners man kan luta sig mot vid en eventuell regeringsbildning. Man tror att den enskilt viktigaste frågan för väljarna är arbetslösheten, men sätter vinster i välfärden/privatiseringarna allra högst på den vänsterpartistiska valagendan, om än tätt följd av arbetslösheten. Även klimatförändringarna prioriteras högt av vänsterpartisterna.

 

    Inget av detta är egentligen oväntat. Det intressanta blir istället följdfrågorna man kan ställa: Är v berett att i valrörelsen kritisera också s och mp, som rört sig allt längre åt höger sedan det senast var en rödgrön majoritet i riksdagen? Vid en eventuell rödgrön seger 2014, var går vänsterns smärtgräns där man bryter med de två tilltänkta samarbetspartnerna för att de står för långt till höger och inte är beredda att kompromissa tillräckligt?

 

 

    Vänsterpartiets position inför den kommande valrörelsen är egentligen unikt intressant. Som v-partist brukar man ju mena på att vårt parti har stöd för sina uppfattningar bland mycket större befolkningsgrupper än våra egna väljare - vilket brukar vara sant även om det inte märks i valresultaten. Men aldrig har det väl varit så tydligt som nu?

 

 

    Den typiske rödgröne väljaren är mycket oroad över de ökande klassklyftorna, den skyhöga arbetslösheten, privatiseringarna av offentliga verksamheter och de negativa effekter vinstintresset får i skola, vård och omsorg. Hen är EU-skeptisk och förmodligen också Stockholmsskeptisk. Hen är mycket oroad över utvecklingen på svensk arbetsmarknad med ofrivilliga deltider, bemanningsföretag, arbetskraftsinvandrare som utnyttjas som slavar.

 

 

    Problemet för sossarna och miljöpartisterna är att medan deras väljare har ungefär samma värderingar som de själva hade för 10-15 år sedan så har de två partiernas eliter rört sig mot mitten och klafsar nu omkring i det politiska konsensusträsket där alla partier tycker ungefär likadant och frågan istället blir vem som säger det alla tycker bäst och mest "förtroendeingivande". Den som kan ge ett par klara och meningsfulla exempel på politikområden där moderaterna och socialdemokraterna tydligt skiljer sig åt idag får gärna göra det för att motbevisa mig. Trots att s sagt sig vilja prioritera kampen mot arbetslösheten så har de ännu inte levererat ett enda konkret förslag som skulle kunna sänka den. Det blir svårt när man direkt kopierat moderaternas ekonomiska politik, som ju gett oss dagens massarbetslöshet. 

 

 

    Vänsterpartiet har förblivit sina ideal troget och blir därmed det parti som tydligast och mest troget representerar den vanlige rödgröne väljarens åsikter. Detta vet såklart sossarnas och miljöpartiets ledningar om bara alltför väl och deras motvilja mot att ha med vänsterpartiet i ett samarbete kan nog till ganska stor del förklaras med att de helst vill slippa bråka om innehållet i regeringspolitiken inför öppen ridå med ett parti som bättre motsvarar deras egna väljares ståndpunkter än vad de själva gör. Vänsterpartiets positionering inför 2014 kan på det sättet sägas vara ovanligt lyckad. Av de tre rödgröna partierna är v det som har mest att tjäna på att de tre inte går fram med ett gemensamt valmanifest utan låter väljarna med sina röster själva vikta hur en eventuell rödgrön regeringspolitik ska se ut. Om väljarna är kloka tar de chansen att lägga tyngden så långt åt vänster som möjligt. Precis som Sjöstedt sade i söndags så blir v garanten för att ett regeringsskifte också innebär en ny - rödgrön - politik. 

 

 

    Regeringssamarbetets vara eller icke vara hänger enligt mig på valresultatet. Vänsterpartiet bör ta lärdom av hur det gått för socialistisk folkeparti i Danmark, som valt att delta i en mittenregering som bedriver en mittenpolitik och själva är på väg att utraderas på kuppen. Inte heller norska socialistisk venstre verkar kunna redovisa några större framgångar trots år av trofast regerande i en rödgrön majoritet. Att partierna går bakåt är kanske mindre viktigt. Att de stora politikframgångarna uteblir är värre. Men det var precis det som skedde också här i Sverige efter vänstervalet 1998 där vänsterpartiet fick imponerande 12 procent och därmed borde kunnat få ett tungt genomslag för sin politik. Göran Persson fintade bort v i förhanldingarna med hjälp på traven från miljöpartiet.

 

 

    Vänstern måste ha en långsiktig strategi för hur utvecklingen med accelererande marknadsliberalism och högervridning av Sverige bryts. Där är regeringssamarbete inte huvudmålet utan ett möjligt strategiskt medel av flera. Ett annat tänkbart medel är opposition också mot en s-mp-mittenregering.

 

 

    Den enda möjligheten för vänsterpartiet att ingå i ett regeringssamarbete efter 2014 är att göra det utifrån en styrkeposition. Alltså ett markant bättre valresultat än 2010 - på s och mps bekostnad. Dessa två partier står alltför långt från v idag för att det ska vara meningsfullt att regera med dem om de inte av väljarna på valdagen får en tydlig signal om att nu räcker det med marknadsliberalism, reträtter högerut, privatiseringar och ängslig jakt på mittenväljare i Stockholm. Den politik Stefan Löfven och Gustav Fridolin står för som inneburit just detta måste bli ett tungt sänke som drar dessa partier neråt samtidigt som det ger vänstern vind i seglen.

 

 

    Ett annat alternativ är att s och mp gör relativt bra val 2014 och att vänsterpartiet står kvar ungefär på 2010 års nivå. Det valresultatet skulle innebära att regeringspolitiken inte skulle skilja sig från alliansens mer än på marginalerna. Kanske skulle vi till och med få med Annie Lööf eller Jan Björklund som koalitionspartners, som Jonas Sjöstedt uttryckte det i helgen, "genom bakdörren". En sån regering vore inte bra för Sverige, inte bra för de partier som ingick i det samarbetet, men däremot säkerligen bra för extremhögern som skulle ges en gyllene chans att profilera sig som det enda alternativet.

 

 

    Vänsterpartiet har gjort ett bra jobb sedan Sjöstedt tillträde med att visa sig beredda att ta praktiskt ansvar, visa på goda resultatet i många kommuner med vänstermajoritet, konkretisera sin politik - till exempel med förslaget på hur vinsterna i välfärden ska återinvesteras istället för att försvinna ner i privata fickor. Jag gillar den sortens verklighetsnära pragmatism. Men det är viktigt att inte tappa siktet på det längre perspektivet samtidigt som man är konkret i nuet. Att avstå från att delta i ett dåligt regeringssamarbete idag kan vara helt nödvändigt för att kunna utveckla sin egen politik på lite längre sikt och därmed framstå som ett tydligt alternativ till det politiska mittenträsket.

 

 

 

 

 

ECD - en av de tyngsta ekonomiska institutionerna i världen - har räknat på saken och kommit fram till att invandring är lönsam för mottagarländerna. DN:

 

 

    OECD har i sin stora undersökning jämfört vad invandrarhushållen betalar in i skatter och avgifter med vad de kostar i form av socialbidrag, pensioner och annan samhällsservice. Nettot blir ett plus för samhället i de flesta av de 27 länderna, med ett genomsnitt på drygt 3 000 euro per år (26 000 kronor).

 

    Även i Sverige bidrar invandrarna mer till stat och kommun än de får tillbaka. Enligt OECD blir det ett plus för samhället på någon tusenlapp per år.

 

    Det största samhällsvinsten på invandrarhushållen gör Schweiz med cirka 15 000 euro."

 

(...)

 

    "OECD har även tittat på inkomster och kostnader för de invandrare som inte har medborgarskap med motiveringen att den politiska debatten i många länder skiljer på "utlänningar" och "invandrare". Den beräkningen visar att dessa hushåll är mer lönsamma för samhället än hela gruppen invandrare.

 

    För "utlänningarna" blir det ett plus på cirka 6 000 euro för samtliga undersökta länder, och ett plus på nära 5 000 euro i Sverige. Skillnaden beror främst på lägre kostnader för pensioner."

 

    Så betyder det här att OECD just slog spiken i sverigedemokraternas kista, med tanke på hur ofta de brukar använda sig av ekonomiska argument mot invandrare: Det är invandringen och invandrarnas fel att pensionärer och arbetslösa fått det sämre, att sjukvård och skola går på knäna..? Det finns knappt nåt  samhällsproblem som inte SD kan koppla till kostnaderna för "massinvandringen". Samtidigt som de gärna sänker exempelvis bolagsskatter tillsammans med högern för 16 miljarder, vilket gör att det finns mindre pengar kvar till de grupper - typ pensionärer -  som partiet säger sig ömma om. Nej förmodligen inte. De flesta av SDs väljare ger nog blanka fan i vad OECD säger. Jag tvivlar på att de egentligen bryr så mycket om ekonomiska argument överhuvudtaget. Jag minns alla debatter med sverigedemokrater där jag påpekat att invandrare - som kommer hit i arbetsför ålder och nästan direkt kan börja arbeta och betala skatt = bli en lönsam medborgare - till skillnad från oss svenskar som kostar samhället MYCKET pengar innan vi vuxit upp och kan börja jobba. Rationella argument biter sällan. Det är mer en känsla de motiveras av. Det har blivit för mycket nu. De gillar inte gatubilden. För mycket svart. Irriterande att möta en muslimsk kvinna med slöja i tvättstugan. Jobbigt med blattar på tunnelbanan. Men såna argument vinner inte politiska debatter. Därför måste pseudoekonomiska argument - om invandringens enorma kostnader - konstrueras.

 

    Men sverigedemokrater borde egentligen vara superintresserade av ekonomi. Partiets relativa framgång är en direkt effekt av ekonomisk politik; högerns ekonomiska politik. Jag tror inte för en sekund på att SDs framväxt under 1990- och 2000-talet handlar om att svenskarna blivit mer rasistiska. Tvärtom visar opinionsmätningar det motsatta. Men de nedskärningar som både socialdemokratiska och borgerliga regeringar drivit igenom i den offentliga sektorn, massarbetslöheten som drabbade oss på 90-talet och sedan dess bitit sig fast, det havererade pensionsystemet, privatiseringsvansinnet där företagsvinster går före människorna - kort och gott högerpolitiken - har skapat ett otryggt land där många människor oroar sig över sin egen ekonomiska framtid. När det inte alls står klart att du kan få ett tryggt jobb med rimliga arbetsvillkor eller se fram emot en hyfsad pension, varför ska du vara solidarisk med människor på flykt undan krig och tortyr?

 

    SDs framväxt sammanfall tydligt i tid med raserandet av den svenska välfärdsmodellen som vi kände den. Den dagen svenskarna slutar ge invandrarna skulden för ökande orättvisor, klassklyftor och socialt sönderfall och lägger den i knäet på borgarna och sossarna - där den hör hemma - så kan vi nog börja hoppas på att se baken på Jimmie Åkesson när han vandrar ut från riksdagen för sista gången.

 

Uppdatering: Idag sågar flera ekonomer SDs budget. "Räknar fel på 59 miljarder". "De förstår inte hur en budget fungerar". "En av de stora svagheterna är att de dubbel- och trippelräknar en del av sina besparingar". "De mörkar vissa kostnader". "SD:s ekonomiska politik strider mot Sveriges intressen". Som sagt, för SD-pojkarna är ekonomi bara ett verktyg av många för att kunna skuldbelägga invandrare. När det kommer till kritan har de noll koll. En finansminister från detta parti skulle snabbt köra Sveriges ekonomi i botten.

 

SvD 1, 2,

 

n viktig del av förklaringen till att den svenska skolan kukat ur på senare år - speciellt under katastrofministern Jan Björklund - stavas friskolor. Det inbyggda privata vinstmotivet i "friskolorna" skapar snedvridande effekter som i slutändan går ut över eleverna och samhället i stort. Betygsinflation, eller "glädjebetyg" har jag skrivit om tidigare på bloggen. När skolor konkurrerar med varandra om eleverna blir betygen det tyngsta argumentet. De skolor som får rykte om sig att sätta generösa betyg lockar fler elever och med eleverna kommer mer skattepengar till skolorna som sedan ägarna kan plocka ut i vinster. Idag bekräftas den bilden av SvD:

 

 

 

(...)

 

 

 

 

    Vinstmotiv i välfärdssektorn får den här sortens snedvridande effekter överallt där det privatiseras. Vad blir föjderna av att elever som väljer privatskolorna får betyg de inte förtjänar och därmed i högskoleintagningen kan konkurrera ut de elever som valt kommunala skolor och där fått korrekta betyg och tvingats lära sig det de behöver för att plugga vidare? Jo det blir segregering och ett hårdare klassamhälle!

 

 

    Oftast är det arbetarklassens barn som väljer kommunala skolor, medel- och överklassens som går till privatskolorna.

 

 

    Den svenska skolans fallande resultat borde få alla larmklockor att ringa. Men den politiska majoriteten i Sverige har surrat fast sig hårt vid rodret på den nyliberala skutan och tänker inte ändra kurs bara för att politiken får katastrofala följder när den prövas i verkligheten. Alla partier i riksdagen utom vänsterpartiet är privatiseringstalibaner och tuggar floskler om "valfrihet" så det fradgar runt munnen.

 

 

 

 

    Samtidigt som JB-koncernen med 10500 elever meddelade att de går i konkurs efter att under en rad år ha plundrat sina skolor på en kvarts miljard kronor så meddelade miljöpartiets ledning att de kör över sina medlemmar som på kongressen sa ett klart och tydligt nej till vinster i välfärden. Miljöpartiet skriver under den sexpartiöverenskommelse om friskolorna som innebär business as usual för de riskkapitalister och guldgrävare  som skor sig på skattepengar avsedda att gå till utbildning. I dagens partiledaredebatt slingrade sig miljöpartisten Åsa Romsson som jag aldrig sett någon politiker slingra sig för att slippa ge ett rakt svar på frågan om hennes parti vill sätta stopp för riskkapitalisterna i välfärdssektorn.

 

 

    JB-koncernens ägare å sin sida menade att det faktum att hans koncern nu begär konkurs efter att ha fyllt ägarnas kassakistor i många är visar att vårt privatskolesystem fungerar, eftersom han skolor inte är så värst bra så gjorde eleverna rätt i att välja bort dem. Och visst fungerar systemet. Inte för eleverna som lämnas i sticket. Inte för samhället, som på sikt blir dummare när skolorna misslyckas med att ge eleverna de kunskaper de behöver. Men för riskkapitalister som JB-koncernen med uttalat syfte att köpa upp en skola, driva den 5-6 år samtidigt som den plockas ren på pengar och tillgångar för att sedan sälja vidare eller lägga ner. Att sverigedemokrater och de borgerliga högerpartierna inte har något att invända mot det här systemet kan jag förstå. Men att sossarna och miljöpartiet försvarar det är obegripligt. Att deras väljare inte straffar dem för det är lika obegripligt och betyder att privatiseringsfundamentalismen kommer att fortsätta förstöra Sverige.

 

 

Uppdatering: Anders Hultin, vd för JB-koncernen, firar konkursen med en flaska vin för 779 kronor. Mission accomplished, miljonerna intjänade, skolorna nedlagda!:

 

 

AB 1, 2, DN 1, 2, SvD 1, 2, 3,

 

 

nnan Barack Obama återvaldes som president fanns det de i den amerikanska vänstern som menade att han, den charmige liberalen, skulle kunna bli en farligare presidentkandidat än grottmannahögerns kandidat Mitt Romney. Argumentet var att en liberal president med en progressiv fernissa, så mycket mer PR-smart än den republikanske kandidaten och med ett varmt, vinnande leende, skulle kunna övertala de amerikanska vänsterväljarna, liberalerna och de progressiva som röstar på Demokraterna, att svälja en politik som de hade protesterat vilt mot om den drivits igenom av en republikansk president. Många människor, inte minst amerikanska väljare, är så auktoritetsbundna att deras ställningstaganden till olika frågor beror på om det är deras lag eller motståndarlaget som driver dem. Det fanns till exempel en farhåga om att Obama skulle lyckas lyckas genomdriva stora nedskärningar i det amerikanska välfärdssystemet, "social security", något som ingen republikan någonsin lyckats med trots att den amerikanska högern hatar välfärdsprogrammen som ger de fattiga och gamla något mått av trygghet. En annan farhåga var att Obama skulle kunna vara en mycket mer auktoritär president, t.ex. driva den amerikanska övervakninsgstaten längre än vad någon republikan skulle våga, utan att möta starka protester. Igår kom facit till den diskussionen i form av en opinionsmätning:

 

 

    Som synes har attityden till total statlig övervakning av allt medborgarna gör på nätet och av deras telefonsamtal svängt mest till det positiva inom gruppen "Demokrater", alltså Obamas väljare. 2006, när republikanen George W Bush var president, tyckte 61 procent av de liberala och progressiva väljarna i USA att den sortens massövervakning var helt oacceptabel. 2013, när deras lag innehar presidentmakten har de forna integritetsivrarna svängt till totala övervakningshökar: 64 procent av Demokraterna tycker att staten ska få kränka alla medborgares privatliv obehindrat och utan insyn. Bland gruppen "Republikaner", som traditionellt torkar sig i arslet med begrepp som integritet och privatliv har, skett en lika tydlig svängning åt det kritiska hållet.

 

 

    Jag vet faktiskt inte vad som är mest skrämmande. Att regeringar och privata företag använder alla sina resurser till att övervaka och kartlägga oss eller att så många auktoritetsdyrkande medborgare är beredda att acceptera vilka integritetskränknigar som helst, så länge det är deras lag, deras president, deras stam, som står för övergreppen. Det här är inte mänskligheten från sin bästa sida. Det kritiska tänkandet bortkopplas och kvar står en flaggviftande, patriotisk  grottmänniska som gärna kysser den store ledarens fötter. Så länge den mentaliteten är utbredd kommer hotet om en ny fascism aldrig att försvinna.

 

 

    Det populära "rent mjöl i påsen"-argumentet har förresten en historia. Låt oss lyssna på tredje rikets propagandageneral Goebbels:

 

 

 

 

 

dward Snowdon - läckan som avslöjade USAs PRISM-program - är en verklig hjälte. Intervjun med honom i brittiska tidningen the Guardian är något av det mest inspirerande jag läst. En anställd i det amerikanska säkerhetstjänsten som sett systemets ruttenhet inifrån, som är beredd att riskera sitt goda liv och är helt på det klara med att han riskerara ALLT, men väljer att göra det, för vår skull:

 

 

 

(...)

 

    "My sole motive is to inform the public as to that which is done in their name and that which is done against them."

    He has had "a very comfortable life" that included a salary of roughly $200,000, a girlfriend with whom he shared a home in Hawaii, a stable career, and a family he loves. "I'm willing to sacrifice all of that because I can't in good conscience allow the US government to destroy privacy, internet freedom and basic liberties for people around the world with this massive surveillance machine they're secretly building."

 

    Han berättar i intervjun att han länge gått med tankar på att avslöja vad han vet om den amerikanska övervakningsapparaten som alltmer riktats mot de egna medborgarna, men att han hoppades på Obama, som innan han blev vald lovade att stoppa det övervaknings- och kontrollsamhälle som George W Bush byggde upp i "kriget mot terrorismens" namn. Men Obama gjorde istället allt värre:

 

    "It was then, he said, that he "watched as Obama advanced the very policies that I thought would be reined in", and as a result, "I got hardened."

    The primary lesson from this experience was that "you can't wait around for someone else to act. I had been looking for leaders, but I realised that leadership is about being the first to act."

    Over the next three years, he learned just how all-consuming the NSA's surveillance activities were, claiming "they are intent on making every conversation and every form of behaviour in the world known to them".

 

    Inför sånt hjältemod och sådan principfasthet blir jag nästan stum. Det finns inget att tillägga, förutom att det viktigaste vi kan göra nu är att stötta honom och Bradley Manning på alla sätt vi kan tänka på. Man sätter sig inte upp mot världens mäktigaste säkerhetstjänst ostraffat. Men till och med CIA och NSA måste kalkylera med people power; den allmänna opinionen. Läs hela intervjun eller kolla på videon!:

 

 

 

Läs också: "Yes we can - övervaka och kontrollera dig!"

 

Bloggat: Den hälsosamme ekonomisten, Lasse,

 

AB 1, 2, 3, 4, DN 1, SvD 1, 2, 3,

 

 

 

om ett tillägg till det jag skrev igår om Storebror Obamas övervakningssamhälle tänkte jag citera journalisten Maureen Dowd när hon skriver om George Orwells profetiska bok 1984:

 

 

Låter inte det som en rätt akkurat beskrivning av världen 2013 så säg? Ingen tror väl att övervakarna spionerar på alla hela tiden. Men de har skaffat sig kapacitet att se allt vi gör och säger. Obamaadminstrationen (och säkert fler västliga regeringar) strävar efter "total information awareness". Den kapaciteten bara skriker efter att bli missbrukad.

 

 

 

 

 

 

SvD 1, 2, 3, AB 1, DN 1, 2,

 

 

ite ironiskt är det ändå att det är Barack Obama - liberalernas store idol! - president i det som påstås vara "västvärldens största demokrati!" - som har tagit besluten som byggt upp den Orwellska spionapparat - PRISM - som nu avslöjats i USA. Referenserna till 1984 och "storebror ser dig" är så slitna att man tvekar att använda dem. Men det är för en gångs skull inte överdrifter. 2007 - medan Bush fortfarande var president - verkar alla hämningar ha släppt. Praktiskt taget alla amerikaner, och med all säkerhet också praktiskt taget alla européer, har dragits in i övervakarnas nät. Vi står under ständig kontroll och inget är längre hemligt eller heligt.

 

 

 

 

 

 

    Internet och mobilteleindustrin har gett oss användare - och vem använder inte internet och mobiltelefoner idag? - en mängd nya friheter och möjligheter. Men de har också gjort oss otroligt sårbara och gett makten, såväl stater som privata företag, möjligheter att spionera på oss som skulle gjort STASI och DDR-ledarna gröna av avund. Reflexmässigt använder man sig av just det forna Östtyskland och dess monstruösa säkerhetstjänst som referens. Men den övervakningsstat som byggts upp av liberala, konservativa och socialdemokratiska ledare i västvärlden efter det kalla kriget, när alla förutsättningar för fred och säkerhet borde råda, verkar saknar allt motstycke i historien.

 

 

     Idioterna invänder alltid: "har man rent mjöl i påsen så har man inget att vara rädd för!". Förutom att det missar själva principfrågan: privatlivet ska vara heligt och vi ska kunna utgå från att vi INTE är övervakade, så visar det också på en djup okunskap om den mänskliga naturen: är det någon som tror att övervakarna i längden kan motstå frestelsen att ta reda på grannens eller exets snaskiga hemligheter? Rota runt i gamla personliga fienders eller politiska motståndares digitala sopor för att hitta något som kan användas som vapen? Är det någon som tror att det är annat än en tidfråga innan det börjar utpressas? Innan journalisternas källor spåras? Innan arbetsplatsläckors identitet röjs? Alla övervakningssystem missbrukas. Ju mer långtgående möjligheterna till övervakning och kontroll är desto större potential för missbruk.

 

 

    Den politiska doktrin som motiverat denna totala övervakning och kontroll är "kriget mot terrorismen".  Finessen med "kriget mot terrorismen" är ju att det aldrig går att vinna. Trots denna groteska övervakningsapparat som Obama ansvarar för så sprängdes folk i luften alldeles nyss i Boston. Det saknades inte information om att ett terrorattentat på gång inför 11 september 2001. Problemet var att de amerikanska säkerhetstjänsterna hade för mycket information och inte kunde sortera fram det relevanta. För mycket information skymmer sikten.

 

 

    Ju hårdare "kriget mot terrorismen" förs, desto fler länder USA och västvärlden invaderar och bombar sönder, desto fler terrorister skapar vi. Desto fler vapen får Bofors och andra krigsprofitörer sälja. Desto mer osäkra blir vi i våra hemländer. Och desto mer övervakning och kontroll kan våra makthavare tvinga på oss i "säkerhetens" namn. Doktrinen om det eviga "kriget mot terrorismen" blir därmed i sig själv, ett av de allra största hoten mot mänskligheten. Idén att vi befinner oss i ett evigt krig mot en oresonlig motståndare blir fröet som en ny fascism växer ur. En fascism som har tillgång till ny suverän teknik för total kontroll och övervakning.

 

 

    Det som avslöjas nu i USA, att Obamaadminstrationen vidareutvecklat den enorma spionapparat som George W Bush byggde och använt den mot sitt eget folk borde få fjällen att falla från alla naiva Obamakramares ögon. Det borde redan ha varit uppenbart vad han går för. Guantanamo står kvar, dess fångar hungerstrejkar men utsätts för tortyrliknande tvångsmatning, på Obamas order. Drönarplan flygbombar oskyldiga civila i länder som Pakistan och Afghanistan, på Obamas order. Amerikanska medborgare dödas utan ens en rättegång, på Obamas direkta order. Julian Assange tvingas gömma sig på Ecuadors ambassad, Bradley Manning hotas av dödsstraff eller livstids fängelse - efter att ha utsatts för nedbrytande tortyrliknande behandling i fängelset - på Obamas order. Nyligen avslöjades att USAs regering avlyssnat journalister i jakt på deras källor, på Obamas order. "Whistleblowers" - läckor som avslöjar smutsiga hemligheter och maktmissbruk som privata företag eller USAs regering inte vill att allmänheten ska få reda på förföljs hårdare under Obamaadminstrationen än under alla andra amerikanska presidenter sammanlagt, på Obamas order. O.s.v. Glenn Greenwald, en av mina favoritskribenter, har länge och envetet kritiserat denna skrämmande auktoritära läggning hos Obamaadminstrationen. Ofta för detta fränt angripen av samma liberaler som kritiserade George W Bush för samma saker. Denna veckas scoop, att Obamaadminstrationen kräver ut snart sagt alla amerikanska medborgares telefonidata från telekombolagen och att stora internetföretag som Facebook, Skype och Google med automatik lämnar över ALLT material om sina användare till den amerikanska regeringen är hans stora triumf. Lyssna på honom här när han säger att målet för den amerikanska regeringen (säkerligen också för våra europeiska) är "to end all privacy":

 

 

 

 

 

 

 

 

an får ge sossarna och miljöpartiet en sak: de hittar hela tiden på sätt att svika sina väljare, sina medlemmar och sin ideologi som lyckas förvåna till och med en cyniker. Färska exempel: Miljöpartiets kongress sa nej till vinster i välfärden - och miljöpartiets ledning meddelade ett par timmar senare att partiet ändå skriver under friskolekommtténs uppgörelse med alliansen som innebär business as usual för riskkapitalisterna i de skattefinaniserade privatskolorna. Det sveket trodde man var svårt att toppa. Veckan efter skrev miljöpartiet och sossarna under på FAS4-lagen som innebär att socialbidragstagare tvingas arbeta gratis. Det fick tidningen Arbetaren att ställa sig frågan:

 

 

 

 

    Ändå lyckades de få mig att tappa hakan också denna vecka, (s)vikarna. Efter kravallerna i Husby, Botkyrka och andra orter talade många politiker varmt om vikten att lyssna på förortens folk. Inte minst Stefan Löfvén och Gustav Fridolin. När förortens folk i Alby, Botkyrka så talar med en klar och tydlig röst som säger NEJ! till utförsäljningar av deras bostäder till en privat bostadskapitalist och mångmiljardär så kör Botkyrkas kommunfullmäktige över sina egna medborgare. Pissar på deras föredömliga demokratiska arbete, envetet utfört under lång tid, för att organisera de boende och samla in namnunderskrifter. 6500 människors klart uttalade vilja att få bo kvar i allmännyttiga bostäder betyder inte ett skit för Botkyrkas kommunpolitiker, med vänsterpartiets som enda lysande undantag. Det säger otroligt mycket om de övriga partiernas syn på demokrati och på de människor som bor i Alby. När de boende i Tullinge, en rikare och vitare kommundel, samlade in namn och protesterade så fick de såklart en folkomröstning. Vilka signaler vill politikerna skicka till förortsbor som brinner politiskt för en fråga? Vi skiter i er så länge ni inte bränner upp saker?

 

 

 

    Jag väntar mig den sortens förakt mot förorterns folk från borgare och sverigedemokrater. Men inte från sossar och miljöpartister. Speciellt inte när frågan som de väljer för att köra ångvält över Albyborna är utförsäljning av allmännyttan till rika kapitalister. När blev det sosse- eller miljöpartiideologi? Har dessa två partier överhuvudtaget någon ideologi eller är de bara två bleka bihang till alliansens fyrklöver? Sveken i frågor som skattepolitik och vinster i välfärden kan man åtminstone förstå om man antar att s och mp leker följa john med alliansen för att vinna tillbaks Stockholm. Hur begåvad den strategin är kan vi ju diskutera någon annan gång. Men vilka röster räknar s och mp med att vinna genom att pissa på Albyborna? SD-väljare?

 

 

 

 

 AB 1,

 

 

 

 

ftonbladet har gjort en skitbra pedagogisk video som visar hur de svenska klassklyftorna ökat dramatiskt trots att vi svenskar vill ha ett samhälle där ekonomisk rättvisa råder. Den visar också att vi inte vet hur illa det är ställt:

 

 

    "Svenskarna tror att den rikaste femtedelen i verkligheten äger 38 procent, och den fattigaste femte­delen 10 procent.

    Sanningen är att den rikaste femtedelen äger 87 procent av nettoförmögenheten. Den fattigaste femtedelen äger ingenting, utan har enbart skulder."

 

 

 

AB 1, 2,

 

 

öre detta sosseministern Lena Hallengren har jag skrivit om tidigare. Hon gick ut tillsammans med en annan högersosse - Mikael Damberg - och försvarade privatiseringarna av den offentliga sektorn samtidigt som Caremaskandalen briserade. Tydligen hade hon också som vice ordförande i riksdagens socialutskott ett finger med i spelet när sossarna sade ja till den lag som innebär att socialbidragstagare kommenderas att utföra tvångsarbete gratis eller bli av med sitt försörjningsstöd, det som kommit att kallas FAS4. Socialdemokratiska tidningen Dagbladet kommenterar:

 

 

    "Förändringen innebär ­också att socialbidrags­tagare – oavsett ålder – kan hänvisas till praktik eller "kompetenshöjande åtgärder" av socialnämnden. Det är inte sagt vad de kompetenshöjande åtgärderna innebär, men ett avskräckande exempel finns i Landskrona.

 

    Där har social­bidragstagare fått ägna sig åt poänglösa sysselsättningar som att klippa gräs och måla simbassänger. Men det är ingen "Landskronamodell" som riksdagen har beslutat om, hävdar Lena Hallengren (S), vice ord­förande i socialutskottet och försvarare av förslaget. Det är ju fint att Hallengren kan svara på vad det inte är. Men frågan kvarstår: Vad är det då?

 

    Tidningen Arbetaren ­kallar det tvångsarbete, Afton­bladet Kultur sätter ­rubriken "Tillbaka till fattigvården", och beskriver ingående hur krav på mot­prestation för socialbidragstagare är både förödmjukande och kontraproduktivt.

 

    Men riksdagen väljer ändå att fortsätta i samma riktning som nedmonteringen av socialförsäkringarna fört oss.

 

    Socialbidrag, tänkt som det yttersta skyddsnätet, har blivit den nya a-kassan och nu ska socialsekreterarna bli de nya ­jobbcoacherna.

 

    Socialdemokratiska gräsrötter skräder inte orden, de beskriver det som ett svek, säger att de skäms för ­partiet och kallar det för tvångsarbete och moralism. Lena Hallengren bemöter en del kritik, men lyckas ­ändå inte förklara. Det gör det ännu mer olyckligt. ­Beslutet är en kombination av obegripligheter – och ska man lagstifta om obegripligheter måste man i alla fall försvara dem.

 

    I stället sprider sig "Fas 4" som en allmän benämning av den nya lagändringen som börjar gälla i sommar. Precis som för de som är sysselsatta inom fas 3 ­kommer människor som krävs på motprestation för socialbidrag varken att ­kvalificera sig för a-kassa ­eller samla pengar till ­pensionen.

 

    Socialdemokraterna hade hittat en tydlig och ­vinnande paroll i "Fasa ut fas 3", men undergräver den ­effektivt med att i nästa ­andetag fasa in fas 4.

 

"Riksdagen väljer att fortsätta i samma riktning som nedmonteringen av socialförsäkringarna fört oss", skriver Ida Nilsing i dagens ledare."

 

 

    Hur kan man rösta ja till en sån urbota korkad lag och få fortsatt förtroende som socialdemokraternas toppnamn i socialpolitiken? Någon socialdemokrat som kan svara? Är det på det här politikområdet som när det gäller skatterna: sossarna är så rädda för att bli anklagade för att stå för "bidragslinjen" av Reinfeldt och Borg att de på förhand lägger sig platta och accepterar det totala raserandet av det trygghetssystem som arbetarrörelsen en gång byggde upp i Sverige?

 

    Och att miljöpartiet, som en gång profilerade sig som partiet som ville ha medborgarlön, röstade ja till FAS4 är precis lika obegripligt och korkat.

 

    Fria tidningen har en faktaspäckad genomgång av den nya FAS4-lagen: "tillbaka till fattigvården".

 

 

 

anske det största hotet mot sverigedemokraterna inte kommer från den antirasistiska rörelsen utan från deras egen dumhet och girighet? Järnrörsgängets blöta natt på stan - och ljugande om händelsen rakt upp i svenska folkets ansikte - tände hoppets låga hos många: SD ut ur riksdagen 2014! Det blev istället tvärtom, partiet steg som en raket i opinionen när bilderna av unga arga män med järnrör kablades ut. Sedan sjönk partiet tillbaks igen när det lugnade ner sig. Undrar hur man som SD-partistrateg ska tolka det? Dags för en till runda på stan med järnrören?

 

 

    Men den här veckan kan väl - trots partiets försök att plocka poäng på oroligheterna i Husby och andra håll - inte summeras som en framgång? I riksdagens debatt om Husbykravallerna vägrade Jimmie Åkesson ta avstånd från det nazistiska och tungt brottsbelastade medborgargarde som gick ut och slog ner invandrare, trots att sossarna och vänsterpartiet upprepade frågan 3 gånger. Istället för att få ut sitt budskap - att allt var invandrarnas fel - framstod Jimmie Åkesson som en hycklare som bara fördömer vissa typer av våld och gäng.

 

 

    I Expressens stora intervju med Jimmie Åkesson blev det också lite märkligt. Tilll exempel när han försöker förklara varför SD vill försvaga aborträtten. Eller varför SD vill att skolbarn ska undervisas om kärnfamiljens betydelse. "Ja, vad den undervisningen ska innehålla, det vet jag inte." Eller varför SD - traditionellt en del av den homohatande högern - plötsligt blivit ett HBT-parti. Intervjuaren frågar hur det går ihop med att partiet är motståndare till de flesta större framsteg som gjorts för hbt-människor på senare tid : "Du vill inte att homosexuella ska få gifta sig, få hjälp med assisterad befruktning eller adoptera. Ändå menade du i en debattartikel i Aftonbladet 2010 att SD är ett parti för hbt-personer. Hur går det ihop?"

 

    Det går såklart inte ihop. Men Åkesson försöker: "Vi kan till exempel se hur det inom olika minoriteter i det svenska samhället växer och frodas attityder gentemot till exempel homosexuella som vi menar att vi har lämnat bakom oss för ganska länge sedan." Är ni med? Eftersom det finns invandrare med samma intoleranta inställning till homosexualitet som SD så blir SD ett hbt-parti, eftersom de är emot invandrare! Nice! Eller när han vägrar ta avstånd från Ungerns fascistiska och antidemokratiska utveckling och istället börjar svamla om "vänstermedia".

 

 

    Efter dagens granskning av politikerlöner i SVT lär det väl gnällas ännu högre om "vänstermedia" från den kanten. Men fakta är svåra att komma runt: SD-Jimmie skor sig rejält ekonomiskt på sitt förtroendeuppdrag, liksom den inre, hårda kärnan i partiet: Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias karlsson. Bara Stefan Löfvén tjänar bättre av de svenska partiledarna. Utöver de 58 300 kronor som varje riksdagsledamot får i lön plockar Åkesson ut nästan 38000 kronor i månaden direkt ur partikassan. Man kan bara häpna över att ett parti som försöker framställa sig som vanliga  gräsrötter och medelsvenssons röst låter ledningen berika sig själva på partikassan, som väl rimligen borde användas till politiskt arbete och inte gå in på Åkessons bankkonto? Dumheten tar girigheten i hand och de vandrar förhoppningsvis ner under fyraprocentspärren.

 

 

 

 

    När sedan Åkesson meddelar att han kidnappat Per Albin Hansson -  socialdemokraternas gamle landsfader - till förordet i sin kommande bok så undrar man om de någonsin lär sig något dessa sverigedemokrater! När de försökte kleta ner Astrid Lindgrens minne dök det snabbt upp ett citat där den gode Astrid läser lusen av allt vad nationalism heter. Per Albin Hanssons vision om folkhemmet var inkluderande och tolerant, alltså raka motsatsen mot SD. Snott från Håkan Juholts facebooksida:

 

 

 

    Man ska inte bortse från de inre, hårda motsättningarna som splittrar sverigedemokraterna och som då och då leder till uteslutningar av personer som inte dansar efter ledningens pipa. Tillsammans med den - vad det verkar - ofrånkomliga girigheten och de politiska klantigheterna kan det nog bli det som får partiet på fall.

 

 

    Uppdatering: Idag fortsätter SVTs granskning av SDs girighet med rubriken "Storbråk om skattepengar". Det är slagsmål runt köttgrytorna och många som vill plocka åt sig. Läs!

 

 

Lästips: Anders Lindberg i Aftonbladet som tycker att det är dags att avveckla integrationsminister Erik Ullenhag!

 

 

 AB 1,  DN 1, SvD 1, 2, 3,