Semester i grevens (prinsessbrölloppets?) tid...

N

u tar denne bloggskribent semester och far till sydligare nejder ett tag. Tajmingen kunde inte vara bättre. Var inne i Stockholms city igår och kände hur rojalismen attackerade på bred front. NEJ, jag vill inte köpa fånigt krimskrams för att minnas att två stackars uttittade deltagare i vår mest uthålliga och absurda dokusåpa ska gifta sig!

Jag vet inte om så väldresserade personer som medlemmarna i vårt svenska kungahus är kapabla till några äkta känslor, men jag hoppas för deras skull att de får känna sig lite kära åtminstone nån gång i sitt liv. Kanske rent av den här helgen. Och jag är otroligt glad över att jag inte är här och slipper tvångsmatas med bilder och kommentarer. SVTs servila bröllopsbevakning har redan gått över gränsen.

Det kliar såklart i fingrarna av lust att skriva om riksdagens beslut igår att köra över folkomröstningen om kärnkraft genom att bygga nya reaktorer framöver. Men andra har redan sagt det som behöver sägas. Jag nöjer mig med att konstatera att det här troligen, förhoppningsvis, innebär att centerpartiet satt den bortre parenteses för sitt eget varande som parti. De är inte längre relevanta på någon punkt och kan med fördel läggas ner och assimileras in i den övriga betonggrå, storljugande, cyniska borgerligheten. Varför låtsas något annat?

För dig i behov av intellektuell stimulans efter att ha bedövats av för mycket kungafjäsk och Andreas Carlgren på TV rekommenderar jag starkt gårdagens Democracy Now, med två högintressanta inslag. Vet inte om någon vid det här laget har kvar några illusioner alls om Obama, men det kan ju vara intressant att veta att han gått längre än någon annan amerikansk president i sina attacker på "whistle blowers", alltså personer som från insidan informerar om felaktigheter och missgrepp som begås av stat och företag. Wikileaks Julian Assange har för närvarande tvingats gömma sig på hemlig ort och har anledning att frukta för sitt liv. Change you can believe in?



KATEGORI:Allmänt

Carl B Hamiltons eurologik

E

uron och EMU har aldrig varit så impopulära som nu, vilket väl bevisar att folk inte är så dumma. Men det retar såklart upp anhängarna, varav folkpartiet är de mest oresonliga. Folkpartisten Carl B Hamilton förklarade i en intervju att euron inte alls är ett misslyckat projekt eftersom Finland överlevt sitt EMU-medlemskap utan blessyrer. Logiken är såvitt jag kan se att vi ska gå med i EMU och byta kronan mot euron och hålla tummarna riktigt hårt för att vi har samma tur som Finland, och slipper vandra den dystra nedskärnings- och recessionsväg som Grekland, Spanien, Italien, Irland, Portugal och en radda andra länder tvingats in på, till stor del på grund av sitt medlemskap (eller sina förhoppningar om medlemskap) i EMU.

Argumentet är såklart ohederligt så det förslår, eftersom det inte ens berör vilka förändringar euron innebär, utan bara lyfter fram ett enskilt, föga representativt exempel och försöker ge det allmängiltighet. Argumentation på den där nivån förutsätter att folk är idioter som kan luras med bländverk och kringsnack. Hamilton och folkpartiet kanske kommer att märka att de missbedömt de svenska väljarna framöver.







KATEGORI:Ekonomi

Elton John, apartheidsystemens trubadur?

E

lton John ska tydligen komma till Sverige och spela sina gamla dängor. Han har ett späckat schema den mannen. Nyss spelade han på Rush Limbaughs bröllopp i USA. Varför en notorisk homofob med extremhögersympatier som Limbaugh ville ha en galabög som Elton på sitt bröllop förtäljer inte historien. Sen bär det av till Israel för ett gig. Andra har haft den goda smaken att ställa in efter massakern i medelhavet. Men å andra sidan så tyckte Elton John att det var helt OK att spela i Sydafrika på apartheidtiden också, när resten av världen bojkottade. Så man anar nån slags konsekvens där.

 

 

 

KATEGORI:Allmänt

Var är vänsterns internetgrupp?

A

lliansfritt Sverige har aktivistmanual som är värd att ta en titt på. De flesta tipsen handlar om tangentbordskrigande, en rätt ny men inte oviktig form av politisk aktivism. Exempel på hur en nätaktivist snabbt och gratis kan slå ett slag för socialismen och för ett regeringsskifte är:

 


Exakt vilken roll internet och så kallade "sociala medier" spelar i svensk politik har stötts och blötts i media redan. Det rätta svaret är väl att ingen riktigt vet. Förra valrörelsen var väl egentligen den första där nätet visade framfötterna. Då var det Sverigedemokraterna som genom manipulerade nätomröstningar i det så kallade "Ungt Val" lyckades verka större än de verkligen var, vilket fick tidningarna (speciellt Aftonbladet) att haka på och ge ännu mer publicitet. Ett exempel på en självförstärkande PR-våg som föddes på nätet.

Om extremhögern gav oss ett tidigt och tydligt exempel på hur internet kan användas manipulativt så fick vi ett positivt exempel på nätdemokrati under FRA-debatten. Inga fula knep, men en massa arga, kunniga och engagerade nätanvändare fick regeringen Reinfeldt att bli alldeles knäsvag och drömma mardrömmar om bloggbävningar på nätterna.

Förhoppningsvis fick FRA-bävningen alla partier att inse betydelsen av internet som arena för politiska diskussioner. Även om det viktigaste politiska arbetet fortfarande sker ute i den verkliga världen bland människor av kött och blod, så spelar nätet en roll som tungan på vågen. Fråga Mona Sahlin hur hon tror att hennes popularitet påverkats av att kvällstidningarna efter varje Sahlin-Reinfeldt-debatt lagt upp nätomröstningar på sina hemsidor! Omröstningar som hon alltid förlorat med rätt förkrossande siffror!

Sanningen är ju att Mona Sahlin skulle kunna diskutera mot en tom soffa, eller mot Adolf Hitler, och ändå förlora varenda en av dessa nätomröstningar. Inte för att hon är dålig. Jag tycker att hon och Reinfeldt är rätt jämspelta. Utan för att högern har varit bättre på att mobilisera sina stödtrupper på nätet. Och de kommer inte att klicka för Mona Sahlin oavsett hur duktig hon är eller hur dålig Reinfeldt, soffan eller Hitler var.

Naturligtvis är det fulspel av tidningarna att publicera såna ickerepresentativa undersökningar som om de verkligen betydde något. Men 90 procent av all dagspress är borgerlig. Skulle högern låta bli att spela fult, när de ser att billiga knep funkar?  Många människor vill tillhöra ett vinnande lag, och många läser bara rubrikerna. Rätt få är nog tillräckligt intresserade för att ta reda på skillnaden mellan en nätomröstning och en riktig opinionsmätning. Nättrender spelar roll. Möjligen fortfarande på marginalen. Men det är där valet vinns i ett jämt läge.

Dags för vänstern att ge sig in i fajten på nätet på allvar alltså. Jag vet inte om vänsterpartiet har en internetgrupp för närvarande. Isåfall förtjänar den en spark i arslet, på ren svenska! För om en så pass internetaktiv person som jag, med hjärtat till vänster och ett stort intresse för politik, inte känner till den eller sett den i aktion någonstans, eller fått en inbjudan att dra mitt strå till stacken, så gör den inte ett bra jobb!

Jag har ropat efter en tydlig internetstrategi för vänstern tidigare. Såna rop verkar försvinna ut i nätrymdens digitala vakuum. Det finns utan tvekan en hel del engagerade nätanvändare som gillar vänsterpartiet. Bara att titta på alla bloggar som listas hos bloggvänstern. 264 stycken till dags dato. Och med en försiktig gissning så kan man väl anta att det på varje aktiv bloggare går ytterligare minst en person som är beredd att skriva ett och annat inlägg på ett nätforum, klicka i en nätomröstning eller skriva en kort insändare. Låt säga att en nätgrupp för vänstern skulle kunna koordinera 500 personer. Det skulle vara tillräckligt för att vända rätt många nätomröstningar i rätt riktning, eller ge extremhögern som klipp&klistrar sina idiotier i dagstidningarnas kommentarsfält en match.

Nyckelordet här är koordination och att skapa en kampgemenskap. Om det är något de så kallade "netroots", alltså nätrötterna i USA varit duktiga på är det att skapa den här sortens gemenskap. De nyfascistiska Bushåren tvingade den amerikanska vänstern att finna nya sätt att organisera motståndet. Olika proggressiva nätforum och bloggar som MoveOn, DailyKos och Firedoglake kan, när de agerar koordinerat, mobilisera en rätt imponerande rörelse på nätet, som får genomslag också i den verkliga politiken. Inte minst genom de stora pengasummor som sajternas användare har donerat till olika proggressiva kandidater.

Vi har idag ingen motsvarighet i svensk politik, även om sossarna gjort ett lovvärt försök med sina Netroots. Frågan är vad som krävs för att den svenska vänstern ska bli tillräckligt förbannad för att börja ta nätet och de möjligheter till aktivism det erbjuder på allvar? Räcker det inte med fyra års vanstyre från höger? Måste vi genomlida fyra till? Den här gången ackompanjerat av skränandet från ett rasistiskt extremhögerparti?





KATEGORI:Internet

Borgerlig mediaburka

A

lliansfritt Sverige:

"...Till exempel så ska SvD:s ledarskribent Per Gudmundsson ha blivit åtsagd av sin chef att rikta kritiken mot Maria Wetterstrand, och i ett möte som Fredrik Reinfeldt ska ha haft med ett tjugotal liberala ledarskribenter i mars så ska han enligt Staffan Thorsell, krönikör på Dagens Industri ha sagt att hon [Maria Wetterstrand] borde bli granskad mer."

Och som ett brev på posten så kom en massa märkliga skriftliga påhopp på miljöpartiet som visst var medansvariga till vulkautbrottet på Island och ville totalförbjuda flygtrafik, eller hur det nu var. Den som inbillar sig att det inte spelar någon roll att 90 procent av dagstidningarna är borgerligt ägda lever i en parallell  verklighet där rosa elefanter kan flyga genom att vifta med sina stora öron.

Eller hur förklarar man att en tobleroneskandal räckte för att fälla en blivande socialdemokratisk partiledare och statsminster, medan en moderat utrikesminster kan sitta oberörd trots uppgifter om att det bolag han är ansvarig för som f.d. styrelseledamot är medskyldigt till hisnande brott mot mänskligheten i Sudan? Människoliv väger uppenbarligen mindre än schweizisk choklad köpt på statligt kontokort.

Den borgerliga kontrollen av massmedia är högern till stor hjälp när den ska sätta agendan för det politiska samtalet i Sverige. Systemskiftet och de allt större klassklyftorna hade inte varit möjliga om inte effekterna täcktes över av ett vitt brus av ideologisk desinformation. En politik som missgynnar de flesta och gynnar en liten minoritet rika måste "förklaras", eller helst av allt måste fokus för debatten flyttas till att handla om mindre relevanta saker. Som t.ex. att en handfull muslimska kvinnor i Sverige vill gå runt i burka. Som om inte själva den borgerliga mediamaktens våta filt ligger som en stor tjock kvävande burka över det politiska samtalet i Sverige.



Uppdatering: Självklart förnekar Reinfeldt uppgifterna om att han skickat fram sina ledarskribenter som attackhundar. Motiveringen är intressant:


- Jag vill bara försäkra om att förnyelsen av Moderaterna är att vi ska utgå från oss själva.


Det måste vara en förnyelse som började inatt då. Reinfeldt och hans småsyskon i regeringen har ju ägnat all kraft åt att svartmåla oppositionen de senaste fyra åren, så till den milda grad att man frågar sig om människan faktiskt inser att det är han som är statsminster, inte Mona Sahlin. Allt är tydligen sossarnas fel, även när högern regerar.

 

 

 

 

DN 1, 2, AB 1, 2, 3, 4, SvD 1,


KATEGORI:Mediakritik

Avrättning ombord på Mavi Marmara

M

er bildmaterial har slunkit igenom den järnridå Israel försökt lägga över sin attack på hjälpkonvojen förra veckan. I ett klipp ser vi en regelrätt avrättning, där israeliska soldater först sparkar på en liggande, förmodligen sårad passagerare (offret döljs av relingen men enligt vissa uppgifter att det är Furkan Dogan, den 20-årige amerikanske medborgaren som dödades) och riktar vapnet neråt och skjuter. Och det är inget paintballgevär soldaten håller i.


 

 


Det övriga bildmaterialet är också högintressant, och bidrar till att ytterligare torpedera den israeliska förljugna versionen av händelseförloppet. Det som av någon anledning inte tror på passagerarnas ord när de berättar att soldaterna sköt och sårade redan innan det klantiga bordningsförsöket från helikoptern kanske tror på sina egna ögon och öron?

 

 

Israeli Attack on the Mavi Marmara, May 31st 2010 // 15 min. from Cultures of Resistance on Vimeo.

 

Nu återstår bara att se hur massmedia väljer att hantera bildbevisen. Den intressanta parallella historien här är ju hur en massaker på hjälparbetare rapporterats i västmedia. Med ursäkten att man måste "låta bägge sidors version komma fram" har de hårdredigerade filmsnuttar som det israeliska propagandaminsteriet vill att du ska se rullats om och om igen. Snuttar som trots att de bara visar ett minutkort skeende av en lång attack fått utgöra grunden i en anklagelseakt mot deltagarna i hjälpkonvojen, orkestrerad av deras bödlar.


Aktuelltredaktionen gick snabbt ner på alla fyra och lät sig bli rövknullad av Israels propagandaagenter. Andra var inte mycket bättre. Den som inte sett Lennart Perssons intervju med Mattias Gardell redan borde verkligen göra det. Och sen fundera på om våra licenspengar ska gå till att bistå skurkstaters försök att tvätta blodet från sina händer. Lek med tanken på att Nordkorea eller Iran hade gjort samma sak. Och fråga dig sen om Lennart Persson hade varit så gläfsande ivrig att utsätta de överlevande från massakern för en kombination av korsförhör, nertystning och anklagelseakt.

 

Det mest hårresande med Aktuelltredaktionens och andras agerande är kanske ändå inte att de lånar sig till svartmålning av hjälparbetare som massakreras på internationellt vatten, även om det är skamligt nog, utan att de till och med ger sina journalistkollegor ombord på Mavi Marmarar fingret. När Israel  överlagt blockerar deras möjligheter att objektivt bevaka händelsen och återrapportera det de ser så borde den självklara journalistiska reaktionen vara att vägra sända någon som helst israelisk propaganda, eller ens låta landets agenter komma till tals, innan journalisterna satts på fri fot, fått tillbaks sin beslagtagna utrustning  och kan berätta vad som verkligen hände. Men i valet mellan journalistisk integritet och solidaritet med de attackerade och fängslade kollegorna, och sin lojalitet med Israel, valde Aktuelltredaktionen, och en del andra nyhetsmedia också, Israel.

 

 

KATEGORI:Israel/Palestina

Skön sommarmätning från SCB

G

oda nyheter från SCBs stora sommarmätning: de rödgröna har egen majoritet i opinionen, och de borgerliga har fortfarande problem. Det går på tvärs mot flera mindre tunga mätningar på sistone, men SCB har fler deltagare och spänner över längre tid. Tydligen så har det block som lett i SCBs sommarmätning också vunnit valet varenda gång sedan 1973. Jag håller tummarna hårt för att den trenden håller i sig!

På högerkanten så håller de tre mindre partierna helt på att försvinna i moderaternas skugga. Inte så konstigt. Om jag vore borgare skulle jag också föredra moderaterna framför något av de tre mindre partierna som desperat letar profilfrågor för att framställa sig som mer till höger än det stora  högerpartiet. Att sälja sitt partis själ är ett vågspel som kan gå helt galet. Det har nog både Maud, Jan och Göran funderat en del på de senaste 4 åren. Men de driver vidare på sin inslagna högerkurs som isbjörnar på ett smältande isflak. Frågan är hur länge den borgerliga alliansen kommer att överleva? Det enda parti som har någon anledning att vara nöjd med denna konstruktion idag är moderaterna.

Framöver kommer högern säkerligen att trumma in budskapet vi redan hört till leda: att de tagit god hand om Sveriges ekonomi under en svår kris. Men kan de verkligen slå sig nöjt för bröstet?

Hade det varit för högern så hade vi redan varit medlemmar i katastrofprojektet EMU och haft euron som
valuta, och därmed suttit i samma knipa som de länder som nu krisar i efterdyningarna av finanskrisen. Det faktum att vi behöll vår svenska krona (tacka vänster- och miljöpartiet för det!) har räddat många svenska jobb och många fina skattekronor till staten. Men ändå vill borgarna, speciellt folkpartiet, köra över den förra folkomröstningen och utlysa en ny. Riktigt varför vi ska gå med denna gång kan de inte förklara.

Arbetslösheten är rekordhög och ungdomsarbetslösheten (som Reinfeldt tror är en hallucination) är en praktkatastrof. Regeringen har hållit hårt i plånboken och inte velat satsa pengar på att växa oss ur krisen. Det kanske ser kortsiktigt bra ut i budgeten, men på lång sikt är det ekonomiskt vanstyre. Arbetslöshet är dyrt för samhället med den mänskliga resursförstöring den innebär.

Högerregeringen ärvde ett flott budgetöverskott på 70 miljarder som det tidigare rödgröna samarbetet gnetat ihop under många år. Istället för att satsa dessa pengar mot arbetslöshet och för nyinvesteringar på kommunikationer, bostadsbyggande och annat som skulle kunna sparka igång hjulen i ekonomin har man sänkt skatter massivt, mest för de rika. Direkt oansvarigt.

Vad hände egentligen med det berömda "utanförskapet" som moderaterna pratade så mycket om 2006? Anledningen till att de inte pratar om det längre kanske är att det faktiskt blivit ännu större under deras ledning?

Svenska folket är hårt skuldsatt privat. Det gör oss väldigt känsliga för kommande räntehöjningar och oro på finansmarknader. Den privata skuldsättningen kan vara en bomb som exploderar i ansiktet på nästa regering, oavsett vilka det blir.

Det finns såklart mer att säga om detta, och det kommer säkerligen att stötas och blötas fram till valet. En sak är säker: Anders Borgs gloria sitter på sned. Och det redan innan han uttalade sig för lönesänkningar som framtidens modell.

 

Uppdatering: Om man tar arbetslösheten som mått på hur väl EUs regeringar hanterat krisen så hamnar Sverige på en föga smickrande 16:e plats av 27.

 

 

Bloggat: Mer vänster i Uppsala, Jonas Sjöstedt, Krassman

KATEGORI:Inrikespolitik

Lundin Oil - same procedure as every year

<

D

et borde vara en chock för oss att ett svenskt bolag är delaktigt i en massaker där 12000 sudaneser dödas och i fördrivandet av 160000, allt för oljans skull. Det skulle definitivt skapa krigsrubriken om de dödade hade vart européer eller amerikaner. Men på sitt sätt är det helt logiskt.

Lundin Oil gör bara det alla andra storföretag med händerna i tredje världens syltburkar (billiga råvaror och billig arbetskraft) också gör. Skalan kan variera. Ibland är det delaktighet i massmord, ibland är det dödande i mindre skala, några fackföreningsmedlemmar här, några människorättskativister där. Men i grunden är det alltid samma logik som återkommer: Vi ska ha era råvaror. Vi ska definitivt ha er olja.  Den inföding som ifrågasätter vår rätt till era råvaror och er billiga arbetskraft kommer inte att leva ett lätt liv, om han kommer att leva alls.

Lundin Oil själva anser enligt talesperson att de gjort livet bättre i Sudan. Förmodligen inte för de som dödats, om man inte tror på ett bättre liv efter detta. Förmodligen inte heller för de fördrivna.

Antagligen menar man att man "skapat arbetstillfällen" vilket alltså översätts som att betala några ur lokalbefolkningen lite fickpengar för deras hjälp med att pumpa upp Sudans olja ur marken för Lundin Oils räkning. Vet inte om företaget ansett sig behöva betala någon skatt i Sudan, våra storföretag brukar försöka slippa göra den sortens sociala åtaganden. Nån måtta får det vara på hjälpsamheten. Vet inte hur mycket de betalat för oljerättigheterna, men förmodligen en bråkdel av vad oljan sedan kunnat säljas för. Det är så den globala svindeln som vi kallar kapitalism fungerar. Och det komiska är att anhängarna av systemet på allvar menar att sudaneserna och de andra ska tacka oss för något.

Det mest förvånande i det här fallet är i mina ögon att en så rutinerad politiker som Carl Bildt finns med i röran. Som styrelseledamot i Lundin Oil kan han ju definitivt inte undandra sig ett ansvar. Han måste, eller borde, veta vad företaget sysslar med. Och borde rimligtvis innebära slutet på hans karriär som utrikesminster. Vilket på ett sätt är lite synd. Carl Bildt må vara en irriterande pompös man med mycket på sitt samvete, men han är nog den bästa utrikesminster som högergänget kan producera. Om det är ett gott betyg låter jag vara osagt.

 

 

KATEGORI:Allmänt

Medelhavsmassakern - obesvarade frågor

<

E

n vecka efter den blodiga israeliska massakern i medelhavet har massmedia fortfarande inte kunnat eller velat räta ut några grundläggande frågetecken:

 

 


1. Hur många dödades av israelerna vid attacken? Den allmänt cirkulerade siffran, nio döda, verkar komma från israeliska myndigheter så vi kan nog kallt räkna med att det är lögn och förbannad dikt som det mesta som kommit från det hållet den senaste veckan.  Ytterligare sex personer uppges fortfarande vara saknade, och kan antas vara vara mördade de också. Passagerare på Mavi Marmara har berättat att de sett människor kastas överbord, vilket skulle förklara saken.

 

Men trots att siffran nio dödade säkerligen är felaktig har den rapporterats utan brasklappar eller betänkligheter av alla stora nyhetsmedia.


2. Passagerare på Mavi Marmara har uppgett att de konfiskerade en lista med framträdande turkiska deltagare från de två tillfångatagna israeliska soldaterna (som sedan släpptes så att de skulle kunna få sjukvård). Israelerna förnekar att en sådan lista existerar. Var det en dödslista, vilket passagerarna själva menar?


I brist på solida bevis så kan man såklart inte rakt av anta att det faktiskt rörde sig om en dödslista. Men å andra sidan: att listan överhuvudtaget inte diskuterats i svenska media, med några få undantag, är intressant. Samma media som papegojar dumpropaganda om "50 Al-Qaidakrigare", eller var det "legosoldater med pengar i byxorna", censurerar uppgifter som rapporterats av journalistkollegor från andra länder. Bör Israels propagandaministerium väga tyngre i svenska massmediers bevakning än Al-Jazeeras reportrar och de ögonvittnen som befann sig på plats?


3. Uppnådde Israel sitt mål med stormningen? I alla kommentarer utgås det ifrån att "något gick fruktansvärt fel". De mer borgerligt lagda sliter sitt hår i förtvivlan när de tänker på hur detta ska påverka Israels anseende. Prioriteringarna är kristallklara. Men alternativet: att Israel faktiskt ville ha en våldsam konfrontation, övervägs  överhuvudtaget inte. Varför? Jag har inte sett någon solid argumentering för att det uppnådda resultatet inte var det önskade, däremot en massa verklighetsfrämmande antaganden.



Vi har utrikesminister Liebermans uttalande från dagen innan bordning om att skeppen skulle stoppas "till varje pris". Uppenbarligen var inte människoliv ett för högt pris, och vem hade väl trott det?

Den israeliska regeringen sammanträdde i en hel veckan innan attacken för att diskutera hur hjälpsändningarna skulle stoppas. Om de hade önskat en annan utgång än blodspillan, varför valde de en nattlig attack? Det fanns andra alternativ. Tidigare båtar har rammats och stoppats med mindre våld. Och varför var det så viktigt att angripa också pressen ombord?

Den som tror att den högerextrema klick som nu styr israelisk politik rent allmänt känner en motvilja mot att döda har uppenbarligen glömt det mordiska anfallet på Gaza 2008 som kostade 1400 palestinier livet.

Den som antar att landet - åtminstone - ryggar inför att döda andra länders medborgare har inte informerat sig tillräckligt om vilken behandling som möter internationella fredaktivister i de ockuperade områdena. Jag har gett några exempel. Eller ta den israeliska attacken på fartyget USS Liberty 1967, då 34 amerikanska besättningsmän dödades. Om inte amerikanska soldater går säkra, vem gör det? (På bilden fredsaktivisten Rachel Corrie, överkörd av israelisk bulldoozer).

 


Kommentatorer i massmedia och våra politiker verkar automatiskt förutsätta att inget land vill riskera sitt anseende och en kritikstorm från dem själva genom att agera med massivt militärt övervåld. Men behöver Israel frukta utländska massmedia? De som utan att blinka upplåter etervågorna till den israeliska propagandamaskinen i efterdyningarna av massakern? USA är det enda land de egentligen behöver som allierad, och amerikanska massmedia och politiker snubblar över sina egna fötter i sin iver att släta över och sprida dimridåer.

 

 




 


Om man vågar tänka tanken att massakern på hjälpkonvojen faktiskt kan ha varit planerad blir den intressanta frågan: Vad har Israel vunnit på att även denna gång agera som man brukar, alltså med massivt övervåld?

Förutom det uppenbara, att man bevarat blockaden mot Gaza obruten, så framstår Israel återigen som ett land som inte ryggar för något. Man är mobbaren i skolan som först sparkar dig i magen och sedan hånar dig för att du gråter och säger till klasskamraterna att det var du som började, fast alla vet att det det inte är sant.

Israelerna har bankat på stora stridstrumman ett tag och ett anfall mot Iran verkar rycka närmare. Kanske var detta en krigsövning, eller kanske ville man  sända en signal till iranierna om exakt hur långt man är beredda att gå?

 

Om man ser Israel genom den lins som den officiella propagandan håller upp, en fredsälskande, civiliserad stat, "mellanösterns enda demokrati", så blir detta aggressiva beteende obegripligt. Men om man lyssnar på vad de israeliska politikerna säger till sin hemmapublik faller bitarna på plats. Moshe Dayan, tidigare försvarsminister, menade att Israel måste vara en "galen hund, för farlig för att bråka med". Så när ett kärnvapenbestyckat Israel låter sina skjutglada soldater gå lös på en konvoj med hjälparbetare och fredsaktivister kanske de sänder precis den signal de vill sända?

 

På hemmaplan verkar den israeliska opinionen berusad av stridslust. Vapenskrammel har sin lockelse, åtminstone kortsiktigt. Samtidigt som den israeliska propagandan trummas ut i alla kanaler så förföljs journalister och människorättsaktivister. Det är en logisk följd av det israeliska apartheidsystemet och det dagliga förtrycket som dess ockuperade undersåtar lever under. Vilken skurkstat kan i längden tolerera kritik och granskning? De inre motsättningarna sliter sönder en sådan konstruktion och fascism står för dörren. Attacken häromdan på Haneen Zoabi, i det israeliska parlamentet Knesset, visar ett land som snabbt är på väg utför. (Zoabi straffas nu för sitt mod och en Facebookgrupp med 100000 medlemmar kräver hennes avrättning.)

 

 

 


4. Och slutligen, en stilla undran över våra svenska israeladvokater: hur långt är de egentligen beredda att gå i sitt stöverslickeri och sitt ursäktande?

Om gränsen inte dras vid att försvara en massaker på en hjälpkonvoj, var går den då? Hur skulle det låta om Israel atombombade Gaza, en idé som tidigare nämnde utrikesminster Lieberman verkar känna en viss sympati för? Skulle det vara förståeligt eftersom det finns "terrorister" där? Skulle man visa bilder på vapen ihopsamlade ur de brända ruinerna? Skulle vi få höra att palestinierna minsann var antisemiter? Skulle det fortsätta att pratas om hur våldsinriktade Hamas var, medan liken fortfarande rykte i Gaza?

 

 

Bloggat: Motbilder, Ali Esbati, Approximationer,


intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Exp 1, AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD 1, 2, 3, 4, 5,

KATEGORI:Israel/Palestina

Misshandeln av Dror Feiler

V

änsterpartiets riksdagskandidat, konstnären Dror Feiler verkar vara den som fick den hårdaste behandlingen av de svenskar som deltog på Ship to Gaza:

För den israelkritiske konstnären Dror Feiler var det illa. Han behandlades som en förrädare.


- Han behandlades illa för att han är just Dror, säger Mehmet Kaplan.

 

När Dror vägrade att ge ifrån sig sitt pass om han inte fick ett kvitto kastade sig soldaterna över honom.

 

- De brottade ner honom, satte benen på hans rygg, bände bak armarna och tryckte ned hans ansikte i marken, berättar Kaplan.


När Dror tittade upp såg Victoria att han blödde från ansiktet och huvudet. Soldaterna band hans händer med hårdplastremmar och låste in honom i ett isolerat rum. När han frågade om de kunde lätta på handfängseln drog de åt hårdare, berättar Mehmet Kaplan.


En timme var Dror isolerad. När fartyget kom in till hamnen i Ashdod släpptes han ut med de andra. Men förödmjukelsen fortsatte.


- Vi fick vandra till bussen relativt ostörda men när det var Drors tur blev det gatlopp. Soldaterna knuffade och sparkade honom mellan varandra, framför alla människor. Sedan ställde de upp honom mot bussen och turades om att gå fram och dra honom i tofsen samtidigt som de skrattade rått. Det var ren gladiatorstämning, säger Mehmet Kaplan upprört.


- Hundratals soldater som bara hade en sak för ögonen - den här mannen vill vi skada öppet, fortsätter han.


Dags att belöna de svenska deltagarna med hederutmärkelser för sin insats! Det krävs mod för att utmana ett apartheidsystem och en av världens brutalaste krigsmakter. Men det är glädjande att se att vanliga människor vågar göra det som våra regeringar fegar för.



KATEGORI:Israel/Palestina

Israels krig mot sanningen

R

eportrar utan gränser rapporterar att åtminstone 60 av de som kidnappades och hölls avskärmade från omvärlden av Israel var journalister. Oklart hur många av dessa som skadats och dödats, eller hur många som kvarhålls. Uppgifter om minst en mördad journalist har cirkulerat är bekräftade.

Vi vet sedan tidigare att Israel inte har några problem med att göra journalister till måltavlor. Reportrar utan gränser berättar på sin hemsida att åtminstone 46 reportrar beskjutits när de försökt rapportera om Israels ockupatation och krigföring, i de flesta fallen kan det bevisas att beskjutningen kommit från israeliskt håll. Ofta har journalisterna varit klart identifierade som sådana och hållit ett avstånd till den konflikt de försökt bevaka. Självklart har inget verkligt ansvar utkrävts av de skjutande soldaterna.

Organisationen konstaterar att läget för pressfriheten aldrig varit sämre i Israel än nu. Landet rankas i Pressfrihetsindex på plats 161 för de ockuperade territorierna, och 93 för resten av Israel. Det placerar Israel på en jumboplats under såna yttrandefrihetens oaser som Vitryssland och Egypten, men 14 placeringar bättre än Nordkorea. Grattis! (Sverige rankas som nummer 5.)

Man nämner dussintals fall där journalister verksamma i Israel arresterats, misshandlats, hotats, fått sin rörelsefrihet begränsad, deporterats, och bestulits på sina pass och pressleg.

Vid anfallet på Mavi Marmara och Frihetsflottan såg Israel till att störa ut alla kommunikationer så att de närvarande journalisterna inte skulle kunna meddela omvärlden vad som hände. I efterhand förstördes kameror och datorer med bevismaterial, och de kidnappade hölls isolerade från omvärlden.

Anledningen är uppenbar: skapa ett informationsvakuum i vilket Israels propagandaapparat kan inleda sitt PR-Blietzkrieg och levevera en förljugen version av händelseförloppet. Propagandakriget livsviktigt är Israel som är beroende av omvärldens tysta acceptans för att kunna fortsätta sin olagliga ockupation, sin rasistiska apartheidpolitik och sitt slaktande av försvarslösa civila.

Även om PR-blitzen den här gången verkar ha kört fast - fakta talar alltför mycket mot  propagandan - så har den åtminstone gett landets ständiga försvarare och stövelslickare något att klamra sig fast vid. Hjälpkonvojen lastad med mat, rullstolar, byggmaterial och papper till skolbäcker blev hastigt och lustigt till en armada av Al-Qaida-krigare, beväpnade till tänderna med livsfarliga vapen som rakhyvlar och vattenslangar. Inte ens Israel var korkad nog att försöka lura i omvärlden detta innan katastrofen var ett faktum.

Andra offer i Israels krig mot sanningen är de internationella hjälparbetare och fredsaktivister som är på plats i de palestinska områdena. Samtidigt med massakern på medelhavet sköts en ung amerikanska, Emelie Henochowitz, med tårgasgranat i ansiktet, vilket resulterade i att hon förlorar ett öga. Samma metoder har Israel använt förr: Tristan Anderson, en annan amerikan, sköts också med en tårgasgranat i huvudet, vilket ledde till livshotande skador. Listan på attackerade fredsaktivister kan göras lång.

Det skepp som nu är på väg mot Gaza, MS Rachel Corrie, har fått sitt namn efter en ung amerikansk hjälparbetare som med berått mod krossades till döds av en israelisk bullbozer när hon försökte stoppa de illegala rivningarna av palestinska bostäder.

 

Det sägs att sanningen är krigets första offer. Och i fallet Israel är det dubbelt sant. Inte bara när landet brutalt attackerar den fria pressen i sitt arbete. Man har också en armé av nyttiga idioter som papegojar även den mest absurda propagandan och begår våldtäkt på både sanningen och Israels offer. Vilken annan skurkstat gratuleras av så många internationella medlöpare?

 

 

 

 

Bloggat: Motbilder, Paolo Pisoffi, Ung Vänster, Krassman, Röda Malmö, Scaber Nestor,


intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

 

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,

KATEGORI:Israel/Palestina

Vägen till helvetet är kantad med vad, Alf?

S

om om det inte räckte med all blodtryckshöjande likudnikpropaganda som sköljer över världen efter Israels massaker på medelhavet så har Europaparlamentet visst fått tuppjuck. Med motiveringen att barnporr är ett "fruktansvärt övergrepp" (no shit Sherlock!) så ska våra Googlesökningar registreras framöver också, om storebrorsamhällets småsyskon i parlamentet får som de vill. Oanade möjligheter till åsiktsregistrering öppnar sig.

Lägg detta till datalagringsdirektivet, FRA-lagen, IPRED-lagen, ACTA, buggning och alla andra nya befogenheter som övervakningskramarna gett staten på sistone, och frågan blir snart: har vi överhuvudtaget har någon rätt att vara privata?

Med tanke på att de allra flesta brott - även sexuella övergrepp - utspelar sig inom hemmets fyra väggar, är det inte snart dags att installera övervakningskameror där? Tekniken finns ju redan. Och eftersom gränserna för vilka kränkningar av vår integritet som anses tolererbara flyttas framåt, hela tiden med behjärtansvärda argument som kamp mot barnporr, knarkmaffior, terrorism och annat otäckt, så varför inte, Alf Svensson, Maria Corazza Bildt, och ni andra? Kan vi verkligen tolerera att ett enda barn ska utsättas för ett övergrepp i hemmet som vi kunnat stoppa med en övervakningskamera, eller att en enda knarkare dör i en överdos, eller att en enda terroristcell kan planera nästa illdåd ifred?

Det kanske är dags att påminna pastor Alf Svensson om att vägen till helvetet kantas av goda intentioner.

 

 

KATEGORI:Internet

Stolta patrioter diskuterar politik

Vittnen: Israel sköt mot obeväpnade civila

N

u börjar en långsam men strid ström vittnesmål från konvojdeltagare komma in, och Israels lögner spricker i sömmarna.

Huwaida Arrif, amerikansk aktivist på CNN:

 



"I Saw them attacking the Mavi Marmara which is the turkish ship with most passengers on it, they started firing something and i heard some explosions."

"They threw concussion grenades and were firing some pellets on us when they came onboard. We kept repeating to them ´we´re unarmed, dont hurt anybody´but they were pretty violent... They smashed my head into the ground then cuffed me and put a bag over my head" They were extremely violent although we over and over again said ´we are unarmed civilians carrying aid to Gaza... I hear them claimin that they just wanted to check our cargo, but we had our cargo checked at each port we departed from. We hired special security in addition to the port authorities confirming that we had nothing onboard that would constitu any kind of threat to Israel".

En ledamot från det israeliska parlamentet, Knesset:

Hanin Zoabi, a member of the Israeli parliament, was on board the "Miva Marmara," the ship that was the scene of the confrontation between activists and Israeli soldiers. The Israeli Navy fired on the ships five minutes before commandos descended from ropes that dangled from helicopters, Zoabi said during a news conference in Nazareth, Israel. She said passengers on board the ship were unarmed.

Två tyska parlamentsledamöter och en före detta:

Three visibly shaken Germans who experienced at first hand a deadly raid by the Israeli military on an aid flotilla bound for Gaza denied on Tuesday that anyone on board was armed.

"The Israeli government justifies the raid because they were attacked. This is absolutely not the case," former member of parliament Norman Paech, 72, wrapped in a blue blanket, told reporters in Berlin.

"This was not an act of self-defence."

 

His comments were backed up by two others on board the convoy when it was raided at dawn on Monday in international waters, MPs Inge Hoeger, 59, and Annette Groth, 56.


Den turkiska aktivisten Nulifer Cetin:

"The operation started immediately with firing. First it was warning shots, but when the Mavi Marmara wouldn’t stop these warnings turned into an attack," she said.

"There were sound and smoke bombs and later they used gas bombs. Following the bombings they started to come on board from helicopters."


Edward Peck, före detta amerikansk FN-ambassadör:


AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8,

KATEGORI:Israel/Palestina

Högerns löss i fanan

I

sraels statsterrorism på internationellt vatten sänder chockvågor genom hela världen, och här i Sverige skvalpar det upp en del fula fiskar till allmän beskådan. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle se den dag då svenska politiker, oavsett kulör, försvarade ett vedervärdigt militärt anfall på en humanitär konvoj. Ett anfall som är ett solklart brott mot mänskligheten, där Israel bryter mot bland annat Genevestadgans krav på att civila inte ska utsättas för militärt våld.

Israel har förvisso ett gediget brottsregister, och har alltid hittills lyckats slippa bestraffning. Men även den mest kallhamrade skurk kan begå ett brott för mycket. Förhoppningsvis hamnar Netanyahu, Lieberman och resten av förbrytargalleriet i krigsförbrytartribunalen i Haag så småningom.

Till att börja med kan vi ju titta närmare på våra svenska medlöpare. Dessa apartheidsystemets stövelslickare står såklart alla till höger, men - det här är intressant - hamnar genom sitt förakt för internationell rätt och människoliv på kollisionskurs också med den borgerliga regeringen. För även om utrikesminister Carl Bildt uttryck sig försiktigare än vad man skulle önska (jag förstår inte denna vägran att ens överväga sanktioner!) så lyser irritationen på förbrytarna i Tel Aviv igenom. Vad anser han, och resten av den borgerliga makteliten, om högerns löss i fanan? Här är några, en del gläfsande entusiastiska, andra överslätande och relativiserande:


 



  • "Det är en seger för hela Gaza"
  • "Ship to Gaza är terrorister, nyttiga idioter och ideologiskt drivna Israelutrotare".
  • "Det faktum att Israels regering har spelat dem i händerna ger dem inte mer rätt i sitt grundläggande hat mot Israel. Snarare förstärker de bilden av att de fick den provokation de sökte"

  • "Ship to Gaza använder vänsterparlamentariker som megafoner för Hamas och barn som mänskliga sköldar"
  • "aktivisterna ombord var beväpnade med skjutvapen"
  • "skeppet befann sig på israeliskt territorium"
  • "Israel har all rätt att försvara sin nation, sitt territorium och sin befolkning"

  • "Henning Mankell och de andra har alltså lierat sig med våldsverkare och extremister"
  • "Våldsverkarna på ´Ship to Gaza´ åtalas"

  • "Ship to Gaza är ett PR-jippo för Hamas"

  • "De ville dö för att bli martyrer"
  • "Våldsamheterna var väl planerade med molotovcoctails och järnrör"
  • "Självklart kan man diskutera om det var rätt eller fel att borda"
  • "Inget annat land hade agerat på något annat sätt"

  • "Med paintball-gevär och en ambition att undvika våld fick gruppen soldater till slut ge upp"
  • "Det har återigen blivit dags att utmåla Israel som en diabolisk förtryckarstat vars högsta mål i livet är att förneka människor humanitärt bistånd"
  • "...avslöjar den internationella "fredsflottan" som ett gäng våldsamma brottsprovokatörer ute på djupt vatten."
  • "Dessa människor är inga fredens duvor - utan drivna politiska aktivister som förenas i sitt ursinniga hat mot staten Israels existens."
  • "en illa dold antisemitism"

  • "Israel borde sänkt skeppet"


(Listan är på inget sätt komplett, men kommer säkerligen att fyllas i framöver. Tips är välkomna!)

Lek med tanken på vad dessa hycklare, stövelslickare, överslätare och megafoner för israelisk militärpropaganda hade sagt om något annat land än Israel, säg Iran, Ryssland, eller Venezuela, hade anfallit en konvoj med humanitärt bistånd på internationellt vatten!

KATEGORI:Allmänt

Israeler firar massakern

Video: Israel sköt redan innan bordning

D

en järnridå av desinformation och propaganda som Israel lagt runt massakern i Medelhavet har redan börjat spricka. Ett videoklipp från en av Al-Jazeeras reportrar ombord ger en helt annan bild av händelseförloppet: fartyget Mavi Marmara utsätts för beskjutning redan innan det bordas av Israels soldater. Al Jazeeras reporter och en reporter från det iranska nätverket Press TV lotsar oss genom det blodiga händelseförloppet, och bilderna backar upp deras ord:

"We are being hit by tear gas, stun grenades, we have navy ships on either side, helicopters overhead," he said. "We are being attacked from every single side. This is in international waters, not Israeli waters, not in the 68-mile exclusion zone. We are being attacked in international waters completely illegally."

 


"The organizers are telling me now, they are raising a white flag -- they are raising a white flag to the Israeli army," the Al Jazeera reporter said. "This is after one person has been killed; a civilian has been killed by munition. That number could be more ... Despite the white flag being raised, despite the white flag being raised, the Israeli army is still shooting, still firing live munitions."

 


Redan innan skeppet bordades var alltså åtminstone två deltagare allvarligt sårade. Och israeliska soldater fortsattte skjuta med skarp ammunition också efter att vit flagg rests.

 

En aktivist ombord bekräfter bilden.


Israels desinformationsvägg kommer fortsätta krackelera de närmaste dagarna, då fler av offren för massakern, som landet kidnappat och fört in på israelisk mark, får en chans att tala med omvärlden. Israels kalkyl är genomcynisk: genom att kontrollera informationsflödet de första dagarna, då medias uppmärksamhet är som mest intensiv, vill man etsa fast sin spinn i omvärldens medvetande. Men det rimmar illa. Om Israel var offer för en attack, som man påstår, varför skulle man vilja strypa all information förutom den som kommer ut från de egna propagandaagenterna? Ett brottsoffer vill väl att bilderna på brottet ska komma ut till omvärlden? Om man inte har något att dölja, vill säga.

Uppdatering: En växande ström vittnesmål kommer in som sticker hål på Israels lögner. Jag gör en ny post som sammanfattar.

 

Uppdatering: Glenn Greenwald om Israels informationsblackout:


"Isn't it strange how Plucky, Democratic Israel goes to such extreme lengths to prevent any media coverage of what they do, any journalistic interference with their propaganda machine, in light of the fact that -- as always -- They Did Absolutely Nothing Wrong?  Is physically blocking the media from covering what happens the act of a government that is in the right?"


intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

KATEGORI:Israel/Palestina

Israels propagandakrig

E

fter slakten kommer propagandakriget. Speciellt när det är Israel som slaktar. Den israeliska propagandaapparaten är välutbyggd och aktiv. Inte minst den israeliska armén, IDF, är experter på desinformation. Bloggaren Motbilder påminner om några av de mer stötande lögnerna ur Israels skamliga register. Ett annat exempel, från attacken på Gaza, är granatbeskjutningen och användandet av vit fosfor mot FNs flyktingförläggning och matförråd i Tel el-Hawa, som israelisk propaganda försökte ursäkta med att Hamassoldater skulle ha beskjutit IDF inifrån förläggningen.

Massakern på konvojen till Gaza må vara en PR-katastrof för Israel, men propagandakriget förefaller vara noggrant förberett. Hjälparbetarnas kommunikationer med omvärlden jammades direkt, och offren forslades snabbt iväg till fängelse och isolering. Fortfarande väntar vi på att höra de överlevandes version. Det är såklart ingen slump: Israel har nu haft snart ett dygn på sig att oemotsagd ge sin version av händelsen, medan den fortfarande är rykande färsk.

En hårt redigerad video har släppts som påstås visa hur israeliska soldater angrips med tillhyggen när de bordar båten. Det vore visserligen inte ett brott för hjälparbetarna att försvara sig mot en israelisk bordning på internationella vatten, bara dumdristigt. Men de förvirrade och motstridiga versioner av händelseförloppet som släppts genom Israels propagandafilter är svåra att svälja. Inte minst påståendena att en konvojdeltagare skulle ha lyckats plocka av israeliska kommandodoldater deras vapen. Inte illa pinkat av en civil hjälparbetare, om det hade varit sant.

Den israeliska politiska apparaten följer vid såna här tillfällen alltid samma mönster: Skyll på offren. Föga förvånande har alltså mycket krut satsats på att framställa hjälparbetarna som en våldsam lynchmobb. Israels högerextreme utrikesminster Avigdor Lieberman, som för några dagar sedan varnade att Israel skulle stoppa Frihetsflottan "till varje pris" påstår nu, skrattretande nog, att hjälpsändningarna är en "attack på Israel". Bloggaren Gleen Greenwald jämför med när den amerikanske befälhavaren på Guantanamo påstod att tre fångars självmord var "en assymetrisk attack" mot USA. Biträdande utrikesminster Danny Ayalon spinner vidare med Al-qaida och Global Jihad, och kallar konvojen med humanitär hjälp för "en armada av hat". Offren blir angripare och angriparna vill att vi ska tycka synd om dem. En förolämpning mot vår intelligens kan man tycka, men Israel är duktiga på att spela offerkortet. Det har fungerat förr.

Här i Sverige har förutom den olycksalige Niklas Wykman en del andra sorgliga högerspöken lånat sig till den smutsigaste varianten av Israeladvokatyr: Gunnar Hökmark, Johnny Munkhammar och Dick Erixon (vilka annars?). Men de borgerliga partierna inser nog det taktiskt olämpliga i att ta den här striden, även om det kliar i fingrarna på en och annan "Israelvän".

Ingen information har fortfarande släppts om Mattias Gardell och hans fru Hedda Manga. De fanns på den båt där flest människoliv skördades. Tystnaden är illavarslande. Jonas Gardell kommenterar Israels propagandaoffensiv i Expressen:

 

- De blockerade snabbt bloggar och twitter, kommunikationsvägarna. De försöker styra informationen. Därför är det så mycket viktigare att inte upprepa vad de israeliska myndigheterna säger. Vi i den fria världen måste fortsätta arbeta för mänskliga rättigheter och frihet.

 

 

 

 

Uppdatering: SvD idag har en bra artikel om Israels propagandakampanj:

"Det finns ju ett syfte med att Israel gör viss information så lättillgänglig, nämligen att övertyga de som läser den att Israels version är den sanna. Information är ett maktmedel som går att bruka för att påverka opinionen i olika riktningar."

 

 

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

KATEGORI:Israel/Palestina

RSS 2.0









Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna