homo politicus -

Uppdatering 2: Moderaterna och centerpartiet säger nej till att skärpa reglerna och pressa arbetsgivarna att hålla sina avtal. Miljöpartiet föreslår någon slags mesig "linje två".

KATEGORI:Ekonomi

Grattis miljöpartiet, slavjobben är här!

2013-01-29 15:34:00

är alliansregeringen och miljöpartiet tillsammans sjösatte sin stora arbetskraftsinvandringsreform som gav hela bestämmanderätten över arbetskraftsinvandringen till arbetsgivaren så varnade vänstersidan i politiken - LO, vänsterpartiet och sossarna - för följderna. Det var inte särskilt svårt att räkna ut att arbetsgivarna skulle utnyttja denna chans att pressa ner lönerna och försämra arbetsförhållandena. Nu börjar vi kunna se effekterna. Jonas Sjöstedt skriver i Sydsvenskan:

"Regeringen och Miljöpartiet har skapat ett system för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU som lägger all makt hos arbetsgivaren och skapar väldigt lite skydd för löntagarna. Det bäddar för fusk och exploatering, som framgår av fallet med skogsarbetarna från Kamerun.

Påfallande många som kommer hit för att arbeta får jobb som restaurangbiträden, diskare och städare. Det är yrken där det inte råder någon personalbrist i Sverige. Varför väljer företagen ändå att rekrytera denna typ av personal från utlandet? Skälet är att de kan utnyttja dem hårdare och med sämre villkor än andra. Det finns ingen anledning att tillåta det."

DN skriver idag att två tredjedelar av den arbetskraftsinvandring på 60 000 personer som skett sedan reformen genomfördes 2008 gått till lågkvalificerade jobb där arbetslösheten redan idag är hög. Trots att argumenten när reformen drevs igenom handlade om företagens behov att kunna hitta specialistkompetens. Just för att undvika detta ville vänstern ge arbetsförmedlingen och facken möjlighet att få ett ord med i laget vid tillståndsgivningen. Så skulle arbetsmarknadens behov av arbetskraft kunna prövas. Det viftades bort av miljöpartiet och de borgerliga. Istället fick vi kaos. Skräckhistorierna om hur folk utnyttjats av skamlösa arbetsgivare är många. Nu senast gästabetarna från Kamerun som grundlurades av "Skogsnicke". Innan dess chefen på McDonalds som sålde arbetstillstånd för 150 000 kronor. DN:

"Thord Ingesson uppskattar att minst hälften av de arbetare som fått tvååriga arbetstillstånd har betalat för dem. Han talar om mellan 5.000 och 10.000 sålda tillstånd, med prislappar från 30.000–40.000 kronor upp till över 100.000.

– En del köper sitt arbetstillstånd kontant, och får en säkrare väg in i Schengenområdet, men inte nödvändigtvis något jobb. Eller så sker köpet på ”avbetalning”: invandraren får arbeta för slavlön, vilket dumpar arbetsmarknaden för arbetslösa i Sverige, säger Thord Ingesson."

Att regeringsallianzen har som mål att sänka lönerna och försämra arbetsvillkoren för lågavlönade borde väl inte komma som en nyhet. Men miljöpartiet då? Precis som när det gäller deras entusiasm över vinster i välfärden som jag skrivit om så anar man en djup spricka mellan miljöpartiets väljare och dess politiker. Partiet verkar också ideologiskt förvirrat. Man behöver ingen doktorsgrad i marxism för att begripa vad som händer om man ger arbetsgivarna makten över arbetskraftsinvandringen, d.v.s. i praktiken absolut makt över fattiga människors liv. Men i miljöpartiets värld verkar det inte råda några klassmotsättningar. Alla arbetsgivare är snälla entreprenörer.

Eller så var det precis så här (mp) tänkte sig att arbetskraftsinvandringsreformen skulle utfalla. Då vet vi iallafall var på den politiska skalan partiet hör hemma. Bara att se till att upplysa väljarna om det inför 2014.

Uppdatering: Aftonbladet skriver idag om juristen som säljer arbetstillstånd för 30 000 kronor:

"Aftonbladet har varit i kontakt med ett stort antal av juristens före detta klienter, men få vågar berätta öppet om hans verksamhet. De som fortfarande har arbetet kvar jobbar med lättare kökssysslor, ofta mellan 12 och 14 timmar om dagen – varje dag – för summor långt under avtalsenliga löner.

De flesta kommer från Egypten, Libanon och Syrien.

– Ingen av oss tjänar på att prata om det här. Jag vill inte riskera att bli utkastad från Sverige, och min arbetsgivare vill ha kvar mig här. Jag kostar inte lika mycket som de svenska arbetarna, säger en man i 30-årsåldern."

Uppdatering 3: Jonas Sjöstedt till hård attack mot miljöpartiet!

DN 1, SvD 1, Martin Moberg,

KATEGORI:Invandring

Kvinnliga härskartekniker på jobbet?

2013-01-28 13:00:00

ärskarteknikerna har väl alla som hängt med ett tag i debatten hört talas om. De var fem från början - osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam. Det handlar om manipulationer som vi människor kan ta till för att trycka ner andra och försvara vår egen makt. Alla har väl någon gång råkat ut för någon härskarteknik, och alla har väl någon gång försökt använda sig av en i någon situation. Men från början var begreppet menat att beskriva hur män höll kvinnor borta från makten. Inte minst i arbetslivet.

I takt med att den manliga makten över samhället försvagats något och fler kvinnor också uppnått maktpositioner så kanske det är dags att utöka begreppet? SvD skriver idag om kvinnliga härskartekniker:

"Vissa härskartekniker funkar bara när avsändaren är en man. Den bullrige chefen är ett sådant exempel. Han är positiv och glad, skämtar mycket och härskar över sina underordnade genom att vara trevlig. Men han styr med järnhand och lyckas eftersom alla vill vara honom till lags, säger Helene Thomsson. En kvinna skulle aldrig komma undan med ett sådant beteende.

Istället finns det en annan typisk kvinnlig metod som ger samma resultat. Den går ut på att kvinnan i fråga använder sig just av sin kvinnlighet. I Thomsson och Novaks bok, 11 nyanser av tystnad, beskrivs en strategi som syftar till att få en annan kvinna att känna sig underlägsen. Härskaren ler hela tiden trots att hon utstrålar fientlighet med hela sitt väsen. Hon försöker få andra kvinnor att ifrågasätta sig själva och sin kvinnlighet genom att själv framstå som nätt och feminin. Målet är att skapa en osäkerhet och få ”objektet” att tystna."

Men är härskartekniker på arbetsplatser egentligen undantag från regeln, eller snarare beteenden som bekräftar och belyser den verkliga strukturen på en arbetsplats?

Kärnan i den kapitalistiska företagsmodellen är den hierkiska arbetsplatsen, en pyramid där ägaren, som har den slutgiltiga makten, inte ens behöver finnas närvarande på arbetplatsen.

Chefen, antingen ägaren själv eller hans utvalde löjtnant, har i praktiken diktatorisk makt över sina kollegor.Och ett fåtal kapitalister äger världen: 147 företag kontrollerar 40 procent av de ekonomiska tillgångarna.

Fackföreningar finns till för att balansera maktförhållandena till arbetsagarnas fördel, men det råder ingen tvekan om var den slutliga makten ligger. Demokratin hänger vi av oss med ytterkläderna när vi kommer in till jobbet. Utanför är varje människa lika mycket värd som någon annan och allas röst är lika mycket värd när vi väljer regering, riksdag, kommunpolitiker, osv. På din arbetsplats är din röst i bästa fall värd att lyssna på som rådgivning, förutsatt att du har en lyhörd chef.

I en sådan struktur är det knappast förvånande att härskartekniker används för att platta till de som inte självmant accepterar sin rang i hierarkin. Det är inte heller förvånande att den sortens tekniker accepteras av många anställda. Ett hierarkiskt tänkande, med över- och underordning, skapar en slavmentalitet hos många av de underordnade.

Kampen mot härskartekniker och osjyssta chefer kommer alltid att föras i motvind och med dåligt före, så länge våra arbetsplatser är organiserade som små feodala furstendömen. Så länge den kapitalistiska pengadiktaturen råder. Lyckligtvis finns ett alternativ: ekonomisk demokrati! Dags för demokratiska arbetsplatser! Det som en gång var kärnan i socialismen måste bli det igen.

AB 1, Andreas Cervenka, SvD: vänsterpartiet ökar med 1028 medlemmar, DN 1,

KATEGORI:Ekonomisk demokrati

Sänkta löner leder till arbetslöshet

2013-01-25 10:35:00

nnie Lööf, med en månadslön på 150 000 kronor, brukar säga att hon vill sänka ungdomslönerna med 20-25 procent, för att på det sättet skapa fler jobb för unga. Naturligtvis betyder inte det att hon är beredd att sänka sin egen lön, trots att hon aldrig jobbat som minister tidigare och uppenbarligen saknar rätt kompetens för jobbet.

Men redan idag är löneskillnaderna rekordstora: Unga tjänar bara 74 procent av vad äldre tjänar. Och ungdomsarbetslösheten är rekordhög den med. Hur kan man då, som Annie Lööf och Jan Björklund, tro att mer av samma medicin, ännu större löneskillnader, ska ge fler jobb istället för färre?

Lönesänkningar gör oss alla fattigare. När vi får mindre i plånboken, oavsett om vi är gamla eller unga, så drar vi ner på vår konsumtion. Det gör att ekonomin stannar av. Företag får svårt att sälja sina produkter. Företag tvingas avskeda. Arbetslösheten stiger.

Nyliberalerna i centern vet lika väl som jag att lönesänkningar inte är en väg som leder till full sysselsättning. Full sysselsättning hade Sverige under hela efterkrigstiden, och metoden var precis tvärtom mot vad högern idag föreslår. Istället för lönesänkningar och nedskärningar, lönehöjningar och sociala satsningar. Väljer vi den vägen så kan vi återgå till full sysselsättning. Det krävs politisk vilja och mod. Allianzens lönesänkarväg kommer bara att göra oss fattigare.

Läs gärna George Monbiots krönika om varför nyliberalismens ekonomiska politik misslyckas överallt där den prövas, men ändå är så svår att bli av med:

"The neoliberals also insisted that unrestrained inequality in incomes and flexible wages would reduce unemployment. But throughout the rich world both inequality and unemployment have soared. The recent jump in unemployment in most developed countries – worse than in any previous recession of the past three decades – was preceded by the lowest level of wages as a share of GDP since the second world war. Bang goes the theory. It failed for the same obvious reason: low wages suppress demand, which suppresses employment."

SvD 1, 2, 3, AB 1, 2,

KATEGORI:Ekonomi

Sabunis och allianzens jämställdhetsfacit

2013-01-23 00:35:00

TV4-nyheterna rapporterar om kraftigt ökade löneskillnader mellan män och kvinnor. Bye bye jämställdhetsminister Nyamko Sabuni. Du var en smärre katastrof.

KATEGORI:Feminism

Borg rasar igen, nu mot Tobinskatten

2013-01-23 00:05:00

nders Borg rasar igen. Det gör han ofta. Ofta mot bankernas vinster. Det har han gjort vid 24 tillfällen de senaste åren. Sen sänker han skatten lite till för dem, så att de kan göra ännu större vinster. I förrgår rasade Borg mot Googles skatteplanering. Exakt vad han tänkte göra åt saken mer än att rasa framgick inte.

Ett mönster som känns igen. För Borg är själva rasandet åtgärden. Det löser visserligen inte problemet Borg rasar mot för tillfället, men det löser kanske moderaternas återvalsproblem. Åtminstone är det nog tanken. Som i allt annat hos nymoderaterna mycket snack och sedan ingen verkstad, eller göra tvärtom.

Men när det gäller det Borg rasar mot ikväll, den planerade skatten på finansspekulation ("Tobinskatt") som en del EU-länder vill införa, som tvingar finanspekulanterna och börshajarna vara med och bidra med en promille av sina vinster till statskassorna, vilket är rätt rimligt inte minst då det var finanskapitalet som 2008 utlöste den finanskris som sen dess dränerat statskassorna, där har Borg faktiskt gjort något mer än att bara rasa i svensk media.

Som jag skrivit om på bloggen har vår finansminister varit utomordentligt aktiv på EU-nivå för att sabotera Tobinskatten, vilket han också lyckades med. Nu genomför enstaka EU-länder som inser att skatten behövs, inte minst eftersom den minskar risken för framtida spekulativa kriser, den på egen hand. Och Borg krystar fram det ena motargumentet svagare och fånigare än det andra.

Slutsats: För att vår finansminster faktiskt ska ta steget från att rasa, med en införstådd blinking till kompisarna i bankstyrelserna - ni vet varför jag gör det här grabbar ;) - till att göra något, så måste föremålet för raseriet vara något som hotar de ekonomiska eliternas makt och pengar på något sätt.

Svd 1, gp 1, affärsvärlden

Uppdatering: En debattartikel för Tobinskatten i SvD idag:

"Under de senaste åren har medlemsstaterna – eller snarare skattebetalarna – beviljat finanssektorn stöd och garantier i storleksordningen 4,6 biljoner euro. Nu är det finanssektorns tur att lämna sitt bidrag till samhället. Om alla andra sektorer i vårt samhälle – från industrin till jordbruket och tjänstesektorn är med och bidrar – bör finanssektorn också vara det."

KATEGORI:Ekonomi

Stockholmsmoderaterna och skattepengarna

2013-01-19 16:12:00

lla har väl vid det här laget hört talas om Tuula Lavikkala, som förskingrade mellan 16 och 22 miljoner av Gävle kommuns pengar. Rikslarm har gått ut, dagstidningarna har publicerat hennes namn och bild och många har upprörts, med all rätt.

Att förskingra våra skattepengar, som ska gå till viktiga saker, är ett skamligt brott. Det kanske vi kan vara överens om? Oavsett vem som gör det? Men nyss lades utredningen om Serafenaffären ner, fast Filippa Reinfeldt och landstingsmoderaterna gav bort en vårdcentral för småslantar - 700 000 kr - till sina vänner, vilka fyra år senare sålde vårdcentralen vidare för 20 miljoner.

Och som DN berättar idag så sålde Stockholmhögern ut gemensamt ägda verksamheter som förskolor och hemtjänst för 3,4 miljoner kronor - när det verkliga värdet beräknas vara 81,7 miljoner, lågt satt. Man har tagit betalt för de begagnade möblerna i lokalerna, och inte så mycket mer. Vilket är brottsligt dumt.

Det verkliga värdet är naturligtvis kunderna och verksamheten och det stadiga inflöde av skattepengar som den garanterar över tid. Som nu tack vare Stockholmsmoderaterna och deras kumpaner kan plockas ut i privata vinster. Samtidigt som de anställdas löner pressas ner, färre personal får sköta samma eller fler arbetsuppgifter och arbetsförhållanden försämras.

På så vis blir vi alla fattigare, med undantag för en handfull ägare och "entreprenörer", som efter hand köps upp av större riskkapitalister och koncerner. Uppdrag privatisering av svensk välfärd fortskrider. Och detta är ändå en fis i rymden jämfört med de astronomiska summor som förskingrats genom utförsäljningarna av allmännyttans hyreslägenheter till underpriser.

Några exempel ur DNs granskning:

"Förskolorna Upptäckarna AB i Älvsjö såldes 2008 till två förskolechefer för 805 000 kronor. Under de tre följande åren 2009–2011 har företaget, som består av de fyra förskolorna Bullerbyn, Ekbacken, Fantasia och Vindleken, haft en sammanlagd vinst på 16,9 miljoner. Av dessa pengar har aktieägarna redan plockat ut 9 miljoner kronor i utdelning.

Kulturkrabatens förskolor kunde redan efter åtta månader ta ut 4 miljoner kronor i vinst och andra förmåner. Totalt har Kulturkrabatens förskolor haft ett överskott på 10,6 miljoner sedan de startade våren 2008. Ägaren har också låtit företaget köpa ett privat hus för 2 miljoner."

Vi som har varit med ett tag har nog mer än en gång hört våra högerpolitiker påstå att de tar ett större ansvar för svenska skattebetalares pengar. Att de vänder på kronorna, är sparsamma och vill effektivisera. Det kan ju vara värt ett gapflabb. Gick du på den?

Det säkraste sättet att råna en bank är att äga den, sägs det. Och vill du förskingra skattepengar så se till att gå med i Stockholmsmoderaterna. Eller något annat borgerligt parti.

DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, AB 1, Arbetet 1,

Läs hela artikeln hos Kommunalarbetaren!

KATEGORI:Privatiseringar

Rapport från en skurhink

2013-01-19 14:53:38

tädtiden halveras när städningen på 24 skånska vårdcentraler privatiseras. Det tycker inte det miljöpartistiska landstingsrådet Monika Ekström är något problem:

"Har de hittills städat enligt den städstandard vi har ska det inte vara någon skillnad för den kommer att gälla även framöver. Har vårdcentralerna beställt städ för tre timmar är det vad de har beställt."

Kanske Monika Ekström som ledare kan föregå med gott exempel genom att gå ner till halvtid på sin landstingsrådstjänst, utan att dra ner på sina arbetsuppgifter? Jobba smartare, inte hårdare?

Städarna håller såklart inte med henne:

"Idag städar jag åtta timmar per dag på min vårdcentral.Nu ska den städas på tre timmar och 12 minuter

med samma städkvalitet. Det är klart att det inte blir samma standard! Jag kan mitt jobb och jag vet vad jag talar om, säger Ros-Marie Persson, lokalvårdare.

I juli skulle Ros-Marie Persson ha arbetat på Vinslövs vårdcentral i 37 år. Nu tar Sodexo över från början av mars. 1,8 miljoner kronor sparar Region Skåne på att lägga ut städningen av de 24 vårdcentralerna på entreprenad.

– Man blir fruktansvärt arg över att politikerna inte värderar vårt jobb. Det är vi som är låginkomsttagare som ska drabbas och det är här de ska plocka pengar och tro att de kan spara in. Det är precis som vi inte skulle vara värda någonting, säger hon.

Karin Jönsson på Kommunals sektion 39 menar att tiden som avsätts för städning ligger under alla gränser för vad som kan anses vara rimligt och kvalitetssäkert:

– Den här utvecklingen är helt förödande för all verksamhet. Man drar ner och drar ner för varje anbudsförfarande och till sist återstår ingen tid alls för att utföra arbetet. Det blir en nedåtgående spiral."

Läs gärna Nike Markelius om Arbetsförnedringen!

KATEGORI:Privatiseringar

Överklassens brakfisar

2013-01-18 18:56:00

ag kollade på Fråga Olle-dokumentären i torsdags. Tema fetischer. Bland annat tog sig programmet en titt på fisfetisch. Folk som tänder på att sticka upp ansiktet mellan någons skinkor och sniffa i sig en rejäl prutt. Bisarrt? Kanske det. Men framförallt gav det en känsla av deja vu.

Några timmar tidigare hade jag sett SVTs Debatt, där Janne Josefssons fattigdomssafari diskuterades. Är det vettigt att göra ett program om fattigdom som påstår att om Janne Josefsson på en endagsutflykt i förorten inte hittar några barn som går med foppa-tofflor mitt i vintern och svälter så finns det inte nån barnfattigdom att tala om?

Det hade kunnat bli intressant. Det blev kräkframkallande. Det blev några riktiga brakfisar rakt upp i fejjan, avsändare = den svenska överklassen.

Överklasskärring nr ett, Dick Erixon, vars grundläggande politiska idé alltid handlat om att sänka skatterna för de som redan har det bäst ställt, var alldeles teatraliskt rasande över att organisationer som vill hjälpa fattiga barn var så "materialistiskt" inriktade. Och det klassförakt han står för blev nästan smärtsamt tydligt. "Man ska inte kränka folks integritet" genom att prata om fattigdomen. Att bedriva en politik som spär på fattigdom och klassklyftor däremot, det går an.

Överklasskärring nr två, Alice Teodorescu, tyckte inte att det behövdes höjas några bidrag till fattiga

eftersom hennes regering minsann vill sätta folk i arbete. Tyvärr kunde hon säga det utan att någon påpekade det uppenbara: hennes regering har hittills på sina sex år gjort precis tvärtom, ökat på arbetslösheten rejält. Samtidigt som de försämrat de bidrags- och försäkringssystem som hade kunnat hålla de som drabbas av arbetslösheten flytande med näsan över vattenytan.

Regeringens facit sedan 2006: Den rikaste tiondelen av befolkningen har ökat sin inkomst med 56 000 kronor per år, samtidigt som den fattigaste tiondelen har fått 2 700 kronor mindre. Vad är det om inte en överklassbrakfis rakt i nyllet på de som har det allra sämst? Tack för den, Reinfeldt!

Och vad är det när stekarna runt Stureplan vaskar champagne, samtidigt som allvarligt sjuka tar livet av sig för att de nekats sjukersättning, trots att sjukförsäkringen går med överskott?

Vad är det när moderatkärringen Laila Bagge nöjt bloggar om hur hon fått en tiggare att skämmas för att han hade mobiltelefon?

Vad är det när moderatkärringarna Katrin Szytomierska och Anna Anka skäller ut sina tjänstehjon offentligt?

Vad är det när Stockholms stads högermaffia praktiskt taget skänker bort hemtjänst och förskola till privata ägare och verksamheterna sedan direkt ger en vinst åt de nya ägarna på 65 miljoner?

Vad är det när SL ger en städare skulden för den bisarra tågolyckan i Saltsjöbaden, fast det förmodligen handlar om något helt annat - nämligen den försämrade säkerheten som blev en följd av att man privatiserat underhållet av vagnarna?

Vad har de senaste årtiondena egentligen varit i Sverige, om inte brakfis efter brakfis rakt upp i ansiktet på oss som har vuxit upp i fattiga hem, som vet att det finns ett klassamhälle i det här landet och som vet hur det känns inpå bara skinnet, men som tvingats se hur det bara blivit värre och värre år efter år, med omvänd Robin Hood-politik och privatiseringar?

Luften går knappt att andas längre. Inget syre kvar, det bara stinker överklassutsöndringar. De rikaste har fått det bättre år efter år. Och tappat alla hämningar. Nu brer de ut sig på alla fronter och hutar åt fattigfolk och underklass med moralkakor så fort de får chansen. För i det nymoderata Sverige så är fattigdom, sjukdom och arbetslöshet inte systemfel som kan lösas med politik utan en fråga om underklassens dåliga moral och svaga karaktär som ska åtgärdas med utskällningar och rynkande på överklassnäsor. Välkommen till 1800-talet. Det luktar inte särskilt gott.

DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, AB 1, 2, 3,

KATEGORI:Allmänt

Kommer vinster i välfärden bli en valfråga 2014?

2013-01-15 10:53:00

antran som upprepas tillräckligt många gånger uppfattas som sanna. Men behöver inte vara det.

Att de privata vinsterna i välfärden - den systematiska och grova skatteplaneringen, Caremas och Attendos räntesnurror, friskolornas vinstbonanza åt ägarna, försämringarna i verksamheterna som bekostar vinstuttagen, kommer att bli en stor valfråga i valrörelsen 2014 - upprepas som ett sådant

mantra av politiska kommentatorer.

Visst har frågan sprängkraft! De sju partier som vill att privata företag ska kunna fortsätta dränera vår offentliga sektor på skattepengar (ofta utan att själva betala skatt i Sverige) har en massiv folklig majoritet emot sig. Till och med borgerliga politiker ute i landet är skeptiska.

Jag vet inte någon annan politisk fråga där glappet mellan politiker och folk är så enormt. Trots alla heta debatter om invandringspolitiken är en majoritet av väljarna positiva till invandring, för att ta ett exempel.

Samtidigt, just eftersom glappet är så brutalt stort mellan folkviljan och det politiska etablissemanget i denna fråga så finns det en uppenbar risk att privata vinster i välfärden aldrig kommer att tillåtas bli en fråga 2014.

Sju politiska partier: (sd) (m) (fp) (c) (kd) (s) och (mp), vill för allt smör i småland inte att frågan ska upp på dagordningen.

Den socialdemokratiska partikongressen i april i år har utmålats som det Ragnarök där frågan definitivt ska avgöras. Men troligen kommer de socialdemokratiska gräsrötterna tvingas eller luras att gå med på någon halvhjärtad kompromiss som skyfflar frågan under matten och därmed räddar ansiktet på Stefan Löfvén.

Efter det kommer varken socialdemokraterna eller miljöpartiet vilja prata mer om det hela. Såklart heller inte regeringen - med täta personkopplingar till Carema och Attendo - eller dess stödhjul SD, marknadsliberaler när det gäller.

Regeringssidan kommer att försöka flytta fokus. Hälla bensin på lågorna på den enda debatt de kan starta som kan bli skränig nog för att dränka den folkliga vrede som vinster i välfärden orsakar. Vi ser redan taktiken: när regeringens politik misslyckas (som den gjort och kommer att fortsätta göra) så skylls det på invandringen.

Efter åtta år i regeringsställning och med en lång rad politiska misslyckanden bakom sig (tänk "arbetslinjen") så kommer behovet av att skylla ifrån sig vara massivt.

Saken kompliceras ytterligare av den roll som valarbetare som borgerlig massmedia tar på sig när det nalkas valår. Vi minns inte minst Expressens oblyga kampanjande för allianzen 2010.

Både DN och Expressen har levererat god journalistisk just i granskningar av den vanvård som vinstmotivet i välfärden medför. Deras intresse av att genomföra den sortens granskningar 2014 kommer att vara minimalt.

Vänstern kan alltså inte hoppas på någon draghjälp i frågan från stora massmedia. Återstår möjligheten för vänsterpartiet och övrigt vinstmotstånd att vässa förmågan att sätta agendan själva. Makt ges inte bort gratis. Och vad som diskuteras i en valrörelse handlar i slutändan om vem som har makten över dagordningen.

Den enda vägen framåt för vänstern är att inse nätets potential som arena för opinionsbildning. Mer om det i ett kommande inlägg.

Samtidigt, droppe efter droppe, ett litet men stadigt nyhetsflöde som urholkar den svenska marknadsliberalismen. Den grund som sju av åtta riksdagspartier vilar på.

Denna gång gäller det en religiös friskola i Göteborg anklagad för "mycket allvarliga brister". En skola vars rektor är den moderate medeltidsmannen och islamisten Abderizak Waberi:

"Våld mot elever, kränkningar av flickor, bönetvång och dålig undervisning.
GT har läst anmälningarna mot den muslimska friskolan Römosseskolan.
Det förekom saker som inte ska få förekomma på en skola, säger Hans Larson, enhetschef på Skolinspektionen."

Uppdatering: Chansen att vinstfrågan faktiskt ska ta sig in i valrörelsen 2014 ökade idag när LO presenterade sin modell, en ny vinstfri bolagsform, en lösning som ligger skapligt nära vänsterpartiets.

DN 1, SvD 1, 2, AB 1, 2, GP 1,

KATEGORI:Inrikespolitik

Rosa Luxemburg

2013-01-14 16:22:00

en 15e januari är årsdagen av fascisternas mord på Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht. Den första segern för nazi-Tyskland. En enorm förlust för socialismen. Men idag är hennes idéer mer aktuella än någonsin. Rosa var en stor tänkare och en stor handlare. Hennes marxism och socialism var inte ortodox och förstelnad utan levande. Och hon slutade aldrig tro på människors förmåga att ta makten över och förändra sina egna liv. Hennes tro på folkets förmåga att styra och leda sig självt var den totala antitesen till den leninistiska idén om kommunistpartiet som en elit som skulle styra samhället över massornas huvuden. Man kan bara gissa vad det skule ha betytt för den kommunistiska rörelsen om hon inte avrättats av fascisterna i Berlin när Spartakistupproret krossades. Rosa insåg snabbt faran med Lenins bolsjevism i Ryssland och skrev redan 1918 en förödande kritik av den partidiktatur och det skräckvälde han var i färd med att skapa:

”Utan allmänna val, ohämmad press- och församlingsfrihet, fri meningskamp, utdör livet i varje offentlig institution, blir ett skenliv där byråkratin ensam förblir det aktiva elementet”

och

"Frihet endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar - de må vara aldrig så talrika - är ingen frihet. Frihet är alltid den annorlunda tänkandes frihet."

KATEGORI:Mediakritik

Är vi för fattiga för att arbeta?

2013-01-11 22:28:26

lliansens största fiasko är onekligen jobbpolitiken. När Reinfeldt och Borg tog över rodret från de rödgröna i september 2006 hade Sverige en arbetslöshet på 6,1 procent. "Sverige är ett land med massarbetslöshet" sade Anders Borg då, och det hade han helt rätt i.

Sex år senare har arbetslösheten ökat kraftigt och är idag uppe i 8,1 procent. Enligt Arbetsförmedlingen har 66 000 varslats fram till november. Svensk arbetslöshet ökar mest i Europa just nu. Men håll inte andan medan du väntar på att Borg ska ta ordet "massarbetslöshet" i sin mun igen.

Det är såklart ingen slump att svensk arbetslöshet ökar snabbare än i jämförbara länder som Norge och Tyskland. Tvärtom är det en direkt konsekvens av den ekonomiska politik som kan sammanfattas: vi är för fattiga för att arbeta.

Det finns en stor arbetskraftsreserv. Det finns mängder av jobb som behöver utföras. Men det finns ingen politisk vilja i regeringen att skapa fler jobb. Ur dagens Aftonblad:

Trots att det nu råder bostadsbrist i varannan svensk kommun varslades 5 791 byggnadsarbetare om uppsägning under de första elva månaderna 2012. Som om det inte behöver byggas. Att sänka skatten för storbolagen med 16 miljarder är den enda konjunkturåtgärd regeringen kan komma på. Priset betalar de 376 000 personer som redan är arbetslösa och de 40 000 som tros bli av med jobbet de närmaste två åren.

En populär myt är att alla partier vill göra något åt arbetslösheten. Vaddå, alla pratar ju om att skapa fler jobb? Men att snacka är ju gratis. När verklighet och munväder blåser åt totalt motsatta håll kan den normalbegåvade inse att något inte stämmer.

Dock inte Expressenredaktionen, som tittar djupt in i Anders Borgs blå ögon och skriver:

"inte ens en "högerregering" önskar sig arbetslöshet."

Problemet är ju bara att den gör det. Vi behöver inte ens gissa eller dra slutsatser av utfallet av regeringens ekonomiska politik. Det räcker med att lyssna på vad finansministern säger: "vi kan leva med fem procents arbetslöshet". Arbetslöshet är enkelt regeringens politiska mål.

Inte åtta procents, kanske. Men den får inte sjunka under fem procent. Då är Borg rädd för att det allsmäktiga inflationsmålet spräcks. Där har vi den verkliga elefanten i den svenska politikens vardagsrum.

Och varken regering eller sossar har ett intresse av att saken kommer på tal.

Läs mer hos Jon Weman.

KATEGORI:Massarbetslöshet

TV3s Efterlyst jagar nazist

2013-01-10 22:55:00

n man med nazikopplingar jagas av polis skäligen misstänkt för mord:

"Det var i slutet av september förra året som Joakim blev brutalt misshandlad i Vallentuna Centrum. Tre gärningsmän knivhögg honom i bröstet och stampade på hans huvud. Efter misshandeln försvann gärningsmännen fort från platsen och Joakim kunde tas till sjukhus. Nio dagar senare kunde läkarna konstatera att han var hjärndöd.

Efterlyst tog upp fallet flera gånger under hösten och tipsen strömmade in till programmet. I september förra året häktades två unga killar för misshandeln.
– En av dem är släppt, men misstanken mot honom kvarstår. Den tredje killen är fortfarande efterlyst, sa Staffan Lindholm vid polisen i Roslagen, i september."

Peter Kadhammar skrev 2010 om de 14 mord som begåtts av nazister mellan 1999-2009.

"Tänk om personer med bakgrund i den islamistiska miljön skulle begå liknande brott. Då skulle tidningspappret inte räcka till och teve skulle få lägga in extrasändningar för alla analyser, studiosamtal och bakgrunder.

Om de våldsverkare som verkligen finns, och som verkar i Sverige nu, är det tämligen tyst. Detta trots att Säpo skriver att ”vit maktmiljön har tillgång till skjutvapen och sprängmedel, erfarenhet av grovt våld, besitter skrämselkapital...”

De svenska nazisterna är farligare än sina motsvarigheter i Norge, Danmark och Tyskland, enligt Säpo."

KATEGORI:Högerextremism

"Jag har aldrig kallat mig nyliberal"

2013-01-09 23:18:00

är centerpartiet valde Annie Lööf, med Margaret Thatcher som politisk förebild och med Ayn Rand och Robert Nozick som lektyr på nattduksbordet, skrev jag:

"Frågan är hur mycket av den rent ekonomiska nyliberalismen som Annie Lööf vill skriva in i partiprogrammen? Plattskatt, alltså att skatterna ska sänkas radikalt för de rikaste, har hon ju tidigare tyckt verkat väldigt bra.

Kan man tänka sig något annat parti än centern med så lite fingertoppskänsla att de bordar nyliberalismens Titanic i den stund som till och med råttorna övergett skutan?"

Men det blev som det blev. Centerpartisterna kan inte påstå att de inte visste vad de fick när de valde ny partiledare. Annie Lööf hade i riksdagen argumenterat och motionerat för plattskatt (lägre skatt för höginkomsttagare), avskaffning av lagen om anställningsskydd, ett inskränkande av strejkrätten, införande av marknadshyror, utsäljning av SVT och SR, samt att Sverige bör gå med i NATO.

Och hon verkar fast besluten att fullborda den förvandling av det gamla centerpartiet som hennes företrädare Bäver-Maud inledde. Snart dags att byta namn? "Högerpartiet" är ju ledigt sedan sjuttiotalet.

Idag meddelar Annie iallafall att hon aldrig kallat sig "nyliberal". Och det kanske hon inte gjort, vad vet jag. Men hon har då aldrig missat ett tillfälle att uttrycka sin vördnad för nyliberalismens galjonsfigurer och prästerskap. Som när hon i lyriska ordalag hyllade den nyliberala sektledaren Ayn Rands pekoral till bok Atlas Shrugged:

"Jag har precis läst färdigt tegelstenen Atlas Shrugged, skriven av Ayn Rand och jag är oerhört imponerad, både av gestalterna i boken men också filosofen Rand som på ett fantastiskt sätt beskrivit sin övertygelse i skönlitterär form.

Atlas Shrugged slår alla mina tidigare böcker med hästlängder. Aldrig tidigare har en bok gjort mig förbannad, galen, hoppfull och tårögd på samma gång.

Boken är maktkampen mellan kapitalism contra socialism, frihet contra tvång, vilja contra likgiltighet, människa contra staten.

Dagny Taggart har blivit min hjälte."

***

Hursomhelst är det bra att nyliberalism blivit ett skällsord i svensk politik, som till och med nyliberalerna själva skyggar undan. Synd bara att Annie Lööf, vad än hon kallar sig, fortsätter lägga nyliberala förslag. Som att sänka lönerna med 20-25 procent för unga.

Som Ann-Charlotte Ahlstadt skriver, ett riktigt svinigt förslag, från en minister som själv tjänar 150000 i månaden men knappast är beredd att sänka sin lön trots att hon aldrig arbetat som minister förut och saknar all erfarenhet av jobbet.

Att hon också saknar kompetens för det börjar bli uppenbart.

Uppdatering 1: Den som inte vet vem Ayn Rand är kan ta sig en titt på den hör youtubevideon, där tanten bland annat förklarar varför hon är emot att samhället ska hjälpa handikappade barn, "det är att sänka sig till de efterblivnas nivå".

Uppdatering 2: En annan som vill ha platt skatt är miljöpartiets ekonomiske talesman Per Bohlund, när han "tillåter sig att höja blicken".

Bloggat: Jonas Wikström, Lasse, Alliansfritt, Ann-Marie Lindgren i Arbetet,

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,10, 11,

KATEGORI:Inrikespolitik

Hatbingo: denna vecka Katarina Mazetti

2013-01-09 13:42:00

ka vi spela hatbingo? Vi gör en lista med namn, hämtade från politik, nöjesliv och massmedia, och ser vilka som först hängs ut på extremhögerns sajter på nätet där de digitala lynchmobbarna uppviglas.

Nyligen var det Gina Darawi. Sedan Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturchef som skulle våldtas och mördas.

Den här veckan har turen gått till Katarina Mazetti, som skrev en krönika om "svenskhet" i ICA-kuriren:

"Häromdagen läste jag om en Sverigedemokrat som oroade sig för att man på ett dagis i landet funderat på om det var dags att införa lite nya sedvänjor vid högtider, inte bara det vanliga gamla luciafirandet.

”Ska vi nu inte få fira våra kära svenska högtider?”, klagade han.

Svenska högtider? Vet den mannen att Lucia var ett katolskt helgon från Syrakusa som vi firar genom att sjunga en neapolitansk fiskarvisa?"

Och så vidare. Att många av de symboler vi ser som ursvenska i själva verket är importerade från andra länder och kulturer borde väl inte vara någon nyhet. Genomled vi inte alldeles nyss en debatt om Kalle Ankas jul, denna ursvenskaste av traditioner skapad i Disneys verkstäder i USA?

Men för rasister och storsvenskar är sådana faktaupplysningar ett rött skynke. Lösningen? Den gamla vanliga när någon säger något de inte vill höra: organisera en kampanj med personförföljelser och påhopp. Katarina Mazetti igen:

"Det blev ett jäkla liv. Icakurirens redaktion svajade av den ovana attacken från flera hundra arga män. Jag fick hotfulla mejl och telefonsamtal och nån dunkade på huset på natten.

Naturligtvis kunde jag inte förutse att en krönika i Icakuriren skulle orsaka en lynchmobb på nätet!

Jag kan liksom inte föreställa mig hur hårdföra rasister och feministätare sitter och bläddrar bland recepten i denna snälla tidning med huvudsakligen mogna damer i läsekretsen.

Och det är klart att det inte var så det gick till heller! Någon läste artikeln på morgonen och tipsade proffsiga nättroll, och raskt gick budkavlen runt på sajter och bloggar. Attack!

Tidningen konstaterade att samma ip-nummer återkom flera gånger och till och med formuleringarna var lika: ”Jaha! Nu klipper jag ICA-kortet!” (lite patetiskt, med tanke på att Icakuriren inte varit branschtidning på många år). Och nog var inläggen rasistiska – många gled snabbt över till ämnen som halalslakt och muslimers fruktsamhet.

Att mobba grupp/personer i massiv attack med förtal, förolämpningar och rena lögner är en välkänd taktik som fungerade fint i Münchens ölhallar en gång. Och nu börjar vi bli avtrubbade av den bisarra grovheten på hatsajterna (”Det där skrev hon väl guppande på en fet negerkuk”).

Att svara eller argumentera är meningslöst. När en grupp likatänkande hållit på att massera varandra på egna sajter får de till slut intrycket av att de har ”folket” med sig, och SD blir som en religiös sekt för dem, en sekt som förföljs av politiker och journalister."

Man de verkar ha gett sig på fel tant. Mazetti vänder inte andra kinden till, utan blir istället vassare. Hennes analys av hur fascisternas lynchmobbar på nätet fungerar är helt korrekt. Enligt dem själva så handlar det om yttrandefrihet och att sprida obekväma sanningar.

Den som för en sekund lockas av det argumentet kan ju testa att gå in på någon av hatsajterna på nätet och argumentera mot det som påstås där och se hur många inlägg det tar att bli blockerad. Yttrandefriheten gäller bara för liktänkande.

När signaturen "Mästerkatten" på nätforumet flashback ville starta en självkritisk debatt om den osunda och hatiska miljön i rasismens nätkloaker med utgångspunkt i sina egna erfarenheter av fyra års internetkrigande - "kunde jag ha varit Sveriges Breivik?" - så stängdes tråden snabbt ner av moderatorerna.

Flashback forums devis är "yttrandefrihet på riktigt", men när det gäller kritik av den egna miljön, kritik som förmodligen skulle kunna hjälpa både en och annan av forumets medlemmar, så var det inte så intressant med fri debatt längre.

Delvis fyller nätet samma funktion för extremhögern idag som de massmöten med heilande nazister vi kan se i dokumentärer från andra världskriget. Där skapas en bild av styrka och av att vara många.

Men i många fall är det en illusion. På nätet kan en person genom att registrera fejkade konton och nick bli hur många som helst. En nätkrigare utan socialt liv och utan ett jobb att gå till kan bli en hel liten trollarmé.

Nätet blir en ekokammare där, som Mazetti skriver, likatänkande masserar varandra. Stegvis sänks också trösklarna för vad som kan sägas.

När SD-sajten Avpixlat (Enligt Jimmie Åkesson "en del av det sunda nätet") uppmanar sina läsare att gå hem till politiska motståndares hemadresser och trakassera dem, passeras en tröskel i svensk politik.

Det är något alldeles nytt att ett riksdagspartis propagandamegafon uppviglar sina anhängare till personförföljelser, uppmanar dem att "ligga i buskar med teleobjektiv och spionera på personer utanför deras hem eller ringa på dörren oanmälda med påslagen bandspelare/kamera" (direkt citat).

Den svenska politiska debatten blir brutaliserad. En utveckling som bara gynnar fascister.

Det demokratiska Sverige har varit sent att vakna. De flesta har väl bara ryckt på axlarna åt tokigheterna. Personer som vågar kliva fram och ta debatten, som Katarina Mazetti och Åsa Linderborg, kastas åt vargarna.

Vem blir det nästa vecka? Och nästa? Ska vi spela hatbingo? Så länge lagen skiter i hatbrott på nätet - ytterligare en brottskategori som svensk polis verkar helt ointresserade av att lösa, oavsett hur mycket nya pengar de får - så kommer hatarna att hetsa vidare.

Lisa Magnusson skriver i dagens Metro: "På nätet motarbetas sanningen".

SvD 1, AB 1,

KATEGORI:Högerextremism

Efterlysning: borttappad socialdemokrati. Hittelön!

2013-01-07 13:17:00

tefan Löfvéns smekmånad är definitivt över: till och med de som har betalt för att heja på honom börjar låta förtvivlade. Karin Pettersson sliter sitt hår i dagens Aftonblad:

"Förslaget om rätt till avdrag för läxläsning är själva antitesen till socialdemokratisk ideologi. Det är ett bidrag riktat till den välbärgade medelklassen. Det kommer att öka kunskapsklyftorna. Sjuka och arbetslösa föräldrar kan inte ens teoretiskt utnyttja avdraget, men de får vara med och betala.

Hur kan Socialdemokraterna INTE ta strid mot detta förslag?

Jag begriper det inte. Det är lätt att inse att Socialdemokraterna inte kan gå till val på att återställa alla Borgs skattesänkningar. Folk har vant sig, ställt om sin ekonomi. Och så vidare.

Men om den politiska magkänslan leder till att till varje pris försvara medelklassens privilegier till och med när nya förslag dyker upp, då är något allvarligt fel."

För oss som tidigt såg Löfvén för vad han var - en högersosse som skulle triangulera skiten ur Reinfeldts moderater tills ingen längre kunde se skillnad dem emellan - blir det nästan komiskt. Borde inte glödlampan ha tänts långt tidigare också för Karin Pettersson?

Till exempel när Stefan Löfvén meddelande att han inte tänkte stoppa privata vinster i välfärden?

När det stod klart att Löfvén-sossarna skulle rösta nej till en skatt på finanskapitalister på EU-nivå och därmed låta de som orsakat den senaste finanskrisen slippa vara med och betala för den - men rösta ja till EUs så kallade europakt som flyttar makten över den ekonomiska politiken till Bryssel?

När Magdalena Andersson - sossarnas tilltänkta finansminister - inför en stundande lågkonjunktur då satsningar behövs kritiserar Anders Borg för att satsa för mycket pengar?

När sossarna i ett läge med massarbetslöshet inte verkar kunna formulera en enda sammahängande tanke om hur fler jobb skapas.

När partiets skatteutredning inte bara sväljer regeringens alla skattesänkningar (mest för de rikaste) med hull och hår utan dessutom vill sänka skatterna ännu mer?

I fråga efter fråga har Löfvén vikt ner sig och lagt sig så nära regeringen och moderaterna som möjligt. Säga vad man vill om Juholt (jag var mycket kritisk till massmediadrevet mot honom) men väljarna begrep åtminstone skillnaden mellan honom och Reinfeldt. Och när Juholt kuppades bort så bytte också sossarna fot i en rad politiska frågor, över en natt. Toppstyrt är bara förnamnet.

Innan valet 2014 så måste fler inse att det bara finns en opposition mot högerpolitiken: vänsterpartiet. Annars blir det ytterligare fyra förlorade år.

DN 1, SvD 1, AB 1, 2,

KATEGORI:Socialdemokraterna

Överklassen mer snål och oärlig

2013-01-07 00:10:17

en här studien är intressant och sorterar in under "saker som en länge misstänkt men aldrig riktigt kunnat bevisa"-kategorin:

"Ny forskning visar att överklassen beter sig sämre än andra. I en studie jämförde man olika sociala grupper och tittade på vilka som beter sig sämst. Och det visade sig att de som har det bättre ställt oftare är oärliga och fuskar mer."

"Flera studier tyder också på att rikare människor är mindre generösa: Studier som omfattar casinospel visar att överklassen behåller mer för sig själva, och i amerikanska undersökningar har man sett att de rika ger en mindre andel av sin inkomst till välgörenhet än fattiga."

"Våra fynd tyder på att om strävan efter egenintresse går okontrollerat, kan det resultera i en ond cirkel: egenintresse leder människor till att bete sig oetiskt, vilket höjer deras status, och det leder till mer oetiskt beteende och ojämlikhet, säger Paul Piff."

"Det är en stor studie som har visat att de med makt är mer benägna att fördöma ett beteende som de själva utövar. Resultaten kan också kasta ljus över något mer grundläggande än klass, nämligen makt. Olika maktförhållanden kan existera mellan samhällsklasserna, men också mellan en anställd och chef, en fru och en man, eller två personer i en förhandling."

KATEGORI:Allmänt

"Arbetslinjen" avrättad och utlagd på lit de parade

2013-01-05 15:10:00

et är inte bra jobbpolitik att strössla pengar över de rikaste gräddhyllorna dit vi vanliga dödliga bara har råd att åka på överklassafari och hoppas att något ska sippra ner till fattiga och arbetslösa. Det så kallade "hästskitteoremet" (= ge hästen mer att äta så får också sparvarna som pickar i hästskiten några frön till) har aldrig funkat i praktiken. När nu regeringens "arbetslinje" beskrivs som ett praktfiasko till och med i regeringsvänlig press så borde någon ställa frågan:

vad hade vi fått för de hundra miljarder som regeringen använt till skattesänkningar - mest till de rikaste och redan lönsamma branscher (som restaurangsektorn) - OM dessa pengar istället använts till åtgärder som vi vet skapar jobb, garanterat?

Det handlar då istället om att rikta eventuella skattesänkningar eller höjda ersättningar till de i samhället som har det sämst ställt ekonomiskt. De använder det välbehövliga tillskottet i plånboken till konsumtion, vilket får de ekonomiska hjulen i samhället att rulla snabbare. De redan rika å andra sidan använder nya pengar till spekulation eller sparande, vilket inte skapar jobb. Det handlar också om att anställa i offentlig sektorn där det behövs mer personal - i äldrevård, dagis, sjukvården, skolan. Detta hade, till skillnad från alliansens tomma moralkakor och för den delen Stefan Löfvens flummande om att mer AMS-utbildninhsplatser skulle vara lösningen faktiskt gett en direkt och viktig minskning av arbetslösheten.

Anders Borg har kunnat gömma sig bakom floskler i sex år, men fakta sparkar hårdare. DN har gått igenom regeringens reformer:

Jobbskatteavdrag

Syfte: Sänkt skatt på arbete skulle göra det mer lönsamt att arbeta och sänkta lönekrav ge fler jobb.

Effekt: Osäker, men sannolikt positiv.

I en genomgång av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningsutvärdering (IFAU) blev slutsatsen att det inte går att dra några säkra slutsatser av effekterna. IFAU-forskaren Anders Forslund anser dock att det finns starka indicier för att reformen ökar sysselsättningen. Han nämner att fler över 65 år jobbar liksom att arbetslösheten inte utvecklats lika dramatiskt som under 1990-talskrisen. Även Finanspolitiska rådet drar slutsatsen att jobbskatteavdraget ökar sysselsättningen.

Restaurangmoms

Syfte: Halveringen av restaurangmomsen skulle öka sysselsättningen i en bransch där många ungdomar och invandrare arbetar.

Effekt: Osäker.

Restaurangbranschen hävdar att 6 000 nya jobb skapats, men experterna tvivlar på att sänkningen skapar fler jobb i ekonomin som helhet. Finanspolitiska rådet menar att sänkningen är ineffektiv och kan uppfattas som ett branschstöd. I sin granskning skriver rådet att beräkningarna för hur effekterna av reformen är överskattade.

Flera större utvärderingar är på gång.

Nystartsjobb

Syfte: En subventionerad anställning som ska få tillbaka dem som varit arbetslösa i mer än tolv månader i arbete.

Effekt: God. Minskad arbetslöshet, fler jobb.

I november arbetade 41 315 i nystartsjobb. En rapport från IFAU visar att långtidsarbetslösheten minskar med två månader för dem med nystartsjobb. Majoriteten får behålla jobbet även efter att subventionen upphör. IFAU fann dock att 63 procent av anställningarna skulle ha kommit till stånd även utan subventioner från staten.

A-kasseavgifter

Syfte: Medlemmar i a-kassor med hög arbetslöshet skulle betala högre avgift. På så vis skulle lönekraven och därmed arbetslösheten pressas ner.

Effekt: Fiasko.

Finanspolitiska rådet har konstaterat att differentieringen av a-kasseavgifterna av en rad olika anledningar inte hade de önskade effekterna. I stället ledde dessa till att hundratusentals människor, ofta i låglönebranscher, lämnade a-kassan. I november konstaterade finansminister Anders Borg att reformen inte varit helt lyckad och att han kunde tänka sig att ta bort differentieringen.

Jobbgaranti för unga

Syfte: Att snabbare få ungdomar tillbaka i arbete.

Effekt: Inga långsiktiga.

IFAU:s granskning visar att ungdomar fick jobb snabbare under ett av två undersökta år. Forskarna fann dock inga långsiktiga effekter. Ett år senare var ungdomarna i målgruppen i lika hög grad inskrivna hos Arbetsförmedlingen.

Sänkning av arbetsgivaravgifter för unga

Syfte: För att minska arbetslösheten bland dem under 26 år halverades arbetsgivaravgifterna för dem.

Effekt: Ingen mätbar.

Arbetslösheten bland unga är högre och sysselsättningen är lägre än den var när reformen sjösattes. Både Finanspolitiska rådet och IFAU har ifrågasatt om sänkningen har några långsiktiga effekter för sysselsättningen. Det pågår flera studier om reformens effekter.

Jobb- och utvecklingsgaranti

Syfte: Se till att långtidsarbetslösa inte fastnar i passiv arbetslöshet.

Effekt: Svag.

Aktiviteten ska motsvara den tid deltagaren skulle ha arbetat. Men en granskning från IFAU visar att aktiviteten är mycket lägre. De flesta, 65 procent, lade högst tio timmar i veckan på aktiviteter och jobbsökande.

Jobbcoacher

Syfte: De så kallade jobbcoacherna infördes 2009 och skulle hjälpa arbetslösa i deras jobbsökande.

Effekt: Marginell.

En färsk granskning från IFAU visar att 2,6-miljarderssatsningen inte gav fler jobb. Enligt rapporten kortar coacherna arbetslöshetstiden för personer som redan står nära arbetsmarknaden med en till två veckor. Däremot är de med en jobbcoach mer nöjda än andra.

Rut

Syfte: En av tankarna med avdraget för hushållsnära tjänster var att skapa fler jobb i tjänstesektorn.

Effekt: Fler jobb.

Det finns ännu inga oberoende granskningar av rutavdragets effekter för sysselsättningen. Däremot visar Skatteverkets årliga genomgångar att fler utnyttjar avdraget och att fler företag i sektorn startas. Att Skatteverket menar att svartjobben minskat är också en indikation på att sänkningen sannolikt haft sysselsättningseffekter.

Etableringsreform för nyanlända flyktingar

Syfte: En så kallad etableringslots ska hjälpa nyanlända flyktingar att etablera sig i Sverige.

Effekt: Mycket liten.

Enligt en rapport från Statskontoret har endast fyra procent av dem som varit inskrivna fått jobb.

Kulturarvslyftet

Syfte: Ge människor som varit sjukskrivna eller arbetslösa länge en chans på arbetsmarknaden samtidigt som kulturarvet rustas upp.

Effekt: Fiasko.

Målet för i fjol var att 1 200 utförsäkrade skulle få jobb. Det blev 106. Årets mål på 2 000 nås inte heller

Bloggat: Björn Alvebrand,

SVD 1, 2, AB 1,

KATEGORI:Ekonomi

Varför inte fråga libyerna själva?

2013-01-03 14:36:00

pproret mot Khadaffi i Libyen splittrade vänstern mitt itu. Även om den svenska vänstern till större delen slöt upp bakom det libyska folkets rätt att göra uppror mot en brutal diktator så protesterade många "antiimperialister" mot den FN-stödda interventionen. En del lånade sig till drängtjänst åt "Afrikas kung" med lögner och desinformation. Den delen av vänstern gläds säkert åt Ola Tunanders nya bok, "Libyenkrigets geopolitik", som recenserades igår av Sören Sommelius i Helsingborgs Dagblad. Jag hart inte läst boken, men Sommelius recension var så sprängfylld av felaktigheter och knäppheter att den måste bemötas. Förmodligen säger det också något om Tunanders bok.

För när man läser Sommelius frågar man sig varför Khadaffis undersåtar överhuvudtaget brydde sig om att göra uppror? De hade ju förmånen att leva i "Afrikas rikaste land", med "ett utvecklat välfärssystem". Att de också var tvungna att stå ut med en galen massmördare som Khadaffi vars despotism penetrerade varje del av samhället, "en av världens hårdaste diktaturer med omfattande kontroll av medborgare, offentliga avrättningar och massakrer av oppositionella, t ex i Abu Salimfängelset 1996" är visst knappt värt att nämna.

Att Libyen var Afrikas näst rikaste land kanske hade mindre med Khadaffis förträfflighet att göra än med det faktum att landet sitter på Afrikas största oljetillgångar? En annan fråga är huruvida Khadaffis bisarra politiska och ekonomiska system var framgångsrikt när det gällde att använda landets tillgångar till folkets förmån. Nja. FNs Human Development Index väger samman välståndsfaktorer som livslängd och utbildning med BNP. På den listan hamnade Khadaffis Libyen långt efter andra oljeproducerande arabländer i regionen som Saudiarabien, Quatar och Förenta Arabemiraten. Det ska bli intressant att se vad Sommelius och Tunander säger den dag folken i de rika gulfstaterna gör uppror. Blir det också en uppmaning att sitta still i båten: "ni har ju det ändå väldigt bra under era upplysta despoter"?

Något Khadaffis politiska system däremot var extremt framgångsrikt i var omsättandet av Libyens oljerikedomar till personlig förmögenhet för Khadaffi själv. "The King of Kings" var vid tiden för det libyska upproret världens rikaste man enligt Business Insider (däremot inte enligt Forbes).

Att Khadaffi skickade en del av oljepengarna utomlands, till massmördare som Liberias Charles Taylor, Foday Sankoh i Sierra Leone och rebeller i Chad som sedan gick in i Darfur, ser Sommelius som ytterligare en fjäder i diktatorns hatt. Andra skulle snarare se det som ett led i Khadaffis strävan att kröna sig till Afrikas kung genom att destabilisera kontinententen och stödja skurkar lojala med hans egen majestät. Men Khadaffis afrikanska variant av imperialism verkade falla många så kallade antiimperialister väl i smaken.

För det libyska folket, varav en tredjedel levde i fattigdom, saknades alltså inte anledningar till att göra uppror.

Men revolten i Libyen ska enligt Sommelius inte alls förstås som en del av den arabiska våren - trots att upproret i Benghazi sammafaller med upproren i Tunisien och Egypten såväl tidmässigt som i val av slagord och symboler. För "diktatorerna i Egypten och Tunisien hade nära band till franska och italienska politisk-militära eliter." Till skillnad från Khadaffi då? Man tar sig för pannan. Banden mellan Khadaffi och "västliga eliter" är så väl dokumenterade att man måste ha astronomiska skygglappar för att missa dem. Berlusconi och Khadaffi hade en riktig bromance på gång. Den förre franske presidenten Sarkozy fick 50 miljoner euro av diktatorn till sin valkampanj. Och tack vare Wikileaks vet vi att Khadaffi av USA sågs som en strategisk allierad och att USA gladeligen torterade Khadaffis politiska motståndare - och sedan överlämnade dem till diktatorn för vidare tortyr och/eller avrättning. Vår egen svenska högerregering ville gladeligen kränga övervakningsutrustning till diktatorn. Och när inbördeskriget bröt ut vände sig Khadaffi till en av George W Bushs gamla medarbetare, David Welsh för att få hjälp med att "vinna propagandakriget".

Värt att notera är också att, till skillnad från den bild som Sommelius/Tunander ger av något som liknar en västregisserad statskupp, så var USA in i det längsta ytterst tveksamma till att ge sig in i Libyen. De "libyska eliter" han skriver om var i själva verket folkmassor som protesterade på gatorna för demokrati och mänskliga rättigheter, och för detta blev mördade av en auktoritär despots hejdukar.

Men naturligtvis motiverades västs involvering inte av människokärlek och blödande hjärtan. Snarare av en oro för vad ett utdraget libyskt inbördeskrig skulle få för effekter på oljeförsörningen och därmed världsekonomin. Vilket vi på vänsterkanten som stödde upproret mot Khadaffi var helt på det klara med.

Naturligtvis ger Sommelius/Tunander en mörk bild av Libyen efter Khadaffi:

"Det libyska folket är förlorarna efter kriget. På liknande vis som afghaner och irakier tvingas man nu leva i en sönderslagen våldspräglad stat efter ett kolonialt krig. Vinnare är framförallt USA och Storbritannien som övertagit kontrollen över Libyens olja."

Till att börja med: kontrollen över Libyens olja ligger fortfarande i libyernas händer. Förmodligen menar Sommelius att inbördeskriget och den nya politiska situationen ledde till omförhandlingar av oljekontrakt och att vissa länder som stödde Khadaffi - som Ryssland och Kina - förlorade sina positioner till fördel för länder som stött rebellsidan. Menar han att det är något vi ska sörja över?

Men frågan borde egentligen ställas till det libyska folket - känner ni er som förlorare? Inget uppror, ingen revolution har väl resulterat i omedelbar social harmoni. Samma mörka lägesbild som Sommelius ger av Libyen kunde säkert ha utmålats direkt efter varje revolution och våldsam social omvälvning genom historien. Den kritik som bland annat Amnesty och Human Rights watch riktar mot den nya libyska regimen är riktig och viktig. Men ingen libyer inbillar sig nog att situationen hade varit bättre med fortsatt diktatur - om klanen Khadaffi fått chansen att uppfylla sitt löfte att gå hus till hus och utrota de kackerlackor som, eftersom de var motståndare till diktatorn, inte förtjänade att leva. Libyen har tagit sina första stapplande steg mot demokrati. Ingen trodde väl att det skulle bli enkelt, eller att framgång var garanterad.

Nu har det libyska folket getts en chans att lyckas - eller misslyckas - på egna ben. Det kan man tycka att också Sommelius och Tunander borde uppskatta. Men de föredrar kanske utvecklingen i grannlandet Syrien - där ingen FN-stödd flygfri zon upprättats och där diktatorn alltså kunnat klamra sig fast vid makten långt efter utgånget bäst-före-datum, tack vare sin militära övermakt?

Läs gärna Malin Ullgren om rundgången i RUT-debatten - och om Maud Olofssons bidrag till att fördumma den!

KATEGORI:Arabisk vår

Privatiseringar ger inte högre kvinnolöner

2013-01-02 16:14:00

aud Olofsson - centerns förra partiledare - var rätt finurlig ibland. Inte så noga med sanningen alltid, men när det gällde att argumentera för det nyliberala systemskiftet så hittade hon många nya spännande infallsvinklar. Som till exempel att privatiseringar av den offentliga välfärden egentligen var en kvinnofråga. Privata företag skulle - menade hon, betala högre löner. Bara vi privatiserade skulle allt bli bättre. Som här ur en debattartikel från 2010:

"Många anställda anser dessutom att det är svårt att påverka verksamheten och höja sina löner. En förklaring är att dessa tjänster fortfarande till största del produceras i offentlig sektor."

och

"Om vi menar allvar med att utjämna löneskillnaderna måste kvinnor därför få fler arbetsgivare att välja mellan."

Vid en snabb anblick verkar det ju snitsigt. Privatanställda tjänar mer än offentliganställda, generellt. Släpp in fler privata företag i välfärdsektorn och - bang! - lönerna kommer att höjas. Problemet är bara att dessa privata välfärdsföretag - till skillnad från vad vi i dagligt tal brukar mena med privata företag, som Volvo och Apple - kommer att ha samma summa pengar att laborera med som den offentliga vården (mindre dessutom, eftersom en del av pengarna ska gå till vinst till ägaren). De blir en slags hybrider, privatoffentliga företag, som vill åt våra skattepengar.

Det vanligaste sättet för Carema, Attendo, och andra välfärdskapitalister att tjäna en hacka är att dra ner på personalen. Det ger sig självt att dessa företag inte kommer att vilja spendera mer i lönesummor än den offentliga sektorn. Många välfärdskapitalister gör dessutom sitt allra bästa för att slippa teckna kollektivavtal överhuvudtaget. Enligt en ny undersökning från Kommunal saknar 68 av 140 hemtjänstföretag i Stockholm helt kollektivavtal. Det är naturligtvis förödande för personalen, lönemässigt och arbetsmiljömässigt.

Det hjälper tyvärr inte med magiskt tänkande av Maud Olofssons typ. Kvinnor (och män) i vård- och omsorgsyrken kommer att ha för låga löner så länge den offentliga sektorn bantas sönder med återkommande svältkurer ordinerade av politiker som helst av allt vill sänka skatterna. Det skulle behövas ett rejält tillskott skattepengar för att kunna höja såväl lönenivåer som personaltätheten.

En annan faktor att titta på för den som vill göra något åt de låga lönerna i den offentliga sektorn är den individuella lönesättningen, som också den påstods vara ett sätt att höja kvinnors löner men knappast hållit vad den lovat. Tvärtom har den blivit ett verktyg för arbetsgivarna att hålla mindre röststarka anställda nere.

Arbetets Martin Klepke om kvinnorna och välfärdskapitalisterna!