homo politicus -

KATEGORI:Privatiseringar

Jimmie Åkessons framtidsutsikter och hemtjänsten i Stockholm

2014-01-29 12:08:00

dag skulle en ju helst vilja skriva nåt om sverigedemokraternas bidragsfusk och det faktum att Jimmie Åkesson än så länge sluppit svara på kniviga frågor om varför han signerade en bidragsansökan för ett icke existerande kvinnoförbund. Att jämföra med hur Håkan Juholt jagades till döds för att ha sökt bidrag för sitt boende i Stockholm, något som inte ens var ett regelbrott när allt kom omkring. Men Eric Rosén gjorde det bra i Politism, så jag citerar helt enkelt honom:

"Avslöjandet visar att Sverigedemokraterna både har sökt och fått närmare 1,5 miljoner kronor för ett kvinnoförbund som inte fanns när man ansökte om pengarna. I långa mailtrådar framgår också att partitoppen är medveten om att kvinnoförbundet konstrueras enbart för pengarnas skull. Man rundar också det befintliga kvinnonätverket i partiet för att säkerställa att pengarna hamnar där SD-eliten vill att de ska hamna: Hos SD-eliten."

Inte minst SDarna själva är snabba med att påpeka att det fuskats med medlemsredovisning förr från olika politiska ungdomsförbunds håll. Visst. Men att hitta på ett helt nytt kvinnoförbund? En partiledare som godkänner fusket med egen signatur på bidragsansökningen? Det borde rimligen vara slutet för Åkesson.

Nu ska åklagare granska ärendet. Om han går vidare med åtal så ska det bli väldigt intressant att se hur media väljer att bevaka detta. De har drevjagat och fällt två socialdemokratiska partiordföranden för mindre saker än ett bidragsfusk på 1,4 miljoner. Det kan väl inte vara så att politiker mäts med olika måttstockar beroende på vilket parti de tillhör? (Mona Sahlin var inte partiledare när hon fälldes av tobleronedrevet, bara tilltänkt sådan, men affären drogs ett till varv i media valrörelsen 2010 när hon blivit partiledare.)

***

Från Stockholm - moderaternas skyltfönster där de visar resten av landet hur bra det är med privatiseringar - hörs återigen ljudet av krossat glas. Den här gången i form av en Sifoundersökning om hemtjänsten. 54 procent av stockholmarna är missnöjda med hur hemtjänsten i staden fungerar, vilket är högre än riksgenomsnittet. Något som också är mycket högre än genomsnittet är andelen privata utförare av hemtjänst i Stockholm: 59 procent mot 16 procent riksgenomsnitt.

Naturligtvis innebär privatiserad hemtjänst inte bara sämre kvalitét gentemot brukarna. Enligt Kommunal är arbetsförhållandena betydligt sämre hos de privata utförarna. Men ägarna går med vinst och moderaterna får leka affär med Stockholm och det var ju huvudsaken.

Alliansfritt Sverige skriver mer om detta!

Läs Aftonbladet:

"Sverigedemokraterna försäkrar att kvinnoförbundets verksamhet var i full gång när de ansökte om miljonbidraget i oktober 2010. Men den 18 januari 2011 skrev ordförande Carina Herrstedt i ett mejl om det nya kvinnoföreningen: ”Problemet är att den inte riktigt är igång”."

KATEGORI:Högerextremism

Sifo: det skiljer mycket litet mellan blocken!

2014-01-26 13:40:00

n lögn blir inte sann för att den upprepas. I snart fyra år har nästan varje opinionsmätning kommenterats såhär:

Gapet mellan de politiska blocken i Sverige sägs vara rekordstort. Dagens Sifo-mätning bekräftar till synes detta. De rödgröna - S, V och MP - slår knockout på de blåblåa - M, FP, KD och C. Ibland sägs avståndet mellan blocken krympa något, ibland ökar det. Men de rödgröna partierna behåller alltid ett stabilt övertag gentemot Reinfeldts illa omtyckta allians. I Aftonbladet United Minds senaste var gapet "större än någonsin". Jag är ledsen om jag pissar på någons glädjeparad men ta inte ut valsegern i förskott! Avståndet mellan de politiska blocken är i själva verket minimalt. Valrörelsen 2014 kommer att bli en riktig rysare. Media bygger upp en bild av verkligheten som inte stämmer. Naturligtvis så handlar det om SD.

I DN häromdagen kunde vi får en gångs skull läsa en klargörande genomgång av hur Sverige styrs. Även om det är svårt att tro det när man lyssnar på partiledardebatter, där statsminister Reinfeldt föraktfullt fnyser åt "de fyra oppositionspartierna", så ingår i verkligheten fem partier i hans politiska högerblock: allianspartierna backas upp av SD i riksdagen i nio av tio omröstningar där partiet har en möjlighet att vara utslagsgivande mellan höger- och vänsterblocket. Nio av tio!. Detta är värt ett diagram (hämtat härifrån):

SD omnämns ibland som "vågmästare" och "tungan på vågen" i riksdagen, eftersom varken alliansen eller de rödgröna har egen majoritet. Men är det verkligen rätt etikett på ett parti som alltid - nästan - utnyttjar sina röster till att gynna regeringsblocket? Var VPK "vågmästare" under alla de år då de med sina mandat i riksdagen röstade fram en socialdemokratisk statsminister och sedan allra oftast stödde hans politik? Jag är gammal nog att minnas den tiden. Då talades det kort och gott om ett socialistiskt block och ett borgerligt. VPK betraktades som en måne som snurrade runt socialdemokratin. Att den månen skulle bryta sig loss och flyga över till de borgerliga var inte realistiskt. Lika orealistiskt är det att SD, i själ och hjärta höger, skulle bryta sig ur alliansens gravitationsfält och snurra över till vänstern. Bevis: under den gångna mandatperioden har det partiet inte på något sätt fått genomslag för det som sägs vara dess profilfråga - flyktingpolitiken. Vare sig alliansen eller de rödgröna har varit beredda att gå partiet till mötes där. De ställningstaganden som SD gjort i riksdagen denna mandatperiod kan alltså inte ursäktas med att de är komromisser som gjorts i utbyte mot genomslag i profilfrågan. Partiet har röstat i enlighet med dess övertygelse. Då har det blivit, som Jonas Sjöstedt sade på v-kongressen nyligen, skattesänkningar åt storföretag, åt redan snorrika banker. Det har blivit ett femte jobbskatteavdrag, något som en majoritet av väljarna INTE vill ha.

Alliansen och SD har tillsammans skapat stora underskott i den svenska statens kassakista genom att dela ut skattesänkningar till redan rika människor och företag. Skillnaden alliansen och SD emellan är inte den ekonomiska politiken: högern vill alltid försvaga statens inkomster och omfördela mindre pengar skattevägen från rik till fattig. Skillnaden är vilka man gör till syndabockar när resultatet av högerpolitiken slår igenom och välfärden måste skäras ner, när sjukvården och skolan havererar. I alliansens värld är det arbetslösa och sjuka som utmålats som latmaskar och fuskare. SD skyller hellre på invandrare. En smaksak.

Det är svårt att förstå varför media envisas med att utmåla en bild av verkligheten som inte stämmer. Är de rädda för att reta upp allianspolitikerna? Inget block vill kopplas ihop med SD i media, även om Reinfeldt såklart gärna tackar för stödröstandet i riksdagen. Eftersom inget block vill kännas dem vid så läggs de bekvämt nog i en egen spalt, framställs som ett tredje block i svensk politik. Men det är inkonsekvent. Om man ska vara noga så finns idag inte heller ett rödgrönt block bestående av tre partier. S och MP är förlovade men V får inte ens komma på bröllopsfesten. Det gör V till lika mycket - eller lika litet - av en frispelare som SD. I konsekvensens namn så borde massmedia då utnämna vänsterpartiet till ett fjärde block i svensk politik. De politiska skillnaderna mellan V och S-MP är betydligt större än mellan SD och alliansen på de flesta områden. Synen på privatiseringarna är kanske den vidaste avgrunden men även skatter och ekonomisk politik skiljer sig radikalt. Det kanske helt enkelt är dags att sluta skriva om två tydliga politiska block som står mot varandra, när Stefan Löfvén flörtar så skamlöst med två av allianspartierna och drömmer om blocköverskridande regerande efter 2014?

Kanske avgjordes striden om var SD skulle placeras 2011, då Håkan Juholt och Lars Ohly, till att börja med också MPs språkrör men de vek ner sig snabbt - markerade mot SVTs Agendaredaktion att de inte ville placeras på samma sida i debattstudion som regeringens stödparti och för detta fick ta emot fantastiskt mycket skit från såväl alliansens som SDs partiledare och nätsoldater. Men är det inte konstigt att alliansen och SD engagerade sig så hårt för att vinna den kraftmätningen, vilket de till slut gjorde? Om det bara rörde sig om "barnsligheter", med Jan Björklunds och Jimmie Åkessons ord, så kan man ju undra varför? Jo, alliansen vann att de slipper klumpas ihop med sitt stödparti, det ser inte bra ut, med tanke på vad SD är för ett gäng. Men de stora vinnarna blev SD, som av Agendaredaktionen (och övrig svensk massmedia) placerades precis där de vill befinna sig: mitt i svensk politik, som opposition till både rödgröna och allians, med möjlighet att plocka väljare av bägge. Trots att de alltså stödjer det ena blocket i nio blockskiljande omröstningar av tio. Det är ett illusionstrick som inte går av för hackor och för SDs del har det under denna mandatperiod inneburit en opinionsbonanza: det enda parti på högerkanten som kunnat vinna över tidigare rödgröna väljare i några märkbara mängder, även om de plockat mest från borgerligheten. Det gör dem viktiga för Fredrik Reinfeldt om han vill vinna valet 2014.

Ändhållplats 2014?

Konsekvensen av massmedias slarviga beskrivning av det politiska läget kan alltså mycket väl bli att Fredrik Reinfeldts impopulära gäng får möjlighet att regera sönder Sverige i ytterligare fyra år efter höstens val, om tillräckligt många tidigare socialdemokratiskt lutande väljare kan luras att tro att en röst på Åkesson INTE är en röst på Reinfeldt. Enligt alla mätningar jag sett är det nästan dött lopp mellan S-V-MP och M- FP-C-KD-SD.

Störst roll spelar naturligtvis vilka politiska frågor som kommer att diskuteras i valrörelsen. Men man ska inte underskatta symbolikens betydelse. Hur vi beskriver verkligheten i ord och bilder påverkar vårt sätt att tänka.

SvD 1, 2, 3, 4, AB 1, 2,

KATEGORI:Inrikespolitik

Lek med tanken...

2014-01-26 00:53:00

ek med tanken att det istället för hamburgerkrängarna på Max hade varit en offentlig arbetsgivare - ett sjukhus, en skola, ett äldreboende - som gått ut och varnat sina anställda för att rösta borgerligt eftersom borgarna sänker skatter och skär ner i de offentliga verksamheterna. Det hade varit en helt logisk och mycket mer saklig varning än när Maxs chefer yrar i nattmössan om "katastrof" om skatteläget för deras bransch återgår till 2006 års nivåer. (Kanske de lurar åttaåringar, men vi andra minns att det inte var något som helst problem att köpa skräpmat i varenda gathörn också 2006.)

Naturligtvis hade också detta varit maktmissbruk. Arbetsgivare ska inte använda sin makt för att påverka sina anställdas politiska val. Men tror någon att de allianspolitiker och alliansväljare - exempelvis CUFs Hanna Wagenius - som nu organiserar stödätarkampanjer på Max och hånar oss som reagerar mot politisk utpressning INTE hade ylat som rasande furior om hur fruktansvärt odemokratiskt och maktfullkomligt DET hade varit?

De senaste dagarna har vi sett högern från dess allra fulaste sida. När arbetsgivarnas maktfullkomliga påtryckningar mot de anställda avslöjas så väljer allianssympatisörer att vifta bort maktmissbruk därför att det gynnar deras politiska lag. Riktigt auktoritärt.

Max agerande borde också kickstarta diskussionen om det svenska systemet med hemliga partibidrag igen. Vad har moderaterna fått av hamburgerkedjorna i utbyte mot hundratals miljoner i sänkt skatt? Är det bara politiska stödkampanjer? Den här gången från Max, tidigare från McDonalds. Det är inte alls omöjligt att det också betalats ut rena mutor. Vad har de fått av Carema (som döpt om sig till "Vardaga"), Attendo, JB-koncernen och alla andra välfärdskapitalister som har moderaterna och alliansen att tacka för att pengar fortsätter rulla in? Det får vi inte veta så länge partibidrag inte är offentliga.

Läs Marika Lindgren Åsbrink:

"Det finns ett ord för den politik som skapar den här sortens reaktioner: klientelism, eller klientpolitik – ett system där de styrande erbjuder diverse privilegier till sina ”klienter”/väljare i utbyte mot politiskt stöd (märk väl att vi fortfarande inte har någon lag som förbjuder anonyma gåvor till partier i Sverige)."

DN 1, 2, SvD 1, 2, 3, AB 1, 2,

KATEGORI:Inrikespolitik

Monumentalt svek av LO om vinster i välfärden

2014-01-20 11:43:00

ör två år sedan fattade LO-kongressen ett viktigt beslut. LOs medlemmar körde över den byråkratiska och sossefierade LO-ledningen och bestämde att facket ska säga nej till privatiseringar och nej till att de skattepengar som vi betalar för att sjukvården, skolan och äldreomsorgen ska fungera bra och vara till för alla istället försvinner i vinstutdelningar åt privata ägare och riskkapitalister. Idag meddelar LOs vice ordförande Tobias Baudin att ledningen tvärvänder i frågan:

"Kan ni tänka er att acceptera vinst om det kommer personal och patienter till del?

–Vi är för vinst i välfärden och att också företagen måste få gå med vinst."

Återigen kör LO-fackets byråkratiska och sossefierade ledning över medlemmarna och sviker de egna idealen, för att rädda ansiktet på sossepartiet. För sossarna har det såklart varit väldigt jobbigt att LO, "deras" fackförbund, har tyckt tvärtemot partiet i denna viktiga fråga. Nu kan Stefan Löfvén gå in i valrörelsen 2014 utan att vara rädd för att någon ska slå LO i huvudet på honom när han försvarar vinster i välfärden.

Och det var visst viktigare för LO-ledningen än att försöka få stopp för privatiseringarna och slöseriet med skattepengar.

Alla opinionsmätningar visar att kritiken mot vinster i välfärden har ett massivt stöd ute bland vanligt folk. Även om vänsterpartiet är de som hårdast driver frågan så når vinstmotståndet långt in i de borgerliga partiernas väljares led. Snart sagt ingen - utanför de snäva politiska eliternas cirklar i huvudstaden - tycker att det är en bra idé att privata ägare och riskkapitalister ska kunna roffa åt sig de skattepengar som vi betalar in för att välfärdssamhället ska fungera. LO kanske tror att de räddar ansiktet på socialdemokraterna i den här frågan, men det troligaste är att de istället själva tappar det och framstår som totalt odemokratiska på kuppen.

Motståndet bland socialemokraternas väljare

till vinster i välfärden är kompakt

LO försöker rädda ansiktet på den här mannen

Hur kul tror Tobias Baudin det är för oss vanliga LO-medlemmar att betala in 500-1000 kronor i månaden till en organisation som så tydligt visar att den totalt skiter i våra åsikter? Vår enda roll som LO-medlemmar är att betala in pengar som LO sedan kan överföra till sosseriets valkampanjkassa. I övrigt ska vi hålla käft.

Det påminner ganska mycket om hur LO - och speciellt Kommunal - pressades av sossarna inför EU-omröstningen 1994 att ta ställning för ett Ja till medlemskap. Något som knappast gynnade de vanliga LO-medlemmarna. Det rörde sig om rena maffiametoder som till slut knäckte Lillemor Arvidsson, den dåvarande ordföranden i Kommunal som var en av de få som vågat gå emot sosseriets ledning och tala för ett Nej till EU.

LO är kaputt, det är dags att börja fundera på att gå med i SAC istället. Och sossarna är ett dåligt skämt.

Uppdatering: Ann-Charlotte Marteus skriver en mycket bra ledare i Expressen om de politiska och fackliga eliternas myglande för att få bort vinst- och privatiseringsfrågan från dagordningen innan valet 2014. Läs!

Läs också Mikael Nyberg som förklarar varför striden om privatiseringar och vinster är så viktig:

"Nyordningen av den offentliga sektorn i Sverige hade ett uttryckligt syfte: att föra över resurser från det allmänna till det privata. När nya rikedomar lades i händerna på bankdirektörer och koncernchefer skulle landet lyfta.

Vi fick tillväxt utan välfärd; svindelkonjunkturer, finanskrascher och krypande depression. Den nya svenska modellen är att dumpa skola, hemtjänst och förlossningsvård för pyramidspelets illusoriska uppåtstigande. I ena änden pågår en förslumning av arbetslivet och det allmänna, i den andra ett berikande av de översta bland de översta i en omfattning som inte skådats sedan början av 1900-talet. Däremellan lever en förment medelklass, nominellt förmögen men utlämnad på nåder åt bankerna och världsmarknadens flöden av kortfristiga kapital."

AB 1, 2, SvD 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, ETC 1,

Bloggat: Kilden och Åsman,