I am Bradley Manning!

I

dag fann en militärdomstol underrättelseofficer Bradley Manning skyldig till brottet att avslöja den amerikanska regeringens lögner och brott för världen. Domen var väntad och straffets tid är ännu inte satt men kan landa på över hundra år om man summerar de olika åtalspunkterna. I praktiken begravs alltså denna unge modiga man levande i det amerikanska fängelsesystemet för att statuera ett avskräckande exempel inför andra som funderar på att följa hans exempel och sprida ljus över statens eller näringslivets brott och skumraskaffärer. Hans dom är en klar signal till Ed Snowden om vad som väntar om USA någonsin lyckas lägga vantarna på honom.
 
 
    Den mest groteska åtalspunkten - att han "hjälpt fienden" - genom att läcka sitt material till massmedia underkändes visserligen. Annars hade pressfriheten som vi känner den varit satt ur spel. Om inte massmedia får rapportera om de misstag, dumheter och brott som nationers regeringar begår vad finns de då överhuvudtaget till för? Men att Manning åtalas för spioneri - medan de som begått de brott som han avslöjat - till exempel mördarna i apachehelikoptern som mejade ner civila vuxna och barn och journalister i Bagdad, liksom de högsta ansvariga för USAs krig och tortyr - går fria är skevt så det räcker! Men kanske historien kommer att frikänna Bradley Manning precis som den frikänt andra som av sin samtid uppfattades som illojala bråkmakare, till exempel Martin Luther King! Hans mod har redan inspirerat andra. Den här videon är en del av en kampanj för att fria Bradley Manning: "I am Bradley Manning":
 
 
 
 
 
    Här är en av de saker vi inte skulle fått se om inte Bradley Manning varit så modig. Amerikanska soldater som från luften mejar ner oskyldiga civila irakier, inklusive barn:
 
 
 
 
SvD 1, 2, 3, 4, 5,
 
 
Share |
 
 
 
 

KATEGORI:Internet

Rosa Luxemburg om NSA och Snowdon

A

vslöjandena om USAs hemliga spioneri på hela världens befolkningen med amerikansk informationsteknik rullar på. Det senaste släppet från Glenn Greenwald och the Guardian handlar om hur Microsoft - som gärna  slänger runt devisen "Your privacy is our priority" - lagt sig platt för de amerikanska säkerhetstjänsterna och hjälpt dem utveckla metoder för att bland annat knäcka Microsofts egen kryptering.
 
 
    Graden av underkastelse är total. T.ex. utvecklade Microsofts mailprogram Outlook en möjlighet för användarna att bruka alternativa epostadresser - alias - vilket skulle kunnat försvåra för NSA-spionernas nättrålande. Microsoft var snabbt på bollen och utvecklade ett sätt för säkerhetstjänsten att komma runt aliasen. När Microsoft nyligen köpte Skype - det populära programmet för ljud- chatt- och videosamtal - skröt NSA några månader senare med att man nu tredubblat antalet inspelade videochattar, något som tidigare hade varit lite av en blind fläck för Storebror USA. Skype, som säljer ut sina användare till det amerikanska spioneriet utan att förvarna dem har en integritetspolicy som lyder: "Skype is committed to respecting your privacy and the confidentiality of your personal data, traffic data and communications content."
 
 
    USA har förresten fått en ny betydelse för den som missat det: United Stasi of America.
 
 
   De amerikanska teknikjättarna är såklart mäkta besvärade över uppgifterna att de lämnat bakdörrer i sina system som amerikanska spioner kan titta in i när de känner för det. Deras krishantering har varit skadebegränsning: de påstår sig bara lämna ut uppgifter efter en amerikansk domstolsorder. Men det är inte riktigt sant. För då menar de att det krävs en domstolsorder för att den amerikanska säkerhetstjänsten ska få spionera på kommunikation mellan två amerikaner eller två personer på amerikansk mark. Alla samtal som passerar USAs gränser - exempelvis när en amerikan pratar med någon utlänning -  eller där NSA har en 51 procents misstanke om att personen ifråga inte är amerikan, kan avlyssnas utan domstolsbeslut. Det innebär att alla vi andra är öppna mål. Hela världens befolknings kommunikationer håvas in och lagras i de enorma databaserna. Inte konstigt att USAs regering just nu håller på att bygga en hel liten stad av spionutrustning och lagringsutrymme åt NSA i Utah.
 
 
    Logiken bakom USAs agerande är intressant - man har ett slags symboliskt skydd för amerikaners integritet, för syns skull och lätt att runda - men försöker inte ens låtsas som om utlänningars integritet betyder något. Inte ens när det rör nära allierade EU-länders medborgare och regeringar. USAs maktelit skiter i vad vi utlänningar tycker om dem. Kanske dags att återigen fråga sig om inte alla världens medborgare borde få rösta i de amerikanska presidentvalen, eftersom vi ju alla ändå är det amerikanska imperiets undersåtar?
 
 
USAs nya spioncenter i Utah
 
 
    Och krav på domstolsbeslut för att spionera på amerikaner i all ära men alla erfarenheter från historien visar hur avlyssningssystem tenderar att missbrukas. Precis som vår svenska FRA-myndighet som gång på gång överskrider sina befogenheter och bryter mot de regleringar som våra politiker satte upp som påstods garantera medborgarnas integritet och privatliv. De som sitter där med makten att ta reda på alla smutsiga detaljer om andra människors privatliv, hitta hemligheter som kan skada gamla fiender, gamla kärlekar som surnat eller politiska hatobjekt, litar vi verkligen på deras karaktärsstyrka och moral? Kommer alla dessa ack så mänskliga spioner att kunna låta bli? Tror någon att allmänheten får veta när gränserna överskridits och någons privatliv kränkts? Kan vi vara säkra på att sådan information inte redan idag används i utpressningsyften eller i politiska syften?
 
 
    Historien om Ed Snowdens hjältemodiga vissleblåsande har speciellt i amerikansk media vridits till att handla om honom själv istället för de sensationella avslöjanden han kommit med. Hans påstådda karaktärsfel nagelfars dag ut och dag in. Hans val kritiseras. Varför valde han att be Ryssland om asyl? Putin är ju ett svin! Ja, men när USA dragit in hans pass och strandat honom - och till och med tvingat ner Bolivias presidentplan till landning för att man trodde att Snowden var ombord - så kanske han inte har så mycket till val? Amerikansk media visar med all tydlighet att dess primära funktion är att skydda den amerikanska maktelitens intressen. Istället för att diskutera innehållet i avslöjandena så blir Snowden nyheten. Precis som Julian Assange, precis som Bradley Manning.
 
 
    Men det var förutsägbart. Värre hur våra svenska och europeiska politiker hanterat den här politiska bomben. Inför nyheten om att USA avlyssnar hela världens befolkning så rycker vår utrikesminister Bildt - som avlönats av CIA en gång i tiden - på axlarna och säger att "alla gör det". Vilket är totalt vilseledande. Nyheten handlar ju just om USAs unika kapacitet till total informationskontroll, tack vare den enorma amerikanska privata och statliga spionindustrin och dess samarbete med de amerikanska dator- och och informationsteknikföretagen. Vilket annat land kan ens drömma om den kapaciteten till kontroll och spioneri det ger? En artikel i Washington Post gör en profil på NSA-chefen Keith Alexander och berättar vad som driver honom. Hans övervakningsideologi formades under den amerikanska invasionen av Irak:
 

    "At the time, more than 100 teams of US analysts were scouring Iraq for snippets of electronic data that might lead to the bomb-makers and their hidden factories. But the NSA director, Gen. Keith B. Alexander, wanted more than mere snippets. He wanted everything: Every Iraqi text message, phone call and e-mail that could be vacuumed up by the agency's powerful computers.

    "'Rather than look for a single needle in the haystack, his approach was, 'Let's collect the whole haystack,' said one former senior US intelligence official who tracked the plan's implementation. 'Collect it all, tag it, store it. . . . And whatever it is you want, you go searching for it. . . . .

 
    Där är kärnan i hela NSA-spionskandalen. Den amerikanska regeringen och säkerhetstjänsten har - utan öppen och demokratisk debatt - tagit sig rätten att samla in på all kommunikation människor emellan som de överhuvudtaget kan lägga vantarna på. Glöm allt snack om att det handlar om "kriget mot terrorismen". Det är vanliga människor som är målen för spionaget denna gång. Vi är alla misstänkta för saker som vi kan komma att göra senare i våra liv.
 
 
    Att detta än så länge inte lett till ett större ramaskri över världen är svårt att förstå. Är det som Piratpartiets Anna Troberg skrev häromdagen att människor helt enkelt tappat tron på att det går att stoppa Storebror? Kanske det. Men själva omfattningen på det framväxande kontrollsamhället har nog ännu inte gått upp för alla. Själva den springande punkten att det är du och jag som är måltavlorna! Sen återkommer såklart det gamla slitna argumentet om rent mjöl i påsen. Har man bara det så behöver man inte oroa sig påstås det. Men vad är rent mjöl i påsen?
 
 
 
 
     Alla vi som drömmer om ett annat samhälle och arbetar politiskt, har vi rent mjöl i påsen i det amerikanska spionagets ögon? Vi vill ju reducera det amerikanska imperiets makt rätt rejält. Det verkliga hotet mot den politiska och ekonomiska makten är inte enstaka terrordåd utan människors politiska medvetenhet. Alla avlyssningssystem kommer förr eller senare att användas mot den egna befolkningens politiska kamp för rättvisa, när den börjar hota makten. Ett berömt citat från den polsk-tyska revolutionären och socialisten Rosa Luxemburg lyder: "Den som inte rör sig märker inte av sina kedjor". De som idag väljer att inte bry sig om den framväxande kontroll- och övervakningsstaten kanske någon gång i framtiden faktiskt kommer att tvingas röra på sig. För det är oroligt i Europa just nu och politiken kan skifta snabbt. Tänk om fascister återkommer till makten! Eller om vi tvingas göra revolution mot en korrupt maktelit som i Egypten? Då, om inte förr, kommer alla att märka av de nya digitala kedjorna som binder oss.
 
 
 
SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, DN 1, AB 1, 2, 3,
 
 
Share |
 
 
 
 

KATEGORI:Internet

Ed Snowden och Europas skam

P

lanet med Bolivias president ombord nekades att passera Spaniens,  Portugals och Frankrikes luftrum och tvingades landa i Österrike, efter misstanke om att Edward Snowden fanns ombord. Bolivia anklagar nu USA för att ha försökt kidnappa presidenten Evo Morales och kallar upprört händelsen för ett brott mot folkrätten. Att USA gör allt som står i dess makt och lite till för att försöka lägga vantarna på Snowden förvånar väl ingen. De är besatta av att straffa honom för att ha avslöjat deras spioneri på amerikanska medborgare och resten av världen och vill statuera ett skrämmande exempel så att inte fler läckor ska uppstå. Men att EU-länder samarbetar med Obama för att hindra att Snowden kan söka politisk asyl i Latinamerika är skamligt och obegripligt. För det var Snowden som alldeles nyss avslöjade omfattningen av det amerikanska spionaget mot Europa. Avlyssningsutrustning på EU-kommissionens kontor och massiv internetavlyssning riktad mot oss europeer. Bara i Tyskland har amerikanska säkerhetstjänsten avlyssnat 500 miljoner kommunikationer på en månad. Bara i Tyskland.
 
 
    Omfattningen på trålandet efter information på nätet och i telekommunikationerna gör alla påståenden om att det skulle handla om att förebygga terrorism löjliga. Den amerikanska säkerhetstjänsten samlar helt enkelt på sig all information den kan om alla för framtida bruk. För att rätt information i rätt läge ger makt. Att inte EU-länderna själva ger Edward Snowden politisk asyl utan skjuter över bollen till de latinamerikanska länderna - som har en historia av att utsättas för av USA regisserade och betalda militärkupper mot demokratiska regeringar - är skamligt och fegt! De latinamerikanska länder som nu överväger att ge Snowden asyl gör mänskligheten en stor tjänst men spelar med höga insatser för egen del.
 
 
    Kolla in Gleen Greenwald, journalisten på brittiska the Guardian som hjälper Snowden att publicera sina avslöjanden när han talar om Snowden, den auktoritära president Obama, amerikanska massmedia rövslickeri på makten, med mera. Mycket intressant:
 
 
 
 SvD 1, 2,  AB 1,
 
 
Share |
 
 

KATEGORI:Allmänt

En riktig hjälte!

E

dward Snowdon - läckan som avslöjade USAs PRISM-program - är en verklig hjälte. Intervjun med honom i brittiska tidningen the Guardian är något av det mest inspirerande jag läst. En anställd i det amerikanska säkerhetstjänsten som sett systemets ruttenhet inifrån, som är beredd att riskera sitt goda liv och är helt på det klara med att han riskerara ALLT, men väljer att göra det, för vår skull:
 
 
    "I understand that I will be made to suffer for my actions," but "I will be satisfied if the federation of secret law, unequal pardon and irresistible executive powers that rule the world that I love are revealed even for an instant."
 
(...)
 
    "My sole motive is to inform the public as to that which is done in their name and that which is done against them."

    He has had "a very comfortable life" that included a salary of roughly $200,000, a girlfriend with whom he shared a home in Hawaii, a stable career, and a family he loves. "I'm willing to sacrifice all of that because I can't in good conscience allow the US government to destroy privacy, internet freedom and basic liberties for people around the world with this massive surveillance machine they're secretly building."

 

    Han berättar i intervjun att han länge gått med tankar på att avslöja vad han vet om den amerikanska övervakningsapparaten som alltmer riktats mot de egna medborgarna, men att han hoppades på Obama, som innan han blev vald lovade att stoppa det övervaknings- och kontrollsamhälle som George W Bush byggde upp i "kriget mot terrorismens" namn. Men Obama gjorde istället allt värre:

 

    "It was then, he said, that he "watched as Obama advanced the very policies that I thought would be reined in", and as a result, "I got hardened."

    The primary lesson from this experience was that "you can't wait around for someone else to act. I had been looking for leaders, but I realised that leadership is about being the first to act."

    Over the next three years, he learned just how all-consuming the NSA's surveillance activities were, claiming "they are intent on making every conversation and every form of behaviour in the world known to them".

 

 

    Inför sånt hjältemod och sådan principfasthet blir jag nästan stum. Det finns inget att tillägga, förutom att det viktigaste vi kan göra nu är att stötta honom och Bradley Manning på alla sätt vi kan tänka på. Man sätter sig inte upp mot världens mäktigaste säkerhetstjänst ostraffat. Men till och med CIA och NSA måste kalkylera med people power; den allmänna opinionen. Läs hela intervjun eller kolla på videon!:

 

 
 
 
 
AB 1, 2, 3, 4, DN 1, SvD 1, 2, 3,
 
Share |
 
 
 
 

KATEGORI:Internet

George Orwell: I told you so!

S

om ett tillägg till det jag skrev igår om Storebror Obamas övervakningssamhälle tänkte jag citera journalisten Maureen Dowd när hon skriver om George Orwells profetiska bok 1984:
 
 
“There was of course no way of knowing whether you were being watched at any given moment,” George Orwell wrote in “1984.” “How often, or on what system, the Thought Police plugged in on any individual wire was guesswork. It was even conceivable that they watched everybody all the time. But at any rate they could plug in your wire whenever they wanted to.”
 
 
Låter inte det som en rätt akkurat beskrivning av världen 2013 så säg? Ingen tror väl att övervakarna spionerar på alla hela tiden. Men de har skaffat sig kapacitet att se allt vi gör och säger. Obamaadminstrationen (och säkert fler västliga regeringar) strävar efter "total information awareness". Den kapaciteten bara skriker efter att bli missbrukad.
 
 
 
 
 
 
SvD 1, 2, 3, AB 1, DN 1, 2,
 
 
 
 
Share |
 
 
 
 

KATEGORI:Internet

Yes we can - övervaka och kontrollera dig!

L

ite ironiskt är det ändå att det är Barack Obama - liberalernas store idol! - president i det som påstås vara "västvärldens största demokrati!" - som har tagit besluten som byggt upp den Orwellska spionapparat - PRISM - som nu avslöjats i USA. Referenserna till 1984 och "storebror ser dig" är så slitna att man tvekar att använda dem. Men det är för en gångs skull inte överdrifter. 2007 - medan Bush fortfarande var president - verkar alla hämningar ha släppt. Praktiskt taget alla amerikaner, och med all säkerhet också praktiskt taget alla européer, har dragits in i övervakarnas nät. Vi står under ständig kontroll och inget är längre hemligt eller heligt.
 

 
 
En del av den läckta powerpointpresentationen som visar vilka data amerikanska 
myndigheter kan komma över genom PRISM-programmet.
 
 
 
    Internet och mobilteleindustrin har gett oss användare - och vem använder inte internet och mobiltelefoner idag? - en mängd nya friheter och möjligheter. Men de har också gjort oss otroligt sårbara och gett makten, såväl stater som privata företag, möjligheter att spionera på oss som skulle gjort STASI och DDR-ledarna gröna av avund. Reflexmässigt använder man sig av just det forna Östtyskland och dess monstruösa säkerhetstjänst som referens. Men den övervakningsstat som byggts upp av liberala, konservativa och socialdemokratiska ledare i västvärlden efter det kalla kriget, när alla förutsättningar för fred och säkerhet borde råda, verkar saknar allt motstycke i historien.
 
 
     Idioterna invänder alltid: "har man rent mjöl i påsen så har man inget att vara rädd för!". Förutom att det missar själva principfrågan: privatlivet ska vara heligt och vi ska kunna utgå från att vi INTE är övervakade, så visar det också på en djup okunskap om den mänskliga naturen: är det någon som tror att övervakarna i längden kan motstå frestelsen att ta reda på grannens eller exets snaskiga hemligheter? Rota runt i gamla personliga fienders eller politiska motståndares digitala sopor för att hitta något som kan användas som vapen? Är det någon som tror att det är annat än en tidfråga innan det börjar utpressas? Innan journalisternas källor spåras? Innan arbetsplatsläckors identitet röjs? Alla övervakningssystem missbrukas. Ju mer långtgående möjligheterna till övervakning och kontroll är desto större potential för missbruk.
 
 
    Den politiska doktrin som motiverat denna totala övervakning och kontroll är "kriget mot terrorismen".  Finessen med "kriget mot terrorismen" är ju att det aldrig går att vinna. Trots denna groteska övervakningsapparat som Obama ansvarar för så sprängdes folk i luften alldeles nyss i Boston. Det saknades inte information om att ett terrorattentat på gång inför 11 september 2001. Problemet var att de amerikanska säkerhetstjänsterna hade för mycket information och inte kunde sortera fram det relevanta. För mycket information skymmer sikten.
 
 
    Ju hårdare "kriget mot terrorismen" förs, desto fler länder USA och västvärlden invaderar och bombar sönder, desto fler terrorister skapar vi. Desto fler vapen får Bofors och andra krigsprofitörer sälja. Desto mer osäkra blir vi i våra hemländer. Och desto mer övervakning och kontroll kan våra makthavare tvinga på oss i "säkerhetens" namn. Doktrinen om det eviga "kriget mot terrorismen" blir därmed i sig själv, ett av de allra största hoten mot mänskligheten. Idén att vi befinner oss i ett evigt krig mot en oresonlig motståndare blir fröet som en ny fascism växer ur. En fascism som har tillgång till ny suverän teknik för total kontroll och övervakning.
 
 
    Det som avslöjas nu i USA, att Obamaadminstrationen vidareutvecklat den enorma spionapparat som George W Bush byggde och använt den mot sitt eget folk borde få fjällen att falla från alla naiva Obamakramares ögon. Det borde redan ha varit uppenbart vad han går för. Guantanamo står kvar, dess fångar hungerstrejkar men utsätts för tortyrliknande tvångsmatning, på Obamas order. Drönarplan flygbombar oskyldiga civila i länder som Pakistan och Afghanistan, på Obamas order. Amerikanska medborgare dödas utan ens en rättegång, på Obamas direkta order. Julian Assange tvingas gömma sig på Ecuadors ambassad, Bradley Manning hotas av dödsstraff eller livstids fängelse - efter att ha utsatts för nedbrytande tortyrliknande behandling i fängelset - på Obamas order. Nyligen avslöjades att USAs regering avlyssnat journalister i jakt på deras källor, på Obamas order. "Whistleblowers" - läckor som avslöjar smutsiga hemligheter och maktmissbruk som privata företag eller USAs regering inte vill att allmänheten ska få reda på förföljs hårdare under Obamaadminstrationen än under alla andra amerikanska presidenter sammanlagt, på Obamas order. O.s.v. Glenn Greenwald, en av mina favoritskribenter, har länge och envetet kritiserat denna skrämmande auktoritära läggning hos Obamaadminstrationen. Ofta för detta fränt angripen av samma liberaler som kritiserade George W Bush för samma saker. Denna veckas scoop, att Obamaadminstrationen kräver ut snart sagt alla amerikanska medborgares telefonidata från telekombolagen och att stora internetföretag som Facebook, Skype och Google med automatik lämnar över ALLT material om sina användare till den amerikanska regeringen är hans stora triumf. Lyssna på honom här när han säger att målet för den amerikanska regeringen (säkerligen också för våra europeiska) är "to end all privacy":
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
AB 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, 4,
 
 
Share |
 
 
 

KATEGORI:Internet

Facebook kan monopolisera och privatisera debatten

J

ag var en av de som glatt delade vidare länken till den feministiska sidan "33 anledningar" på Facebook. En länk som bland annat innehöll rätt mild kritik av Facebook själv med anledning av att företaget blockerat en bild av en tecknad slida samtidigt som det släpper fram material av sexistisk och rasistisk sort. Den blockerade bilden:
 
 
 
    När företaget blockerade också länken till "33 anledningar" blev jag irriterad men inte särskilt förvånad. Facebook har redan tidigare visat att de inte är så sugna på att upplåta plats på den egna sidan för kritik av den egna verksamheten. Om Facebooks politiska ställningstaganden - baserat på vilket material de blockerar och tillåter - är väl det snällaste man kan säga att det är nyckfullt. I mitt eget Facebookflöde har jag sett annonser från både nazistiska Svenskarnas Parti och högerextrema tidningen "Nationell idag".
 
 
 
    Samtidigt som företaget blockerar exempelvis feministiska sidor och stänger av användare på lösa boliner. I fallet med "33 anledningar" ryktas det att grabbarna grus på Flashback organiserade en spamkampanj med anmälningar för att få sidan censurerad. Såna kampanjer verkar fungera bättre än vad man skulle tro. När Facebooks supportavdelning ser att en viss grupp eller länk får motta mycket klagomål verkar de resonera som att "ingen rök utan eld". Det ger ett guldläge för stora, välorganiserade grupper som vill tysta debatter.
 
 
    Det här sätter fingret på ett problem med Facebook, ett forum som jag annars alltid gillat: Företaget har som mål att bli spindeln i nätet där alla informationstrådar på nätet knyts ihop. Facebook är stället där du samlar dina kompisar, din familj, kanske dina arbetskamrater. Där vi tipsar varandra om viktiga saker och länkar till tidningar och bloggar. Det har blivit den gemensamma samhällsarenan för politisk debatt mellan vanliga människor, som inte har tillgång till de stora massmediala megafonerna. Och Facebook har växande ambitioner på att lägga under sig fler användningsområden, till exempel att bli forumet där vi tittar på film och lyssnar på musik. Men Facebook är inget statligt bibliotek, inget neutralt forum där information läggs upp gratis åt alla som kan tänkas vilja hämta den. Facebook är i grund och botten ett privat företag som drivs av en marknadslogik. Användarna är företagets resurs, som säljs till annonsörerna. Målet i sig för företaget är inte fri informationsspridning eller fri debatt. Det är bara ett medel för att locka användare. Ett medel som kan krocka med företagets intresse att inte reta upp stora grupper av användare.
 
 
    I ett samhälle där nätet blir den givna knytpunkten för all slags social kontakt och debatt så blir det också ett allmännintresse att garantera att alla kan delta på lika villkor i kontaktknytandet och debatterandet. Facebook bevisar gång på gång att det inte är moget uppgiften. När börjar vi på allvar att fundera på vad detta innebär för demokratin och yttrandefriheten? Är det kanske dags att starta ett samhällsägt debattforum av Facebooks typ där alla garanteras att delta på lika villkor och där kritik och information inte censureras nyckfullt, beroende på vilken moderator som jobbar idag och om hen har en dålig dag eller ej och beroende på om kritiken trampar forumet självt på tårna?
 
 
Bloggat: Jack Werner,
 
 
Share |
 
 
 
 
 

KATEGORI:Internet

Vi måste göra ACTA till en ny huvudvärk för Reinfeldt!


B

orgerlighetens diskreta charm - när malliga språkrör för Friheten och Individens Rätt säljer sina principer för en silverpenning. Den dagen FRA-lagen klubbades i riksdagen så dunkade talmansklubban också de borgerliga partiernas förtroende i integritetsfrågor i bitar. Sturska libertarianer som centerpartisterna Fredrik Federley och Annie Lööf kunde trots en del piruetter inte dölja att de gett Storebror en massa nya blanka verktyg för massövervakning och kontroll. Häromveckan kunde man läsa resultatet: FRA läcker hemliga uppgifter som ett såll. Men den debatten tog på regeringen Reinfeldts krafter. Sedan dess har man försökt smyga in nya integritetskränkningar under radarn. Så också ACTA, det superhemliga avtalet som förhandlas fram just nu och som vår regering skrev på hastigt och lustigt förra veckan, innan det ens hunnit diskuteras i riksdagen. Förmodligen hade man väl hoppats på att undvika debatt. Det sket sig idag när tusentals demonstranter satte upp ACTA överst på dagordningen. Och tittar man på det som kommit ut om avtalet hittills så finns det anledning att ställa till ett jävla liv!


I korthet: ett försök att dra åt tumskruvarna ett varv till på det fria nätet. Ett sätt för upphovsrättskapitalet att flytta fram sina positioner och ett hot mot alla oss andra.


Generiska läkemedel - alltså identiska kopior av patenterade läkemedel har länge gjort läkemedelskapitalisterna fly förbannade. Men de har också räddat hundratusentals eller miljontals liv i fattigare länder. Där bland annat HIV- och AIDS-patienter som aldrig skulle få tillgång till de svindyra patenterade läkemedlen får leva tack vare generiska mediciner. ACTA vill enligt vad som läckt ut behandla generiska läkemedel som förfalskningar - dvs förstöra dem.


Inte helt otippat, med tanke på att upphovsrättsindustrin verkar ha ägt hela förhandlingsprocessen, så vill ACTA stoppa  piratkopiering, även den digitala varianten på nätet. Därför utrustar man myndigheterna med ett kraftfullt batteri med nya möjligheter till integritetskränkningar. Internettjänstleverantörer ska i fortsättningen kunna hållas jurudiskt ansvariga för vad deras kunder gör, vilket innebär att leverantörerna kommer att tvingas ge sitt medgivande till massövervakning. ACTA sänker också ribban för vilka misstankar som krävs för att myndigheterna ska kunna invadera en misstänkt medborgares privatliv i jakt på brott mot upphovsrätten. Det finns till och med farhågor om att myndigheterna ska kunna scanna av resandes datorer och mobiltelefoner på exempelvis flygplatser i jakt på upphovsskyddat material. En policy som redan tillämpas vid behov av de amerikanska myndigheterna. Fri programvara, utvecklad för att vara gratis och tillgänglig för alla - är såklart en nagel i ögat på upphovsrättskapitalet och därför innehåller ACTA-avtalet nya möjligheter att tränga undan dessa från marknaden till fömån för betalprogram.


Det finns mycket mer att säga och läsa, jag ska villigt erkänna att jag blivit tagen på sängen av den här nya stinkbomben, liksom de flesta i min omgivning. Integritetsfrågorna blev typ iskalla 2010 när Piraternas vind i seglen mojnade. Men så här kan vi bara inte ha det. I den här takten kommer det fria nätet som vi i min generation vuxit upp med och tar för givet att vara ettt minne blott, dränkt i ett grått hav av sinnesslöa akronymer: FRA, IPRED, ACTA, SOPA... Dags att se till att höja det politiska priset som vår regering tvingas betala för att springa upphovsrättskapitalisternas och Storebrors ärenden!


Bloggat: Jinge, Frihetssmedjan, ACTA-bloggen, Anna Troberg, Röda Malmö, Martin Moberg,


DN 1, 2, 3, 4, 5, AB 1, 2, Exp 1, 2, SVT 1, 2, Ekot 1,


Share |



KATEGORI:Internet

Santa Leaks


P

iratpartiets Rick Falkvinge har fått en julklapp av Wikitomten: Läckta dokument från USAs Sverigeambassad som visar att varenda lag de senaste åren som inskränkt friheten på nätet och gett storebrorssamhället utvidgade befogenheter att spionera på och kriminalisera vanliga människor har varit beställningsjobb utförda åt USA. Svenska politiker har getts checklistor att bocka av punkt för punkt och ambassaden har all anledning att vara belåten; den svenska regeringen är ypperligt pottränad och vet precis vem husse är.




"Sedan 2006 har vi påstått att datalagring, polismetodutredning, utredningen som ville stänga av folk från nätet (Renforsutredningen), den politiska rättegången och förföljelsen av The Pirate Bay, IPRED och FRA alltihop är del i en större helhet, en sammanhängande helhet som är styrd av amerikanska intressen."



Och så var det också. Foliehatten av alltså. Ibland är verkligheten precis så ful som våra värsta farhågor gör den. I det här fallet var det inte ens långsökt. Hur svårt var det ärligt talat att tänka sig att Fredrik Reinfeldt och hans sorgliga kabinett skulle skutta runt George W Bushs fötter, ivrigt viftande på svansen av glädje över att få komma till användning i det så kallade "kriget mot terrorismen" eller i det alltid pågående kriget för amerikanska företags vinstintressen? Den som inbillar sig att de där människorna har några moraliska betänkligheter över att sälja ut och spionera på sin befolkning å främmande lands vägnar känner inte sin egen regering särskilt väl.Trots ett folkligt ramaskri klubbade de igenom FRA-lagen till ljudet av vinande partipiskor. Inte ens omfattande protester och missnöje bland de egna väljarna räckte för att få vår högerregering att överväga om inte lojaliteten med det egna folket borde få väga tyngre än lojaliteten med USA, åtminstone den gången.


Piratpartiets Christian Engström:


"I allt som rör friheten på nätet är Sverige en lydstat, som styrs av en marionettregering."


Tyvärr är det knappast bara i frågor som rör friheten på nätet och kontroll- och övervakning av medborgarna som Sverige ivrigt dansar efter USAs pipa. Wikileaks ambassadläckor har ju visat oss att även när det gäller utrikespolitik är såväl högerregeringen som socialdemokraterna duktigt pottränade. Vill USA har fler svenska trupper i Afghanstan så drar de bara i försvarsminister Tolgfors koppel. Nyttiga idioter som socialdemokraten Urban Ahlin springer till och med upp till ambassadören och ber om hjälp med att sälja in kriget hos de egna väljarna. Och de märkliga omständigheterna kring åtalet mot Julian Assange som jag skrivit en hel del om väcker onekligen frågor om det svenska rättsystemets oberoende från utländsk inblandning.


Men ambassadmaterialet ger också en antydning om vad som kan stoppa det här pinsamma fjäskandet för amerikanska ekonomiska och politiska intressen: regeringen är rädda för en motreaktion från vanligt folk. De fick en del att tänka på efter FRA-striden och har försökt smyga in de de här frågorna under radarn sedan dess. Förhoppningsvis kan piratpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet, de enda politiska krafter som har ett intresse av att hålla en blåslampa under Reinfeldts arsle i integritetsdebatten, jobba tillsammans framöver och ställa regeringen mot väggen. Och förhoppningsvis är det fler än vi som skäms över att leva i ett land som alltmer liknar USAs 51a delstat.


Share |

KATEGORI:Internet

Vilka spionerar USA på i Sverige?

Är det förvånande att USA spionerar på norska (och säkerligen också svenska) medborgare? Inte egentligen. CIA och andra amerikanska underrättelsetjänster har alltid varit paranoida och aldrig haft några betänkligheter mot att operera på andra nationers territorium. Fråga vilket land som helst i Latinamerika - det är svårt att hitta något där amerikanska agenter inte varit inblandade i störtandet av en folkvald president och regering, tortyr av politiska fångar och annan underminerande verksamhet. I Europa har man av tradition agerat lite mer diskret än i Latinamerika, Asien och Afrika. Inte minst eftersom den europeiska kontinenten ofta lierat sig med den amerikanska krigsmaskinen. Men även i nutid har man ägnat sig åt kidnappningar på europeisk mark, haft långt gångna planer på att mörda europeiska medborgare, och som nu Norge kommit på, en omfattande spionverksamhet riktade mot europeiska medborgare.


I USA beräknas 854000 människor jobba inom övervakningsstaten. Fast stat är en något missvisande term - mycket av jobbet är utlagt på privata företag som spionerar å regeringens vägnar. I den storm av paranoia som följde på 9/11-attacken i New York exploderade den redan överdimensionerade övervakningssektorn. Inte minst spioneriet på internet intensifierades. Jag har tidigare skrivit om Echelon-nätverket som både samlar information på nätet och ägnar sig åt annan signalspaning. EU-parlamentet utredde misstankarna om att USA använde Echelon för att spionera på europeiska medborgare 2001 och landade i en uppmaning att använda kryptering vid all elektronisk kommunikation för att skydda sitt privatliv.

I en tid då vi lagt över alltmer av våra liv på våra hemdatorer så har också de som har möjlighet att övervaka oss en lättare uppgift än någonsin tidigare. Östtyska säkerhetspolisen STASI skulle ha varit gröna av avundsjuka över den mängd information och hemligheter som man idag lätt kan komma över, om man sitter på rätt teknik. Problemet för den amerikanska spionageverksamheten på internet idag är inte informationsknapphet utan överflöd. I och med att man gett sig själva så vida befogenheter att håva in information, så får man in så mycket rådata att den blir svår att bearbeta. Ironiskt nog kan de ständigt ökande befogenheterna för Storebrors övervakning därför göra nålar av relevant information svårare att upptäcka i höstacken av brus. Här i Sverige har förmodligen FRA-övervakarna liknande problem.

Vilka spionerar då USA på i Sverige? Det kan man såklart än så länge bara spekulera om. Den som avfärdar det hela med att det bara är människor  med kopplingar till diverse motståndsrörelser i Afghanistan och Irak gör nog det hela lite lätt för sig. Politiker både till vänster, höger och mitten är säkert intressanta objekt för ett främmande lands underrättelsetjänst, av lite olika anledningar. Kan man hitta något smuts på en politisk makthavare som kan användas till påtryckningar vid behov så spottar man förmodligen inte i glaset ens för bombhögerpartier som folkpartiet och moderaterna. Försvarspersonal, forskare, personer med tillgång till  företagshemligheter, politiska aktivister... Listan på personer som skulle kunna vara intressanta kan göras lång. Men det är såklart bara spekulationer - tills den dag då vår regering, som förmodligen känner till verksamheten, bestämmer sig för att sprida lite ljus.

Uppdatering: Det tog inte lång stund innan det bekräftades att USA spionerat även på svenska medborgare. Säkerligen visste svenska politiker om det hela tiden, men Bea Ask låtsas vara förvånad. Förhoppningsvis kan detta leda till hennes avgång framöver, för en skandal är det. Som Jan Guillou säger idag: Sverige har förvandlats till en amerikansk lydstat.


DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3, AB 1, 2, Exp 1, 2, 3, 4, SVT

Share |


KATEGORI:Internet

Rapegate - psykologisk krigföring från CIA?

Hade Julian Assange inte varit en vit västerlänning hade han förmodligen mördats redan. Åtminstone suttit inspärrad på USAs Guantanamobas eller något hemligt CIA-fängelse, grundligt torterad. Så ser nämligen verkligheten ut för de som törs utmana CIA, Pentagon och den amerikanska krigsmaskinen, och dess överbefälhavare Barack Obama. Assange skyddas i viss mån av att vara en vit västerlänning från med USA allierade Australien, och en i högsta grad offentlig person. Om han bara "försvann" eller kidnappades skulle det bli en PR-katastrof av enorma proportioner för USA.

Men trots att Assange jämfört med de flesta av USAs fiender är lyckligt lottad har han tvingats gå under jorden. USA har gjort påstötningar på Australien för att få honom utlämnad och en reell hotbild hänger över honom. Man retar nämligen inte upp den amerikanska krigsmaskinen ostraffat. Förmodligen är han Pentagons mest hatade man för närvarande. Så illa smakar nämligen sanningen för de som hellre mördar, fängslar och torterar i tysthet.

Att USA skulle göra ett försök att oskadliggöra Assange har inte varit en fråga om om, utan när. Direkt efter Wikileaks senaste släpp, som dokumenterar en kriminell och brutal amerikansk krigföring i Afghanistan, svarade Pentagon med en motoffensiv av lögner och smutskastning. Sånt är rutin i generalernas och underättelsetjänsternas värld. Att underättelsetjänster med hjälp av förföriska kvinnor lockar obekväma politiker och journalister i fällor, så kallade "honey traps" är likaså rutin.

Min första tanke när jag hörde att Assange anklagas för våldtäkt var alltså "aha, nu slog dom till!" Hela historien luktar fisk. Tänk över situationen: Bara några veckor efter att ha publicerat den för USA största, och pinsammaste militära läckan sedan Daniel Ellsberg publicerade sina "Pentagon Papers" om det smutsiga Vietnamkriget ska den så obekväme Assange ha begått två sexuella övergrepp. Timingen kunde såklart inte ha varit bättre, för USA. Med tanke på att vi inte hört om några tidigare sexövergepp som Assange begått så får man anta att han inte är en serieförbrytare. CIA har såklart dammsugit hans personliga historia i jakt på smuts, och har vi inte hört något så är det för att de inte hittat något.

Alltså skulle Julian Assange, en av världens just nu mest uttittade personer, som väl vet att allt han gör bevakas och kommer att användas mot honom, helt plötsligt ha fått smak för våldtäkt och sexuella övergrepp? I ett läge då han är inbegripen i ett stenhårt propagandakrig med den amerikanska krigsmaskinen och underättelsetjänsten, som har enorma resurser till sitt förfogande när det gäller att bedriva psykologisk krigsföring och manipulera opinioner? Bara en galning skulle göra något sånt, och galen verkar han knappast vara.

Men samtidigt, anklagelser om sexbrott är kletiga. De smetar ner den anklagade oavsett vad som senare kommer fram. "Kanske det ligger nåt i det ändå...". Om hela affären är en psy-op från CIA så är det mycket möjligt att målet aldrig var en fällande dom, utan att svärta ner Assanges rykte och knäcka honom mentalt.

Att anklagelsen om våldtäkt så snabbt ströks ser inte heller bra ut för svenska myndigheter. I ett fall med så hög politisk profil borde åklagare och polis gå tillväga med största försiktighet, hela tiden medvetna om att Assanges politiska motståndare kan försöka spela dem som ett piano. Eftersom detaljerna om vad som hänt fortfarande inte är kända så kan man ju bara spekulera i vad som fick överåklagare Eva Finne att lägga ner åtalet direkt, men uppenbart har nåt gått väldigt snett i det här fallet. Att en främmande makts underrättelsetjänst försökte, och lyckades, ta svenska myndigheter till hjälp för att smutskasta en politisk motståndare förefaller bara alltför troligt. Och även om det mot förmodan inte skulle handla om smutsigt politiskt spel på högsta nivå så är det otroligt amatörmässigt av åklagare att åtala på lösa grunder. Liksom av Expressen att skadeglatt hänga ut Assange, på lika lösa grunder.

Osvuret är förstås bäst. Jag kan knappt vänta på att få reda på mer detaljer om den här skumraskhistorien. Men det känns rätt troligt att det här kommer att gå till historien som dagen då CIA eller någon annan av USAs underrättelsetjänster blev påkomna med sina kladdiga fingrar i syltburken i lugna Sverige, vanligtvis långt borta från storpolitikens centrum.


AB 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, 4, 5, Exp 1, 2,


KATEGORI:Internet

Var är vänsterns internetgrupp?

A

lliansfritt Sverige har aktivistmanual som är värd att ta en titt på. De flesta tipsen handlar om tangentbordskrigande, en rätt ny men inte oviktig form av politisk aktivism. Exempel på hur en nätaktivist snabbt och gratis kan slå ett slag för socialismen och för ett regeringsskifte är:

 


Exakt vilken roll internet och så kallade "sociala medier" spelar i svensk politik har stötts och blötts i media redan. Det rätta svaret är väl att ingen riktigt vet. Förra valrörelsen var väl egentligen den första där nätet visade framfötterna. Då var det Sverigedemokraterna som genom manipulerade nätomröstningar i det så kallade "Ungt Val" lyckades verka större än de verkligen var, vilket fick tidningarna (speciellt Aftonbladet) att haka på och ge ännu mer publicitet. Ett exempel på en självförstärkande PR-våg som föddes på nätet.

Om extremhögern gav oss ett tidigt och tydligt exempel på hur internet kan användas manipulativt så fick vi ett positivt exempel på nätdemokrati under FRA-debatten. Inga fula knep, men en massa arga, kunniga och engagerade nätanvändare fick regeringen Reinfeldt att bli alldeles knäsvag och drömma mardrömmar om bloggbävningar på nätterna.

Förhoppningsvis fick FRA-bävningen alla partier att inse betydelsen av internet som arena för politiska diskussioner. Även om det viktigaste politiska arbetet fortfarande sker ute i den verkliga världen bland människor av kött och blod, så spelar nätet en roll som tungan på vågen. Fråga Mona Sahlin hur hon tror att hennes popularitet påverkats av att kvällstidningarna efter varje Sahlin-Reinfeldt-debatt lagt upp nätomröstningar på sina hemsidor! Omröstningar som hon alltid förlorat med rätt förkrossande siffror!

Sanningen är ju att Mona Sahlin skulle kunna diskutera mot en tom soffa, eller mot Adolf Hitler, och ändå förlora varenda en av dessa nätomröstningar. Inte för att hon är dålig. Jag tycker att hon och Reinfeldt är rätt jämspelta. Utan för att högern har varit bättre på att mobilisera sina stödtrupper på nätet. Och de kommer inte att klicka för Mona Sahlin oavsett hur duktig hon är eller hur dålig Reinfeldt, soffan eller Hitler var.

Naturligtvis är det fulspel av tidningarna att publicera såna ickerepresentativa undersökningar som om de verkligen betydde något. Men 90 procent av all dagspress är borgerlig. Skulle högern låta bli att spela fult, när de ser att billiga knep funkar?  Många människor vill tillhöra ett vinnande lag, och många läser bara rubrikerna. Rätt få är nog tillräckligt intresserade för att ta reda på skillnaden mellan en nätomröstning och en riktig opinionsmätning. Nättrender spelar roll. Möjligen fortfarande på marginalen. Men det är där valet vinns i ett jämt läge.

Dags för vänstern att ge sig in i fajten på nätet på allvar alltså. Jag vet inte om vänsterpartiet har en internetgrupp för närvarande. Isåfall förtjänar den en spark i arslet, på ren svenska! För om en så pass internetaktiv person som jag, med hjärtat till vänster och ett stort intresse för politik, inte känner till den eller sett den i aktion någonstans, eller fått en inbjudan att dra mitt strå till stacken, så gör den inte ett bra jobb!

Jag har ropat efter en tydlig internetstrategi för vänstern tidigare. Såna rop verkar försvinna ut i nätrymdens digitala vakuum. Det finns utan tvekan en hel del engagerade nätanvändare som gillar vänsterpartiet. Bara att titta på alla bloggar som listas hos bloggvänstern. 264 stycken till dags dato. Och med en försiktig gissning så kan man väl anta att det på varje aktiv bloggare går ytterligare minst en person som är beredd att skriva ett och annat inlägg på ett nätforum, klicka i en nätomröstning eller skriva en kort insändare. Låt säga att en nätgrupp för vänstern skulle kunna koordinera 500 personer. Det skulle vara tillräckligt för att vända rätt många nätomröstningar i rätt riktning, eller ge extremhögern som klipp&klistrar sina idiotier i dagstidningarnas kommentarsfält en match.

Nyckelordet här är koordination och att skapa en kampgemenskap. Om det är något de så kallade "netroots", alltså nätrötterna i USA varit duktiga på är det att skapa den här sortens gemenskap. De nyfascistiska Bushåren tvingade den amerikanska vänstern att finna nya sätt att organisera motståndet. Olika proggressiva nätforum och bloggar som MoveOn, DailyKos och Firedoglake kan, när de agerar koordinerat, mobilisera en rätt imponerande rörelse på nätet, som får genomslag också i den verkliga politiken. Inte minst genom de stora pengasummor som sajternas användare har donerat till olika proggressiva kandidater.

Vi har idag ingen motsvarighet i svensk politik, även om sossarna gjort ett lovvärt försök med sina Netroots. Frågan är vad som krävs för att den svenska vänstern ska bli tillräckligt förbannad för att börja ta nätet och de möjligheter till aktivism det erbjuder på allvar? Räcker det inte med fyra års vanstyre från höger? Måste vi genomlida fyra till? Den här gången ackompanjerat av skränandet från ett rasistiskt extremhögerparti?





KATEGORI:Internet

Vägen till helvetet är kantad med vad, Alf?

S

om om det inte räckte med all blodtryckshöjande likudnikpropaganda som sköljer över världen efter Israels massaker på medelhavet så har Europaparlamentet visst fått tuppjuck. Med motiveringen att barnporr är ett "fruktansvärt övergrepp" (no shit Sherlock!) så ska våra Googlesökningar registreras framöver också, om storebrorsamhällets småsyskon i parlamentet får som de vill. Oanade möjligheter till åsiktsregistrering öppnar sig.

Lägg detta till datalagringsdirektivet, FRA-lagen, IPRED-lagen, ACTA, buggning och alla andra nya befogenheter som övervakningskramarna gett staten på sistone, och frågan blir snart: har vi överhuvudtaget har någon rätt att vara privata?

Med tanke på att de allra flesta brott - även sexuella övergrepp - utspelar sig inom hemmets fyra väggar, är det inte snart dags att installera övervakningskameror där? Tekniken finns ju redan. Och eftersom gränserna för vilka kränkningar av vår integritet som anses tolererbara flyttas framåt, hela tiden med behjärtansvärda argument som kamp mot barnporr, knarkmaffior, terrorism och annat otäckt, så varför inte, Alf Svensson, Maria Corazza Bildt, och ni andra? Kan vi verkligen tolerera att ett enda barn ska utsättas för ett övergrepp i hemmet som vi kunnat stoppa med en övervakningskamera, eller att en enda knarkare dör i en överdos, eller att en enda terroristcell kan planera nästa illdåd ifred?

Det kanske är dags att påminna pastor Alf Svensson om att vägen till helvetet kantas av goda intentioner.

 

 

KATEGORI:Internet

Kling och Klang - snart i din hårddisk

Att det bara var en tidsfråga innan FRA-lagen skulle utvidgas så att också polisen kan få snoka i vår privata kommunikation kunde man ju räkna ut med röven och en penna. Självklart tonar justitieminster Beatrice Ask ner betydelsen av det hela. Självklart halkar hjärtkniparen "terrorism" in i resonemanget på en räkmacka. Självklart ska ingen "vanlig" människa känna sig oroad över att nu också polisen ska läsa det du skriver på nätet. Och självklart hoppas Ask att det inte ska bli en till integritetsdebatt av det här.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg om övervakningssamhället är det de små stegens tyranni vi ser genomföras. Hela tiden flyttas målposten lite längre fram. Hela tiden tänjs våra gränser lite till. Hela tiden med behjärtansvärda motiveringar: Är det inte terrorismen, så är det barnporr, så är det knarksmuggling. Kom igen nu, bjud lite på dig själv! Vad gör det om polisen och militären är inne och nosar i dina mest privata hemligheter? Take one for the team, vi har ju terrorister att besegra!

Ironiskt nog så kommer det här förslaget bara nån vecka efter att debattens vågor rasade över ungdomsrotelns Kling och Klangs klantiga och rättsvidriga ingripande i Hornstulls T-bana. För många krossades nog illusionerna de närt om vår svenska ordningsmakt av bilderna på hur poliserna trakasserade och utpressade en oskyldig Jesper Nilsson. Bara Beatrcie Ask och hennes partikollegor kan väl vara så tondöva att de direkt efter detta lanserar ett lagförslag som ger Kling och Klang makt att snoka i vår elektroniska kommunikation?

FRA-lagen måste skrotas och storebrorsstaten som högern och sossarna byggt upp i ohelig allians måste rullas tillbaka. Och det måste ske snabbt. Det är tyvärr alltid lättare att bygga upp kontrollsystem än att avveckla dem. Men en röst på vänsterpartiet i höstens val är en chans att klippa kablarna på FRA innan verksamheten hunnit rota sig och, som alla byråkratier, börjat uppfinna nya argument för att motivera sin existens.

Jag brukar på skämt säga att den logiska slutpunkten för storebrorsivrarna måste bli att kräva övervakningskameror i alla och envars hem. Tänk vad många brott som skulle kunna förhindras! Nå, det skämtet kanske inte var så skrattretande ändå, inte efter det här!

Mer: Alliansfritt Sverige, Kulturbloggen





intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

KATEGORI:Internet

Datalagringsfail

De rödgröna har snackat ihop sig om en (dålig) kompromiss om EUs datalagringsdirektiv. Datalagringsdirektivet innebär alltså att tele- och internetoperatörer tvingas lagra trafikdata om användare i minst 6 månader - högst 2 år. Det tillkom efter terrorattackerna i London och Madrid med dåvarande justitieminister Thomas Bodström som pådrivande svensk.

Vänsterpartiet och miljöpartiet har varit motståndare till datalagringsdirektivet på helt riktiga grunder. Det innebär ett ytterligare snickrande på Storebrorssamhället, en till pusselbit faller på plats som underlättar för staten och privata företag att kontrollera och övervaka. Den europeiske datattillsynsmannen varnade tidigt för att Datalagrinsdirektivet strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och fick stöd av Europaparlamentetes utskott för de medborgerliga fri- och rättigheterna. Förmodligen strider direktivet mot den svenska lagen om skydd för post- och telehemlighet.

Den rödgröna överenskommelsen går alltså enligt SvD ut på att miljöpartiet och vänsterpartiet accepterar datalagringsdirektivet under protest, och lovar att försöka göra implementeringen så "rättssäker"  som möjligt, bland annat genom kortare lagringstider.  Man talar också i vaga ordalag om att "revidera" lagen längre fram. Thomas Bodström, myser såklart och klappar samarbetspartierna på ryggen; de känner en "djup respekt" för domar från EU-domstolen. När integritetsförkämpar börjar få ryggdunkar av Thomas Bodström är det dags att dra öronen åt sig.

Jag tror säkert att vänsterns och miljöpartiets förhandlare försökt. Men när det stod klart att sossarna vägrade rucka på sig, och började vifta med EU-formalian, så har man resignerat. Det är illa.

Man kan ha olika uppfattningar om var smärtgränsen går för vilka kompromisser vi är beredda att acceptera. Jag menar att en sån gräns måste gå vid ytterligare integritetskränkande lagstiftning. Det ständiga krypskyttet mot den personliga integriteten liknar de små stegens tyranni, där varje enskild ny lag kanske inte i sig framstår som förödande, men tillsammans som en helhet innebär de ett paradigmskifte. Det är också extremt svårt att rulla tillbaks integritetskränkande lagstiftning när den väl börjat gälla. Istället utökas ständigt befogenheterna för staten och företagen att kränka. Alltid med de godaste av förevändningar; kamp mot brottslighet, terrorism, barnporr, you name it!

Varför inte dra en linje i sanden? Nu räcker det! Låt EU försöka tvinga oss att tillämpa det här sketna direktivet. Vi kan väl göra gemensam sak med de tyskar och rumäner som också protesterar? Eller ska Sverige återigen vara bäst i klassen på att tillämpa EU-regler som vi avskyr?

Och när vi ändå är igång och spottar upp  oss; markera för i h-vete med all önskvärd tydlighet att Thomas Bodström måste hållas så långt borta från justitieminsterposten som det bara går om de rödgröna vinner valet. Om han nu ska ingå i en kommande regering överhuvudtaget, ge honom ett fögderi som inte har några som helst kontaktytor med frågor om den personliga integriteten.

 

 

 

Mer: Vänsterteknik, Copyriot, Rick Falkvinge, Lisa Magnusson


KATEGORI:Internet

Internetstrategi sökes, hittelön!

En god nyhet: Martin Gelin blir ansvarig för de rödgrönas "nya medier"-strategi inför valet. Jag har varit ett fan av Martins skrivande sedan tiden på Nöjesguiden, och vill passa på att tacka för många delikata musiktips! Det ska bli intressant att se var det här leder. USA, som Martin bor i nu, ligger långt före Sverige när det gäller hur internet kan användas i politiska kampanjer, som ett verktyg för att informera, intressera och interagera.

Jag har inte riktigt fattat vad de rödgröna har för nätstrategi för närvarande, eller vänsterpartiet för den delen. I USA är internet dominerat av starka liberala vänsterbloggar och sajter, som DailyKos, Firedoglake, MoveOn och Huffington Post. Den amerikanska högern kommer inte ikapp, men verkar ha fattat galoppen: Starka nätröster ger genomslag även i den vanliga politiska debatten och i mainstreammedia.

I Sverige är det snarare högern som sätter tonen på nätet. Jag vet inte i vilken utsträckning de borgerliga partierna har en koordinerad nätstrategi. Men det räcker med att titta på nätomröstningar, kommentarsfält till större tidningar och diverse webforum för att inse att det är nåt som luktar fisk. Extremhögern har definitivt en mediastrategi, och den är effektiv. Bara att kolla på hur de kastat sig över Newsmill och millat varenda debattinlägg mörkbrunt.

Sverigedemokraternas första riktigt lyckade nätkupp var ju undersökningen "Ungt Val" på Lunarstorm 2006, då man genom medvetet fuskande lyckades pressa upp de egna opinionssiffrorna till elva procent, vilket alltså var ungefär tio gånger mer än vad man faktiskt hade bland ungdomsväljare. En SD-sympatisör som Expressen pratade med beskrev den enkla men effektiva strategin:

- Tanken var att om partiet blir väldigt stort nu så blir också uppmärksamheten stor. Och då vinner vi ännu fler sympatier inför valet i höst.

Naturligtvis hängde media tacksamt på, inte minst Aftonbladet, som tyvärr verkar ha ett klent omdömde när det gäller det lilla rasistiska partiet.

För ett litet parti som saknar egna mediakanaler eller andra metoder för att kommunicera med möjliga väljare är internet en gudagåva. Det har extremhögern insett, och de drar sig inte för att missbruka det. Frågan är om vänstern insett vilka fantastiska möjligheter internet erbjuder? Inte heller vänsterpartiet har egentligen några riktigt effektiva kanaler för att kommunicera med möjliga väljare. Men jag anar en viss liknöjdhet. Partiet har många duktiga skribenter och nätaktivister som drar sitt strå till stacken på egen hand. Men ingen koordination och inga riktigt intressanta gemensamma forum.

Kanske kan det rödgröna samarbetet erbjuda en ny mötesplats på nätet för intressanta diskussioner och koordinerade aktioner? Jag hoppas att nätstrategerna inför valet tar sig en ordentlig funderare på vilka platser på webben som har betydelse för opinionsbildningen, och hur vänstern kan parera, och förhoppningsvis övertrumfa, den nuvarande (extrem)högermobiliseringen. Även om internet än så länge bara påverkar väljare på marginalen, så kommer de där marginalerna förmodligen att bli livsviktiga, om valrörelsen blir en sån rysare som det ser ut att vara upplagt för.

KATEGORI:Internet

Storebrors dilemma: Too much information

Incidenten med kalsongbombaren i Detroit har helt förutsägbart lett till en ny topp av terrorhysteri i USA. Som alltid reagerar högern och en del liberaler med att kräva ett ännu extremare övervaknings- och kontrollsamhälle och mer befogenheter för staten att kränka grundläggande mänskliga rättigheter. Demonisering av muslimer har också blivit en återkommande programpunkt, men det gäller att dansa på ett nålshuvud där man aldrig någonsin nämner varför människor i muslimska länder drivs i händerna på terrorgrupper. USAs aggressiva utrikespolitik och dess krig får aldrig någonsin nämnas som en tänkbar förklaring.

Ett problem för de som menar att nya terrorangrepp, även misslyckade såna, är skäl att snickra vidare på Storebrorssamhället borde rimligen vara att den amerikanska underrättelsetjänsten, såväl i kalsongbombarens fall som vid terrorattacken i New York faktiskt redan på förhand hade all information man behövde. Problemet är att sålla bort allt ovidkommande brus som snappas upp när man ger sina övervakare så breda befogenheter att spionera på sina medborgare, och på omvärlden. USA hade redan innan Busheran ett omfattande elektroniskt spionnätverk, inte minst genom det Echelonsystem för signalspaning som EU-parlamentet utredde och varnade för 2001. Att tillföra ytterligare befogenheter för övervakning, som Patriot Act och FISA, har bara inneburit att redan överbelamrade system blivit ohanteriga. Den amerikanske bloggaren Glenn Greenwald sammanfattar:

"In other words, our panic-driven need to vest the Government with more and more surveillance power every time we get scared again by Terrorists -- in the name of keeping us safe -- has exactly the opposite effect.  Numerous pieces of evidence prove that."

Storebrorssamhället ställs här inför ett vägval: De vida befogenheterna det skaffat sig för att övervaka elektronisk kommunikation leder till ett informationsöverflöd av rådata som i praktiken är omöjligt att bearbeta. Nålen i höstacken blir ju inte lättare att hitta om man lägger på mer hö. Ska man i  det läget anställa ännu fler övervakare till att sniffa sig igenom våra elektroniska kommunikationer i jakt på något av underrättelsevärde? Eller istället backa några steg och satsa på smalare och vassare? Är det STASIs försök till total kontroll och övervakning som ska vägleda våra underrättelsetjänster i framtiden?

Andra försöker såklart hinna ikapp. Här i Sverige har vi FRA-lagen, som förmodligen inte överlever ett regeringsskifte 2010. Och Google har skamligt nog samarbetat med den kinesiska auktoritära regimens försök att kontrollera det fria informationsflödet, men börjar kanske nu inse att man är Faust i det här dramat.

KATEGORI:Internet

FRAvlyssning med förhinder

Igår skulle så FRAs kablar kopplas in. Men SvD rapporterar idag att de fått tekniska problem. Det kan ni ha, FRA! Om ett år, när oppositionen vunnit valet, kommer förhoppningsvis en skrotning av FRA-lagen vara bland det första man tar sig för. Det knappa år som återstår får vi väl försöka leva med att staten kan vara inne och nosa på vår elektroniska kommunikation. Övervakningsanhängarna lugnar förstås med att det inte kommer att hända, och om det händer så händer det bara såna som förtjänar det. Men storebrors undersåtar har i det här fallet vädrat en sund skepsis. Alla såna här system tenderar att missbrukas!

Jag vet inte om jag är extra paranoid, men jag har redan börjat tänka mig för innan jag skriver något som kan misstolkas. Inte vill jag att ett opassande skämt om för staten spännande materia, som Al Quaeda eller knark, ska fastna i något filter och läsas av en oförstående byråkrat. Ett av syftena  med övervakningsmekanismer som FRA är att inpränta den sortens självcensur. Vet man att någon kanske lyssnar så funderar man ett varv extra på vad man säger.

Annars har vi ju haft en livlig, ibland hetsig debatt i dagarna mellan pirater och vänsterpartister om EUs Telekompaket. Vänsterns Eva-Britt Strandberg röstade nej, piraternas Christer Engström ja. Piraternas kritik av vänstern har iallafall gett mig deja vu-känslor från FRA-debatten. Med skillnaden att det då var piraterna, liksom övriga FRA-motståndare som fick höra att man bara ägnade sig åt plakatpolitik när man ville stoppa ett förslag som innebar rättsosäkerhet för internetanvändare. Då var det Fredrik Federley, Annie Johanssson och anhang som framställde sig som realistiska kompromisspolitiker som försökte göra det bästa av en svår situation.

Nu går meningarna vitt isär om huruvida Telekompaketet verkligen innebär ett skydd eller fritt fram för avstängning av fildelare. Framtiden får utvisa vem som hade rätt. Piratpartister ser jag hellre som allierade än motståndare. Hoppas bara att deras representant inte blev rundad av proffspolitikerna och eurokraterna där nere i Bryssel, vilket nog är lätt hänt för en nybörjare.

KATEGORI:Internet

Vad hände, piratpartiet?

Har man personlig integritet och ett fritt internet som profilfrågor så får man väl allt se till att ta dem på det allvar de förtjänar. Jag måste säga att jag inte förstår tonläget som nu hörs från Piratpartiet, som nyss röstade ja till det svaga kompromissförslaget som EUs Telekompaket innebär. Rick Falkvinge går i frän polemik med de vänsterpartister som kritiserat Telekompaketet och (pp)s stöd till detta på sin blogg. Förmodligen svider det i skinnet när partiet ifrågasätts i sina hjärtefrågor. Men varför dessa rationaliseringar till försvar för en svag kompromiss?

Ännu märkligare blir det i DN, där partiets EU-parlamentariker Christian Engström gör den rosenrödaste tolkningen av alla tillfrågade parlamentariker av Telekompaketets möjlighet att skydda internetanvändare från avstängning som straff för fildelning. Parlamentarikerna från de övriga partierna luftar sin tveksamhet till om Telekompaketet verkligen innebär ett skydd. Och nätaktivisterna DN pratar med, som man ju kunde tro borde vara de som står piraterna närmast, är kritiska. Eva-Britt Svensson ger en saklig bakgrund till sin nej-röst här.

Det är såklart inte lätt alla gånger att navigera rätt i den europaparlamentariska Bermudastriangeln. Det är säkert ett dilemma att veta när man ska kompromissa och när man ska opponera sig. Man jag är rätt förvånad över att (pp)s integritetskompass så fort börjat snurra. I dagsläget har man alltså röstat för ett förslag som innebär en betydande rättsosäkerhet för internetanvändare och möjliggör en ökad kommersiell sektorsindelning av internet i framtiden, som Eva-Britt påpekar. Och det med motiveringen att det hade kunnat bli ännu värre. Skulle vi acceptera den rationaliseringen om det gällde ett förslag som riskerade att kringskära någon annan grundläggande rättighet? I vilka andra frågor kommer piraterna att vara beredda att kompromissa i framtiden? Inte minst de egna väljarna förtjänar ett svar på den frågan.

KATEGORI:Internet