Pride i Putins skugga!

P

ridefestivalen kan ibland framstå som ett folkligt och harmlöst jippo - långt ifrån den hårda politiska manifestation för sexuellt likaberättigande den började som. När företag som SL och Pressbyrån deltar och tävlar om vem som kan plocka flest goodwillpoäng på att synas där är det lätt att bli lite tveksam till hela skiten. Vad har alla de företag, partier och föreningar som tar chansen att synas på Pride gjort för sexuellt likaberättigande när det verkligen kostade på att ta ställning - till skillnad från idag när det är god PR? Jag ser en massa godvädersvänner i paraden varje år. Såna som man inte kan lita på när det regnar och blåser snålt.
 
 
 
 
    Som vänsterpartist kan man dunka sig själv i ryggen en dag som denna - det var ju vi, tillsammans med folkpartiets ungdomsförbund - som tog tag i och började driva sexuellt likaberättigande när det forttfarande var en het potatis som de flesta inte ville ta i med tång. De andra partierna stretade emot så länge de kunde. Men att Pride och HBT nu blivit så folkligt och brett att självaste homofobkärringen Carola uppträder inne på Prideområdet och skriker hur mycket hon ääälskar oss är ändå - trots att det kan skära sig, precis som Carolas röst - i grund och botten positivt.
 
 
    Så ser det nu inte ut överallt i världen. De som säger att Pride inte längre behövs för att vi kommit så långt kanske inte bryr sig om den skrämmande utvecklingen i många afrikanska länder där homosexualitet bestraffas hårdare och hårdare. Ett resultat inte minst av amerikanska homohatande evangeliska missionärer som planterar sin hatretorik i ny fruktbar mylla.
 
 
    Men en behöver inte gå längre än till grannlandet Ryssland för att se hur Putin väljer att använda homosexuella som slagpåsar med hjälp av alltmer absurda homofientliga lagar. Och när politikerna och samhällets toppar pekar ut syndabockarna är stormtrupperna på gatan inte sena med att "ta itu med problemet" på sitt eget vis. Ryska nazister lurar till sig unga homosexuella och torterar dem och förnedrar dem offentligt vilket har fått många av deras offer att begå självmord. 
 
 
    Den frammarsch för extremhögern som vi ser på många håll i Europa innebär ett direkt hot mot hbt-samhällena i dessa länder. Ungern är ett prima exempel där extremhögerpartiet Jobbik försöker få igenom en liknande lag som den ryska om att kriminalisera "gaypropaganda". Den ungerska sociologien Judit Takacs kommentar: “If you’re a politician and you can’t do anything else, be homophobic,” she said. “It won’t cost you anything, and it might get you votes.”
 
 
 
 
    För extremhögern och fascisterna - och den ryske presidenten Putin börjar alltmer likna en fascist - är bi- homosexuella och transpersoner tacksamma slagpåsar och syndabockar och har så alltid varit historiskt. Deras politiska arbetsmetod bygger på att peka ut minoriteter som de som bär skulden till samhällets förfall, det må vara judar, muslimer, romer eller homosexuella. Kan man hitta minoriteter att skylla på och piska upp ett tillräckligt starkt hat mot dessa bland befolkningsmajoriteten så har man gjutit en solid maktbas att stå på framöver och dessutom avlett folkets uppmärksamhet från de verkliga systemfelen i ett kapitalistiskt samhälle. Med vilken intensitet respektive minoritetsgrupp attackeras varierar beroende på politiska konjunkturer. Eftersom extremhögern är helgjutna opportunister och politiskt korrektare än någon annan så väljer den svenska - nåja, inte alla - för tillfället att tala lite tystare om sitt homohat och sin antisemitism. Men i en annan politisk konjunktur, om pendeln svänger tillbaks mot homofobi och intolerans, så kommer de att ta igen förlorad tid illa kvickt.
 
 
    Men i Sverige då, behövs verkligen Pride och frigörelsekamp här där vi kommit sååå längt!? är en vanlig invändning. Ja utan tvekan har vi kommit en bra bit på vägen! Men trots att vi lagstiftingsmässigt kommit väldigt långt här så finns det fortfarande en avgrund att överbrygga i våra huvuden. En facebookvän (hetero) gjorde igår kväll en väldigt träffande iakktagelse. Han cyklade runt i Stockholm och såg många par - såväl hetero som homo. Heteroparen pussades och kramades och visade närhet med självklarhet. Homoparen höll sig på sin kant. Var försiktiga med att visa ömhet offentligt. Tveksamma till att hålla hand eller pussas. Det finns ett skäl för det. Bögknackning, hot och påhopp tog inte slut på 90-talet. Andreas Hansson skriver om det i Aftonbladet idag:
 
 
    "Tre män i 30-årsåldern närmar sig, i piké och vattenkammat.
– Kolla bögar, skrattar en av dem.
De andra vänder sig om och stirrar på oss medan de går. De kan inte sluta flabba. Alldeles nyss satt vi på hångelhyllan på bion och var kära. Nu är det som att någon väckt oss med varsin hink vatten.
 
    Resten av promenaden ska jag placera alla vi möter på en skala mellan ”harmlös” och ”livsfarlig”. Inte för att vara paranoid, men det är ytterligheterna. Däremellan finns ”förnedring”, det som hände nyss. Vi närmar oss en pub, det ser grabbigt ut. En risk. ”Kan vi inte släppa?” tänker jag. Synd att förstöra kvällen det minsta mer. Min pojkvän tar ett fastare grepp. Jag räknar till fyra vakter utanför stället, då kan väl inget hända. Det går bra. Seger. Då slamrar en bil förbi och någon skriker ”bögjävlar” ut genom rutan."
 
 
    Det är lätt att intala sig att jag har det bra och lever öppet idag, min famillj och vänner är stöttande, jag bor i relativt toleranta Stockholm, homofobin drabbar inte just mig, personligen, åtminstone om jag inte sticker ut huvudet och hånglar offentligt med min kille, alltså behövs inte nån jobbig och skränig frigörelsekamp. Vi kan komma ner från barrikaderna och börja njuta av att leva svenssonliv tillsammans med alla andra ute i villaförorterna. Det är självbedrägeri. Kampen för likaberättigande måste vinnas på nytt i varje generation och så länge som hbt-personer inte törs visa sin kärlek på stan så har vi inte segrat. Så länge hbt-flyktingar skickas hem till död och tortyr pga sin sexuella identitet så har vi inte segrat. Så länge Putin använder våra bröder och systrar i Ryssland som slagpåsar har vi inte segrat.
 
Sådärja!
 
 
 SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9,  AB 1, 2, 3, 4, 5,
 
 
 
 

KATEGORI:Sexualitet

Tecknare hotad - var är mediastormen?


U

tbildningsradions och RFSUs tecknade film "Sex på kartan" har fått galenpannorna på extremhögerkanten att totalt gå i spinn. Filmen slår an en modern ton när det gäller saker som sex mellan personer av samma kön, och visar också samlag mellan personer av olika hudfärg. Uppenbarligen är till och med tecknat sex mellan fiktiva personer mer än vad en liten rasist kan tåla. En högerextrem hemsida trumpetar ut; ”Extra! Vidrig rasblandarpropaganda från RFSU”. På ett annat nätforum skriver ett kvastskaft;


”Visst är detta äckligt, men samtidigt ska vi vara glada att det ger oss en möjlighet att enkelt få reda på vilka som är våra fiender. De som tillverkar denna film kan definieras som tillhörande den inre fienden. Och nu får vi veta vilka dessa är."


Bland annat filmens tecknaren har hotats av någon eller några av alla dessa anonyma rasister som vräkt ut sitt hat de senaste dagarna. Det är såklart vidrigt att politiska extremister återigen sticker upp trynet och med våld eller hot om våld försöker påverka det politiska klimatet i Sverige. Och det är dessutom rätt talande att det just i det här fallet är så tyst om hoten.


När Lars Vilks blev utsatt för samma sak så malde de massmediala kvarnarna på högvarv i veckor. Liberala ledarskribenter gjorde Vilks sak till sin med pukor och trumpeter, och alla som uttryckte ens den minsta lilla reservation mot Vilks konst blev uthängd som medlöpare till terrorister. Men så var det ju såklart i Vilks fall inte några nazister eller rasister som hotade - utan muslimer. Och vid det här laget så borde det väl stå klart för alla som har något mellan öronen att en tokreligiös muslim väger tyngre än 20 fradgande nynazister, oaktat att våra hemvävda folkhemsnazister har ett mycket blodigare brottsregister än några andra politiska extremister i detta land.



KATEGORI:Sexualitet

Snart sitter kanske böghatarna i riksdagen

Fördjävligt att Fredrick Federley blivit nerslagen i vad som jag misstänker kommer att rubriceras som ett hatbrott. Att hans sexuella läggning motiverat våldsmännen är nog ingen långsökt gissning. SÄPO har nu tagit över utredningen, och vi får vänta på deras resultat innan vi drar alltför långtgående slutsatser. Alla som läser den här bloggen vet vad jag anser om Federleys politik. Men den dagen då vi övergår från att hantera politiska motsättningar med diskussion till att lösa dem med våld bor vi inte längre i det Sverige jag växte upp i.

Bögknackning däremot har tyvärr alltid varit en del av det Sverige jag växte upp i. Även på senare år när vi med rätta kan dunka oss för bröstet över hur långt vi kommit på kort tid när det gäller sexuellt likaberättigande för bögar, flator, bin och transexuella. Till och med högern och centern, som länge var hårdnackade motståndare till sexuellt likaberättigande är nu (oftast) med på vagnen. Kristdemokraterna muttrar mest surt i skägget. Återstår bara den rasistiska extremhögern, som alltid varit drivande bakom de politiskt motiverade hatbrotten mot homosexuella. Enligt BRÅ ligger de bakom 72 procent av attackerna. På måndag kan den rasistiska extremhögern vara representerade i Sveriges riksdag, om det vill sig illa. Dess partisekreterare Björn Söder uttrycker sig såhär:

"Vad är det som säger att den sk normaliseringen slutar med att homo-, bi- och transpersoner (hbt-personer) skall "normaliseras"? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili (sex med underåriga)? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala."

och såhär:

”Sjukliga beteenden som skulle få vilken normalt funtad människa som helst att känna avsky och få kväljningar är idag helt normala beteenden, enligt massmedierna och våra politiker”

Hatbrotten mot homosexuella i Sverige har ökat på senare år, i takt med att extremhögerns återkomst på den politiska scenen. Alla vi som tror på människors lika värde, homo som bi som hetero, svart som brun som vit, kristen som muslim som jude, måste se till att hålla intoleransens och hatets språkrör långt borta från allt politiskt inflytande. Låt oss tillsammans göra bögknackning till ett lika osvenskt fenomen som Sverigedemokraterna.



Share |


KATEGORI:Sexualitet

Tuttchock två!

Massmedia fortsätter att fokusera på valets väsentligheter. Ska vi minnas 2010 som bröstvalet? Bröst är ju fina, och vi vänsterpartister behöver visserligen inte skämmas för att ha fört in dessa uppskattade livskällor i valrörelsen. Men med tanke på att vare sig bröstpumpar eller burleskdanser är saker vi ska besluta om på söndag så kan man ju beklaga att de tränger undan saker vi faktiskt kan rösta om från dagordningen.

Dagens tuttchock levererar alla våra stora nyhetsmedia med illa dold skadeglädje: vänsterpartiet, det feministiska, ordnade ett valmöte i Järna där en burleskdansös tog av sig BHn och visade sina behag, prydda med v-klistermärken. (Att en manlig underhållare visade hela härligheten, alltså till och med bröstvårtorna, är visst inte alls lika upprörande. Varför är just kvinnobröst så skandalomsusade?)

För magstarkt för några av de närvarande verkar det ha varit, och det kan jag visserligen förstå. Vi värderar nakenhet och exhibitionism olika beroende på vår egen moral och vad vi själva har med oss i ryggsäcken. Lite aningslöst kan man ju tycka att det var av lokalavdelningen i Södertälje. Klart massmedia skulle hugga på det här som hungriga pirayor. Eftersom vänstern gjort en bra valrörelse måste de gripa efter varje halmstrå.

Själv ser jag inget egentligt problem med erotiska dansshower, oavsett om det är män eller kvinnor som visar behagen. Det vore väl en tråkig feminism som censurerade människokroppen? Burleskscenen har jag själv inte stiftat närmare bekantskap med, men har förstått att den lockar rätt många människor som inte är främmande för feminism eller genusperspektiv annars.

Partipolitik anklagas ofta för att vara tråkig och osexig. Dagens läxa är uppenbarligen att den bör förbli det. Tuttar på partimöten är visst för magstark, även som inslag i en dansshow som vad jag förstår av rapporteringen hade högre ambitioner än att bara strippa.

Gudrun Schyman var såklart inte sen att hugga hon heller. Spaltutrymme är aldrig fy skam för vår mest massmediala feminist. Själv ser jag en större anledning att höja på ögonbrynen över det faktum att Schymans bestående insats i valrörelsen 2010 kan bli att stoppa Sveriges första kvinnliga statsminister. Om valet blir jämt, och det tror jag att det blir, så kan de där F!-rösterna på marginalen bli det som avgör till högerns fördel.


KATEGORI:Sexualitet

Hat på export: Den kristna högern och Uganda

Uganda har fördömts på sistone för de vidriga homofobiska stämningar som piskats upp  i landet av politiker och kyrkor. Kulmen på en lång tids hat och hets har varit ett bisarrt lagförslag som bland annat innebär dödsstraff för "återfallshomosexuella", HIV-smittade och de som har sex med någon under 18.

Homosexualitet är redan idag straffbart i Uganda,
och kan innebära upp till 14 års fängelse. Det är värt att påpeka att detta är en rest av den brittiska kolonialismen. Det brittiska imperiet påtvingade sina undersåtar stränga morallagar för att stävja "onaturligt sex" bland infödingarna. Bögar och flator har såklart alltid funnits även på den afrikanska kontinenten, men hatpredikanterna och de politiker som vill göra karriär genom att förtrycka sexuella minoriteter talar gärna om homosexualitet som en utländsk dekadens.

Som om det inte räckte med den skada kolonialismen redan orsakat
häller kristna missionärer bensin på lågorna, uppbackade av de ekonomiskt starka högerkristna i västvärlden, framförallt den evangeliska rörelsen i USA. En amerikansk rapport, "Globalizing the culture wars, U.S. Conservatives, African churches, and Homophobia", konstaterar att de kampanjer mot homosexualitet som vi ser idag i Afrika till en betydande del är fabricerade i USA. Högerkristna hatpredikanter åker till länder som Uganda för att predika ett budskap som skorrar allt falskare på hemmaplan; den "homosexuella maffian" är på väg att ta över världen, homosexualitet är ondska (en åsikt som de delar med den nuvarande katolska påven), homosexualitet är jämförbart med pedofili, homosexuella begår sexuella övergrepp rutinmässigt, och såklart att homosexuella bär skulden för HIV. Högt uppsatta personer i den evangeliska rörelsen, som Rick Warren som Obama hade den dåliga smaken att inbjuda som talare till sin  invigningsceremoni, har haft väldigt svårt att ta avstånd från dessa hatbudskap.

En ännu beskare eftersmak lämnar det här kulturkriget på export om man betänker den roll som högerkristna tidigare spelat i Afrika, med stöd till apartheid och den ena regimen värre än den andra. Samma människor som inte orkade lägga två fingrar i kors för att få ett slut på rasförtrycket i Sydafrika och andra länder i regionen missionerar nu intolerans och hat mot sexuella minoriteter, och bidrar därmed entusiastiskt till ett annat slags förtryck. Eller som rapporten påpekar; precis som vi i väst gärna dumpar vårt giftiga avfall och våra sopor i Afrika, låter vi också våra mest illaluktande och förruttnade åsiktspaket gå på export, så att vi kan bidra också till den moraliska nedsmutsningen.





Kolla DemocracyNow:


KATEGORI:Sexualitet