Miljöpartiet tappar trovärdigheten

J

ag var ganska hård mot miljöpartiet under REVA-debatten. Därför hade det ju varit kul att vara snäll som omväxling nu när de omförhandlat villkoren för sin flyktingpolitiska överenskommelse med regeringen. Om fler flyktingbarn kan få stanna så är det bra och viktigt, det var min första tanke. Även om 91-åriga Ganna och tusentals andra flyktingar i vuxen ålder fortfarande kommer att avvisas fast de borde få stanna.
 
 
    Om förhandlingarna berört REVA och polisens hetsjakt på flyktingar i t-banan, runt vårdcentraler och liknande vet vi inte än men det lär väl visa sig snart. När miljöpartiet mitt under den hetaste REVA-debatten meddelade att de ville omförhandla den migrationspolitiska överenskommelsen med regeringen så antog jag att förhandlingarna skulle beröra REVA också, även om mp inte ville medge det av prestigeskäl, eftersom man byggt hela sitt försvar runt det fåniga argumentet att "vi har ingen överenskommelse med regeringen om REVA och inget inflytande i den frågan". Men om det inte blev så, om något generösare regler för vissa flyktingbarn var den enda seger miljöpartiet vann som tack för sitt fortsatta stöd till regeringens impopulära migrationspolitik - inklusive delen om att "Arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa återvändandet ska fortsätta" - så kanske det inte var miljöpartiet som segrade i förhandlingarna. Det lär väl visa sig vem som lurade vem, tänkte jag.
 
 
    Dagen efter såg jag det här:
 
 
 
    Seriöst? Har miljöpartiet sålt ut sitt tidigare motstånd mot sänkningen av arbetsgivareavgiften för unga, som till och med regeringens egna ekonomiska experter medger inte skapar några nya jobb, för att kunna presentera någon slags resultat i förhandlingarna om migrationspolitiken? Blev den migrationspolitiska överenskommelsen med regeringen så prestigeladdad för miljöpartiet att man går med på att miljöbovar som McDonalds - som ändå anställer ungdomar - ska få en omotiverad skatterabatt på hundratals miljoner kronor, hellre än att stranda förhandlingarna? Kostnaden för denna verkningslösa alliansreform är idag 16 miljarder kronor. Det är pengar som istället skulle kunna skapa många jobb, välbehövliga sådana i sjukvården och äldreomsorgen. Det vet miljöpartiet. De argumenterade själva precis som jag, innan de kovände. Som Per "platt skatt",  Bolund, ekonomisk-politisk talesperson:


 
 
    En av de mer deprimerande delarna av partipolitiken är att se hur människor som egentligen borde veta bättre avsäger sig sitt kritiska tänkande och sina egna politiska principer för att istället marschera i takt till partiets propagandatrummor. Det gjorde miljöpartisterna i REVA-debatten  och när deras parti nu svänger om ungdomsarbetsgivaravgifterna så är det nog bara en tidsfråga innan vi ser vi rättning i leden bland mp-botsen på twitter och facebook. Snart kommer det att låta som om sänkta ungdomsarbetsgivaravgifter varit mp-politik hela tiden. Den förra ekonomiska talespersonen, Mikaela Waltersson, applåderar redan "realismen":
 
 
 
    Miljöpartiet förhandlade med regeringen med oerhört starka trumf på hand: REVA-debatten och Billströms stollerier om "blonda och blåögda", plus det faktum att regeringen under inga omständigheter kommer att vända sig till SD för samarbete i denna fråga. Det borde inte behöva kosta 16 miljarder att ge en liten skara flyktingbarn bättre chanser att få stanna.
 
 
SvD 1, 2,
 
 
Share |
 
 
 

KATEGORI:Miljöpartiet

Maria Wetterstrand tror på marknaden

S

ug på den här karamellen från miljöpartiets förra språkrör:
 
 
    "Poängen med valfrihetsreformerna har varit att skapa alternativ som är tillgängliga och öppna för alla, inte bara för dem med en tjock plånbok eller rätt folkbokföringsadress. Vinstfrågan är kraftigt överdriven och i längden självreglerande. Den som plockar ut så mycket vinst att verksamheten blir lidande kommer inte att överleva."
 

    Två präktiga goddag yskaft alltså. Valfrihet mellan exempelvis olika skolor är bra och förutsätter inte på något sätt att skolor drivs med privat vinstintresse. I Danmark tillämpas den modell som LO och vänsterpartiet förespråkar, att privata skolor måste återinvestera eventuell vinst i verksamheten. 15 procent av de danska grundskoleleverna har valt att gå i en privat skola. Det ser likadant ut i Norge och Finland, det går alldeles utmärkt att välja en privatskola även där, men skillnaden är att det eventuella överskottet måste återinvesteras i verksamheten. På så sätt eliminerar man drivkraften att skära ner kraftigt på t.ex. lärartätheten för att kunna pressa upp vinsterna åt ägarna. Inte särskilt förvånande att skolresultaten i våra grannländer ser betydligt bättre ut än i vår svenska skola.
 
 
    Att eventuella problem med privat vinstintresse är "självreglerande" är ett ännu konstigare påstående. Bara en frälst nyliberal slänger trosvissa satser om självreglerande marknader runt sig på det sättet. Varför skulle privatskolorna "självreglera" bort betygsinflation, när det ryktet om den generösa betygssättningen som är den säljande idén, anledningen till att eleverna väljer just den privatskolan? Det är just vinstintresset som gör att privatskolorna har lägre lärartäthet, lägger ner skolbibiloteken, tar bort kuratorerna, skolsköterskan, osv. De vill inte ha krävande elever från studieovana hem av den enkla orsaken att de kostar för mycket. Det går inte att "självreglerna" bort själva grundförutsättningarna för privatverksamhet, Bara en idiot eller bluffmakare påstår det.
 
 
    Som en sann liberal vägrar Maria Wetterstrand att se den segregation som privatskolesystemet innebär och de fallande kunskapsnivåer som det medför. Istället för att se och ta itu med problemen väljer hon, precis som det parti hon företräder, att sätta välfärdskapitalisternas vinstintresse framför alla andra hänsyn. Vad säger miljöpartiets väljare om det?
 
 
 
 
Share |
 
 
 

KATEGORI:Miljöpartiet

Flyktingpolitik och vinster - två gröna orosmoln!

E

xpressen skriver att oppositionen - sossarna och vänsterpartiet - tänker grilla Tobias Billström om vad i helskotta han menade med sitt uttalande om att de som gömmer flyktingar inte var "blonda och blåögda".  Intressant nog deltar miljöpartiet inte i debatten:
 

    "Miljöpartiet, som har en överenskommelse med regeringen om migrationspolitiken, kommer inte att ställa någon fråga till Billström. Anledningen är att man avvaktar svar från regeringen om vad som ska "räknas som synnerligen ömmande skäl" för att så stanna i Sverige"
 
 
    Återigen ett exempel på hur miljöpartiet genom sitt samarbete med regeringen tvekar att kritisera till och med tydliga rasistiska fenomen. Som när man förra veckan med krystade argument avslog vänsterpartiets begäran om en debatt om REVA.
 
 
    Argumentet denna gång, att man "väntar på besked från regeringen", är också märkligt. Som Eric Rosén skriver i Dagens Arena: regeringen har redan gett sitt besked. Reinfeldt hävdar att han redan fullgjort sin del av avtalet och inte har några skäl att gå mp till mötes ytterligare. Redan den 14/3 medgav Gustav Fridolin detta i en intervju med Dagens Arena: 
 
 
"I går fick vi besked från justitiedepartementet om att det inte kommer att bli några förändringar."
 
 
    Enligt miljöpartiet själva innebar detta då att "samarbetet inte längre lever". Detta förstods som att miljöpartiet hoppat av samarbetet och mp protesterade inte mot denna tolkning, som kom lägligt när partiet befann sig i hetluften och Maria Ferm just grillats i Agenda om REVA.
 
 
    Men liket lever. För denna vecka vill miljöpartiet ändå inte kritisera Tobias Billströms rasistiska uttalande när tillfälle ges i en riksdagsdebatt, med ursäkten att man fortfarande "väntar på besked från regeringen". 
 
 
    Igår återkom mp igen med hotet att bryta det flyktingpolitiska samarbetet "om man inte fick besked".
 
 
    Så vad händer egentligen i miljöpartiet? Är det en strid internt mellan de som gärna vill samarbeta med regeringen till vilket pris som helst och de som är redo att bryta? Eller är alla dessa utspel och denna dramatik bara ett spel för gallerierna, för att övertyga de miljöpartistiska väljarna om att partiet ändå har något slags samvete? Det kan behövas. I den senaste väljarundersökningen tappade mp rätt kraftigt medan vänstern ökade. Förmodligen spelade REVA-debatten en stor roll. Isåfall är det  störande att mp väljer att spela partitektik med så viktiga frågor som asyl och integritet.
 
 
    Ett annat orosmoln för miljöpartiet är debatten om vinster i välfärden, som visar alla tecken på att fortsätta in i valrörelsen 2014. På den utmärkta kampanjsajt som lanserades igår av Daniel Suhonen och tankesmedjan Katalys (som jag debatterat med  här) länkas till en opinionsmätning som är en miljöpartistisk mardröm. Inte nog med att 90 procent av väljarkåren som helhet motsätter sig det fria vinstuttaget ur våra skattefinansierade välfärdsverksamheter. De miljöpartistiska väljarna håller definitivt inte med sitt parti i frågan. Dessutom - ännu värre - anser de att frågan är så pass viktig att de är beredda att byta parti på den. Bara 22 procent av miljöpartiets väljare sympatiserar med den linje som motsvarar partiets politik: "Vinstuttag får endast tas ut om höga kvalitetskrav uppnås i verksamheten."
 
 
    13 procent av mp-väljarna vill förbjuda vinster helt. 43 procent vill lagstifta att vinster måste återinvesteras i verkamheten. 47 procent av miljöpartiets väljare ansåg att det var ett BRA förslag att helt förbjuda privata vinster i skattefinansierad vård, skola och omsorg. Bara 26 procent tyckte att det var ett DÅLIGT förslag. 58 procent av miljöpartiets väljare ansåg att frågan om att kraftigt begränsa vinster i skola, vård och omsorg är så viktig att de är beredda att byta parti på den.
 
 
    Miljöpartiets smala lycka hittills - verkar det som - är att de som röstar på partiet faktiskt inte riktigt vet vilken politik det står för. Man har några av de mest vinstkritiska väljarna, men tävlar samtidigt med de borgerliga om vem som kan bedriva den mest marknadsfundamentalistiska, privatiseringsglada politiken på området.
 
 
    I själva verket är det miljöpartiet som, vid ett eventellt regeringsskifte, kommer att vara garanten för att väljarnas motstånd mot privatiseringar och privata vinster inte tillåts få genomslag i regeringens politik. Där kan de ta sossehögern i hand.
 
 
    På samma sätt krockar partiets flyktingpositiva retorik och tidigare goda rykte med de krassa rasistiska praktiker som utvecklats under samarbetet med Tobias Billström och moderaterna. Både REVA och slavarbetande gästarbetare har dykt upp i Sverige under miljöpartiets tid som stödhjul till alliansregeringen i immigrationsfrågor. Miljöpartiet får hoppas på att valrörelsen 2014 handlar om helt andra saker och att väljarna har kort minne och är lätta att distrahera.
 
 
    Uppdatering: Mehmet Kaplan från mp deltog visst i utfrågningen. Ändrade direktiv från partiet eller gick han dit på eget initiativ?
 
 
DN 1,  SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6,  AB 1, 2, 3,
 
Share |
 
 
 

KATEGORI:Miljöpartiet

REVAn i miljöpartiet de blågröna

V

ad fan sysslar miljöpartiet med? REVA-debatten som rasat de senaste veckorna har visat en ny - ful - sida av det parti som tidigare försökt profilera sig som det mest flyktingvänliga i riksdagen.
 
 
    Genom att samarbeta med regeringen om flyktingpolitiken (liksom arbetskraftsinvandringen) har miljöpartiet fått ett ansvar för den politiska helheten på detta område. Det är rätt självklart. Miljöpartiet kan inte ingå ett samarbete med regeringen om flyktingpolitiken, ett samarbete där det bland annat uttryckligen skrivs att:
 
    "Arbetet med att öka effektiviteten i såväl det självmanda som det tvångsvisa återvändandet ska fortsätta."
 
   ...och sedan påstå att man med sina röster i riksdagen inte utgör en del av underlaget för den politk som bedrivs, inklusive jakten på flyktingar och massavvisningarna. Ändå är det precis detta man försökt. Argumenten kan kokas ner till:
 
    "Vårt samarbete med Billström om flyktingpolitiken har inte lett till några försämringar. Alls. Om det ändå lett till några försämringar så är de någon annans fel. Inte vårt."
 
 
    Det håller inte. Många har påpekat negativa följder av mp:s och regeringens överenskommelse: barn som bott hela sitt liv i Sverige avvisas till främmande länder. Gamla och sjuka människor flygs till en säker död i sitt gamla hemland. Och så REVA och polisens hetsande i Stockholms t-bana.
 
 
    Den som såg Maria Ferm i söndagens Agenda märkte hur svårt det blev för henne att slingra sig undan ansvaret. Sanna Rayman kommenterar i SvD:

    "I helgens Agenda pressades MP:s migrationspolitiska talesperson Maria Ferm i ärendet av Anna Hedenmo. Det gick inte särskilt bra. Fem gånger frågade Hedenmo hur MP tänker sig att den rådande politiken ska genomföras om inte genom avvisning med tvång. Ingen gång gavs ett relevant svar. Det närmaste Ferm kom var när hon förklarade att i ”dagens samhälle” går av- och utvisningar ”inte att undvika eftersom vi har en reglerad invandring”. Jojo. Så är det med ”dagens samhälle”, inte ens en lagstiftare som ingår i en regeringsöverenskommelse rår på det...

 

    Problemet är såklart att MP försöker sitta på två stolar samtidigt. Å ena sidan är man part i en förhandlad överenskommelse, å andra sidan vill man avsvära sig allt ansvar för konsekvenserna av den politik man enats om och rentav framstå som oppositionell i förhållande till den. Den tulipanarosen kan inte ens de grönaste fingrar odla fram."

 

 
 
    Maria Ferm buades ut på den manifestation mot REVA som hölls i Stockholm i lördags. Taskigt tycker vissa. Hårt, men riktigt, tycker jag. Så länge miljöpartiet ingår i en överenskommelse som legitimerar regeringens flyktingpolitik - med rasprofilering och hetsjakt på flyktingar - så förtjänar de att skämmas.
 
 
    Utbuandet av Ferm hade föregåtts av en märklig vända i riksdagen, där miljöpartiet tillsammans med tre borgerliga partier avslog en begäran om debatt om REVA inlämnad av vänsterpartiet. Avslaget motiverades av miljöpartiet med att REVA "inte var en aktuell fråga". När skiten började flyga krystade miljöpartiet fram en motivering till: "REVA är inte samma sak som poliskontrollerna i t-banan". Men enligt polisen har REVA - polisens projekt för "effektivare avvisningar" - lett till att de ändrat sina rutiner för att jaga flyktingar, nämligen: "Hur gör vi med de inre utlänningskontrollerna; var gör vi dem?" När justitieminister Beatrice Ask i tisdags pressades om REVA av sossarna och vänstern beskrev hon det sähår:
 
 
    "När det gäller REVA-arbetet så är det dock precis som Sara Karlsson berättade här, att det har intensifierats därför att vi har talat om att det är viktigt att effektivisera avvisnings- och utvisningsärenden. Arbetet omfattar väldigt många olika ...ehh.. uppgifter och handlar inte enbart om det som har diskuterats i media här."
 

 
    Miljöpartiets motivering till att avslå vänsterpartiets begäran om debatt ser i detta ljus mycket märklig ut. Hela deras agerande i den här frågan stinker av partitaktik snarare än omsorg om de flyktingar som jagas hårdare än brottslingar av en polis som arbetar enligt nya direktiv ovanifrån. Var det inte just den sortens politik som miljöpartiet påstod sig vilja stoppa genom att samarbeta med regeringen?
 
 
    Var går smärtgränsen för när man bryter upp från ett samarbete? Räcker det inte med rasprofilering och den hetsjakt som Jonas Hassen Khemiri beskrev effekterna av så träffande i sitt brev till Beatrice Ask:
 

    "Poliser började söka igenom köpcentrum och stod utanför kliniker som hjälpte papperslösa och familjer med svenskfödda barn utvisades till länder som barnen aldrig hade besökt och svenska medborgare tvingades bevisa sin tillhörighet med sina pass och en viss justitieminister förklarade att det inte handlade om rasprofilering utan om ”personliga upplevelser”. Maktens rutin. Våldets praktik. Alla bara gjorde sina jobb. Väktarna, poliserna, tulltjänstemännen, politikerna, folket."
 
 
     Till slut verkar smärtgränsen ändå ha nåtts. Miljöpartiet meddelar idag att man överväger att bryta upp från samarbetet med regeringen. Men utan den massiva kritik som partiet utsatts för de senaste veckorna hade det säkerligen inte hänt.
 
 
    För enligt miljöpartisterna själva, som varit flitiga desinformatörer på Facebook, bloggar, på TV och i radiodebatter, så har de inte kunnat göra någonting. Deras ord har varit en studie i självvald politisk impotens: "Du fattar ingenting om hur riksdagen och regeringen arbetar. Regeringen behöver inte miljöpartiet för att få igenom sin politik". "Vi väljer att samarbeta konstruktivt istället för att bara protestera och skrika". "Vi tar inget ansvar för polisens agerande, vi har inga överenskommelser med regeringen på det området". "REVA är något helt annat än poliskontroller, det går inte att debattera dessa saker i en och samma debatt". "Vänsterpartiet och sossarna sitter bara vid sidan av och gnäller. Vi tror på att samarbeta (men har inget inflytande över politiken)".
 
 
    Uppfinningsrikedomen hos miljöpartisterna har varit stor när det gäller bortförklaringar. Tänk om de lagt ner motsvarande energi på att agitera mot REVA och rasprofileringen, istället för att spy galla över att oppositionen gör sitt jobb och opponerar mot regeringen och dess stödparti? Till slut blev det ändå alltför smärtsamt att hålla fast vid denna självvalda  impotens och vid alla bortförklaringar. Jag hoppas att den omsvängning som miljöpartiet signalerar idag är något annat än ett spel för gallerierna. Men efter de senaste veckornas akrobatik och narrspel är förtroendet för dem minimalt.
 
 
DN 1, 2, 3, 4, 5, SvD 1, 2, 3, 4, 5,  6, AB 1, 2, 3, 4,
 
Share |
 
 

KATEGORI:Miljöpartiet