Frågan är hur många svenska vapen som använts mot de som demonstrerar för demokrati och mänskliga rättigheter de senaste veckorna? Sverige exporterar nämligen vapen till diktaturerna Tunisien och Egypten. Företrädare för Broderskapsrörelsen, Kristna fredsrörelsen och Svenska muslimer för fred och rättvisa skriver idag i SvD:

"Sedan 1980 har Sverige exporterat krigsmateriel till Tunisien varje år utom tre och exporten omfattar såväl luftvärnsrobot 70, radarövervakningssystem som handeldvapen, sprängmedel, lasersikten och ammunition. Sammantaget uppgår värdet till omkring 350 miljoner kronor. Liknande export har även skett till Egypten.

Listan över auktoritära regimer som kontinuerligt köper svenskt krigsmateriel slutar dock inte där. En av de mest brutala regimerna i världen är också en stor kund: Saudiarabien. Under 2009 översteg värdet av den svenska vapenexporten till diktaturer 1,5 miljarder kronor."

Att USA backar upp arabvärldens diktaturer militärt och ekonomiskt är väl ingen överraskning för den som vet hur imperiet brukar agera realpolitiskt, bortom de retoriska dimridåerna om demokrati och mänskliga rättigheter. Men att Sverige, som en gång faktiskt hade ett utrikespolitiskt samvete och ett anseende att vårda, säljer vapen till skurkar som Mubarak och Ben Ali är hårresande. Det är också ett ställningstagande från vår borgerliga regerings sida, för diktatorerna, mot deras förtryckta befolkningar.

Nu reser sig dessa befolkningar och kräver sin mänskliga värdighet tillbaka i ett jublande revolutionärt rus, som på några korta veckor förvandat hela arabvärlden, för några månader sedan en av de mörkaste och mest instängda delarna av vår värld, till en enda stor turbin av energi som vädrar ut den gamla unkna luften av år av förtryck. När de störtat sina förtryckare, vad kommer de då att tänka om deras medhjälpare i väst? De som pumpade in vapen och pengar? De som, in i det sista, försvarade dem? Som USAs utrikesminster Hillary Clinton, som för bara några dagar sedan hävdade att regimen i Egypten är "stabil och reformvillig". Som den israeliska minister som dold bakom anonymitetens slöja igår uttryckte att det "inte var rätt ögonblick" för en demokratiseringsvåg i arabvärlden. Som den franska högerhäxa till utrikesminister som på fullt allvar begärde franskt stöd till Tunisiens polis och militär för att slå ner demonstranterna. Eller som den svenska regeringen, skyldig till vapenexport till några av de värsta skurkarna i regionen?

”Visst är detta äckligt, men samtidigt ska vi vara glada att det ger oss en möjlighet att enkelt få reda på vilka som är våra fiender. De som tillverkar denna film kan definieras som tillhörande den inre fienden. Och nu får vi veta vilka dessa är."

En partiledares viktigaste uppgift är att vinna ökad sympati för sitt parti bland väljarna. Där har Ohly misslyckats flera val i rad, och jag har fortfarande inte sett ett enda argument från de som försvarar honom för varför vi har någon anledning att tro att den trenden ska vända. Det är en positiv överraskning att Flamman sällar sig till den växande skara som vill se nya friska krafter på partiledarposten. Törs man hoppas på att tidningen också uttalar sig för ett delat partiledarskap?

Möjligen tog det Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin och andra som hjärntvättats av den nyliberala tidsandan på 90-talet på sängen. Enligt högerns ekonomiska doktriner ska ju privat ägande med automatik vara bättre och billigare än statlig och kommunal drift. Men verkligheten passar ungefär lika väl in i de nyliberala ekonomiska doktrinerna som Göran Persson passar i stringbadbyxor. Den som lever i verkligheten borde kunna räkna ut med arslet att privata företag, som ju per definition måste vara vinstgivande, till skillnad från statliga och kommunala, därför har en drivkraft att höja priserna - och fördubbla priserna, och tredubbla priserna - som statliga och kommunala saknar. Statlig och kommunal verksamhet kan nöja sig med att leverera exempelvis el till självkostnadspris. Det här gäller såklart oavsett om produkten som levereras är en vara, som el, eller en tjänst, som sjukvård. Det amerikanska privata sjukvårdsystemet kostar nästan dubbelt så mycket som det svenska (16 procent av den amerikanska bruttonationalprodukten), och levererar mycket sämre hälsoresultat än både det svenska och andra offentligt ägda och drivna sjukvårdsystem. Ändå finns det fortfarande människor på högerkanten som inbillar sig att den amerikanska modellen skulle göra nytta om den importerades till Sverige. Ideologin och doktrinerna övertrumfar verkligheten.

Den konstiga är inte att gemensamt ägda verksamheter blir dyrare och att kvalitén försämras när man säljer ut dem till privata företag. Det konstiga är att det fortfarande finns människor som tycker att det är konstigt. Maud Olofsson, näringsminstern, är väl den i regeringskören som högst och gällast sjungit de  heliga marknadskrafternas lov de senaste åren. Skriv gärna på Aftonbladets upprop mot de höga elpriserna, men håll inte andan medan du väntar på att hon ska göra något åt det. Den mest effektiva åtgärden för ett lägre elpris vore ju att återförstatliga hela skiten. Och en marknadsfundamentalist som Olofsson skulle hellre sälja sitt förstfödda barn.

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, DN 1, 2, 3, SvD 1, Exp 1, 2, 3, 4,

Om man antar att sverigedemokrater och andra rasister är förmögna till andra känslor än ren skadeglädje så får man väl förmoda att de jublar över nya tillfällen att papegoja fram att muslimer är Det Stora Hotet Mot Sverige, som Jimmie Åkesson gjorde idag från Riksdagens talarstol. Om man försöker följa logiken i extremhögerns resonemang (inte helt lätt) så går den vad jag förstår såhär: muslimer är en sämre sorts människor, mer blodtörstiga och farliga än oss européer, och har på något sätt terror i blodet. Alltså måste vi sluta ta emot människor som flyr från krig och förtryck. Speciellt om de är muslimer.

Så kan man såklart tycka, om man är totalt okunnig om vår egen blodiga europeiska historia med kolonialism och världskrig, det faktum att en försvinnade liten del av alla terrorattentat totalt sett begås av muslimer, och vad som faktiskt skapar nya terrorister och självmordsbombare. Men tyvärr gör Jimmie Åkesson och hans kompani ex-skinskallar inte oss ett dugg tryggare eller säkrare när de runkar upp sina egna fördomar offentligt. Tvärtom skymmer de bara sikten för de egentliga problemen och de verkliga lösningarna.

Sambandet mellan krig, militär ockupation och terror är i själva verket väl klarlagt. Om vi i Europa tillsammans med våra kompisar USA anfaller och ockuperar muslimska länder, som vi gör i Afghanistan, som USA och en del EU-länder gjorde i Irak (och hade svensk höger fått bestämma hade även Sverige hakat på det galna korståget!) och som USA gör i Pakistan, Yemen och Somalia så får vi räkna med höjd terrorberedskap på hemmaplan som en direkt effekt av vårt krigande. Det här är inga hemligheter och det är inte raketforskning. Men tror du inte på en liten vänsterbloggare som mig så kanske du lyssnar på USAs försvarshögkvarter Pentagon. Deras forskargrupp som utredde vilken effekt amerikansk utrikespolitik och krigande hade på terrorism och islamistisk radikalism kom fram till några rätt obekväma slutsatser för ett land som för krig i inte mindre än fem muslimska länder:

Svart på vitt alltså: Islamistisk extremism växer i den bördiga mylla som USA (och Europa) skapar med sitt krigande, sitt stöd till regionens brutala diktaturer och till Israel, landet som besitter rekordet i brott mot FN-konventioner.

Den amerikanske konfliktforskaren Rober Pape jämför självmordsattentat med lungcancer: de är dödligare än "vanlig" terror och de har en väldigt tydlig riskmarkör: utländsk militär ockupation av ett land eller ett område som terroristerna bryr sig om. George Bushs gamla propagandalögn - "dom hatar oss för vår frihet" - blir inte fräschare för att den ekas av sverigedemokrater, eller folkpartister för den delen. Sanningen är tvärtom att muslimer nog gärna skulle vilja ha lite mer av den där friheten, som tunisierna visat de senaste veckorna, men istället för frihet ger vi dem stöd till deras diktatorer, automatvapen, bombmattor, dödsskadroner som avrättar oskyldiga och drönarplan som bombar bröllop och andra civila mål.

Den västerländska krigföringen i Afghanistan och i andra muslimska länder gör såklart inte alla muslimer i de drabbade länderna till militanta extremister - inte ens en majoritet. Men tillräckligt många för att den som faktiskt bryr sig om andra människors väl och ve, och vill att Sverige ska fortsätta vara lugnt och tryggt, måste ta problemet på allvar och fråga sig hur vi bäst förebygger fler terrordåd riktade mot Sverige. Svaret borde vara uppenbart: dra tillbaks svensk trupp från Afghanistan illa kvickt! Vi har inget där att göra överhuvudtaget.

Om vi sedan återför svensk utrikespolitik till att handla om det den borde handla om; internationell rättvisa och fred, istället för att bara dingla i USAs svans som vi gjort både under Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts regeringar så kan vi bidra till att skapa bättre förutsättningar för långsiktig säkerhet och en värld fri från terror. En sak är säker - vare sig högern eller extremhögern har några lösningar på det problem som idag diskuterades i riksdagen. Däremot är de bägge lika sugna på att topprida den förståeliga rädsla som terrorn skapar hos vanliga människor. I Sverigedemokraternas fall för att skapa ett samhälle med mer fördomar och hat, och i regeringens fall för att bygga vidare på kontroll- och övervakningsstaten.

Bloggat: Till kritiken av, Jinge, Nattens bibliotek, Lasses blogg, Johannes,

Uppdatering: Flera bloggar rycker ut till Ohlys försvar; bl.a. Sestrajic, Samuel Sandberg, Jonas Lundgren. Ingenstans hittar jag emellertid någon analys av varför det inte gått så bra hittills eller varför vi skulle anta att det skulle gå bättre framöver. Lojalitet i all ära, men ett parti som vill få inflytande måste orka tänka strategiskt också.

äldigt sevärt inslag från TV4-nyheterna i söndags. Den amerikanske konfliktforskaren Robert Pape kommenterar självmordattentatet i Stockholm och gör egentligen rätt självklara (men hädiska!) påpekanden om bland annat kopplingarna till den svenska krigsinsatsen i Afghanistan. Lite trist att våra svenska "terrorexperter" aldrig vill eller törs tala den här sortens klarspråk. Det skulle ju underlätta för det svenska folket att göra en informerad riskbedömning framöver. Kolla in klippet: