bland blir saker som kan verka rätt svårbegripliga- som att en massa människor i Pakista
n kan bli så otroligt förbannade på en satirteckning eller en fjantig amerikansk hatvideo om islam - plötsligt lite mer begripliga. Ur DN:
"Obemannade flygplan, drönare, som USA har sänt in i Pakistan har dödat långt fler civila människor än amerikanerna har medgett, visar en gemensam studie från två amerikanska prestigeuniversitet.
Samtidigt är drönarnas effektivitet försvinnande liten: Två procent av alla skadade och döda utgörs av mål på ”hög nivå” bland dem som USA försöker komma åt och döda, rapporterar de två institutionerna i juridik Stanford Law School och New York University's School of Law.
Regeringens tal om "kirurgisk precision" och att drönarna är effektiva verktyg, som gör USA säkrare, avfärdar studien. I själva verket finns klara bevis på att USA:s drönarattacker skadat och dödat många civila, heter det.
Studien refererar till uppgifter som visar att drönarattacker dödade mellan 2 562 och 3 325 personer från juni 2004 till september 2012. Av dessa var mellan 474 och 881 personer civila, varav 176 barn.
Regeringen i Washington har sagt att nästan inga civila dödsfall har förekommit i drönaranfallen."
a, det är skamligt att Sverige hjälper Saudiarabiens diktatur att bygga vapenfabriker med svensk teknologi! Liksom att regeringen försöker dölja affären i bulvanföretag! Men att Sverige exporterar vapen dit, liksom till andra förtryckarstater, är inga nyheter. Var höll de upprörda hus i förrgår?
Ja, det är patetiskt att Fredrik Reinfeldt skyller på sossarna, trots att det är hans regering som fattat beslutet om att driva affären vidare! Men det gör han ju alltid.
Att vi hjälper just Saudiarabien med vapen är extra intressant. Inte bara för den roll saudierna spelat i att militärt krossa demokratirörelsen i grannlandet Bahrain och i att underminera den arabiska våren genom att stödja de religiöst ortodoxa och politiskt konservativa grupperna. Till skillnad från de sex muslimska länder som USA bombat sedan 9/11 2001 finns faktiskt tydliga indikationer på att Saudiarabien var inblandat i terrorattackerna i New York. New York Times:
"Unanswered questions include the work of a number of Saudi-sponsored charities with financial links to Al Qaeda, as well as the role of a Saudi citizen living in San Diego at the time of the attacks, Omar al-Bayoumi, who had ties to two of the hijackers and to Saudi officials, Mr. Graham said in his affidavit.
Still, Washington has continued to stand behind Saudi Arabia publicly, with the Justice Department joining the kingdom in trying to have the lawsuits thrown out of court on the grounds that the Saudis are protected by international immunity."
Att USAs politiska etablissemang under ärkehögertoken George W Bush trots dessa indikationer på saudisk inblandning gjorde allt i sin makt för att skydda saudierna från en undersökning säger allt en behöver veta om vad det så kallade "kriget mot terrorismen" går ut på. Inte att jaga "terrorister". Definitivt inte om den neokonservativa/sverigedemokratiska pojkrumsdrömmen om "civilisationernas krig". Utan om det amerikanska imperiets makt och rikedom och att visa vem som bestämmer globalt.
I den kampen har Sverige länge varit USAs trogne allierade. Liksom Saudiarabien. Såklart vi hjälper dem att bygga vapen för att förtrycka sina undersåtar. Vi är ju med i samma lag!
tt den rasistiska extremhögern jublar över terrorattentat på svensk mark vet vi. "Äntligen!", utbrast Jimmie Åkessons pressekreterare när bomben briserade på Drottninggatan i julrushen. Men vad har de egentligen för anledning att vara glada?
Om man antar att sverigedemokrater och andra rasister är förmögna till andra känslor än ren skadeglädje så får man väl förmoda att de jublar över nya tillfällen att papegoja fram att muslimer är Det Stora Hotet Mot Sverige, som Jimmie Åkesson gjorde idag från Riksdagens talarstol. Om man försöker följa logiken i extremhögerns resonemang (inte helt lätt) så går den vad jag förstår såhär: muslimer är en sämre sorts människor, mer blodtörstiga och farliga än oss européer, och har på något sätt terror i blodet. Alltså måste vi sluta ta emot människor som flyr från krig och förtryck. Speciellt om de är muslimer.
Så kan man såklart tycka, om man är totalt okunnig om vår egen blodiga europeiska historia med kolonialism och världskrig, det faktum att en försvinnade liten del av alla terrorattentat totalt sett begås av muslimer, och vad som faktiskt skapar nya terrorister och självmordsbombare. Men tyvärr gör Jimmie Åkesson och hans kompani ex-skinskallar inte oss ett dugg tryggare eller säkrare när de runkar upp sina egna fördomar offentligt. Tvärtom skymmer de bara sikten för de egentliga problemen och de verkliga lösningarna.
Sambandet mellan krig, militär ockupation och terror är i själva verket väl klarlagt. Om vi i Europa tillsammans med våra kompisar USA anfaller och ockuperar muslimska länder, som vi gör i Afghanistan, som USA och en del EU-länder gjorde i Irak (och hade svensk höger fått bestämma hade även Sverige hakat på det galna korståget!) och som USA gör i Pakistan, Yemen och Somalia så får vi räkna med höjd terrorberedskap på hemmaplan som en direkt effekt av vårt krigande. Det här är inga hemligheter och det är inte raketforskning. Men tror du inte på en liten vänsterbloggare som mig så kanske du lyssnar på USAs försvarshögkvarter Pentagon. Deras forskargrupp som utredde vilken effekt amerikansk utrikespolitik och krigande hade på terrorism och islamistisk radikalism kom fram till några rätt obekväma slutsatser för ett land som för krig i inte mindre än fem muslimska länder:
"American direct intervention in the muslim world has paradoxically elevated the stature of, and support for radical islamists, while diminishing support for the United States to single-digits in some Arab societies.
Muslims do not "hate our freedom", but rather they hate our policies. The overwhelming majority voice their objection to what they see as one-sided support in favor of Israel and against Palestinian rights, and the longstanding, even increasing support for what muslims collectively see as tyrannies, most notably Egypt, Saudi Arabia, Jordan, Pakistan and the Gulf states."
Svart på vitt alltså: Islamistisk extremism växer i den bördiga mylla som USA (och Europa) skapar med sitt krigande, sitt stöd till regionens brutala diktaturer och till Israel, landet som besitter rekordet i brott mot FN-konventioner.
Den amerikanske konfliktforskaren Rober Pape jämför självmordsattentat med lungcancer: de är dödligare än "vanlig" terror och de har en väldigt tydlig riskmarkör: utländsk militär ockupation av ett land eller ett område som terroristerna bryr sig om. George Bushs gamla propagandalögn - "dom hatar oss för vår frihet" - blir inte fräschare för att den ekas av sverigedemokrater, eller folkpartister för den delen. Sanningen är tvärtom att muslimer nog gärna skulle vilja ha lite mer av den där friheten, som tunisierna visat de senaste veckorna, men istället för frihet ger vi dem stöd till deras diktatorer, automatvapen, bombmattor, dödsskadroner som avrättar oskyldiga och drönarplan som bombar bröllop och andra civila mål.
Den västerländska krigföringen i Afghanistan och i andra muslimska länder gör såklart inte alla muslimer i de drabbade länderna till militanta extremister - inte ens en majoritet. Men tillräckligt många för att den som faktiskt bryr sig om andra människors väl och ve, och vill att Sverige ska fortsätta vara lugnt och tryggt, måste ta problemet på allvar och fråga sig hur vi bäst förebygger fler terrordåd riktade mot Sverige. Svaret borde vara uppenbart: dra tillbaks svensk trupp från Afghanistan illa kvickt! Vi har inget där att göra överhuvudtaget.
Om vi sedan återför svensk utrikespolitik till att handla om det den borde handla om; internationell rättvisa och fred, istället för att bara dingla i USAs svans som vi gjort både under Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts regeringar så kan vi bidra till att skapa bättre förutsättningar för långsiktig säkerhet och en värld fri från terror. En sak är säker - vare sig högern eller extremhögern har några lösningar på det problem som idag diskuterades i riksdagen. Däremot är de bägge lika sugna på att topprida den förståeliga rädsla som terrorn skapar hos vanliga människor. I Sverigedemokraternas fall för att skapa ett samhälle med mer fördomar och hat, och i regeringens fall för att bygga vidare på kontroll- och övervakningsstaten.
äldigt sevärt inslag från TV4-nyheterna i söndags.Den amerikanske konfliktforskaren Robert Pape kommenterar självmordattentatet i Stockholm och gör egentligen rätt självklara (men hädiska!) påpekanden om bland annat kopplingarna till den svenska krigsinsatsen i Afghanistan. Lite trist att våra svenska "terrorexperter" aldrig vill eller törs tala den här sortens klarspråk. Det skulle ju underlätta för det svenska folket att göra en informerad riskbedömning framöver. Kolla in klippet:
”Äntligen!”. Så kan man ju också reagera när man får veta att en självmordsbombare försökt ha ihjäl ens landsmän mitt i julrushen. Åtminstone om man är sverigedemokrat och pressekreterare till Jimmie Åkesson. Det är rätt logiskt egentligen; de högerextrema rasisterna och de fundamentalistiskt religiösa dårarna har samma fiende - det öppna, toleranta, orädda samhället. De växer båda bäst i en mylla gödslad med paranoia, rädsla och misstro. Inte är det då särskilt konstigt att bägga grupperna firar när det smäller.
Min egen reaktion var: ”FAN FAN FAN! Inte IGEN!”. Det är inte första gången jag upplever ett terrorattentat på nära håll tyvärr. Jag bodde i Spanien 2004, då det small i Madrids pendeltågssystem. Där var det ju inga amatörer som som låg bakom, och resultatet blev en riktigt blodig massaker, den värsta i Europa på länge.
Den gången var det Spaniens deltagande i Irakkriget på USAs sida som motiverade terrrordådet, och det bidrog förmodligen till att den dåvarande spanska högerregeringen förlorade valet och att en socialistregering tog över (och tog hem trupperna).
Attentatet i Madrid fick mig att inse att vi numera lever i en liten värld. Det våra regeringar sysslar med i något land långt borta, som de allra flesta av oss aldrig kommer att besöka och kanske knappt skänker en tanke, kan komma tillbaks och bita oss i svansen på vår egen lugna lilla bakgård. Det är en av många anledningar till att jag så starkt motsatt mig det svenska krigandet i Afghanistan, och efter bästa förmåga försökt banka in i skallen på de som läser denna blogg att den officiella myndighetsversionen av vad vi och jänkarna sysslar med i Afghanistan – "försvarar skolor och bygger demokrati" – inte alls motsvarar den bild av den utländska ockupationen som de flesta afghaner har. Insåg man detta så var det tyvärr bara alltför lätt att se det här mörka molnet vid horisonten. Så här skrev jag för två månader sedan:
"Ju tidigare vi avslutar vårt militära uppdrag i Afghanistan och övergår till civila hjälpinsatser, desto bättre. Inte minst eftersom det minskar risken för att någon uppretad afghan eller pakistanier får för sig att ge igen där det svider mest - på svensk mark."
Det är synd att svenskarna försatte sin chans att avsluta det svenska krigandet i Afghanistan -innan något sånt här hände. De rödgröna hade som målsättning att ta hem den svenska truppen i Afghanistan. För långsamt kunde jag tycka, men ändå. Men efter högerregeringens valseger och socialdemokraternas kovändning om Afghanistan så verkar det skeppet redan ha seglat iväg. Nu är jag rädd för att krigshetsarna får vatten på sin kvarn. Det går prestige i att bevisa att vi inte "viker ner oss för terror". Just nu törs man nästan inte andas det av rädsla för att bli beskylld för att vilja plocka politiska poänger på en tragedi. Men ändå går det inte att komma ifrån det enkla faktumet: Det som framförallt placerar Sverige på terroristernas karta och sätter svenska oskyldiga civila liv på spel är den svenska militära insatsen i Afghanistan.
Det är såklart lätt att avfärda självmordsbombare, lasermän och andra arga män med vapen med den välförtjänta etiketten "dåre". Men det är upp till oss andra att faktiskt bevisa för dem att de har fel. Att de är galna. Att våld inte lönar sig som politisk metod. För tittar man på världen idag så kan man faktiskt få det motsatta intrycket.
Efter attentatsförsöket i Stockholm har många politiker vältaligt orerat om vikten av att bevara Sverige som ett öppet och tolerant samhälle. Problemet är bara att varken Sverige eller resten av västvärlden lyckats så bra med det de senaste tio åren. Usama Bin Laden uppnådde åtminstone några av sina mål med sin terrorattack i New York: den gav USA och många andra länder en ursäkt för att resa högre murar utåt, starta flera nya brutala krig i muslimska länder och på hemmaplan snickra vidare på paranoida kontroll- och övervakningssamhällen. Redan ser vi att den svenska självmordsbombaren lyckats med något liknande: socialdemokraterna, som uppenbarligen befinner sig i något slags fritt fall, springer ifrån sitt FRA-motstånd. Trots att FRA och alla andra övervakningssystem som vi byggt upp på senare år inte var till någon hjälp här. Attentatsmannens klantighet eller slumpen räddade dagen, inte killarna på signalspaningen.
Krig föder terrorister och terror föder nya krig. Bombmattor ser kanske kliniskt effektiva ut på långt håll. Men upplever man dem på marken så har man nog ingen kärlek till övers för de som beordrade dem. Krig och terror skapar också auktoritära, paranoida samhällen som underminerar mänskliga rättigheter och demokratin genom att spela på folks rädslor. Det här är den dödsdans som Usama Bin Laden och George W Bush bjöd upp oss till 2001, och om vi någonsin ska kunna bryta oss loss ur dess grepp så måste vi inse dessa enkla samband. Det är fullkomligt vidrigt att en människa går ut på en gata i Stockholm med en ryggsäck fullpackad med rörbomber som han avser detonera mitt bland oskyldiga civila. Men det är också fullkomligt vidrigt att västerländsk militär bombar Irak och Afghanistan tillbaks till stenåldern (inte för att stenåldern någonsin var så här radioaktiv) och har ihjäl tusentals oskyldiga civila.
Detkommer en heldel sensationsmärkta terrorvarningarjust nu. Jag är inte säkerhetspolitiskt kvalificerad att avgöra om det ligger något i dem, eller om det vi ser är en PR-kampanj för att motivera USAs fortsatta urskillningslösa bombande i Pakistan. En sak behöver man inte ha några akademiska diplom i konfliktforskning för att inse: Risken med att skicka iväg sina soldater till främmande land för att ha ihjäl främmande lands befolkning är att någon i främmande land kan få för sig att återgälda tjänsten.
Sverige deltar nu för första gången på 200 år i ett krig. Våra soldater skjuter skarpt. Kriget i Afghanistan kan inte vinnas militärt, det är de flesta eniga om. Lösningen heter förhandlingar och maktdelning. Ju tidigare vi avslutar vårt militära uppdrag i Afghanistan och övergår till civila hjälpinsatser, desto bättre. Inte minst eftersom det minskar risken för att någon uppretad afghan eller pakistanier får för sig att ge igen där det svider mest - på svensk mark.
Nyligen avslöjades det att ett förband amerikanska soldater dödat civila afghaner för skojs skull. Till exempel genom att kasta granater på dem. Att oskyldiga civila dödas av våra allierade är visserligen inget nytt. Det som gav rubriker var att soldaterna också samlade på troféer från sina offer. Man plockade med sig fingrar, tänder, till och med en skalle. Så roade sig amerikanska soldater under Vietnamkriget också.
Krig brutaliserar människor, alltid. Man behöver ingen större inlevelseförmåga för att förstå hur nyheter om att oskyldiga civila dödas för skojs skull, och att deras mördare samlar på kroppsdelar som troféer, påverkar offrens släktingar, vänner och landsmän. Al-Qaeda och talibanerna får såklart en solid rekryteringsbas i en befolkning som utsatts för det amerikanska krigsmaskineriets ömma omsorger.
Det finns inga skäl att tro att våra egna soldater är immuna mot krigets förråande effekter.Nyligen kunde några norska krigare berätta att "att vara i strid är bättre än att knulla". Om hur "blodfokuserade" de var, och vilken fantastisk känsla det var att få se "röd dimma" (när en kula träffar målet).
Den logiska slutsatsen att dra av de senaste dagarnas terrorlarm, oavsett om de är välgrundade eller inte, är att vi å det snaraste borde avveckla vårt krigande i Afghanistan. Och tacka vår lyckliga stjärna att Sverige inte hade en borgerlig regering när USA invaderade Irak, med tanke på att både folkpartiets Jan Björklund och moderaternas Carl Bildt tyckte att vi borde ha deltagit på George Bushs sida i ett krig som kostat över en miljon irakier livet, och orsakat ett mänskligt lidande som än så länge vida överträffar det vi ser i Afghanisten.
"what what most exacerbates anti-American sentiment, and therefore the threat of Terrorism, is American direct intervention in the Muslim world -- through our "one sided support in favor of Israel"; support for Islamic tyrannies in places like Egypt and Saudi Arabia; and, most of all, the American occupation of Iraq and Afghanistan"