Socialistiska läkare om vinster i vården
D
et här är mycket bra:
KATEGORI:Privatiseringar
Bör V och F! bråka?
S
läkten bråkar värst. Det tänker jag när jag läser hur arg F!-bloggaren Veronica Svärd är på Jonas Sjöstedt och V. Hon skriver:
"V kör med en smutsig och plump kampanj mot Sveriges största feminstiska rörelse". Detta med anledning av att Jonas Sjöstedt i en intervju i Aftonbladet svarar detta om feminism och F!:
"Vi jobbar hårt med de frågorna. I EU-parlamentet har vi ordförandeposten i jämställdhetsutskottet. Det finns inget annat parti i Sverige eller EU som jobbat så mycket med jämställdhet. Skillnaden är att en röst på F! är en bortkastad röst eftersom de nog inte kommer in i varken parlament eller riksdag."
Den "smutsiga och plumpa" kampanjen består alltså i att Sjösted använt "slösa inte bort din röst"-argumentet. Helt fel, menar Svärd:
"en röst på den politik som du tror är bäst för den framtida utvecklingen är aldrig en bortkastad röst".
Det skulle stämma i ett system där inga spärrar till riksdagen sållrar bort partier som misslyckas med att samla en viss röstandel. I Sverige så gäller som bekant en fyraprocentspärr. En röst på ett parti som inte kommer över spärren är alltså bortkastad i den mening att partiet inte får någon representation och makt i riksdagen. Detta gäller inte bara F!, samma argument kommer att hänga som ett åskmoln över både C och KD om deras kräftgång i opinionen fortsätter. Skulle centerns senaste bottennotering i SIFO på 2,8 procent stå sig fram till valdagen så kommer nog många centerväljare att ställas inför ett tufft val: taktikrösta på ett annat borgerligt parti för att försöka rädda det borgerliga blocket som helhet eller rösta på det parti som ligger dem själva varmast om hjärtat.
Det går inte att komma ifrån att startfältet inför valrörelsen 2014 är rätt trångt: åtta partier sitter i riksdagen och vill sitta kvar. Några balanserar farligt runt spärren. Andra vill ta sig in. I det politiska landskapet tvingas väljarna göra taktiska avvägningar.
Såklart är ingen röst bortkastad för ett parti ur ren partiegoistisk synvinkel. Som Svärd påpekar så betyder varje röst på vilket parti det nu må vara att det partiet får en lite större tyngd. Kommer F! över 1 procent så får de gratis valsedlar. 2,5 procent eller mer ger visst ekonomiskt partistöd. Men den partitaktiska vinsten för F!s del kan nog tänkas intressera den genomsnittlige väljaren betydligt mindre än frågan om vilka som får bilda regering efter 2014 års riksdagsval.
Sen skriver Svärd: "När du hör partiföreträdare säga att en röst på ett parti är bortkastad så tyder det på ett förakt mot demokratin och väljarna."
Det är en allvarlig anklagelse. Bäst att ha torrt på fötterna innan man slänger runt sånt. Är det odemokratiskt att förklara hur det svenska politiska systemet med fyraprocentspärr fungerar, som jag gjorde ovan? Det är såklart det som Sjöstedt syftar på i intervjun.
Jag kan förstå att det inte är särskilt roligt att tvingas debattera ett valtekniskt argument istället för sin sakpolitik. Anledningen till att så många i F! verkar vara så arga på att vänsterpartiet använder just det argumentet är väl förmodligen att det är svårt att komma runt det. Men F! verkar ju själva se V som sin naturliga konkurrent som de tävlar om väljarna med. Gudrun Schyman skriver långa debattartiklar om allt som är fel med vänsterpartiets feminism.Självklart kommer V att försvara sin feministiska flank mot utmanaren F! och det är inte förvånande att partiet använder de argument som biter. Politik är inte en kramfest, inte ens (eller kanske speciellt inte) mellan partier som står varandra hyfsat nära.
Å andra sidan - september är långt borta. Mycket kan hända i opinionen tills dess. I den mån F! lyckas slå sig in i valdebatten så tycker jag att V tjänar på att bemöta dem med sakpolitiska argument. V har en helhetspolitik som i skön förening kan vara ett motgift mot såväl ökande klassklyftor som den enorma och växande makt som kapitalet utövar över länder och människor. Som vill rätta till orättvisor mellan könen och avskaffa diskriminering grundad på sexualitet och etnicitet. Som inte minst tar på allvar och vill avvärja den hotande klimat- och miljökatastrofen. V har länge ensamt och envist drivit frågan om stopp för privatiseringsvansinnet och går nu in i en valrörelse där den frågan äntligen har en chans att få den tyngd som den förtjänar. Svenska folket har aldrig fått en riktig chans säga sitt om Carema, JB-skolan och de andra välfärdskapitalisternas framfart. Valrörelsen 2014 borde bli den folkomröstning om privatiseringar som riskkapitalisterna drömmer mardrömmar om.
När man läser F!s program på hemsidan går det inte att komma ifrån att partiets politik fortfarande känns halvbakad och tunn på många områden. Partiets försök att förstå alla samhällsproblem ur en genusvinkel håller helt enkelt inte, det blir för lite smör på en för stor macka. Problemen för skolan är inte att det normkritiska tänkandet är för dåligt utvecklat. Det är det såklart, men det förklarar inte den akuta skolkrisen vi diskuterat de senaste åren som beror på privatiseringar, det fria skolvalet, skolpengsystemet, kommunaliseringen. Problemet i den svenska välfärden - där jag jobbar - är inte att genusglasögonen inte är på, även om de också behöver slipas, utan att år av nedskärningar, New Public Managemant och privatiseringar börjar ta ut sin rätt på alltmer nernötta verksamheter. De stora oljekapitalistiska företagen och biltillverkarna som förstör planeten med sina koldioxidusläpp kommer inte att sluta med det om så hela bolagsstyrelsen skulle bestå av kvinnor. Feminism är en lins som hjälper oss att se och förstå hur världen fungerar, men det är också socialism.
Jag misstänker att V och F! sakpolitiskt inte landar så långt från varandra idag. Det är tydligt att F! tagit intryck av privatiseringskritiken när man läser avsnittet om ekonomi. Men när de ideologiska utgånspunkterna är luddiga, för det är de, hur kan vi vara säkra på att F! inte gör en MP, som började som ett radikalt parti en gång i tiden men sedan dess snurrat som en vindflöjel runt runt i takt med att opinionerna ute i samhället skiftat?
Detta tycker jag att V ska diskutera med F! under den kommande valrörelsen.
MEN, när augusti-september är här och det börjar klarna i mätningarna och vi ser hur ställningen är mellan blocken så kommer åtminstone jag att diskutera också taktik. Säg att vi har en situation där de rödgröna har 49,5 procentenheter och alliansen plus SD 49,5, och F! en procent, varav de flesta lutande åt de rödgröna. Det vore i ett sånt läge tjänstefel att inte argumentera för att F!-lutande väljare ska taktikrösta. Det motsatta kan såklart också inträffa: säg att F! har lyckats sega sig upp till 3,5 procentenheter men att de rödgröna ligger ett par procentenheter under alliansen. Fler än jag skulle nog då överväga en taktikröstning åt andra hållet. Att inte låtsas om det taktiska perspektivet har vi inte råd med i ett läge med högerregering och högerextrema i parlamentet.
Sen, om F! vill ha en sakorienterad debatt med V så hjälper det såklart om de själva håller sig sakliga. Det blir lite fånigt när Veronica Svärd skriver: "Vänsterpartiets direkta motstånd mot Fi vittnar om att de inte prioriterar feminismens framväxt och feministiska frågor". Vilket annat parti har gjort lika mycket som V för att lyfta jämställdhet mellan män och kvinnor och sexuellt likaberättigande? Hur räknar Svärd när hon påstår att F! är "Sveriges största feministiska rörelse"? V har 14 000 medlemmar och är ett feministiskt parti. I en del aggressiva kommentarer från F!-medlemmar de senaste dagarna får man känslan av att det odlas en dolkstötslegend i F! där V ges skulden för att partiet inte lyft i tidigare val. Men F! får väl ta och äga sina egna misstag? Hur lyckad var pengabrännaraktionen i Almedalen? Det kan vara läge att påminna om att de två val som F! ställt upp i, 2006 och 2010, inte varit vänsterval. Det har förmodligen missgynnat F! och det har definitivt missgynnat V. I ingetdera valen nådde partiet upp till 6 procent av väljarna. Det fanns alltså inte mycket marginaler för F! att knapra i sig på vänsterkanten utan att riskera att putta ut V ur riksdagen. Inte ens om häften av Vs väljare hade gått till F! hade det räckt över riksdagsspärren. Däremot hade V åkt ur riksdagen, vilket hade varit ett hårt slag för både feminism och socialism i Sverige.
Share |
KATEGORI:Feminism
Desperat höger trollar valrörelsen 2014
D
en svenska högern tror uppenbarligen inte på den egna politiken längre. Moderaterna verkar ha gett upp om att med goda argument övertyga väljarna om att rösta på dem en tredje gång och kör istället en skrämselkampanj.
Idag är det moderaternas valledare i landstinget, Kristoffer Tamsson, som försöker skrämma landstingets anställda: "rösta på moderaterna eller förlora jobbet!" När det i själva verket är moderaternas skattesänkningar som hotar de landstingsanställdas jobb.
Moderaterna kan såklart sprida vilken korkad skrämselpropaganda de vill från sitt eget högkvarter, men när de i egenskap av arbetsgivare använder landstingets officiella kommunikationskanal och i brevet specifikt riktar sig till "dig som jobbar i Stockholms läns landsting" så talar de samma aggressiva maktspråk som hamburgerkrängarna Max. Anställda är i en stark beroendeställning till sin arbetsgivare, speciellt i dagens situation med massarbetslöshet. Vem på Max eller vilket nyanställt vårdbiträde inom landstinget törs ta en diskussion med chefen om sanningshalten i hans politiska propaganda?
När Max hotade sina anställda med att förlora jobbet om de inte röstade på Alliansen fick det allianspolitiker att stödäta hamburgare i ren förtjusning över att arbetsgivarna återgått till den sortens maktspråk som kännetecknade brukssamhället Sverige för 100 år sedan. MUF Stockholm blev så till sig i trasorna att de delade ut ett "frihetspris" till Max. MUF Stockholm verkar vara ett glatt och skojfriskt gäng rent allmänt: här kan man läsa hur de jämför hemtjänsten med prostitution. Eller menar att det är samma sak att dricka en kopp kaffe på arbetstid som att prostituera sig. Eller vad fan de nu menar egentligen. Att moderaterna gillar hamburgare står däremot klart. Nästan lika mycket som hamburgarkrängarna gillar de enorma skattesänkningar som alliansregeringen riktat mot just deras bransch. Och så länge partibidragen förblir en hemlighet i Sverige så kommer vi aldrig att få veta vad moderaterna fått i belöning för det, förutom politisk gratisreklam på McDonaldsrestauranger.
Mest trollar såklart alliansens stödparti SD. SDUs William Hahne, ni vet han som inte tål håriga armhålor eller utländska bartenders, kläckte den lysande idén att sverigedemokraternas ungdomsförbund skulle ta över Föreningen Nordens Ungdomsförbund genom att kuppa deras årsmöte:
"Vi har alltså en mycket god möjlighet att helt enkelt kuppa hela föreningen, ta kontroll över hundratusentals kronor, heltidsanställningar, lokaler och dylikt."
Föreningen Nordens Ungdomsförbund är alltså till skillnad från SDU inte på något vis rasistisk utan, enligt Hahne själv, en ""PK-flum-trams-pappersorganisation utan någon som helst vettig verksamhet". Lyckligtvis slog SDUs kuppförsök slint, men Hahne trollade piggt vidare och skyllde allt på media.
Apropå att försöka sno åt sig bidrag som man inte har rätt till: Jimmie Åkesson har fortfarande inte avkrävts något svar på varför han skrev på en bidragsansökan för ett kvinnoförbund som inte existerade. Varför slipper han undan så lätt?
Valrörelsen 2014 har knappt börjat och redan flyger smutsen. Är det en medveten strategi från högerns sida för att pressa ner valdeltagandet och flytta bort diskussionen från sakfrågorna? Eller är det bara ett tecken på att alliansen är så slutkörd efter åtta års regerande att de inte har någon egen politik att gå till val på och istället sätter sitt hopp till det som i USA kallas "negative campaigning", alltså att skrämmas med motståndaren?
Share |
KATEGORI:Inrikespolitik
