Thatcher och Vatikanen - Pinochets mäktiga vänner

W

IKILEAKS har släppt nya dokument om amerikansk utrikespolitik som sträcker sig tillbaks till 70-talet och Kissingereran. Fler mörka hemligheter som världens rika, mäktiga och skenheliga för allt i världen inte vill ska bli kända. Bland annat gäller det Vatikanens och den dåvarande påven Paulus VIs roll i statskuppen i Chile där den demokratiskt valde Salvador Allende 1973 störtades och ersattes av fascistdiktatorn Pinochet.
 
    1969 landade Richard Nixon, USAs dåvarande president, med helikopter i Vatikanen för att träffa
Påven. Där skulle de båda ingå en "antikommunistisk allians" som föregick 70-talets USA-stödda fascistiska militärkupper mot demokratiska och progressiva regeringar i Latinamerika. Bara den chilenska militärdiktaturen beräknas ha mördat minst 3200 demokratikämpar och torterat tiotusentals. Den gruvliga tortyr som folksångaren Victor Jara utsattes för är väldokumenterad, hans fingrar klipptes av och hans tunga skars ut, så att han inte skulle kunna sjunga eller spela sina motståndssånger mer. Men Vatikanen protesterade när rapporterna om den chilenska juntans grymhet började höras. Inte mot tortyren utan mot att den blev känd.
 
 
    I en diplomatisk depesch från Vatikanens utrikesminister, Giovanni Benicelli, skriven fem veckor efter statskuppen, beklagar han "vänsterns framgångsrika kampanj för att förvränga sakförhållandena i Chile". Kardinal Benicelli uttryckte sin bestörtning över att till och med "moderata element" verkade benägna att tro på denna "kommunistiska ryktesspridning" om den chilenska juntans excesser och oroade sig över vad dessa rykten skulle lämna för avtryck i historieskrivningen. Visserligen - medgav Benicelli - var det bara naturligt att vänta sig att den sortens "städoperationer" som Augusto Pinochets junta ägnade sig åt skulle medföra viss blodspillan. Men Kardinalen berättade att den katolska kyrkans representanter i Chile försäkrade att Pinochet gjorde allt han  kunde för att situationen snabbt skulle återvända till det normala och att berättelserna om brutalt våld, mord och tortyr, som började cirkulera i världens massmedia inte hade något fog.
 
 
    Slutligen påpekar Benicelli - belåtet? - att Isabel Allende, Salvador Allendes dotter släkting, ansökt om audiens hos Påven, men förvägrats detta.
 
 
    För några veckor skrev jag om den katolska kyrkans smutsiga affärer med den argentinska fascistjuntan på 70-talet, där spåren leder rakt till den nyvalde påven Fransciskus. Nu får vi ett nytt exempel på hur denna urgamla och mäktiga institution varit en pådrivande spelare i ett av 1900-talets mest tragiska politiska skeenden, statskuppen mot det demokratiska Chile. Vilka smutsiga hemligheter som döljer sig i Vatikanens egna hemliga arkiv och biblibotek kommer vi aldrig aldrig att få veta, det skulle betyda slutet för kyrkan.
 
 
    Igår gick också en väldigt bra och avslöjande dokumentär "Den största synden" om de katolska pedofilprästerna som skyddats och försvarats av kyrkans högsta ledning - upp till själva Påve Johannes Paulus. Se den och fundera på det absolut sinnesjuka i att det är denna organisation som en stor del av världens troende befolkning vänder sig till för själavård och moralisk botgörning.
 
 
    Apropå Pinochet så hade han en annan högt uppsatt allierad: Margaret Thatcher, som kolade i förrgår. Denna tant fann det lämpligt att bjuda in Chiles högste torterare och demokratiutrotare till "a nice cup of tea". 1999 hyllade hon mannen som krossade den chilenska demokratin och gjorde sig själv till landets diktator i 17 år - tills han slutligen tvingades avgå efter massiva folkliga protester - med orden:
 
 
"I'm also very much aware that it is you who brought democracy to Chile, you set up a constitution suitable for democracy, you put it into effect, elections were held, and then, in accordance with the result, you stepped down."
 
 
    Möjligen hade demensen börjat sätta in. Hon var inte klar i skallen de sista åren. Det där med att sova fyra timmar per natt kanske inte var så lyckat ändå? 
 
 
 Maggan och Chiles diktator Pinochet
 
 
    Thatcher polade även med Indonesiens diktator Suharto som mördat en miljon indonesier. Förvisso med all hjälp av USA och Storbritannien han kunde önska. Thatcher kallade den slaktaren "One of our very best and most valuable friends". Kan vara värt att hålla i minnet när nyliberalerna går i spinn över hennes påstådda frihetspatos. Frihet för vem?
 
 
Johan Ehrenberg om Thatcher: "Vår vilja att se gott hos människor, vår vilja att tro på goda avsikter, är något som hedrar oss, men när det handlar om makt är det inte individer vi ska förstå, det är deras roll som del i en maktapparat vi måste våga hata". Läs hela!
 
Här kan man läsa en mer komplett genomgång av vilka massmördare, psykopater och diktatorer som Maggan gärna umgicks med och räknade som Englands bästa vänner. Sug på den Johan Norberg!
 
 
DN 1, 2, SvD 1, 2, 3, AB 1, 2,
 
 
 
 
 
 

KATEGORI:Wikileaks

Assange blir nog utlämnad till USA (och tortyr?) av regeringen


J

ulian Assange ska alltså utlämnas till Sverige! Det har varit en lång och konstig resa hit. De frågor som väcktes när den svenska polisen - trots att han ännu inte är åtalad för något brott - började jaga honom på tämligen vaga grunder (en trasig kondom, tjat i sängen) har fortfarande inte besvarats tillfredsställande. Nate Silver:


"After turning himself in to the authorities in London, Mr. Assange was initially denied bail (although he has since been awarded it) — which is particularly unusual given that Swedish authorities have still not formally charged him with a crime, but merely want to bring him in for questioning. Most unusually still, Sweden had issued an Interpol red alert for Mr. Assange’s arrest, something they have done for only one other person this year accused of a sex crime: Jan Christer Wallenkurtz, who is suspected of multiple cases of sexual assault against children. 


The handling of the case
has been highly irregular from the start, in ways that would seem to make clear that the motivation for bringing the charges is political.
"


Är åtalet mot Assange politiskt motiverat?
Vi lär snart få reda på det. Den stora frågan är såklart om Sveriges regering kommer att lämna ut honom till USA, fängelse och möjligen också tortyr? Trots att han inte begått något brott som USA kan åtala honom för. Bradley Manning, den uppgiftslämnare som tros ha gett Wikileaks tillgång till diplomatkablarna, sitter fortfarande inlåst på obestämd tid. Manning har utsatts för kränkande behandling med syfte att bryta ner honom psykiskt. Fortfarande har han inte  fått en chans att få sin skuld prövad i rättegång.


Med tanke på vilken underdånighet som vår regering visar mot USA i vått och torrt, nu senast med den pinsamma rösten mot en palestinsk plats i UNESCO, så ger jag inte mycket för Assanges chanser. Wikileaks har de redan lyckats knäcka genom finansiell utpressning. Makten kan andas ut, åtminstone för tillfället. Ordningen är återställd och man kan fortsätta begå brott och konspirera bakom sekretessens slöja.

Läs Wikileaks förtjänar Nobels fredspris!


AB 1, 2, 3, 4, 5, DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Exp 1,


KATEGORI:Wikileaks

Rävspelet kring Julian Assange


M

änskligheten har väl inte direkt visat sig från sin bästa sida de senaste veckorna apropå Julian Assange och Wikileaks. Och jag snackar inte bara om det uppenbart kräkframkallande: att högerpolitiker (och en hel del liberaler) i USA kräver att Assange ska lönnmördas eller (i bästa fall) slängas i nån helvetisk fängelsehåla som Guantanamo, som avskräckande exempel för andra som kan läcka för det amerikanska imperiet pinsamma hemligheter. Inte blir man särskilt uppmuntrad av det amerikanska folkets reaktion heller - uppenbarligen föredrar rätt många regeringens lögner och dimridåer framför sanningen och skjuter gärna budbäraren. Detta var väl mer eller mindre väntat om man har någon inblick i hur den amerikanska politiska indoktrineringen genom massmedia fungerar. Till skillnad från exempelvis europeiska media, som gett innehållet i läckorna åtminstone en del av uppmärksamheten, så satte deras amerikanska kollegor igång med karaktärsmordet på Julian Assange från dag ett. Skillnaden mellan den amerikanska propagandamodellen och den f.d. sovjetiska är väl mest att det amerikanska folket fortfarande tror på vad deras politiska kommissarier säger.


Dessa reaktioner var tyvärr rätt förutsägbara. Men jag blev lite förvånad över hur snabbt många i Sverige och andra länder radade upp sig i tvärsäkra led och började skjuta på varandra. Feminister som såg en chans att göra en viktig poäng: att alla kan vara våldtäktsmän, såg helt plötsligt inga som helst konstigheter i att Assange blir jagad av Interpol för ett ringa sexbrott - som han inte ens åtalats för än. En del Wikileaksanhängare (och en hel del  feministhatare) drog genast drastiska slutsatser om konspirationer och de två inblandade kvinnornas motiv. Som så ofta verkar internets snabba informationsöverföring mest bara leda till förhastade slutsatser och offentliga spottstockar.


En av de mer nyktra analyserna hittade jag hos den amerikanske statistiknörden och bloggaren Nate Silver:


"The initial warrant in the case against Mr. Assange had been issued in August. But it was  revoked the next day, due to what the lead prosecutor cited as a lack of evidence. It was only last month – just as WikiLeaks was preparing to release a set of confidential diplomatic cables – that Sweden again issued a warrant to detain him.

After turning himself in to the authorities in London, Mr. Assange was initially denied bail (although he has since been awarded it) — which is particularly unusual given that Swedish authorities have still not formally charged him with a crime, but merely want to bring him in for questioning. Most unusually still, Sweden had issued an Interpol red alert for Mr. Assange’s arrest, something they have done for only one other person this year accused of a sex crime: Jan Christer Wallenkurtz, who is suspected of multiple cases of sexual assault against children. 

The handling of the case has been highly irregular from the start, in ways that would seem to make clear that the motivation for bringing the charges is political.

Does that mean, however, that the underlying charges themselves are spurious, trumped up, outright false, or otherwise dubious? (Some have speculated, for instance, that Mr. Assange may have been entrapped.) No, not for certain, of course — but it does have an impact on the probabilities."


Det går inte att bortse från det politiska sammanhang som Assangemålet utspelas i. Alldeles oavsett om våldtäktsanklagelserna mot honom är sanna eller falska så förefaller det som om de utnyttjas i ett större rävspel. De svenska myndigheternas agerande är mycket märkligt.


Just nu maler kvarnarna på högvarv i Washington för att hitta en åtalspunkt mot Assange som gör det möjligt för USA att begära honom utlämnad. Det är ingen lätt uppgift, med tanke på att han inte brutit mot några lagar genom att publicera läckt information från en insiderkälla - vilket journalister gör regelbundet. Men med tanke på det enorma politiska tryck som den amerikanska makteliten utövar för att få honom oskadliggjord är det rätt troligt att det raskt snickras ihop någon förevändning. Befinner sig då Assange i svenskt förvar så ger jag inte mycket för hans chanser att slippa bli utlämnad - trots att USA är ett land som tillämpar tortyr och att ett utlämnande därmed skulle strida mot Genevekonventionen. Men säg det till de egyptierna som vi hjälpte CIA att skeppa iväg till tortyrhålorna 2001.


Jag vet inte om det gör mig till en tokig konspirationsteoretiker, men jag har tyvärr inte alltför svårt att föreställa mig att den svenska regeringen redan vikt ner sig för USA och lovat att göra allt som står i dess makt för att sätta klorna i Julian Assange. Den brittiske journalisten John Pilger har vid upprepade tillfällen hävdat att målet mot Assange togs upp av göteborgsåklagaren Mariann Ny (efter att ha lagts ner i brist på bevis av överåklagaren i Stockholm) efter påtryckningar från en svensk högerpolitiker. Vem det skulle vara har jag än så länge inte sett några uppgifter om, men rimligtvis Beatrice Ask eller Carl Bildt.


Oavsett vad man tror om våldtäktsanklagelserna mot Julian Assange så borde väl alla kunna enas om att den roll våra myndigheter spelat här är utomordentligt suspekt? Om det kan bevisas att vår svenska regering konspirerat för att hålla en man som ännu inte åtalats för något brott i fängsligt förvar för att underlätta en konventionsstridig utlämning till USA i ett senare skede så är det väl århundradets rättsskandal?


Uppdatering: Läs gärna Glenn Greenwalds och the Guardians artiklar om den tortyr som Bradley Manning, den insiderkälla som läckte det material som blivit Cablegate, nu utsätts för i amerikanskt militärfängelse. Syftet med den grymma  behandlingen verkar vara att tvinga fram något slags erkännande som kan användas för att komma åt Julian Assange och Wikileaks.

Ab 1, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3,


KATEGORI:Wikileaks

Sverige, bananrepubliken...

Fler för den svenska regeringen otroligt pinsamma detaljer ur Wikileaksläckan: Vår krumbuktande miljöminister Andreas Carlgren, som i ett sällsynt rakryggat ögonblick vågade kritisera USA, landet som släpper ut överlägset mest klimatförstörande koldioxid per skalle räknat, togs efter amerikanska påtryckningar i örat av den Käre Ledaren Fredrik Reinfeldt. En amerikansk diplomat skrev hem:


”Det verkar som att Carlgren var ­defensiv på mötet som ett resultat av att han tagit emot statsministerns direktiv.”


Wikileaks håller upp en spegel framför oss och visar vad vi blivit, kanske till och med vad vi alltid varit: Bananrepubliken Sverige, USAs 51 delstat. När husse i Washington snärtar med piskan hukar våra högsta politiker, såväl "small", som "medium size".


Åtalet mot Julian Assange gör inte heller mycket för att sudda bort bilden av en bananrepublik. Jag har inte velat gräva ner mig alltför mycket i de snaskiga detaljerna om spruckna kondomer, belåtna twittranden och kräftskivor efter de påstådda våldtäkterna, guideböcker för hur man hämnas på otrogna pojkvänner och allt annat som snurrar runt på internet just nu. Men det är mycket mycket tråkigt att världens uppmärksamhet nu fokuseras på ett brottsmål i ett personligt ärende, istället för de hårresande avslöjanden som läckorna levererat, som borde skaka en hel del av våra maktstrukturer och medborgarnas förtroende för dem i grunden. Den myndighetsperson inom rättsväsendet eller den av de inblandade i målet som läckte detaljerna till media gjorde inte bara rättsprocessen och de inblandade, utan hela världen en brutal björntjänst.


Extra intressant är det att den här snaskiga sexskandalen briserar i Sverige av alla länder, som tidigare berömt sig med att inte vara lika skenheligt som länder som USA och Storbritannien, där offentliga personers sexliv kan hängas ut till allmän beskådan som ett sätt att göra dem politiskt omöjliga. Alla som bryr sig om demokratin i vårt land har all anledning att oroa sig över detta.


I det här tidiga skedet kan man inte avfärda något alternativ i Assanges fall. Kanske han är en man som har svårt att ta ett nej? Han vore knappast den första i världshistorien. Å andra sidan, hur kommer det sig att detta rätt avgörande karaktärsfel avslöjas just i samma ögonblick som han genom Wikileaks läckor hamnat överst på de amerikanska underrättelsetjänsternas fiendelista? Kanske det finns ett svartsjukemotiv med i spelet, som exempelvis the Independents sammanfattning av de tre inblandade personers mellanhavanden antyder. Förhoppningsvis kan den kommande rättsprocessen bringa någon slags klarhet i det hela. Men jag måste säga att det svenska åklagarväsendets hanterande av fallet förefaller vara så amatörmässigt att förtroendet för det svenska rättsväsendet nog fått sig en rätt allvarlig törn, både inom och utom landet.


I brittiska The Independent skriver Johann Hari en utmärkt artikel om Wikileaks och Assange, och om varför det nu pågående målet inte får skymma de häpnadsväckande avslöjanden som vi delgetts de senaste veckorna:


"Of course, it is possible Julian Assange did this good, noble thing, and is also a rapist. I do not believe in reflexively dismissing rape claims by any woman, in any circumstances. Bill Clinton was the victim of a right-wing smear campaign and many of us dismissed the allegations of sexual assault against him – but now, years later, one of the women who came forward, Kathleen Willey, has earned nothing from her allegations, remains a left-wing Democrat, and seems to have a very plausible case.


Here’s what we know. There is a long history of the CIA viciously smearing people who dare to cross the US state machinery. There is a strong chance the claims against Assange is another case of it. But there is also a long history of otherwise admirable men turning out to be rapists, and there’s a chance this is another case of it. This should be tested in a court of law – and the trial should be watched very careful to make sure it’s not being rigged by bribes or threats.


Whatever that judgment turns out to be, we will never unlearn or unknow the great truths Julian Assange has brought us. The hysterical state-power hacks saying he is “a terrorist” should go tell it to all the tortured Iraqis, all the terrorized Honduran democrats, and all the bombed Yemenis whose story he has – at last – brought out from the sealed-away world of Top Secret cables."


Den brittiske journalisten John Pilger hävdade igår att målet mot Assange, som lades ner av den svenska överåklagaren, öppnades upp igen av en lägre åklagare efter påtryckningar från en högt uppsatt svensk högerpolitiker. Det vore såklart helt sensationellt om detta kunde bestyrkas, och isåfall borde vi väl en gång för alla officiellt byta ut vår vapenskölds tre kronor mot tre bananer för det råder ju då ingen tvekan om hur djupt korrumperat det svenska myndighetsväsandet är.


Det som man häpnar över i såna här lägen är hur snabbt och beredvilligt folk är redo att döma eller urskuldra utan att egentligen veta. Annars briljanta debattörer som Åsa Linderborg gör taffliga antaganden om Assanges privatmoral. Wikileaksanhängare antar med automatik att han är oskyldig. Klanmentaliteten går igenom det politiska samtalet på alla nivåer. Och en snaskig sexskandal med otrohet och brustna kondomer smäller minst lika högt, förmodligen högre, än de långt mycket allvarligare brott och lögner som Julian Assanges Wikileaks avslöjat och kommer att fortsätta avslöja. Det är denna vår oförmåga att sortera och skilja samhällsviktigt från personligt eller trivialt som gör att våra västerländska politiker, affärsmän och militärer kan fortsätta ha ihjäl fattiga människor i Långtbortistan utan att någon höjer på ett ögonbryn, samtidigt som en toblerone betald med fel kontokort kan räcka för att fälla en statsministerkandidat.


Samtidigt som världens fokuserar uppmärksamheten på brottsmålet mot Asange pågår något oroväckande i bakgrunden: den amerikanska regeringen stänger ner hemsidor, sätter press på kontokortsföretag och betaltjänster och gör allt som står i dess makt för att tysta Wikileaks. Det talas till och med om att åtala de tidningar som valt att publicera deras uppgifter. Så får vi då svart på vitt se vad den omhuldade liberala yttrandefriheten egentligen innebär: Så länge man publicerar sånt som USAs regering gillar så går det för sig!


AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,



KATEGORI:Wikileaks

Försöker Sveriges regering fånga Assange åt USA?

O

troligt underhållande är det att studera de hysteriska utbrott från högsta politiska nivåer som Wikileaks senaste läcka orsakat. Hillary Clinton, Carl Bildt, Sarah Palin och många fler trasslar in sig i sina egna tungor i sin iver att fördöma den "otroligt ansvarslöse" Julian Assange. Andra ropar på hans avrättning och jämför Wikileaks med terrorgruppen Al-qaida. För medan politiker på toppnivå ser det som självklart att de själva ska ha full insyn i medborgarnas privatliv med hjälp av FRA-lagar och ett ständigt expanderande storebrorssamhälle, så är det såklart helt otänkbart - ja, ett direkt hot mot världsfreden! - att de själva hamnar under luppen för ens ett ögonblick!

Nog för att det är vi medborgare som betalar deras löner och gör det möjligt för dem att fortsätta konspirera, ljuga för oss, ljuga för andra länders politiker, eller ägna sig åt det rätt tramsiga skvaller som en del av läckorna ger smakprov på. Men trots att vi betalar notan, och är deras uppdragsgivare, så betyder det inte att vi har rätt till insyn. Får vi ens lite inblick i deras bisarra lekar så sätter det människoliv och som sagt även världsfreden på spel.

Nu kan man visserligen tycka att det argumentet börjar kännas lite trött. Wikileaks två tidigare släpp som handlat om den brottsligt illa skötta amerikanska krigföringen i Afghanistan och Irak, har också bemötts med samma mur av officiell propaganda. De människor som är ansvariga för den amerikanska krigföringen - exempelvis invasionen av Irak som spillde en dryg miljon människoliv i onödan - de människorna som i sin yrkesroll vadar fram i floder av blod, blir plötsligt väldigt väldigt bekymrade över att människoliv kan riskeras om vi vanliga medborgare får lite insyn i vad de egentligen sysslar med. Inte för att de kan hitta ett enda exempel på att Wikileaks avslöjanden lett till tragiska följder för någon av USAs  samarbetsmän. Kunde de hitta ett sådant exempel så kan vi vara säkra på att de skulle paradera runt det i massmedia till leda. Tvärtom så har ju Wikileaks dammsugit sina läckor från uppgifter som pekar ut enskilda personer.

Problemet med läckorna är snarare att de generar USA och landets ständiga försvarsadvokater. Några få av landets otaliga lik i garderoben (Wikileaks läckor är inte ens särskilt högt säkerhetsklassade) hängs ut till allmän beskådan. Man kan ju bara fantasiera om vilka groteska brott och mörka hemligheter som döljer sig bakom högre säkerhetsgraderingar som "top secret".

Vi vanliga dödliga förväntas hålla tillgodo med de offentliga lögner makten rutinmässigt serverar oss genom massmedia. Att döma av hur amerikanska och för den delen även en del svenska nyhetsmedia (SVTs Aktuellt har återigen klivit fram som den främste försvararen av USAs heder och ära) vinklat bevakningen är det en åsikt som delas även av de vars formella uppgift är att granska makten. Fokuset flyttas snabbt från själva innehållet i läckorna till den avslöjade maktens gälla kör av fördömanden. Hillary Clinton, Carl Bildt och de andra hysterikorna kan känna sig rätt lugna så länge massmedia - den granskande makten - hellre korsfäster uppgiftslämnare än makthavare.

En del sprickor synns ändå i propagandamuren. USAs försvarsminster Robert Gates kommentar:

"The fact is, governments deal with the United States because it’s in their interest, not because they like us, not because they trust us, and not because they believe we can keep secrets. Many governments — some governments — deal with us because they fear us, some because they respect us, most because they need us. We are still essentially, as has been said before, the indispensable nation. (...) Is this embarrassing? Yes. Is it awkward? Yes. Consequences for U.S. foreign policy? I think fairly modest."

Och  visst kan man förstå att även svenska politiker blir generande röda om öronen av Wikileaksläckan. Mona Sahlins och Urban Ahlins fjäskande på ambassaden är otroligt pinsamt. Den borgerliga regeringen uppvisar ett totalt förakt för den svenska neutraliteten. Vi får fler farsartade detaljer om JAS Gripen-eländet och hur norrmännen lurade skjortan av Sverige. Men frågan är om inte en ännu större skandal kan komma att brisera framöver, som rör svenska myndigheters hantering av fallet Julian Assange. Det röriga och märkliga våldtäktsåtalet mot honom har hanterats av tre olika åklagare än så länge varav en valde att helt lägga ner målet. Assange har befunnit sig i Sverige när dessa anklagelser behandlats av svenska myndigheter och han enligt sin advokat vid ett flertal tillfällen hört av sig till åklagarna och bett att få bli hörd för att försöka rentvå sig, Polis och åklagare nappade inte på erbjudandena, tvärtom meddelade de då Assange att han var fri att resa utomlands när han så ville. För att sedan, när ärandet landat i knät på en annan åklagare och amerikanska politiker börjat ropa efter Assanges skalp, utlysa en internationell arresteringsorder genom Interpol. Enligt Assanges adovkat är det ytterst ovanligt att internationella arresteringsorder utfärdas i ärenden med så ringa och osäker åtalsgrund som Assanges:




Frågan som osökt dyker upp är ju om Sveriges regering och vårt rättsväsande (återigen) springer USAs ärenden, som i fallet med de egyptier  som vi hjälpte USA att skeppa iväg till tortyrhålorna hemlandet. Den som inbillar sig att det amerikanska imperiet håller sig för gott för att utöva den sortens påtryckningar på ett annat lands rättvsäsende, eller att våra europeiska regeringar har för mycket självrespekt för att slicka den amerikanske hussens stövlar, kan ju titta närmare på en annan del av Cablegate - den som visar hur den spanska regeringen på USAs order försökte stoppa rättsutredningarna om den amerikanska attacken på Hotel Palestina i Bagdad, som kostade flera spanska journalisters liv. Så lätt väger ett lands egna medborgare när storebror USA trycker på. Gissa hur lätt det skulle vara för regeringen Reinfeldt att sälja ut en australiensk medborgare till USA!

Om det visar sig att svenska myndigheter agerar bulvan åt USA i deras försök att kväva yttrandefriheten och tysta en organisation som arbetar med att granska makten så är det en praktskandal som borde få toppolitikers huvuden att rulla.


AB 1, 2, 3, 4, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, Exp 1,

Peter Kadhammar skriver bra i AB. Jinge är inne på samma spår.



KATEGORI:Wikileaks