troligt underhållande är det att studera de hysteriska utbrott från högsta politiska nivåer som Wikileaks senaste läcka orsakat. Hillary Clinton, Carl Bildt, Sarah Palin och många fler trasslar in sig i sina egna tungor i sin iver att fördöma den "otroligt ansvarslöse" Julian Assange. Andra ropar på hans avrättning och jämför Wikileaks med terrorgruppen Al-qaida. För medan politiker på toppnivå ser det som självklart att de själva ska ha full insyn i medborgarnas privatliv med hjälp av FRA-lagar och ett ständigt expanderande storebrorssamhälle, så är det såklart helt otänkbart - ja, ett direkt hot mot världsfreden! - att de själva hamnar under luppen för ens ett ögonblick!

Nog för att det är vi medborgare som betalar deras löner och gör det möjligt för dem att fortsätta konspirera, ljuga för oss, ljuga för andra länders politiker, eller ägna sig åt det rätt tramsiga skvaller som en del av läckorna ger smakprov på. Men trots att vi betalar notan, och är deras uppdragsgivare, så betyder det inte att vi har rätt till insyn. Får vi ens lite inblick i deras bisarra lekar så sätter det människoliv och som sagt även världsfreden på spel.

Nu kan man visserligen tycka att det argumentet börjar kännas lite trött. Wikileaks två tidigare släpp som handlat om den brottsligt illa skötta amerikanska krigföringen i Afghanistan och Irak, har också bemötts med samma mur av officiell propaganda. De människor som är ansvariga för den amerikanska krigföringen - exempelvis invasionen av Irak som spillde en dryg miljon människoliv i onödan - de människorna som i sin yrkesroll vadar fram i floder av blod, blir plötsligt väldigt väldigt bekymrade över att människoliv kan riskeras om vi vanliga medborgare får lite insyn i vad de egentligen sysslar med. Inte för att de kan hitta ett enda exempel på att Wikileaks avslöjanden lett till tragiska följder för någon av USAs  samarbetsmän. Kunde de hitta ett sådant exempel så kan vi vara säkra på att de skulle paradera runt det i massmedia till leda. Tvärtom så har ju Wikileaks dammsugit sina läckor från uppgifter som pekar ut enskilda personer.

Problemet med läckorna är snarare att de generar USA och landets ständiga försvarsadvokater. Några få av landets otaliga lik i garderoben (Wikileaks läckor är inte ens särskilt högt säkerhetsklassade) hängs ut till allmän beskådan. Man kan ju bara fantasiera om vilka groteska brott och mörka hemligheter som döljer sig bakom högre säkerhetsgraderingar som "top secret".

Vi vanliga dödliga förväntas hålla tillgodo med de offentliga lögner makten rutinmässigt serverar oss genom massmedia. Att döma av hur amerikanska och för den delen även en del svenska nyhetsmedia (SVTs Aktuellt har återigen klivit fram som den främste försvararen av USAs heder och ära) vinklat bevakningen är det en åsikt som delas även av de vars formella uppgift är att granska makten. Fokuset flyttas snabbt från själva innehållet i läckorna till den avslöjade maktens gälla kör av fördömanden. Hillary Clinton, Carl Bildt och de andra hysterikorna kan känna sig rätt lugna så länge massmedia - den granskande makten - hellre korsfäster uppgiftslämnare än makthavare.

En del sprickor synns ändå i propagandamuren. USAs försvarsminster Robert Gates kommentar:

Och  visst kan man förstå att även svenska politiker blir generande röda om öronen av Wikileaksläckan. Mona Sahlins och Urban Ahlins fjäskande på ambassaden är otroligt pinsamt. Den borgerliga regeringen uppvisar ett totalt förakt för den svenska neutraliteten. Vi får fler farsartade detaljer om JAS Gripen-eländet och hur norrmännen lurade skjortan av Sverige. Men frågan är om inte en ännu större skandal kan komma att brisera framöver, som rör svenska myndigheters hantering av fallet Julian Assange. Det röriga och märkliga våldtäktsåtalet mot honom har hanterats av tre olika åklagare än så länge varav en valde att helt lägga ner målet. Assange har befunnit sig i Sverige när dessa anklagelser behandlats av svenska myndigheter och han enligt sin advokat vid ett flertal tillfällen hört av sig till åklagarna och bett att få bli hörd för att försöka rentvå sig, Polis och åklagare nappade inte på erbjudandena, tvärtom meddelade de då Assange att han var fri att resa utomlands när han så ville. För att sedan, när ärandet landat i knät på en annan åklagare och amerikanska politiker börjat ropa efter Assanges skalp, utlysa en internationell arresteringsorder genom Interpol. Enligt Assanges adovkat är det ytterst ovanligt att internationella arresteringsorder utfärdas i ärenden med så ringa och osäker åtalsgrund som Assanges:

Frågan som osökt dyker upp är ju om Sveriges regering och vårt rättsväsande (återigen) springer USAs ärenden, som i fallet med de egyptier  som vi hjälpte USA att skeppa iväg till tortyrhålorna hemlandet. Den som inbillar sig att det amerikanska imperiet håller sig för gott för att utöva den sortens påtryckningar på ett annat lands rättvsäsende, eller att våra europeiska regeringar har för mycket självrespekt för att slicka den amerikanske hussens stövlar, kan ju titta närmare på en annan del av Cablegate - den som visar hur den spanska regeringen på USAs order försökte stoppa rättsutredningarna om den amerikanska attacken på Hotel Palestina i Bagdad, som kostade flera spanska journalisters liv. Så lätt väger ett lands egna medborgare när storebror USA trycker på. Gissa hur lätt det skulle vara för regeringen Reinfeldt att sälja ut en australiensk medborgare till USA!

Om det visar sig att svenska myndigheter agerar bulvan åt USA i deras försök att kväva yttrandefriheten och tysta en organisation som arbetar med att granska makten så är det en praktskandal som borde få toppolitikers huvuden att rulla.