Bra från SVT om skenande klassklyftor

S

VTs nyhetsredaktion granskar den här veckan de växande klassklyftorna i vårt en gång ovanligt jämlika land. Sedan 80-talet - när nyliberalismen drog jorden runt på sitt segertåg och till slut också nådde Sverige - har de ekonomiska klyftorna ökat dramatiskt. De allra rikaste drar ifrån och roffar åt sig en allt större del av kakan. Den rikaste procenten tjänar återigen en tiondel av de totala inkomsterna, efterkrigstidens långa period av utjämning av klassklyftor är tillbakarullad.
 
 
 
    Det kanske låter abstrakt med siffror och statistik, men när man kokar ner det är det liv och död det handlar om. I Stockholm skiljer sig medellivslängden mellan rika överklassområden och fattiga förortskommuner åt med 5-6 år. I Malmö är det 7 års skillnad mellan olika stadsdelar. Allra mest dramatisk blir skillnaden om man lägger till utbildningsgrad: då skiljer det 18 års medellivslängd  mellan en lågutbildad i Vårby och en högutbildad i Danderyd. 18 år! Det är de som står längst ner i samhällspyramiden som får betala det allra högsta priset för nyliberalism och högerpolitik. 
 
 
    Men inte bara: forskarna börjar få upp ögonen för hur farligt det är för samhället i stort med stora klassklyftor och mycket kapital som samlas i få händer. Det gör våra ekonomier betydligt instabilare. På 30-talet kulminerade den tidens skenande klassklyftor i börskrasch och en global ekonomisk depression, som bland annat gav oss nazism och fascism på den europiska kontinenten som en motreaktion.
    2008 briserade finanskrisen i USA, ett resultat av att hushållen börjat belåna sig upp över öronen. Vilket i sig berodde på att löneökningarna för låg- och medelinkomsttagare i avstannat. Den rikaste procenten i USA har roffat åt sig 70 procent av välståndsökningarna de senaste 20 åren! Men vanliga människor ville ju också leva lyxliv och härma eliten. Eller åtminstone få äga ett fint eget hem. Då stod Goldman Sachs och de andra finanshajarna där och viftade med sina lätta lån och märkliga finansinstrument som de knappt själva begrep sig på. Det dröjde inte länge inna katastrofen var ett faktum.
 
 
    Den dåliga nyheten är att inget egentligen ändrats efter finanskraschen. De rika har istället använt sig av krisen för att tjäna ännu mer pengar. Regeringar har räddat banker och kastat arbetslösa, sjuka, unga, gamla, ja hela länder som Grekland och Spanien, åt vargarna. I USA har 95 procent av återhämtningens vinster tillfallit den rikaste procenten. Vårt finansiella och ekonomiska system är en tickande bomb, närd av den växande globala ojämlikheten. 
 
 
Lyssna gärna på Thomas Piketty, han har räknat på det där med inkomstklyftor, m.m:
 
 
 
Förväntad livslängd skiljer sig dramatiskt mellan olika områden:
 
 
    Det är såklart ingen slump att världen utvecklas åt det här hållet. De rika eliterna som styr världsekonomin vet precis vad de gör. Vi får sällan höra hur de resonerar på sina styrelsemöten högt upp i någon skyskrapa eller på sina herrklubbar. Men för några år sedan läckte det faktiskt ut ett hemligt dokument från den amerikanska finansjätten Citigroup. Där kan man läsa hur kallt och cyniskt de som redan har mer pengar än vad de någonsin kan spendera kalkylerar för att roffa åt sig en ännu större del av den ekonomiska kakan från de fattiga. Det de är mest rädda för är - rösträtten. Kapitalismen är alltså till sin natur antidemokratisk (hör ni det F!?). Här är ett smakprov:
 
 

    "Our whole plutonomy thesis is based on the idea that the rich will keep getting richerThis thesis is not without its risks. For example, a policy error leading to asset deflation, would likely damage plutonomy. Furthermore, the rising wealth gap between the rich and poor will probably at some point lead to a political backlash. Whilst the rich are getting a greater share of the wealth, and the poor a lesser share, political enfrachisement remains as was -- one person, one vote (in the plutonomies). At some point it is likely that labor will fight back against the rising profit share of the rich and there will be a political backlash against the rising wealth of the rich. This could be feltthrough higher taxation on the rich (or indirectly though higher corporate taxes/regulation) or through trying to protect indigenous [home-grown] laborers, in a push-back on globalization -- either anti-mmigration, or protectionismWe don’t see this happening yet, though there are signs of rising political tensions. However we are keeping a close eye on developments."

 
 
 
 
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar