F

ör den som läser spanska och är intresserad av läget just nu i den spanska vänstern, med Podemos som den uppseglande stjärnan som hela Europa pratar om, så rekommenderar jag den här artikeln (i PDF-fil).

    För den som inte läser spanska kan jag, nyss hemkommen från Spanien, berätta att medan Podemos går som tåget just nu och i en färsk opinionsmätning blev största parti så befinner sig den traditionella spanska vänstern i paraplypartiet Izquierda Unida på haveriets rand.

    IU, en allians som domineras av Spaniens en gång stora kommunistparti, PCE, såg till en början ut att kunna kapitalisera på det enorma missnöjet med nedskärningspolitiken som Merkel tvingat på Spanien, och på de båda stora maktpartiernas PP och PSOEs återkommande och grova korruptionsskandaler. En ny ung generation ledare från gatuprotesterna mot högerpolitiken klev fram i partiet, som ekonomen Alberto Garzon, som nu är partiets toppkandidat i de kommande allmänna valen i år, och Tania Sanchez, som var partiets kandidat för att ta tillbaka makten i det länge högerstyrda Madrid. Denna nya generation har dock stött på patrull i form av det gamla partigardet, som i Madrid är nersolkat av egna korruptionsskandaler och en trög partiapparat som motsatt sig förändringar, inte minst försöken att skapa ett enat vänsterblock inför de kommande valen.

    I ärlighetens namn ska säga att också Podemos har varit skeptiska till organiserat vänstersamarbete och verkar tro att de har bättre chanser att bli största parti om de går till val ensamma. Det spanska valsystemet är inte som det svenska proportionella. Det parti som får flest röster gynnas otillbörligt mycket och det är fullt tänkbart att vänsterns splittring på tre grupper - Podemos/PSOE/IU - (plus de regionala vänsterpartierna) gör att högerpartiet PP kan räkna in flest enskilda röster. Vilket innebär att fast de hamnar långt ifrån en majoritet av avgivna röster så kan PP komma att fortsätta styra Spanien, mot det spanska folkets vilja.

    Frågan om valallians eller inte är alltså en knäckfråga. Förra veckan fick detta Tania Sanchez att hoppa av sin kandidatur för IU Madrid och lämna partiet helt, för att istället grunda ett nytt vänsterparti som är mer vänligt inställt till vänstersamarbete. Detta var ett hårt slag mot premiärministerkandidaten Alberto Garzon som delar hennes politiska position. Nyss meddelades att det parti som borgmästaren i den kända vänsterstaden Marinaleda i Andalucien tillhör, där man eliminerat den arbetslöshet och bostadsbrist som annars plågar Spanien, lämnar IU.

    Den spanska vänstern står nu inför ett svårt val. Podemos är hoppingivande för oss som sett hur den spanska politiken förvaltats växelvis av två monolitiska partier, en auktoritär och konservativ höger och ett blekt socialistparti som för länge sedan tappat både socialism och arbetarklassförankring. Äntligen kan tvåpartidiktaturen brytas av en ny aktör som inte är korrupt eller går i EUs och Merkels ledband. Men Podemos är på många sätt ett oskrivet blad fortfarande och (medvetet) vaga i konturerna. Det behövs en stark och tydlig vänster inom Podemos. Tydligheten och den ideologiska förankringen finns hos IU, åtminstone fläckvis. Men det partiet bär på en tung historisk barlast och riskerar att helt svepas bort från den politiska kartan av fenomenet Podemos. Kommer Saniens vänsterkrafter att kunna lägga organisationsegoismen åt sida i kampen mot den spanska högern och ett EU där Angela Merkel tvingar på redan krisande länder ekonomisk strypsnara?

    Kolla gärna på denna intervju med Podemos ledare Pablo Iglesias: