Jimmie Åkessons framtidsutsikter och hemtjänsten i Stockholm

I

dag skulle en ju helst vilja skriva nåt om sverigedemokraternas bidragsfusk och det faktum att Jimmie Åkesson än så länge sluppit svara på kniviga frågor om varför han signerade en bidragsansökan för ett icke existerande kvinnoförbund. Att jämföra med hur Håkan Juholt jagades till döds för att ha sökt bidrag för sitt boende i Stockholm, något som inte ens var ett regelbrott när allt kom omkring. Men Eric Rosén gjorde det bra i Politism, så jag citerar helt enkelt honom: 
 
 
    "Avslöjandet visar att Sverigedemokraterna både har sökt och fått närmare 1,5 miljoner kronor för ett kvinnoförbund som inte fanns när man ansökte om pengarna. I långa mailtrådar framgår också att partitoppen är medveten om att kvinnoförbundet konstrueras enbart för pengarnas skull. Man rundar också det befintliga kvinnonätverket i partiet för att säkerställa att pengarna hamnar där SD-eliten vill att de ska hamna: Hos SD-eliten."
 
 
   Inte minst SDarna själva är snabba med att påpeka att det fuskats med medlemsredovisning förr från olika politiska ungdomsförbunds håll. Visst. Men att hitta på ett helt nytt kvinnoförbund? En partiledare som godkänner fusket med egen signatur på bidragsansökningen? Det borde rimligen vara slutet för Åkesson.
 
 
    Nu ska åklagare granska ärendet. Om han går vidare med åtal så ska det bli väldigt intressant att se hur media väljer att bevaka detta. De har drevjagat och fällt två socialdemokratiska partiordföranden för mindre saker än ett bidragsfusk på 1,4 miljoner. Det kan väl inte vara så att politiker mäts med olika måttstockar beroende på vilket parti de tillhör? (Mona Sahlin var inte partiledare när hon fälldes av tobleronedrevet, bara tilltänkt sådan, men affären drogs ett till varv i media valrörelsen 2010 när hon blivit partiledare.)
 
 
 ***


    Från Stockholm - moderaternas skyltfönster där de visar resten av landet hur bra det är med privatiseringar - hörs återigen ljudet av krossat glas. Den här gången i form av en Sifoundersökning om hemtjänsten. 54 procent av stockholmarna är missnöjda med hur hemtjänsten i staden fungerar, vilket är högre än riksgenomsnittet. Något som också är mycket högre än genomsnittet är andelen privata utförare av hemtjänst i Stockholm: 59 procent mot 16 procent riksgenomsnitt. 
 
 
    Naturligtvis innebär privatiserad hemtjänst inte bara sämre kvalitét gentemot brukarna. Enligt Kommunal är arbetsförhållandena betydligt sämre hos de privata utförarna. Men ägarna går med vinst och moderaterna får leka affär med Stockholm och det var ju huvudsaken. 
 
 
 
 
Alliansfritt Sverige skriver mer om detta!
 
Läs Aftonbladet

"Sverigedemokraterna försäkrar att kvinnoförbundets verksamhet var i full gång när de ansökte om miljonbidraget i oktober 2010. Men den 18 januari 2011 skrev ordförande Carina Herrstedt i ett mejl om det nya kvinnoföreningen: ”Problemet är att den inte riktigt är igång”."

 
 
 
 
 

KATEGORI:Högerextremism

"SÄPO-spionen" ljuger!

D

en man som påstår sig ha spionerat på vänsterpartiet i 20 år är uppenbarligen en lögnhals med en egen politisk agenda. Hur vet en det? Döm själva:
 
 
    "Han påstår bland annat att han deltog i ett möte i Uppsala med den då blivande vänsterledaren Lars Ohly kort före valet 1998. Där ska Ohly enligt Sjöholm ha talat om "nödvändigheten av en utomparlamentarisk kamp" och att han "ställde sig bakom proletariatets revolutionära diktatur"."
 
 
 
    Medan man lugnt kan tänka sig att Lars Ohly, liksom många andra politiker av skiftande kulörer, tycker att det är viktigt med "utomparlamentarisk kamp" - till exempel facklig organisering, demonstrationer, aktiva politiska organisationer på lokalnivå o.s.v. (dagsaktuella Alby inte till salu är ett fint exempel på utomparlamentarisk kamp) så är det med hundra procents säkerhet en lögn att Ohly skulle ha hyllat "proletariatets revolutionära diktatur". Det vet jag inte bara för att jag vid denna period före valet 1998 arbetade med Lars Ohly, som då var partisekreterare. Nej, uttrycket "proletariatets diktatur" låg 1998 redan på vänsterns historiska skräphög sedan 40-talet. Möjligen användes det av något betydelselöst kommunistiskt mikroparti med 5 medlemmar. Definitivt inte i vänsterpartiet, som tillsammans med sossarna och liberalerna var pådrivande för att vi i början av 1900-talet införde parlamentarisk demokrati med rösträtt för kvinnor och män i Sverige, trots den svenska högerns benhårda motstånd.
 
 
    Det är helt uteslutet att en vänsterpartistisk politiker - partisekreterare dessutom - skulle slänga runt den sortens fossilerade fraser. De tror helt enkelt inte på dem. Och om de gjorde det så skulle såklart massmedia och de politiska motståndarna tvinga dem springa ett välförtjänt gatlopp. Precis som Ohly fått löpa gatlopp för andra saker han sagt när han var yngre och dummare.
 
 
    Vad det snarare handlar om här är spionen Sjöholms egna politiska agenda: han är högerextrem, närstående sverigedemokraterna och muslimhatarna - som ger honom ett personligt motiv för att svärta ner Ohly och vänsterpartiet. Den sortens politiska motiverade tjallare med en egen agenda är av uppenbara skäl olämpliga och opålitliga och om SÄPO verkligen anlitat honom för den sortens jobb utan att göra en ordentlig profilering av honom - eller haft överseende med hans högerextremism - så är säkerhetspolisens slafsighet den verkliga skandalen. Tyvärr har SÄPO och den militära underrättelsetjänsten en lång och skamlig historia av att registrera, spionera på och förfölja den svenska vänstern, som man verkar inbilla sig utgör det stora hotet mot vårt land. Mordet på Olof Palme - som förmodligen begicks av människor från den högerextrema miljön - lyckades de däremot inte stoppa eller ens lösa i efterhand. Inte heller fastnade de högerextrema lasermän som sköt ner invandrare i Stockholm och Malmö på deras radar. Eller de andra politiskt motiverade högerextremister som bara mellan 1999 och 2009 begick 14 politiska mord. 2012 mördades Joakim av tre nazister i Vallentuna. Medan vare sig vänstern, djurrättsrörelsen, islamisterna eller några andra av SÄPOs favoritobjekt begått några politiska mord i Sverige. (OK, islamisten Taimour Abdulwahad försökte, men begick självmord). Hotet mot den svenska demokratin kommer från den extrema högerkanten. Om SÄPO inte fått in det i skallen vid det här laget så är det den verkliga skandalen.
 
 
    Självklart är inte vänsterpartiet ett intressant spaningsmål för SÄPO. Riktigt så korkad kan inte den svenska säkerhetspolisen vara att de inte kan göra den sortens bedömningar. Men de kanske är skvallerkärringar? Lite som amerikanska och brittiska säkerhetstjänsten som vill samla på sig så mycket som möjligt om oss alla, eftersom information är makt?
 
 
AB 1, 2, 3, 4, SvD 1, 2,  
 
 
 
 
 
 

KATEGORI:Högerextremism

Är SD sin egen värsta fiende?

K

anske det största hotet mot sverigedemokraterna inte kommer från den antirasistiska rörelsen utan från deras egen dumhet och girighet? Järnrörsgängets blöta natt på stan - och ljugande om händelsen rakt upp i
svenska folkets ansikte - tände hoppets låga hos många: SD ut ur riksdagen 2014! Det blev istället tvärtom, partiet steg som en raket i opinionen när bilderna av unga arga män med järnrör kablades ut. Sedan sjönk partiet tillbaks igen när det lugnade ner sig. Undrar hur man som SD-partistrateg ska tolka det? Dags för en till runda på stan med järnrören?
 
 
    Men den här veckan kan väl - trots partiets försök att plocka poäng på oroligheterna i Husby och andra håll - inte summeras som en framgång? I riksdagens debatt om Husbykravallerna vägrade Jimmie Åkesson ta avstånd från det nazistiska och tungt brottsbelastade medborgargarde som gick ut och slog ner invandrare, trots att sossarna och vänsterpartiet upprepade frågan 3 gånger. Istället för att få ut sitt budskap - att allt var invandrarnas fel - framstod Jimmie Åkesson som en hycklare som bara fördömer vissa typer av våld och gäng.
 
 
 
    I Expressens stora intervju med Jimmie Åkesson blev det också lite märkligt. Tilll exempel när han försöker förklara varför SD vill försvaga aborträtten. Eller varför SD vill att skolbarn ska undervisas om kärnfamiljens betydelse. "Ja, vad den undervisningen ska innehålla, det vet jag inte." Eller varför SD - traditionellt en del av den homohatande högern - plötsligt blivit ett HBT-parti. Intervjuaren frågar hur det går ihop med att partiet är motståndare till de flesta större framsteg som gjorts för hbt-människor på senare tid : "Du vill inte att homosexuella ska få gifta sig, få hjälp med assisterad befruktning eller adoptera. Ändå menade du i en debattartikel i Aftonbladet 2010 att SD är ett parti för hbt-personer. Hur går det ihop?"
 

    Det går såklart inte ihop. Men Åkesson försöker: "Vi kan till exempel se hur det inom olika minoriteter i det svenska samhället växer och frodas attityder gentemot till exempel homosexuella som vi menar att vi har lämnat bakom oss för ganska länge sedan." Är ni med? Eftersom det finns invandrare med samma intoleranta inställning till homosexualitet som SD så blir SD ett hbt-parti, eftersom de är emot invandrare! Nice! Eller när han vägrar ta avstånd från Ungerns fascistiska och antidemokratiska utveckling och istället börjar svamla om "vänstermedia".
 
 
    Efter dagens granskning av politikerlöner i SVT lär det väl gnällas ännu högre om "vänstermedia" från den kanten. Men fakta är svåra att komma runt: SD-Jimmie skor sig rejält ekonomiskt på sitt förtroendeuppdrag, liksom den inre, hårda kärnan i partiet: Björn Söder, Richard Jomshof och Mattias karlsson. Bara Stefan Löfvén tjänar bättre av de svenska partiledarna. Utöver de 58 300 kronor som varje riksdagsledamot får i lön plockar Åkesson ut nästan 38000 kronor i månaden direkt ur partikassan. Man kan bara häpna över att ett parti som försöker framställa sig som vanliga  gräsrötter och medelsvenssons röst låter ledningen berika sig själva på partikassan, som väl rimligen borde användas till politiskt arbete och inte gå in på Åkessons bankkonto? Dumheten tar girigheten i hand och de vandrar förhoppningsvis ner under fyraprocentspärren.
 
 
 
 
    När sedan Åkesson meddelar att han kidnappat Per Albin Hansson -  socialdemokraternas gamle landsfader - till förordet i sin kommande bok så undrar man om de någonsin lär sig något dessa sverigedemokrater! När de försökte kleta ner Astrid Lindgrens minne dök det snabbt upp ett citat där den gode Astrid läser lusen av allt vad nationalism heter. Per Albin Hanssons vision om folkhemmet var inkluderande och tolerant, alltså raka motsatsen mot SD. Snott från Håkan Juholts facebooksida:
 
 
 
    Man ska inte bortse från de inre, hårda motsättningarna som splittrar sverigedemokraterna och som då och då leder till uteslutningar av personer som inte dansar efter ledningens pipa. Tillsammans med den - vad det verkar - ofrånkomliga girigheten och de politiska klantigheterna kan det nog bli det som får partiet på fall.
 
 
    Uppdatering: Idag fortsätter SVTs granskning av SDs girighet med rubriken "Storbråk om skattepengar". Det är slagsmål runt köttgrytorna och många som vill plocka åt sig. Läs!
 
 
Lästips: Anders Lindberg i Aftonbladet som tycker att det är dags att avveckla integrationsminister Erik Ullenhag!
 
 
 AB 1,  DN 1, SvD 1, 2, 3,
 
 
 
 
 
 
 
 

KATEGORI:Högerextremism

Vatikanen och fascismen - Fan vet!

E

tt gäng katolska gubbar valde en ny Påve efter att den förre Guds vaktmästare på jorden, Benedictus, plötsligt lessnat på jobbet. Fan vet varför. Vad argentinaren Fransiscus bidrar med för egenskaper, förutom en syn på sex och kärlek människor emellan hämtad från den mörkaste medeltiden, återstår väl att se. Vi vet att han satsat all sin kraft på att bekämpa homoäktenskap och andra positiva reformer som Argentinas president Kirchner genomfört. Det påstås att han bryr sig mer om de fattiga än företrädaren Benedictus. Fan vet om det är något mer än PR. Det sägs också att han har lik i sin garderob, från den tid då Argentina styrdes av en fascistisk militärjunta som samarbetade med katolska kyrkan och med Jorge Bergoglio, som den nye påven hette innan han blev förgudligad. Vad består anklagelserna i?
 
 
1. Två jesuitpräster -  Orlando Yorio och Fransisco Jalics- fördes bort och torterades av juntans män. Påve
Fransiscus anklagades av dem, deras anhöriga och oberoende vittnen för att ha varit direkt ansvarig för kidnappningen genom att ha dragit undan kyrkans skydd från prästerna och meddelat Videlas fascistjunta det. En av prästerna anklagar Påve Fransiscus för att ha varit närvarande under tortyren.
 
2. Påven vägrade två gånger att vittna i rättegångar som handlade om tortyr, mord och kidnappade barn och när han till slut vittnade undvek han att besvara frågorna.

3. Han har som kyrkoledare låtit bli att på något sätt straffa eller avskeda präster som varit aktiva deltagare i juntans smutsiga krig mot oppositionella, till och med de som deltagit i tortyr av fångar.
 
4. Påven har välsignat soldater som avrättat juntans motståndare och samarbetat aktivt med juntan på andra sätt.
 Påve Fransiscus och diktatorn Videla
 
 
Jon Weman går igenom Påve Fransiscus historia i Aftonbladet. Democracy Now pratar om saken med en av Påvens kritiker:                 
 
 
 
Föregångaren Benedictus, eller Ratzinger - Papa Ratzi - var med i Hitler Jugend i sin ungdom, men förefaller inte ha varit någon entusiastisk nazist. Som påve stod han ändå långt till höger politiskt. Den nye påven Fransiscus kopplingar till en fascistisk militärjunta och blodiga lik i garderoben är betydligt värre bagage. Är det en slump att den katolska kyrkan råkar väljer överstepräster med sådana politiska tendenser?
 
 
Knappast.
 
 
Den katolska kyrkan har alltid varit en högst medveten politisk spelare. Huvudfienden under 1900-talet var ateism och kommunism (ofta samma sak). För att bekämpa dessa åsikter har man varit beredd att smutsa ner prästrockarna med hur mycket blod som helst.
 
 
Men som fallet med de två Jesuitmunkarna som Påve Fransiscus överlämnade till tortyrhålorna visar så drabbade kyrkans antikommunism och antiateism långt ifrån bara kommunister och ateister. Alla som på något sätt engagerade sig för fattiga och maktlösa sågs som suspekta och hamnade i kikarsiktet. I Latinamerika stod striden mellan de katolska befrielseteologerna - radikala präster som ställde sig på de fattigas sida mot fascistjuntor och nyliberalism - och den högerkatolicism som predikas av Frasciscus och hans föregångare Benedictus. Tyvärr segrade de senare. Kyrkan står inte på de fattigas sida. Och som en konsekvens tappar katolicismen mark på hela den latinamerikanska kontinenten.
 
 
Men den katolska kyrkans politiska synder sträcker sig längre tillbaka. Få känner nog till den smutsiga roll som Vatikanen spelade efter andra världskriget, då tusentals nazistiska krigsförbrytare räddades undan rättvisan i Europa med kyrkans hjälp och skeppades över till Latinamerika där de togs om hand - av katolska kyrkan såklart - och kunde fortsätta sitt smutsiga arbete. Många av dem blev senare värdefulla tillgångar för de fascistdiktaturer som tog över kontinenten från 70-talet och framåt. En av alla de nazister som räddades till Argentina genom den katolska kyrkans försorg var Klaus Barbie, slaktaren från Lyon. Om honom kan man läsa:
 
 
"He established his headquarters at the Hôtel Terminus in Lyon. Evidence suggests that he personally tortured prisoners: men, women, and children alike,[2] by breaking extremities, using electroshock, and sexually abusing them, including with dogs, among other methods. He became known as the "Butcher of Lyon".[3] In Marcel Ophüls's Oscar winning documentary "Hôtel Terminus: The Life and Times of Klaus Barbie", the daughter of a resistance leader based in Lyon tells about the tortures her father received at the hand of Barbie. Beaten, skinned alive, his head was put in an ammoniac bucket. He died shortly afterwards. Others sources tell about a prisoner hanged by his thumbs until death. And victims share their stories about the laughs and sadistic joy Barbie got from torturing them."
 
 
Argentina var det populäraste resmålet för nazistiska och fascistiska krigsförbrytare efter andra världskriget. Här fann monster som Josef Mengele, Adolf Eichman och Klaus Barbie en fristad. Den katolska kyrkan var i högsta grad involverad i smugglingen. I flera latinamerikanska länder finns fortfarande nazistkolonier, som den ökända "Colonia Dignidad" i Chile, där diktatorn Pinochets motståndare torterades och där kolonisternas egna barn utsattes för pedofila övergrepp av nazisternas sektledare Paul Schäfer. 
 
 
En annan skamlig historia från andra världskriget är Vatikanens inblandning i att gömma nazistiska krigsbyten. Efter kriget försvann guld, smycken, konst och juveler värda hundratals miljarder kronor. Skatter som nazisterna stulit från sina offer. Ingen vet exakt var.  Men många vägar leder till Rom. Marc Aarons och John Loftus skriver i boken "Unholy Trinity: the Vatican, the nazis and the Swiss banks":
 
 
"The trail of nazi money leads to the one financial institution with total diplomatic immunity: the Vatican Bank. Here in the eternal city of Rome, the last secret of Worl War 2 lies buried inside the Vatican Vaults under the careful protection of the Swiss Guards".
 
 
Påve Fransiscus kopplingar till den argentinska militärjuntan är alltså inte en ren tillfällighet eller engångshändelse utan en pusselbit i en större helhet, som många katoliker nog helst vill slippa höra talas om. 
 
 
Man kan diskutera hur långt den katolska kyrkans flört med fascismen sträcker sig och hur stor del av kyrkan som smutsat ner sig. Men i valet av Påve Fransiscus visar kyrkan med tydlighet att direkta kopplingar till fascism och blodfläckar på prästrocken inte är något hinder för att vinna kyrkans högsta ämbete. Fan vet om det till och med är en merit?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

KATEGORI:Högerextremism

TV3s Efterlyst jagar nazist

E

 
   "Det var i slutet av september förra året som Joakim blev brutalt misshandlad i Vallentuna Centrum. Tre gärningsmän knivhögg honom i bröstet och stampade på hans huvud. Efter misshandeln försvann gärningsmännen fort från platsen och Joakim kunde tas till sjukhus. Nio dagar senare kunde läkarna konstatera att han var hjärndöd.   
   Efterlyst tog upp fallet flera gånger under hösten och tipsen strömmade in till programmet. I september förra året häktades två unga killar för misshandeln.
– En av dem är släppt, men misstanken mot honom kvarstår. Den tredje killen är fortfarande efterlyst, sa Staffan Lindholm vid polisen i Roslagen, i september."
 
 
 
 
   "Tänk om personer med bakgrund i den islamistiska miljön skulle begå liknande brott. Då skulle tidningspappret inte räcka till och teve skulle få lägga in extrasändningar för alla analyser, studiosamtal och bakgrunder.
   Om de våldsverkare som verkligen finns, och som verkar i Sverige nu, är det tämligen tyst. Detta trots att Säpo skriver att ”vit maktmiljön har tillgång till skjutvapen och sprängmedel, erfarenhet av grovt våld, besitter skrämselkapital...”
   De svenska nazisterna är farligare än sina motsvarigheter i Norge, Danmark och Tyskland, enligt Säpo."
 
 

KATEGORI:Högerextremism

Hatbingo: denna vecka Katarina Mazetti

S

ka vi spela hatbingo? Vi gör en lista med namn, hämtade från politik, nöjesliv och massmedia, och ser vilka som först hängs ut på extremhögerns sajter på nätet där de digitala lynchmobbarna uppviglas.
   Nyligen var det Gina Darawi. Sedan Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturchef som skulle våldtas och mördas.
   Den här veckan har turen gått till Katarina Mazetti, som skrev en krönika om "svenskhet" i ICA-kuriren:
 
 
   "Häromdagen läste jag om en Sverigedemokrat som oroade sig för att man på ett dagis i landet funderat på om det var dags att införa lite nya sedvänjor vid högtider, inte bara det vanliga gamla luciafirandet.
 
   ”Ska vi nu inte få fira våra kära svenska högtider?”, klagade han.

   Svenska högtider? Vet den mannen att Lucia var ett katolskt helgon från Syrakusa som vi firar genom att sjunga en neapolitansk fiskarvisa?"
 
 
   Och så vidare. Att många av de symboler vi ser som ursvenska i själva verket är importerade från andra länder och kulturer borde väl inte vara någon nyhet. Genomled vi inte alldeles nyss en debatt om Kalle Ankas jul, denna ursvenskaste av traditioner skapad i Disneys verkstäder i USA?
 
 
   Men för rasister och storsvenskar är sådana faktaupplysningar ett rött skynke. Lösningen? Den gamla vanliga när någon säger något de inte vill höra: organisera en kampanj med personförföljelser och påhopp. Katarina Mazetti igen:
 
 
   "Det blev ett jäkla liv. Icakurirens redaktion svajade av den ovana attacken från flera hundra arga män. Jag fick hotfulla mejl och telefonsamtal och nån dunkade på huset på natten.
 
   Naturligtvis kunde jag inte förutse att en krönika i Icakuriren skulle orsaka en lynchmobb på nätet!
 
   Jag kan liksom inte föreställa mig hur hårdföra rasister och feministätare sitter och bläddrar bland recepten i denna snälla tidning med huvudsakligen mogna damer i läsekretsen.
 
   Och det är klart att det inte var så det gick till heller! Någon läste artikeln på morgonen och tipsade proffsiga nättroll, och raskt gick budkavlen runt på sajter och bloggar. Attack!
 
   Tidningen konstaterade att samma ip-nummer återkom flera gånger och till och med formuleringarna var lika: ”Jaha! Nu klipper jag ICA-kortet!” (lite patetiskt, med tanke på att Icakuriren inte varit branschtidning på många år). Och nog var inläggen rasistiska – många gled snabbt över till ämnen som halalslakt och muslimers fruktsamhet.
 
   Att mobba grupp/personer i massiv attack med förtal, förolämpningar och rena lögner är en välkänd taktik som fungerade fint i Münchens ölhallar en gång. Och nu börjar vi bli avtrubbade av den bisarra grovheten på hatsajterna (”Det där skrev hon väl guppande på en fet negerkuk”).
 
   Att svara eller argumentera är meningslöst. När en grupp likatänkande hållit på att massera varandra på egna sajter får de till slut intrycket av att de har ”folket” med sig, och SD blir som en religiös sekt för dem, en sekt som förföljs av politiker och journalister."  
 
 
 
 
   Man de verkar ha gett sig på fel tant. Mazetti vänder inte andra kinden till, utan blir istället vassare. Hennes analys av hur fascisternas lynchmobbar på nätet fungerar är helt korrekt. Enligt dem själva så handlar det om yttrandefrihet och att sprida obekväma sanningar.
   Den som för en sekund lockas av det argumentet kan ju testa att gå in på någon av hatsajterna på nätet och argumentera mot det som påstås där och se hur många inlägg det tar att bli blockerad. Yttrandefriheten gäller bara för liktänkande.
 
 
   När signaturen "Mästerkatten" på nätforumet flashback ville starta en självkritisk debatt om den osunda och hatiska miljön i rasismens nätkloaker  med utgångspunkt i sina egna erfarenheter av fyra års internetkrigande - "kunde jag ha varit Sveriges Breivik?" - så stängdes tråden snabbt ner av moderatorerna.
 
 
   Flashback forums devis är "yttrandefrihet på riktigt", men när det gäller kritik av den egna miljön, kritik som förmodligen skulle kunna hjälpa både en och annan av forumets medlemmar, så var det inte så intressant med fri debatt längre.
 

   Delvis fyller nätet samma funktion för extremhögern idag som  de massmöten med heilande nazister vi kan se i dokumentärer från andra världskriget. Där skapas en bild av styrka och av att vara många.
   Men i många fall är det en illusion. På nätet kan en person genom att registrera fejkade konton och nick bli hur många som helst. En nätkrigare utan socialt liv och utan ett jobb att gå till kan bli en hel liten trollarmé.
 
 
   Nätet blir en ekokammare där, som Mazetti skriver, likatänkande masserar varandra. Stegvis sänks också trösklarna för vad som kan sägas.
   När SD-sajten Avpixlat (Enligt Jimmie Åkesson "en del av det sunda nätet") uppmanar sina läsare att gå hem till  politiska motståndares hemadresser och trakassera dem, passeras en tröskel i svensk politik.
 
 
   Det är något alldeles nytt att ett riksdagspartis propagandamegafon uppviglar sina anhängare till personförföljelser, uppmanar dem att "ligga i buskar med teleobjektiv och spionera på personer utan­för deras hem eller ringa på dörren oanmälda med påslagen bandspelare/kamera" (direkt citat).
 
 
 Den svenska politiska debatten blir brutaliserad. En utveckling som bara gynnar fascister.
 
 
   Det demokratiska Sverige har varit sent att vakna. De flesta har väl bara ryckt på axlarna åt tokigheterna. Personer som vågar kliva fram och ta debatten, som Katarina Mazetti och Åsa Linderborg, kastas åt vargarna.  
   Vem blir det nästa vecka? Och nästa? Ska vi spela hatbingo? Så länge lagen skiter i hatbrott på nätet - ytterligare en brottskategori som svensk polis verkar helt ointresserade av att lösa, oavsett hur mycket nya pengar de får - så kommer hatarna att hetsa vidare.
 
 
Lisa Magnusson skriver i dagens Metro:  "På nätet motarbetas sanningen".
 
 
SvD 1, AB 1,
 
 
 
 
 
 

KATEGORI:Högerextremism

Expressen och SDs fantasibudget

D

et pågar en intressant debatt om sverigedemokraterna och media, där SDarna själva menar att de är offer för en ondsint mediakomplott med syfte att smutskasta dem medan andra menar att media tvärtom ger partiet lösa tyglar och låter deras företrädare komma undan med saker som inget annat partis politiker skulle ha en snöbolls chans i helvetet att slippa löpa gatlopp för. Expressens artikel idag om SDs budget skulle jag vilja lägga fram som ett argument för den senare teorin: Där kan man läsa lite smått och gott som partiet vill göra med alla de fina slantar man sparar genom att minska kraftigt på invandringen: ett femte jobbskatteavdrag för tolv miljarder kr, avdrag för sjuklönekostnader och avdrag för sociala avgifter i småföretag. 
 
 
"Vi skapar ett utrymme som regeringen inte har, inte minst genom vår invandringspolitik, säger Erik Almqvist, ekonomisk-politisk talesman."
 
 
Där nånstans börjar skon klämma. För SDs ekonomiska kalkyler skiljer sig rätt dramatiskt från alla andras ekonomiska kalkyler, och riksdagens utredningstjänst, som partiet bett om hjälp med kalkylerandet, påpekar uttryckligen att det inte går att räkna som SD gör. Detta framgår inte i Expressens artikel men väl i ett Aktuelltinslag från den 27/9 dar den politiske reportern Love Benich intervjuas av nyhetsankaret:
 
Hur realistiska är SDs förslag till besparingar på invandringspolitiken?
 
LB: Siffrorna rymmar av allt att döma ett stort mått av överskattning av vilka besparingar man kan göra åtminstone på kort sikt. Och i det underlag som riksdagens utredningstjanst har gett till SD, som ligger bakom de har beräkningarna så står det också att det går inte att använda rakt av för att beräkna några besparingar. Där står absolut inte någonstans om några besparingar på 120 miljarder kronor. 
 
Finns det exempel att hamta från andra länder där man har genomfört liknande förändringar i politiken och vad säger de?
 
LB: Det exempel som SD själva pekade på när jag frågade dem var Danmark. Där genomförde man en tuffare asyl- och anhöriginvandring i början av 2000-talet. Sen när den danska regeringen lät undersöka vad det innebar för besparingar sa kom man fram till att det var sex miljarder kronor per år. Oversatt till svenska forhållanden skulle det handla om ca tio miljarder kronor per år. Alltså långt ifrån de 42 miljarder kronor som SD hävdar att det skulle ge. 
 
 
När vi börjar snacka om felmarginaler på 300-400-500 procent så handlar det inte längre om misstag utan om att  paketerat i budgetform upprepa en populär rassemyt som varje god sverigedemokrat får i sig med modersmjölken: den om invandringens enorma, dolda kostnader. Att det inte finns några belägg för de olika vilda siffrorna som upprepas på nätet, hundratals miljarder kronor, hindrar dem inte från att återkomma i partiets budgetmotion. Det förvånar inte oss som vet vad SD är for slags parti, Men det förvånar att Expressen inte ser något anmärkningsvärt med att föra vidare propagandan utan vidare kommentar. Vilket annat parti hade kunnat göra glädjekalkyler som diffar från verkligheten med sisådar 110 miljarder kronor, utan att själva luften i siffrorna vore huvudnyheten i alla kommentarer? 
 
 
Vänsterpartiet brukar till exempel rutinmässigt av Expressen och andra borgerliga media anklagas för bristande ekonomisk seriositet för att man har mage att envisas med att tro på investeringar, omfördelning från rik till fattig och klassisk keyesiansk konjunkturpolitik. Den ekonomiska politik som gjorde Sverige till ett av planetens rikaste länder under efterkrigstiden. Eftersom den sortens politik förutsätter att man underbalanserar statens budget i dåliga tider för att hålla ekonomins hjul rullande vilket strider mot den nu härskande ekonomiska dogmen som går ut på att svälta staten. Men när SD drar fram 110 miljarder ur sin egen röv så är det i sin ordning, eftersom ingen väntade sig något annat av dem från början. Precis som att det är helt i sin ordning att deras partitjänare uttalar dödshot mot statsminstern, stöd för massmördaren Breivik och kläcker rasistisk dynga 365 dagar om året. Eftersom det är precis vad vi väntar oss av det partiet. 
 
 
Samtidigt som de själva flitigt och rätt skickligt odlar bilden av att de mobbas och särbehandlas negativt av ondskefulla mångkulturella massmedia. 
 
 
 
 

KATEGORI:Allmänt

Låter du dig luras av Breivik?


J

ag har inte skrivit något om rättegången mot Anders Behring Breivik. Det sägs redan så mycket på andra håll. Idag, när den andre högerextreme mördaren - Peter Mangs - också ställs inför rätta fortsätter diskussionen om deras psykologi, om hur de blev den sortens mänskliga avskräde som inte bara är kapabla till att mörda oskyldiga ungdomar i kallt blod, utan dessutom lyckas övertyga sig själva om att det är DE själva som är de goda, hjältarna i filmen, och att det är deras oskydliga offer som är skurkarna.


Om det har det redan sagts mycket klokt och en hel del korkat, och jag överlåter den fortsatta debatten åt psykologerna. Men om Breiviks och Mangs psyken dissekeras i offentligheten och i rättsalarna så får de ha sina politiska ideologier mer eller mindre ifred. Aftonbladet gjorde ett rätt slarvigt försök att bemöta några enskildheter i den norske terroristens manifest, men den stora generalidiotin får han ha ifred. Den som är själva grundbulten i det islamofobiska och rasistiska tankebygget, som delas av långt fler än narcisisstiska massmördare. Idén att det det pågår ett "civilisationernas krig" mellan muslimer och kristna. Att vi västerlänningar är offren i detta anfallskrig, som, enligt Breivik och hans allierade utkämpas genom invandring och en hemlig plan att föda muslimska barn.


Vill man förstå hur det kommer sig att ett mänskligt avskräde som Breivik kan mörda ungdomar på ett sommarläger i kallt blod och fortfarande se sig själv som hjälten i filmen så måste man förstå den här upp-och-nervända världen som han gått vilse i, tillsammans med många andra. Det är jobbigt. Man tvingas inse att man måste argumentera mot denna världsbild, trots att hålen i den borde vara uppenbara för alla som passerat den svenska skolan och kan läsa en dagstidning. Jag skrev såhär om detta i december:


"Precis som judehatet på 30-talet var en slöja som skulle dölja de verkliga konflikterna i samhället genom att hetsa befolkningsgrupper mot varandra som skulle ha tjänat på att stå enade, så fyller muslimhatet idag sin funktion som weapon of mass distraction. Massförförelsevapen. En slöja som döljer hur världen verkligen ser ut. Det är ingen slump att mycket av ideologin produceras i USA, av amerikanska neokonservativa och krigshetsare. Muslimhataren kan rabbla 100 skäl till varför muslimer inte är att lita på. 100 korancitat ryckta ur sitt sammanhang som ska bevisa varför muslimer är så mycket farligare är kristna (trots att Bibeln är en mycket våldsammare text än Koranen). Han kan hålla ett långt föredrag om hur Europa hotas av en muslimsk demografisk invasion. Hur muslimska mammor som föder barn egentligen är soldater i "befolkningskriget". Men han har aldrig funderat över att det idag faktiskt är vi i västerlandet som invaderar, ockuperar, bekrigar och terroriserar muslimska länder, jorden över. Som beter oss precis så som han påstår att muslimerna kommer att göra. Som med våra långa klåfingrar gjort Irak, Afghanistan, Pakistan, Yemen och en rad länder till till explosiva, blodiga krutdurkar. Ofta med olja som motiv. Alltid med makt. Här är en karta över muslimska länder som bombats av USA eller Israel. Inte komplett men talande.




Vad är det mest rimliga antagandet:


1. Vissa muslimer blir hatiska mot västerlandet för att vi har frihet, demokrati och mänskliga rättigheter?
2. Vissa muslimer blir hatiska mot västerlandet för att vi släpper bomber på dem och dödar civila i hundratusental, ockuperar deras hemländer och heliga platser och stödjer deras diktatorer i utbyte mot olja?


Inget är svårare för en muslimhatare än att se saker ur muslimernas synvinkel.
Eller ur en synvinkel kritisk till, eller ens medveten om västerländska krig och ockupationer i muslimska länder. Inget är bekvämare än att hålla sig med dubbla måttstockar. Nationalism och fascism förutsätter just dubbelmoral och hyckleri. Redan George Orwell insåg detta och skrev 1945, när Europa precis härjats av det hittills mest förödande krig som mänskligheten skådat:


”All nationalists have the power of not seeing resemblances between similar sets of facts. A British Tory will defend self-determination in Europe and oppose it in India with no feeling of inconsistency. Actions are held to be good or bad, not on their own merits, but according to who does them, and there is almost no kind of outrage — torture, the use of hostages, forced labour, mass deportations, imprisonment without trial, forgery, assassination, the bombing of civilians — which does not change its moral colour when it is committed by ‘our’ side. . . . The nationalist not only does not disapprove of atrocities committed by his own side, but he has a remarkable capacity for not even hearing about them.”


(Orwell: ”Notes on nationalism”)"


Möjligen var jag lite för generös mot Breivik
när jag skrev detta i vintras. Jag tror nog att han - till skillnad från mindre ideologiskt drivna muslimhatare - är mycket väl medveten om de västerländska anfallskrigen, ockupationerna och stödet till de arabiska diktatorerna som ska garantera oss fortsatt tillgång till billig olja. Jag tror bara att han, liksom de amerikanska neokonservativa som konstruerat islamofobin som politisk ideologi, skiter i det. Tar den västerländske mannens rätt att bygga vidare på sitt imperium med våld och fortsätta plundra jordens fattigare länder på råvaror för självklar, rent av gudagiven.


För trots allt är det inga hemligheter jag skriver om här. Ingen raketforskning och egentligen inget politiskt kontroversiellt. Från George W Bushs militärhögkvarter Pentagon kom 2004 en utredning om muslimers attityd till USA som sade precis det som jag skriver ovan:





Om George W Bushs Pentagon,
styrt av högerhöken Donald Rumsfeld, kunde medge dessa sanningar redan 2004 så måste de väl vid det här laget ha kunnat leta sig in i också de mest tjockskalliga europeiska muslimhatarnas medvetanden? Problemet är snarare de dubbla måttstockarna som Orwell skriver om. Skygglapparna. Nationalismens och fascismens fantastiska förmåga att undvika att se likheter mellan identiskt utbytbara faktum.


Terror riktad mot civila är ett vidrigt brott,
när den sker på västerländsk mark och gärningsmannen är en skäggig islamist. När västerländsk statsterrorism dödar civila afghaner, äh vem orkar bry sig? Att invandrade muslimer föder barn och kan komma att få någon form av politiskt inflytande i framtiden är upprörande och "det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget", för att citera en känd svensk muslimhatare. Att västvärlden ockuperar muslimska länder militärt och stödjer vederdvärdigt brutala diktaturer som t.ex. den saudiarabiska med vapenexport och pengar, äh, vem orkar bry sig?


Det här blir begripligt först när man inser att nationalismens och fascismens funktion är att vara slöjan som döljer de verkliga konflikterna och avleder folkets ilska i en för eliterna säker riktning. A weapon of mass distraction. Ett massförvillelsevapen. Låter du dig luras av Breivik?


DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD 1, 2, 3, 4, 5, Ekot 1,




KATEGORI:Högerextremism

Islamofobi - a weapon of mass distraction


G

årdagens Uppdrag Granskning tog sig en titt på muslimhatet och Anders Behring Breiviks åsiktsfränder. Inte helt oväntat hittade man kopplingar till Sverigedemokraterna. Inte helt oväntat var det riksdagsman Kent Ekeroth som tittade fram som gubben i lådan. Som SDs internationella sekretetare har han samarbetat med ett muslimhatande nätverk bestående bland annat av engelsmannen och Ormstungalookaliken Alan Lake. Lake, som bjudits in till Sverige av Ekeroth, tyckte på sin blogg att de ungdomar som mördades av Breivik fick skylla sig själva; "som man sår får man skörda" och ville ha dödslistor med namn på politiker som "svikit sitt land", och som han såg fram emot skulle avrättas eller torteras till döds. I samma nätverk fanns den norske bloggaren "Fjordman", Behring Breiviks idol, som inspirerat till en stor del av massmördarens "manifest". Enligt riksdagsman Ekeroth står "Fjordman" för demokrati, öppenhet och västerländska värden. Men på sin blogg uppmanar han sina läsare att beväpna sig och talar om att muslimer måste avlägsnas, "totalt och fysiskt".


Vid såna här djupdykningar i det muslimhatande
extremhögerträsket slås man av hur lite som egentligen förändrats. Enligt extremhögern så är de något helt nytt. En kraft mellan höger och vänster, som försvarar Sverige - eller varför inte Europa - mot en lömsk konspiration utifrån. Men det enda som förändrats sedan 30-talet, egentligen, är föremålet för deras hat. Då var det den judisk-bolsjevikiska konspirationen. Nu är det den islamsk-kommunistiska. Hatpropagandan är intill förväxling lik. Taktiken att förvirra väljarna genom att mörka var de hör hemma på den politiska skalan är också gammal som gatan. Redan Hitler insåg propagandavärdet  av att sno vänsterns och arbetarrörelsens symboler. Och fotsoldaterna på gatan, som ska terrorisera de politiska motståndarna och invandrarna - direkt hämtade ur Hitlers och Mussolinis regelböcker.


Och som Uppdrag Granskning påpekade så är de ganska lika varandra, muslimhatande extremhöger och fundamentalistiska islamister, eller fundamentalister av vilken religion du vill. Som spegelbilder. De kan inte acceptera de demokratiska spelregler som vi konstruerat för att samhället ska kunna fungera trots att vi tycker olika. Tycker man fel, till exempel att det är bra med invandring, så blir man en landsförrädare i muslimhatarnas ögon. Och alla vet ju vad man gör med såna.


I vår del av världen är det utan tvekan högerextremister, rasister och muslimhatare som är det stora hotet mot vårt demokratiska, öppna samhälle. Det borde vi inte ha behövt en Behring Breivik för att begripa. Peter Mangs, Lasermannen nr. två  borde ha räckt. För att inte tala om de (minst) 14 politiska mord som begåtts mellan 1999 och 2009 av svenska högerextremister.


Precis som judehatet på 30-talet var en slöja som skulle dölja de verkliga konflikterna i samhället genom att hetsa befolkningsgrupper mot varandra som skulle ha tjänat på att stå enade, så fyller muslimhatet idag sin funktion som weapon of mass distraction. Massförförelsevapen. En slöja som döljer hur världen verkligen ser ut. Det är ingen slump att mycket av ideologin produceras i USA, av amerikanska neokonservativa och krigshetsare. Muslimhataren kan rabbla 100 skäl till varför muslimer inte är att lita på. 100 korancitat ryckta ur sitt sammanhang som ska bevisa varför muslimer är så mycket farligare är kristna (trots att Bibeln är en mycket våldsammare text än Koranen). Han kan hålla ett långt föredrag om hur Europa hotas av en muslimsk demografisk invasion. Hur muslimska mammor som föder barn egentligen är soldater i "befolkningskriget". Men han har aldrig funderat över att det idag faktiskt är vi i västerlandet som invaderar, ockuperar, bekrigar och terroriserar muslimska länder, jorden över. Som beter oss precis så som han påstår att muslimerna kommer att göra. Som med våra långa klåfingrar gjort Irak, Afghanistan, Pakistan, Yemen och en rad länder till till explosiva, blodiga krutdurkar. Ofta med olja som motiv. Alltid med makt. Här är en karta över muslimska länder som bombats av USA eller Israel. Inte komplett men talande.




Vad är det mest rimliga antagandet:


1. Vissa muslimer blir hatiska mot västerlandet för att vi har frihet, demokrati och mänskliga rättigheter?
2. Vissa muslimer blir hatiska mot västerlandet för att vi släpper bomber på dem och dödar civila i hundratusental, ockuperar deras hemländer och heliga platser och stödjer deras diktatorer i utbyte mot olja?


Inget är svårare för en muslimhatare än att se saker ur muslimernas synvinkel.
Eller ur en synvinkel kritisk till, eller ens medveten om västerländska krig och ockupationer i muslimska länder. Inget är bekvämare än att hålla sig med dubbla måttstockar. Nationalism och fascism förutsätter just dubbelmoral och hyckleri. Redan George Orwell insåg detta och skrev 1945, när Europa precis härjats av det hittills mest förödande krig som mänskligheten skådat:


”All nationalists have the power of not seeing resemblances between similar sets of facts. A British Tory will defend self-determination in Europe and oppose it in India with no feeling of inconsistency. Actions are held to be good or bad, not on their own merits, but according to who does them, and there is almost no kind of outrage — torture, the use of hostages, forced labour, mass deportations, imprisonment without trial, forgery, assassination, the bombing of civilians — which does not change its moral colour when it is committed by ‘our’ side. . . . The nationalist not only does not disapprove of atrocities committed by his own side, but he has a remarkable capacity for not even hearing about them.”


(”Notes on nationalism”)


Orwells ord har tyvärr inte tappat vare sig aktualitet eller skärpa 66 år senare.


DN 1, 2, 3, SvD 1, Jonathan Leman på SVT Debatt,



KATEGORI:Högerextremism

Astrid Lindgren om SD (nästan)


I

en kommentar från signaturen "Sunshine Blind" så fick jag chansen att läsa denna gamla pärla från vår käraste barnboksförfattare, där hon med kraft tar avstånd från allt vad nationalism och skillnadstänkande heter! Att vårt främlingsfientliga parti försökte lägga beslag på Astrid Lindgrens minne, som jag skrev om i mitt förra inlägg, är bortom skamlöst, sanslöst! Så här skrev hon (ur ett privat brev från 1957):


"Det var hårt och bittert att höra för den som avskyr all nationalism så innerligt som jag gör. Jag trodde du visste det. Jag trodde du visste, att jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor. Ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska, allt det där om ”kommer någon våra fjäll för nära, då mulnar det i Svitiod”, det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor – det har varit mitt speciella patos här i livet."


Tack Astrid, än en gång!











DN 1, 2, 3, SvD 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2,

KATEGORI:Högerextremism

Åkessons orcher


F

örra gången Sverigedemokraterna hade landsmöte begicks där en grym våldtäkt på saligt avlidne Astrid Lindgrens minne. Hon som gav oss anarkistbarn med stora hjärtan som Pippi Långstrump "skulle ha varit sverigedemokrat om hon hade levat idag", påstod partisekreterare Björn Söder. Det utspelet slog inte så väl ut. Astrids dotter kommenterade: "Det var så fullständigt självklart för mamma att aldrig avvisa ett barn som skulle komma till Sverige".


När Åkesson nu åter samlar sina skaror är det dags för ny politisk akrobatik: bilden av SD ska ändras. Från nationalism och rasism till "socialkonservatism". Jimmy har ju ett problem: fast han slipat på sin retorik och försöker framstå som beskedlig och fast SDs riksdagsgrupp bär de flottaste dressmankostymerna i hela riksdagen (bara ett par av riksdagsmännen ser ut som gamla skinheads!) så luktar det ändå orch om partiet.


Hur kan det göra annat, när partibasen, den hårda kärnan, är stammisarna från Avpixlat och Flashbacks kloaker - kommentarsfältskrigsherrarna och haveristbloggarna? Arga, revirpinkande heterosexuella män, som aldrig kommer att förlåta "PK-Sverige" för att den vite, revirpinkande, heterosexuella mannen inte längre överallt och alltid ses som skapelsens krona. De som omedelbart blir kränkta och gapar om "censur, åsiktsförtryck, PK" när  de att blir emotsagda.


Kommer ni ihåg Marie-Louise Enderleit?
SD-kandidaten som efter att ha umgåtts lite för mycket med partiets nätorcher uttryckte en önskan om att rada upp invandrare mot en vägg och skjuta dem? Hon kunde till slut inte se sig själv i spegeln:

"Jag är inte längre med i SD, jag har gått ifrån allt, säger hon till Trelleborgs Allehanda. Jag har varit hjärntvättad. Jag var rädd för mig själv till sist. Allt på Facebook handlade bara om SD och utlänningar. Det var hemskt. Det gick för långt."


Tidningen Nöjesguiden har gjort ett specialnummer om Sverigedemokraterna som finns ute nu. Där kan man läsa bland annat om nätorchernas kreativa nyspråk. För det är inte bara Astrid Lindgrens minne man våldför sig på, även modermålet shanghajas. Varför är rätt lätt att inse. Hur ska man egentligen argumentera för att homos inte ska ha samma rättigheter som heteros? Kvinnor ska fortsätta vara underordnade män? Flyktingar ska skickas tillbaka till krig, tortyr och politiskt förtryck? Utan att låta hopplöst orchig?
Lättare då att klumpa ihop alla åsikter man inte håller med om men helst vill slippa bemöta och klistra på dem en nedlåtande etikett. "Politiskt korrekt" skulle kanske kunna översättas till vanlig svenska som "snäll". Eller "tolerant". Men det fina i kråksången är att uttrycket kan betyda allt och ingenting. Försök nagla fast innebörden och den slinker undan. Och som alla dubbeleggade vapen kan det skära också den som svingar det. Är inte SD riksdagens mest politiskt korrekta parti? Med tanke på att man leder uteslutningsligan med råge, och har en enastående auktoritär partikultur som inte tillåter särskilt mycket ifrågasättande av partiledningen och de snäva ramar för interndebatten som den sätter upp?


Den mest politiskt inkorrekta åsikt jag kan komma på har - åtminstone under hela den tid jag varit politiskt intresserad - varit att samhällsekonomin måste demokratiseras. Att arbetarna ska ha makten över sina arbetsplatser och frukterna av sitt arbete. Det är en tanke som på riktigt utmanar den rådande makten - kapitalmakten - och bryter mot en rad politiska tabun och alltså (till skillnad från SDs käpphästar) aldrig diskuteras offentligt. Trots att vi varje dag ser bevis på hur samhällsfarlig den koncentrerade kapitalmakten är - speciellt finanskapitalets.


Eller ta uttrycket "kulturberikarna"! Vem kan förneka att mänskliga kulturer utvecklats i ett samspel? Att det som vi ser som typiskt svenskt i själva verket är ett resultat av årtusenden av kulturkrockar mellan germanskt, latinskt, franskt, anglosaxiskt? Ja till och med det arabiska inflytandet har nått ända upp till kalla norden. SD vet mycket väl hur knivigt det är att försöka definiera "typiskt svenskt". Det finns  inte någon statisk svenskhet som inte förändras över tid. Därför undviker de helst frågan. "Det är mer en känsla" enligt Åkesson. Vill du slippa dessa jobbiga diskussioner med många gråskalor - lansera ordet "kulturberikare" som synonym för invandrare och koppla det till våldtäktsmän! En våldtäkt på både det svenska språket och det politiska samtalet, men lyckas du etablera kopplingen i tillräckligt mångas tankar så kommer i fortsättningen alla diskussioner om att kulturer berikar varandra få en bisarr underton. Praktiskt för de som säger sig vara oroade över "svensk kultur" men egentligen menar att de inte vill ta emot invandrare.


Nätorcherna är både SDs största tillgång och deras tyngsta black om foten. Samtidigt som de är en stabil partikärna så är de otroligt avtändande för den stora majoritet svenskar som inte är empatistörda. Det hjälper inte att Saruman den vite, förlåt Jimmy Åkesson, har strukit honung på sin lena tunga när hans orcher för tankarna till Anders Behring Breivik snarare än nationalromantikern Verner von Heidenstam. Precis som Tolkiens Saruman märkte så kan man inte vara både flåbuse och vis man. Inte samtidigt underblåsa etniska motsättningar mellan Rohans folk och dunlänningarna och behålla sin position som kungens upphöjde rådgivare. SD sitter fast i en rävsax: de kan inte leva utan orcherna, men inte heller växa med dem.





Och precis som Saruman den vite i Midgård så är Jimmy Åkesson och hans orcher till syvende och sist en sideshow. Något som distraherar oss medan det verkliga hotet mot vår gemensamma välfärd arbetar vidare i det tysta i Rosenbads mörka torn. Medan vi varit upptagna med att bråka om tramsfrågor som slöjor, handskakningar och om muslimer ska få bygga moskéer så har regeringen Reinfeldt kunnat gnaga vidare på grundpelarna i den svenska välfärdsstaten i lugn och ro.  Cancersjuka  har tvingats till arbetsförmedlingen. Den offentliga sektorn har styckats upp och sålts av till riskkapitalister som Carema och Attendo. EU-kommissionen tar sig rätten att styra den svenska statsbudgeten med diktat. Ungdomsarbetslösheten har nått epidemiska proportioner och massarbetslösheten har bitit sig fast. Utvecklingsländer som Kina kör om oss när det gäller grön teknik och miljösatsningar. Den svenska modellen avvecklas och vi blir bara ytterligare ett EU-land i raden med växande klassklyftor och utan ambitioner. Ironiskt nog så kan den välfärdsstat och den modernitet som en gång gjorde Sverige till en förebild för omvärlden monteras ner just tack vare SDs nationalistiska dimridåer. Tacka orcherna för det!


Uppdatering: Expressen är inne på samma spår:

"Jimmie Åkesson
är en teaterföreställning. Partiets sympatisörer vet att hans stilval och ordval ingår i "Operation: rumsren". Det är ingen hemlighet; det talas öppet om det i kommentars-fälten på rasistiska bloggar."


Bloggat: Ali Esbati,


DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, AB 1, 2, 3, 4, SVT 1, 2, 3,


KATEGORI:Högerextremism

Hur har ni det med spriten egentligen, SD?


N

är sverigedemokrater pratar politik (speciellt om de får vara anonyma på nätet) får man ofta känslan av Grabbarna Grus på fylleturne. Inget ont om fyllesnack, men låt oss inte döpa om vår tillfälliga neuronkoma till "att vara politiskt inkorrekt". Låt oss inte glorifiera dumheterna. Risken för politiska partier som gör det är ju att de drar till sig människor med verkliga missbruksproblem, och dessutom förvärrar deras situation. William Petzäll blir nu politisk vilde efter att ha stötts ut i kylan av sitt eget parti på grund av sina missbruksproblem.


Låt mig gissa att de bruna nätstormtrupper som drog ut till Petzälls försvar när hans fylleslag för första gången blev offentliga den här gången kommer att rikta bajonetterna åt ett helt annat håll. Säkerligen hade Jimmie Åkesson föredragit att Petzäll gjorde en diskret sorti och lämnade över platsen till någon ur det sverigedemokratiska järngänget. William Petzäll kommer nog inte att ha så värst många kompisar i riksdagen framöver. Möjligen får han sällskap av Erik Almqvist, om han efter det ökända fylleslagsmålet på Stureplan häromveckan också kommer att pressas till att avstå från sin riksdagplats. Eller ingår han - till skillnad från Petzäll - i det inre sverigedemokratiska grabbgänget och är därmed okränkbar?


Inte för att jag gråter många tårar över att en sverigedemokrats politiska bana slutar i en sladdvurpa. Men det luktar onekligen lite skunk om hur partiet ifråga har hanterat Petzälls missbruk. Istället för att sparka ut enstaka syndabockar och svaga länkar på gatan så kanske man borde ta sig en rejäl funderare på vilka signaler man som parti sänder ut kring alkohol och vilket slags beteende man förväntar sig av sina politiker. Men låt mig gissa att det inte blir särskilt mycket av självrannsakan. Däremot fler tröttsamma utfall mot såväl Petzäll som "PK-media som förföljer SD". Som om inte sverigedemokraterna kommer undan med saker som vilket annat parti som helst hade jagats runt månen och tillbaks för.


Den som faller måste få hjälp att resa sig igen. Gudrun Schyman blev på det stora hela taget inte en sämre partiledare av sin alkoholism. Kanske den till och med fick henne att framstå som en mer mänsklig politiker än de flesta? Men så ledde hon ju också ett parti som gav henne både en och två chanser att komma tillbaka, och som begriper sig på det där med medkänsla och solidaritet. Kanske Petzäll borde vända sig till de forna fienderna i (v) för stöd och råd, när han nu fått ett litet prov på hur SDs empatilöshet svider i den egna huden?


Uppdatering:
Verkar kunna bli fullt inbördeskrig av det här. Petzäll som bland annat blir kallad "ett kräk" av en person på SDs riksdagskansli hotar med att avslöja pinsamma partihemligheter. Jag har för min del svårt att tänka mig ett liknande spektakel i något annat svenskt riksdagsparti. Men jag hoppas att han låter tungan löpa. Patrioten William Petzäll har här sitt livs chans att tjäna sitt land: Det svenska folket förtjänar att  få veta hur snacket egentligen går i SDs inre kretsar. Partiet kastade Petzäll i soptunnan, hoppas att hans partilojalitet åker samma väg.


Bloggat:
Jinge, Tankar åt alla håll och kanter, Krassman,


DN: 1, 2, 3, 4, 5, 6, SvD: 1, 2, 3, 4, 5, 6, Exp: 1, 2, 3, 4, 5,


KATEGORI:Högerextremism

Slutet på Erik Almqvists politiska karriär?


S

verigedemokraternas uttalade strategi - att vinna "trendväljarna" på Stureplan, Stockholms rövhål - fick sig nog en törn i helgen efter riksdagsmannen Erik Almqvists urspårning. Det blir ju lite svårt att mingla runt i VIP-rummen med de andra tråkmånsarna om man gjort sig till persona non grata i dörren.


I vanliga fall brukar jag när jag hör om ett krogbråk med dörrvakter inblandade anta att vakterna ska hållas minst till hälften ansvariga. Dörrvakter är inga charmtroll. Men det är nu inte Erik Almqvist heller: Jinge påminner om hans tidigare urspårningar, bland annat attacken på Soran Ismael och de inhandlade nazikläderna. Att SD-are har problem med alkoholen och tenderar att bli våldsamma är väl inget att direkt stoppa pressarna för. Men några saker gör Erik Almkvists krogslagsmål lite extra intressant:


1. Han hade egen SÄPO-eskort med sig, som enligt SvD var tvungen att gå emellan och senare överlämnade riksdagsmannen till ordningspolisen. Om det stämmer att Almqvists egen eskort håvade över honom till krogsnuten så måste han ha betett sig skapligt illa. Och det faktum att annan ordningspersonal än krogvakterna fanns på plats under bråket gör ju att vi - för en gångs skull - faktiskt kan se fram emot att få veta vad som egentligen hände. I vanliga fall dömer ju domstol per automatik i enlighet med dörrvakternas utsaga.


2. Enligt Almqvists egen berättelse så ska han ha frågat dörrvakterna om anledningen till att han inte fick komma in var "hans politiska övertygelse". Det är lite komiskt. Almqvist är knappast den första högerextremist att trampa Stureplansklubbarnas parkettgolv. Hela miljön andas syrefattig elitism och småborgerliga värderingar, även om politik sällan är något som diskuteras, det anses inte riktigt "comme il faut". Men nu vet jag vad jag kan göra om jag mot förmodan skulle vilja gå ut på Stureplan, men blir nekad i dörren: spela politisk martyr inför förvånade dörrvakter som troligen inte tänkt en politisk tanke i hela sitt liv. Det där martyreriet är tydligen så ingrott i den sverigedemorkatiska självbilden att de aldrig kan höra själva hur löjligt det låter. Det är alltid mest synd om dem och är det inte synd om dem på riktigt så går det åtminstone att använda som argument för att komma in i VIP-rummet.


3. Att bli nekad i krogkön är en erfarenhet som nu förenar Erik Almkvist med Sveriges invandrare. Alla vet att (många) krogar har ett inofficiellt kvoteringssystem, och säger stopp när "det börjar bli för svart" i lokalen. Det är alltid nyttigt att vandra i någon annans skor en dag, och Erik Almqvist kan nog behöva alla empatiska insikter han kan få.


4. När SSU-ordförande Anna Sjödin hamnade i ett krogslagsmål - också runt Stureplan vill jag minnas - så innebar det slutet på hennes politiska karriär. Inte särskilt sjysst! var vi många som tyckte då, och tvivlade på dörrvakternas vittnesmål. Kan Erik Almqvists fortsätta som tung riksdagspolitiker efter detta? Mycket hänger såklart på rättsprocessen och SÄPO-vakternas vittnesmål. Och vi vet ju att sverigedemokrater mäts med andra måttstockar än andra politiker. Saker som skulle ha dödat en vänsterpartists eller sosses politiska karriär studsar bara på deras teflon, eftersom massmedia verkar resonera som att alla redan vet att de är knäppa, ingen nyhet där liksom. Men den här gången tror jag faktiskt att det blir svårt för riksdagsman Almqvist. Har SD verkligen råd med fler klantarslen?


DN 1, Svd 1,


KATEGORI:Högerextremism

Så vind och skörda storm


D

et är gruvligt svårt att skriva något om det som hänt i Norge. Det träffade rakt i hjärtat och inga ord räcker liksom till. Semestern nere vid medelhavet känns som en påtvingad exil, jag vill komma hem och kunna följa med i varje nyhetssändning och höra varje berättelse för att kunna förstå. Men långsamt tar det fast form som från början kändes helt overkligt.


För fast jag skrivit om extremhögerns näthat, debatterat med rassarna i de träskpölar på nätet där de flyter omkring i sin egen skit, och själv blivit hotad till livet, så hade jag inte kunnat föreställa mig en sån utstuderat ond person som slaktaren i Norge, med sina dumdumkulor, sin polisuniform och sitt självbelåtna lilla småleende. Det finns inget annat ord än ondska för honom. Anders Behring Breivik har vuxit upp i ett av världens rikaste, mest rättvisa och välordnade länder. Ett land som omvärlden både beundrar och avundas. Men att få förmånen växa upp i Norge, och åtnjuta en välfärdsnivå som är få på denna planet förunnade, var förmodligen inget som han ens reflekterade över. Han var för upptagen med att hata den arbetarrörelse vars politiska kamp gjort Norge till ett rikt föregångsland, och med att sprida sina islamofobiska domedagsprofetior om "Eurabien".


Slaktaren Behring Breivik bodde nog inte alls i Norge, utan i den nyfascistiska uppochnedvända världen. För samtidigt som han på nätet krängde vidare sina feberdrömmar om ett Norge som sålts ut till islam av arbeiderpartiet, så var hans land en av de mest entusistiska deltagarna i USAs krigande i muslimska Afghanistan, och de som bombat mest i muslimska Libyen. Och det rasistiska Fremskrittsparti som han själv länge tillhörde är en verklig maktfaktor i norsk politik, till skillnad från norska muslimer som är dess slagpåsar. Men såna enkla fakta räckte inte för att slå in en kil av sunt förnuft i Behring Breiviks konspirationstänkande.


Tyvärr verkar ju de som smittats ner av extremhögerns hjärnvirus ofta bli resistenta mot både fakta och medkänsla. Och i varje land där extremhögern växer i styrka ockuperar de också en oproportionerligt stor plats i debatten. Det är deras problemformuleringar som diskuteras, och även fast en majoritet av befolkningen avfärdar dem så stjäl de syret från viktigare politiska frågor. På det sättet är rasister, nazister och fascister nyttiga tjänare åt de ekonomiska och politiska eliter i västvärlden som vill fortsätta berika sig på de sjuka, de arbetslösas och de fattigares bekostnad. Det kan vara värt att hålla i huvudet när nu mantrat att "vi måste ta debatten mot rasisterna" återigen upprepas reflexmässigt. Vad är det då egentligen vi har debatterat på senare år, om inte just deras favoritteman; slöjförbud, islamistisk terror, kulturkrockar, etniceringen av sociala problem och klassklyftor? Varför inte istället "vi måste ta debatten om arbetslösheten, den ökande fattigdomen och utslagningen?", eller "vi måste ta debatten om den kommande miljökatastrofen"? När våra barn och barnbarn tittar tillbaka på vår tid och ser vilka prioriteringar vi gjorde så kommer de nog att tro att vi var galna som gav en marginell grupp rasistiska gaphalsar så stor plats.


Slaktaren Behring Breivik känns lätt igen som en europeisk nyfascist. Grundpelarna - hat mot arbetarrörelsen, "kulturmarxism" och muslimer - är för dagens extremhöger vad kaffe och bullar är för ett PRO-möte. Ändå hade vissa väldigt svårt att dra några slutsatser. "Terrorexperten" Magnus Ranstorp, förstod ingenting i DN, där han kallade attacken "extremt mystisk", inte heller i TV4-nyheterna där han menade att Behring Breivik "mixade och matchade olika ideologier", och "bevisade" det genom att citera just hans hat mot arbetarrörelsen, kulturmarxismen och islam.


Och Ranstorp verkar inte vara den enda som blev lite yr i huvudet när gärningsmannen visade sig vara en vit, kristen norrman. I både svenska och amerikanska medier fick vi veta att det inte var någon terrorist det rörde sig om, eftersom han ju inte var muslim. Så borttappade är alltså en del nyhetsredaktioner i "kriget mot terrorismens" propagandalabyrinter. Ändå har de också tillgång till den statistik som visar att islamistiska grupper bara begår några få procent av de totala terrordåden.


Men det svajade till där ett ögonblick, när det stod klart vem gärningsmannen var. En diskret kursändring; terroristen blev "mördare", och människor som aldrig frågat sig vad i Osama bin Ladens eller Taimour Abdulwahabs uppväxt som gjort dem till massmördare började prata om Behring Breiviks trasiga relation till fadern och eventuella mobbing i skolan. I amerikanska massmedia sjönk intresset för massakern som en sten. Och en del på högerkanten kände att det var viktigt att poängtera att det här var en ensam dåre det rörde sig om, och inte ska vi väl dra politiska växlar på honom, de som själva aldrig tvekat att dra politiska växlar på några enstaka tokiga muslimer.


Problemet är bara att Behring Breivik lämnat ett rätt gediget politiskt testamente efter sig som är omöjligt att bortse från. En norsk "Mein Kampf". Och långa stycken i det dokumentet kunde ha skrivits av vilken sverigedemokrat eller "islam-och-invandringskritisk" högerbloggare som helst. Vem vet, Behring Breiviks fria fantasier om Sverige och Malmö kanske fått näring ur Magnus Ranstorps slafsiga skräckpropaganda om hotet från "jihadister" i Rosengård?


Säkert har slaktaren någon slags personlighetsstörning. Men det hade Hitler, Mussolini, Pinochet och alla andra fascistiska massmördare med all sannolikhet också. Det kommer liksom med uniformen. Och deras ideologi är ju också i grunden irrationell, både en produkt av störda hjärnor i arbete, och en kraft som uppmuntrar till mer empatilöshet och mer monomaniskt hat. Att försöka avpolitisera extremhögerns politiska mord gör oss bara naivare  och mer försvarslösa.


För de som lagt ner så mycket energi åt att underblåsa vår skräck för muslimer och islam så borde Behring Breiviks massaker bli en tankeställare. Skulden för dådet kan bara läggas på honom själv. Men ansvaret för att ha skapat ett politiskt klimat där hat mot vänstern och muslimer premieras, ju mer paranojjigt och utflippat desto bättre, delas av många många fler. Den sortens nätmiljöer marinerade i hat som den svenska extremhögern skapat  driver mottagliga unga män över kanten och ner i avgrunden. När man tar ifrån sina meningsmotståndare eller minoritetsgrupper deras  människovärde så lägger man grunden för massmord. Det är en läxa som vi borde ha lärt oss redan, av andra världskriget, av Srebrenica, av lasermän och nynazistiska mord. Den som sår vind kommer att få skörda storm.


Vem vet, kanske Per Gudmunsson, som väl gjort mer för att injicera islamofobi i den tidigare respektabla delen av svensk borgerlighet än någon annan, senkommet drabbats av denna insikt? Från att på attentats dag ett ha spekulerat friskt i muslimska gärningsmän, och menat att "Islamisk terrorism är det stora säkerhetshotet i Skandinavien", går han i takt med att bilden klarnar till "Det nazistiska våldet fortsätter att vara det mest dödliga i Skandinavien. Ryssland må vara ett hot, precis som den islamiska terrorismen, men när det kommer till rent fysiskt utdelade käftsmällar eller knivhugg just nu, så är det nazisterna som är farliga." Nå, hallelujah herr Gudmunsson! Det är ju detta som vi har sagt hela tiden. Ska det krävas en massaker för att du skulle lära dig att läsa statistik? Men bättre sent än aldrig! Man kan ju hoppas att fler på din kant nås av samma insikt!

Bloggat: Kilden och Åsman, Juan Cole 1, 2

 

AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, Exp 1, 2,

 

KATEGORI:Högerextremism

"Nazism was seen as a good thing"


"I

ts hard to believe now, but fifty or sixty years ago, Nazism was seen as a good thing by many foreign investors. Fascism, so it was thought, was simply an external manifestation of the conservative German people who were traditionally hostile towards Communists and labour unions. Some of the most prominent and respected German industrialists - such as the Thyssen family and the Brooklyn-born Hjalmar Schacht - reassured the American investors that Hitler wa simply 'a dog on a chain' to keep the left out of power in Germany.


People such as Henry Ford and the Rockefellers admired a great deal in the new Nazi philosophy. While most Americans still favoured the German establishment, they sought to cover their bets by financing the infant Nazi party as well. Sullivan & Cromwells clients were not the only foreign investors in Germany, nor were they the only ones to hedge their bets by making small donations to the infant Nazi party. Followiing the $26 million cash settlement with Mussolini over disputed lands in 1929, the Vatican invested nearly all the proceeds in German industry, but at least one small investement was made in the Nazis as well. The following incident was reported by an eyewitness, Sister Pascalina, a nun who was the personal aide (and devout admirer) of the Papal Nuncio in Munich and the man who would become Pope Pius XII one the eve of World War II:


Hitler came one night to the holy residence of Archbishop Eugenio Pacelli (later Pius  XII). All others were asleep by then, except (Sister) Pascalina... Hitler told Pacelli that he was out to check the spread of aetheistic communism... It did not come as a surprise to her, therefore, in light of Pacellis hatred of the Reds, to see the prelate present Hitler with a large cache of Church money to aid the rising revolutionary and his small struggling band of anti-communists".


(Ur boken "Unholy trinity - the Vatican, the Nazis and the Swiss banks" av Mark Aarons och John Loftus). 


Ibland påstår högerdebattörer av den billigare sorten är att socialism och fascism/nazism skulle vara samma sak, eller besläktade ideologier. Den högerextrema ideologin är en Svarte Petter som borgerligheten inte vill kännas vid utan flytta över till vänsterns hand. Ungefär som de försökte två sina händer och skicka över diktatorkompisarna Mubarak och Ben Ali, efter att de fallit.


Kanske förtjänar såna påståenden inte mer än ett gapskratt. Men det är också tänkbart att historielösheten i denna modebloggerskornas och nättrollens tidsålder är så utbredd att det är nödvändigt att påminna om hur saker verkligen såg ut. För de som upplevde nazismen och fascismen på nära håll - exempelvis de socialister och kommunister som skickades till Hitlers förintelseläger - är den sortens historierevision en spottloska i ansiktet. För extremhögern är den en skänk från ovan.


Hitlers nazism och Mussolinis fascism var i verkligheten den europeiska högerns svar på hotet från demokratin. Rösträtten genomfördes av socialister och liberaler i land efter land. Den tidigare makteliten, överklassen och kungahusen, tvingades välja mellan rösträtt eller revolution (känns situationen igen idag?).


De välbärgade och förmögna räddes "mullret frånd den antågande barbarhorden". Arbetarklassen var på marsch under de röda fanorna, med paroller som allmän och lika rösträtt, åtta timmars arbetsdag, amnesti för politiska fångar, löneförhöjning och demokratiskt inflytande på arbetsplatserna. Det var en politisk som gynnade det stora folkflertalet och inte kunde bekämpas med rena nypor och ärliga argument. Alltså skapade de europeiska över- och borgarklasserna högerradikala antidemokratiska politiska rörelser. Vägen mot målet kantades av rökridåer. Judehatet var en sån. Men hjärtefrågorna för de grupper som sponsrade de framväxande högerextrema rörelserna i länder som Tyskland och Italien var demokratins tillbakarullande och krossandet av de politiska krafter som representerade arbetarklassen och folkmajoriteten. Nazismen och fascismen var och förblir alltså socialismens raka motsats, en framstegsfientlig borgerlig ideologi på anabola.





KATEGORI:Högerextremism

SD-avslöjandet som kom av sig


D

et var en rätt tunn soppa som SVT hade kokat ihop igår i sitt reportage om Sverigedemokraternas första 100 dagar i Riksdagen. Ett program som det flaggats mycket för hela veckan - med den antydda vinkeln att de övriga partierna svikit sina löften att inte låta rasister påverka den svenska politiken - landade till slut i att partiet fått inflytande i en omröstning om storleken på regeringskansliet. Eller missade jag något? Däremot glömde programmakarna vad jag såg att påpeka att partiet röstat med regeringen i nio av tio omröstningar, som det extremhögerparti de är. Inga vågmästare alltså, lika lite som moderaterna är ett vågmästarparti. Reportaget lät oss se att den där Ekroth inte verkar vara nån trevlig kille, och att SDs ledamöter flinar elakt i kammaren när andra talar. Uppenbarligen gillar hela SDs riksdagskansli dålig musik. En moderat påpekade att Jimmie Åkesson bara är den gemytlige frontfiguren för ett gäng hårdföra högerextremister. Vad är nytt med detta?


Det har gjorts en jäkla massa reportage - skrivna och för TV - om SD de senaste åren. Och det blir mest pannkaka av allting. Redaktionerna verkar inte kunna bestämma sig. Möjligen skulle de vilja göra ett avslöjande raffelreportage som drar ner byxorna på rasisterna och naglar fast dem med deras egna citat. Det vore inte svårt. Samtidigt vågar de inte sticka ut hakan för långt av rädsla för att framstå som partiska. Följden blir att SD serveras en massa gratis uppmärksamhet och tillfällen att prata om sin politik som övriga partier bara kan drömma om, men slipper undan den ettriga granskning de förtjänar. De ges ett frikort för extremism. Eller vad ska man säga om ett parti vars pressekreterare kan twittra "Äntligen!", efter att en självmordsbombare försökt spränga en jävla massa människor i luften på en fullpackad Drottninggata - och sitta kvar? Hade "Bruunis" jobbat åt en annan partiledare än Jimmie Åkesson hade hon varit rökt bara timmarna efter sitt skadeglada twittrande. Moderaternas Ulrika Schenström - minns ni henne? - åkte ut med huvudet före efter att ha tagit några öl på arbetstid. Är det politiskt korrekta i SDs fall att inte låtsas om deras åsikter?


Niklas Svensson på Expressen sade i reportaget att Sverigedemokraterna är det parti som är svårast att kontakta och kommunicera med. De verkar ha ett ogint förhållande till massmedia. Frågan är varför, med tanke på att de kan tacka just den ständiga, valhänta mediauppmärksamheten för sina riksdagsplatser.


KATEGORI:Högerextremism

Det politiskt korrekta hatet mot muslimer

Hur human är föreningen Humanisterna? Igår gav journalisten Henrik Arnstad dem en bredsida: "Humanisternas möte i Stockholm urartade till rasistfestival". Jag har debatterat med några av deras medlemmar på nätet, och om de är representativa för Humanisterna som helhet är nog Arnstedts beskrivning ingen överdrift:

 

”Nu vaknade Humanisternas möte till liv efter att ha halvsovit sig igenom inledningen. En kvinna i publiken sade sig veta att alla ”med sjal på huvudet” i själva verket var ”förtrupper” åt islamister, som kommer att ta över Sverige. Hybbinette sade inte emot, utan nickade medhåll. En man i publiken höll en längre konspirationsteoretisk utläggning om hur ”muslimerna” tar över världen via FN och dessutom har mördat 220 miljoner människor. Återigen inga protester från Humanisternas ordförande i Stockholm.”

 

Egentligen borde Humanisterna vara en förening som man ville krama ihjäl. Jag vill ju också ha ett samhälle där religionen tar mindre plats, och definitivt inte har något inflytande över politiken. Men de har precis som liberalerna kapitulerat för tidsandan. Det enda hot man verkar se mot sitt fina, toleranta, liberala samhälle är skäggiga/slöjbeklädda muslimer. Och i toleransens namn får man visst vara hur intolerant som helst mot dem.

 

Högerextrem rasistisk intolerans; ett betydligt mer relevant hot mot Sverige än Osama Bin Laden, verkar inte registreras på Humanisternas radar. Vilket kanske beror på att extremhögerns militanta muslimhat och Humanisternas missionerande islamofobi utgör två noter i samma symfoni?

 

I det Sverige jag växte upp i var religion en privatsak. Det socialdemokratiska samhällsbygget tog en omväg runt kyrkorna och gjorde dem nästan betydelselösa genom att ersätta deras religiösa gemenskap med en politisk. Men det fanns ändå plats för såväl statskyrka som pingstvänner, Jehovas Vittnen, Livets Ord, buddhister, muslimer, judar och kristdemokrater. Vi övriga kunde tycka vad vi ville om en del av avarterna i frikyrkorna, men inte fan inbillade vi oss att vi skulle tvångsassimilera deras medlemmar och avkräva dem någon slags lojalitetsförklaring till "svenska värderingar".

 

Nu börjar det lukta 30-tal igen. Hatkampanjen mot muslimer påminner om den antisemitiska hysterin då. En stor och spretande grupp individer från en mängd olika länder klumpas ihop till ett hotfullt block med en gemensam dold agenda (att ta över världen!). Muslimska barn beskrivs som trojanska hästar. För ni visste väl att muslimer har en lömsk plan att ta över våra västerländska samhällen genom att knulla som kaniner? Genom en mängd förvrängningar av Koranen och andra texter försöker man ta ifrån muslimer varje uns av normal mänsklighet. Det är deras heliga plikt att döda otrogna. De är pedofiler. De är våldsfixerade. Alla terrorister är muslimer. Och så vidare.

 

Inget kan väl vara mer politiskt korrekt idag än idén att "muslimer måste lära sig att tåla lite skit". Den muslim som lackar ur när Lars Vilks mixar homosexualitet och islam ska spännas fast framför skärmen med ögonen uppspärrade Clockwork Orange-style. Toleransens krigare har nolltolerans mot andra människors spärrar och hämningar - så länge ”andra människor” är muslimer. Ibland får ju någon annan etnisk grupp en släng av sleven också.

 

Nyligen censurerade folkpartisten Mathias Sundin en konstutställning som gjorde det mest förbjudna - jämförde Israels behandling av de ockuperade palestinierna med nazisterna behandling av judarna. Då var det plötsligt inte tal om att Israel och dess anhängare måste lära sig tåla lite skit. Man kan ju diskutera om jämförelsen med nazisterna är så lyckad. Men det man inte kan diskutera är den uppenbara dubbelmoralen som det politiska etablissemanget lagt sig till med - där kränkningar av muslimer och islam allltid i alla lägen försvaras av toleransens korstågsriddare, medan kränkningar av och kritik riktad mot andra minoritetsgrupper grupper fördöms.

 

Den amerikanske superbloggaren Grenn Greenwald har skrivit en hel del om den här dubbelmoralen, som såklart är ännu mer avancerad och systematiskt tillämpad i USA:

 

Nothing is easier, or more common, or more valuable, than inducing people to believe that one discrete minority group is filled with unique Evil, poses some serious menace to their Safety, and must be stopped at all costs. The more foreign-seeming that group is, the easier it is to sustain the propaganda campaign of fear. Sufficiently bombarded with this messaging, even well-intentioned people will dutifully walk around insisting that the selected group is a Serious Menace.

 

"The Muslims" are currently the premier, featured threat which serves that purpose, following in the footsteps of the American-Japanese, the Communists, the Welfare-Stealing Racial Minorities, the Gays, and the Illegal Immigrants.  Many of those same groups still serve this purpose, but their scariness loses its luster after decades of exploitation and periodically must be replaced by new ones.”

 

Mattias Gardell är inne på samma spår i Aftonbladet idag:

 

”Under tidigt 1900-tal var det judar som upplevdes som hotfulla. Om inte ”invasionen” av judar stoppades ”bliver Sverige snart ett av dem behärskat och utsuget folk”, anförde en riksorganisation av handelsmän 1911. Fruktan för den judiska världskonspirationen bekräftades av svenska kriminalpoliser i ett betänkande från 1921. ”Det torde näppeligen numera kunna bestridas att det var judar som planlade och ledde revolutionen i Ryssland, Tyskland och Ungern. Detta såväl som det förhållandet, att judarna stå i spetsen för arbetet på en tilltänkt världsrevolution, är bevisat”.

 

Idag varnar terrorismexperter och Sverigedemokrater för landets muslimer som påstås delta i en världsvid sammansvärjning för att upprätta ett globalt kalifat.”

 


Problem uppstår ibland, när någon av de mer ärliga toleransförkämparna snubblar över dubbelmoralen. Fredrik Segerfeldt skrev nyligen på Newsmill:

Tidigare har jag skakat på huvudet när vänstern har ifrågasatt liberalers antirasism. Men hyckleriet är slående när liberaler stoppar utställningar med hänvisning till antisemitism. Det är tydligen okej att häckla muslimer, men inte judar eller israeler. Det var alltså inte yttrandefriheten som var det viktigaste under debatten om Muhammedkarikatyrerna och Vilks rondellhundar, utan att slå på muslimer.


Även på 30-talet fanns det en och annan ärlig liberal - Torgny Segerstedt är väl det lysande exemplet - som inte sveptes med i tidsandan. Som helhet är borgerligheten dock på inget sätt vaccinerad mot rasism och högerextremism. Tvärtom, det är politiska rörelser som korsbefruktar varandra. Tillsammans utgör de en effektiv bromskloss mot alla försök från de lägre samhällsklassernas sida att använda rösträtten till att omfördela pengar och makt från samhällstoppen till botten.

AB 1, 2, DN 1, 2, 3, 4, SvD 1, Exp 1,





KATEGORI:Högerextremism

Nu skjuter de invandrare igen!

Lasermannen kan nog ingen av oss som var med på 90-talet glömma. Hur hårt vi än försöker. Det var en riktigt vidrig period i vårt lands historia. Då, precis som nu, satt ett rasistiskt parti i vår riksdag. Då, precis som nu, förflyttades gränserna för vilka dumheter som det var OK att vräka ur sig i den politiska debatten. Ribban sänktes och rasismen började tvätta sig rumsren i offentligheten. Då, precis som nu, sköts invandrare ner på öppen gata för att de var invandrare. Mellan 1991-92 hann John Ausonius, som han egentligen heter, med att mörda en invandrare och skada ytterligare nio. Han var en ensam galning, men också ett symptom på en större sjukdom. En urartning av hela det svenska samhället. Den som tvivlar på detta, som inte ser sambanden, borde läsa Gellert Tamas fantastiska bok om denna mörka period i vår nutidshistoria.


I Malmö jagar polisen nu en ny laserman. Mellan 10-15 personer har skjutits ner det senaste året, till synes utan orsak. Offren är inte kända av polisen sedan tidigare, har inga kopplingar till gängkriminalitet. Den enda gemensamma nämnaren dem emellan är att deras invandrarbakgrund.

Egentligen är det inte förvånande. Sverigedemokraterna har i åratal hetsat mot invandrare. Jimmie Åkesson menar att "muslimer är det största hotet mot Sverige". Man påstår att muslimer kommer att "ta över vårt land" genom att föda "för många barn", och hotar med sharialagar. Vi vet av erfarenhet att extremhögerns våldsfixerade och paranoida anhängare knappast drar sig för att bruka våld mot invandrare, homosexuella och vänstersympatisörer. De senaste 20 åren har de begått 14 politiska mord i Sverige. Oräknat de senaste attackerna i Malmö.

Frågan är såklart vilket ansvar vi ska utkräva av dessa hatets megafoner när några av deras mer förvirrade sympatisörer tar saken i egna händer? Om man pekar ut en minoritetstgrupp som "det största hotet mot Sverige", och baserar hela sin politiska propaganda på ett tjatigt och monomaniskt malande om hur farlig denna grupp är, vilket ansvar bär man då när ens sympatisörer tar budskapet på allvar och känner sig manade att göra "sin patriotiska plikt"? Skvätter inte blodet på Jimmie Åkessons prydliga kavaj när nu invandrare återigen hamnat i en eller flera dårars kikarsikten, i det Malmö som Sverigedemokraterna älskar att hata?

Uppdatering: Gellert Tamas uttalar sig idag i DN om likheterna mellan det tidiga 90-talet och idag:

– John Ausonius har varit väldigt tydlig i de intervjuer jag gjort med honom att blev inspirerad av debatten om invandrare som fördes i början av 1990-talet. Han kände ett moraliskt stöd, att folk stod bakom honom. Men han kände också ett politiskt stöd, från Ny Demokrati framför allt, men även andra främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna.

Uppdatering 2: Kerstin Wiegl påminner om att ett visst litet parti 1992 ordnade demonstrationer med parollen "Lasermannen skjut för att döda!" Den som kan gissa vilket parti det var vinner en lunchträff med Jimmie Åkesson.

KATEGORI:Högerextremism

"Tystad" Sandelin tillbaks på tung debattsida

Gunnar Sandelin har fått klippkort på landets tyngsta debattsidor genom att hävda att man inte får kritisera invandringen till Sverige och att politiskt korrekta media tystar ner debatten. Det är såklart lite lustigt. Men samtidigt säger det en hel del om hur såna människor resonerar; martyrskap är det tyngsta artilleriet de har att komma med. "Titta på mig, jag är tystad! Jag säger till er, gång på gång - från DN debatt och SvD Brännpunkt - jag är tystad! Det politiskt korrekta etablissemanget vägrar släppa fram åsikter som mina. Typ." 

Sandelins debattartiklar är tjatiga upprepningar, en mix av personliga anekdoter som såklart inte kan verifieras eller debatteras och insinuanta påståenden om invandring. Några exempel:

"Den mycket omfattande invandringen till Sverige, världens ledande bidragsnation, kostar enorma summor - det vet vi. Spekulationer på dagspressens debattsidor samt utredningar och beräkningar som gjorts sedan mitten av nittiotalet varierar dramatiskt och pekar på årliga kostnader mellan 40 till närmare 300 miljarder per år."

(Ingen med alla hästar i stallet tror att invandringen kostar Sverige 300 miljarder kronor. Den siffran vevas dock flitigt av extremhögern. Tvärtom har invandringen varit en viktig beståndsdel i vårt lands ekonomiska utveckling. Ett tillskott av människor i arbetsför ålder, som inte kostar samhället de miljoner skattekronor varje infödd svensk kostar från BB till avslutad utbildning har säkerligen spelat en stor roll för att Sverige kunnat behålla sin starka ekonomiska ställning. Problemet idag är såklart inte invandring, utan bristen på jobbpolitik sedan 90-talets omläggning av den ekonomiska politiken. En politik för full sysselsättning som ger både svenskar och invandrare en chans på arbetsmarknaden gör invandringen till en vinstaffär för Sverige, även rent ekonomiskt. För att inte tala om det mänskliga mervärde den medför. Om de verkliga problemen och lösningarna har skäggmumlare som Gunnar Sandelin inget att säga.)


"Den politiska korrektheten ligger som giftgas över debattklimatet i asyl- och flyktingfrågor"

(Få frågor har väl tjatats mer till leda än invandringen och kulturkrockar. Etnoporr  kittlar uppenbarligen borgerligheten. Valrörelsen 2010 var ett bra exempel: tre procent av väljarna nämnde invandringen som den viktigaste politiska frågan men den gavs sju procent av det massmediala utrymmet och trängde därmed undan sakfrågor som väljarna prioriterade högre. Om man tar sig en nykter titt på läget är det rätt uppenbart att den massmediala elit som sätter dagordningen tycker att både Gunnar Sandelin och rasistpartiet är användbara som murbräckor. Varför skulle de annars lyftas upp på sådana förträffliga piedestaler? Det politiskt inkorrekta idag är tvärtom att hävda att Sverige ska tillämpa en generös flyktingpolitik. Att människovärde inte mäts i pengar. Att det är viktigare att ta emot människor som flyr från förtryck och krig än att sänka skatterna för de redan rika.)

"Från 1980 till 2006 har drygt en miljon uppehållstillstånd beviljats i Sverige, varav nästan alla permanenta, vilket skiljer Sverige från de flesta länder. Ett tillskott på en miljon utländska medborgare under så pass kort historisk tid är en stor del av en liten befolkning som Sveriges och när det gäller att ta emot asylsökande så toppar Sverige statistiken per capita i Europa."

Här låter jag Maciej Zaremba svara:

"VAD ÄR DET exakt som blivit mörklagt? En tabell hos Migrationsverket, berättar Sandelin. Den avslöjar vilka utlänningar som i lönndom sedan 1980 tagits in i landet. Jag ser efter: 21.000 adoptivbarn, 60.000 gäststudenter, 116 000 italienare, tyskar och andra som tillfälligt jobbat i Sverige, 377.000 makar och anhöriga som svenskar tagit hit. Dessa utgör hälften av den miljonen invandrare som gör att Sverige håller på att "falla sönder"."


(Pophögern tycker för övrigt att Gunnar Sandelin verkar vara en sansad och vettig snubbe!)

Idag får Sandelin svar på tal av den gröna tankesmedjan Fores.

KATEGORI:Högerextremism

Två citat

Det första citatet är hämtat från Facebookgruppen "Sverigedemokraterna i riksdagen, ja tack!":


" Jimmie Åkesson promenerar omkring i Stockholm när han ser Aftonbladets chefredaktör Jan Helin bli våldtagen av en stor neger. Åkesson ser förvånad ut, men sedan rycker han på axlarna och går vidare. Helin ropar förskräckt efter honom: ”Hjälp mig, Åkesson! Du ser väl att jag blir våldtagen av en kolsvart djungelbarbar”....... Åkesson vänder sig om och utropar: ”Oj, förlåt mig! Jag trodde vi gillade olika”."

Det andra är från Marie-Luise Enderleit, tidigare SD-kandidat som efter att ha uttryckt sin önskan om att rada upp invandrare mot en vägg och skjuta dem nu hoppat av partiet och tänkt om:

- Jag är inte längre med i SD, jag har gått ifrån allt, säger hon till Trelleborgs Allehanda. Jag har varit hjärntvättad. Jag var rädd för mig själv till sist. Allt på Facebook handlade bara om SD och utlänningar. Det var hemskt. Det gick för långt.

Det är många som kliar sig i skallen nu och försöker förstå fenomenet Sverigedemokraterna. Ibland framställs deras väljare som förvirrade stollar som inte riktigt vet vad de röstat på. Många vill nog inte se det hat och den rasism som faktiskt motiverar både partiets hårda kärna och många av deras väljare. Vi vill kanske inte tro att det finns såna människor i det här landet. Men det gör det, och de har alltid funnits.

Länge fanns det nån slags skamgräns i det offentliga samtalet, som man inte passerade. Det parti vars medlemmar drog vitsar om "djungelnegrer" eller ville ställa upp invandrare mot väggen och skjuta dem kunde kyssa allt hopp om framgångar farväl. I politiken fanns det en slags gentlemens agreement om att man inte smekte rasistiska fördomar medhårs för att vinna väljare. Den skamgränsen har korsats, och det har varit det politiska etablissemanget, med folkpartiet som banerförare, som pekat ut den nya riktningen. Med ett batteri av förslag som snarare syftade till att hjälpa folkpartiet självt än invandrare, pekades de senare ut som lovliga slagpåsar i det offentliga samtalet. Ytterst polerat och med behjärtansvärda intentioner. Precis som Lars Leijonborg och Nyamko Sabuni säger sig ju också Jimmie Åkesson bara vilja invandrarnas allra bästa.

Och när politikerna sänker ribban för vad som kan sägas i det offentliga samtalet, halkar den såklart ner ytterligare några snäpp i det halvoffentliga, som utspelas till stor del på nätet.

De kommande fyra åren kommer Sverigedemokraterna att polera på sin image, samtidigt som deras nätaktivister och sympatisörer fortsätter böka runt i kloakernas dynga. Partiet hämtar sin näring ur ett geggigt, monotont hat. Mot muslimer, "kolsvarta djungelbarbarer" och politiska motståndare som är "niggerhoror" som ska våldtas. En antirasistisk rörelse kan inte nöja sig bara med att slå in en kil i Åkessons välpolerade fasad i politiska debatter. Den måste också nå ut till människor som Marie-Luise Enderleit, som sugits ner av en murken rasistisk underström i samhället, till en plats där hat inte bara är OK, utan premierat.




KATEGORI:Högerextremism