Hatbingo: denna vecka Katarina Mazetti
S
ka vi spela hatbingo? Vi gör en lista med namn, hämtade från politik, nöjesliv och massmedia, och ser vilka som först hängs ut på extremhögerns sajter på nätet där de digitala lynchmobbarna uppviglas.
Nyligen var det Gina Darawi. Sedan Åsa Linderborg, Aftonbladets kulturchef som skulle våldtas och mördas.
Den här veckan har turen gått till Katarina Mazetti, som skrev en krönika om "svenskhet" i ICA-kuriren:
"Häromdagen läste jag om en Sverigedemokrat som oroade sig för att man på ett dagis i landet funderat på om det var dags att införa lite nya sedvänjor vid högtider, inte bara det vanliga gamla luciafirandet.
”Ska vi nu inte få fira våra kära svenska högtider?”, klagade han.
Svenska högtider? Vet den mannen att Lucia var ett katolskt helgon från Syrakusa som vi firar genom att sjunga en neapolitansk fiskarvisa?"
Och så vidare. Att många av de symboler vi ser som ursvenska i själva verket är importerade från andra länder och kulturer borde väl inte vara någon nyhet. Genomled vi inte alldeles nyss en debatt om Kalle Ankas jul, denna ursvenskaste av traditioner skapad i Disneys verkstäder i USA?
Men för rasister och storsvenskar är sådana faktaupplysningar ett rött skynke. Lösningen? Den gamla vanliga när någon säger något de inte vill höra: organisera en kampanj med personförföljelser och påhopp. Katarina Mazetti igen:
"Det blev ett jäkla liv. Icakurirens redaktion svajade av den ovana attacken från flera hundra arga män. Jag fick hotfulla mejl och telefonsamtal och nån dunkade på huset på natten.
Naturligtvis kunde jag inte förutse att en krönika i Icakuriren skulle orsaka en lynchmobb på nätet!
Jag kan liksom inte föreställa mig hur hårdföra rasister och feministätare sitter och bläddrar bland recepten i denna snälla tidning med huvudsakligen mogna damer i läsekretsen.
Och det är klart att det inte var så det gick till heller! Någon läste artikeln på morgonen och tipsade proffsiga nättroll, och raskt gick budkavlen runt på sajter och bloggar. Attack!
Tidningen konstaterade att samma ip-nummer återkom flera gånger och till och med formuleringarna var lika: ”Jaha! Nu klipper jag ICA-kortet!” (lite patetiskt, med tanke på att Icakuriren inte varit branschtidning på många år). Och nog var inläggen rasistiska – många gled snabbt över till ämnen som halalslakt och muslimers fruktsamhet.
Att mobba grupp/personer i massiv attack med förtal, förolämpningar och rena lögner är en välkänd taktik som fungerade fint i Münchens ölhallar en gång. Och nu börjar vi bli avtrubbade av den bisarra grovheten på hatsajterna (”Det där skrev hon väl guppande på en fet negerkuk”).
Att svara eller argumentera är meningslöst. När en grupp likatänkande hållit på att massera varandra på egna sajter får de till slut intrycket av att de har ”folket” med sig, och SD blir som en religiös sekt för dem, en sekt som förföljs av politiker och journalister."
Man de verkar ha gett sig på fel tant. Mazetti vänder inte andra kinden till, utan blir istället vassare. Hennes analys av hur fascisternas lynchmobbar på nätet fungerar är helt korrekt. Enligt dem själva så handlar det om yttrandefrihet och att sprida obekväma sanningar.
Den som för en sekund lockas av det argumentet kan ju testa att gå in på någon av hatsajterna på nätet och argumentera mot det som påstås där och se hur många inlägg det tar att bli blockerad. Yttrandefriheten gäller bara för liktänkande.
När signaturen "Mästerkatten" på nätforumet flashback ville starta en självkritisk debatt om den osunda och hatiska miljön i rasismens nätkloaker med utgångspunkt i sina egna erfarenheter av fyra års internetkrigande - "kunde jag ha varit Sveriges Breivik?" - så stängdes tråden snabbt ner av moderatorerna.
Flashback forums devis är "yttrandefrihet på riktigt", men när det gäller kritik av den egna miljön, kritik som förmodligen skulle kunna hjälpa både en och annan av forumets medlemmar, så var det inte så intressant med fri debatt längre.
Men i många fall är det en illusion. På nätet kan en person genom att registrera fejkade konton och nick bli hur många som helst. En nätkrigare utan socialt liv och utan ett jobb att gå till kan bli en hel liten trollarmé.
Nätet blir en ekokammare där, som Mazetti skriver, likatänkande masserar varandra. Stegvis sänks också trösklarna för vad som kan sägas.
När SD-sajten Avpixlat (Enligt Jimmie Åkesson "en del av det sunda nätet") uppmanar sina läsare att gå hem till politiska motståndares hemadresser och trakassera dem, passeras en tröskel i svensk politik.
Det är något alldeles nytt att ett riksdagspartis propagandamegafon uppviglar sina anhängare till personförföljelser, uppmanar dem att "ligga i buskar med teleobjektiv och spionera på personer utanför deras hem eller ringa på dörren oanmälda med påslagen bandspelare/kamera" (direkt citat).
Den svenska politiska debatten blir brutaliserad. En utveckling som bara gynnar fascister.
Det demokratiska Sverige har varit sent att vakna. De flesta har väl bara ryckt på axlarna åt tokigheterna. Personer som vågar kliva fram och ta debatten, som Katarina Mazetti och Åsa Linderborg, kastas åt vargarna.
Vem blir det nästa vecka? Och nästa? Ska vi spela hatbingo? Så länge lagen skiter i hatbrott på nätet - ytterligare en brottskategori som svensk polis verkar helt ointresserade av att lösa, oavsett hur mycket nya pengar de får - så kommer hatarna att hetsa vidare.
Lisa Magnusson skriver i dagens Metro: "På nätet motarbetas sanningen".
Share |
