En god nyhet: Martin Gelin blir ansvarig för de rödgrönas "nya medier"-strategi inför valet. Jag har varit ett fan av Martins skrivande sedan tiden på Nöjesguiden, och vill passa på att tacka för många delikata musiktips! Det ska bli intressant att se var det här leder. USA, som Martin bor i nu, ligger långt före Sverige när det gäller hur internet kan användas i politiska kampanjer, som ett verktyg för att informera, intressera och interagera.

Jag har inte riktigt fattat vad de rödgröna har för nätstrategi för närvarande, eller vänsterpartiet för den delen. I USA är internet dominerat av starka liberala vänsterbloggar och sajter, som DailyKos, Firedoglake, MoveOn och Huffington Post. Den amerikanska högern kommer inte ikapp, men verkar ha fattat galoppen: Starka nätröster ger genomslag även i den vanliga politiska debatten och i mainstreammedia.

I Sverige är det snarare högern som sätter tonen på nätet. Jag vet inte i vilken utsträckning de borgerliga partierna har en koordinerad nätstrategi. Men det räcker med att titta på nätomröstningar, kommentarsfält till större tidningar och diverse webforum för att inse att det är nåt som luktar fisk. Extremhögern har definitivt en mediastrategi, och den är effektiv. Bara att kolla på hur de kastat sig över Newsmill och millat varenda debattinlägg mörkbrunt.

Sverigedemokraternas första riktigt lyckade nätkupp var ju undersökningen "Ungt Val" på Lunarstorm 2006, då man genom medvetet fuskande lyckades pressa upp de egna opinionssiffrorna till elva procent, vilket alltså var ungefär tio gånger mer än vad man faktiskt hade bland ungdomsväljare. En SD-sympatisör som Expressen pratade med beskrev den enkla men effektiva strategin:

- Tanken var att om partiet blir väldigt stort nu så blir också uppmärksamheten stor. Och då vinner vi ännu fler sympatier inför valet i höst.

Naturligtvis hängde media tacksamt på, inte minst Aftonbladet, som tyvärr verkar ha ett klent omdömde när det gäller det lilla rasistiska partiet.

För ett litet parti som saknar egna mediakanaler eller andra metoder för att kommunicera med möjliga väljare är internet en gudagåva. Det har extremhögern insett, och de drar sig inte för att missbruka det. Frågan är om vänstern insett vilka fantastiska möjligheter internet erbjuder? Inte heller vänsterpartiet har egentligen några riktigt effektiva kanaler för att kommunicera med möjliga väljare. Men jag anar en viss liknöjdhet. Partiet har många duktiga skribenter och nätaktivister som drar sitt strå till stacken på egen hand. Men ingen koordination och inga riktigt intressanta gemensamma forum.

Kanske kan det rödgröna samarbetet erbjuda en ny mötesplats på nätet för intressanta diskussioner och koordinerade aktioner? Jag hoppas att nätstrategerna inför valet tar sig en ordentlig funderare på vilka platser på webben som har betydelse för opinionsbildningen, och hur vänstern kan parera, och förhoppningsvis övertrumfa, den nuvarande (extrem)högermobiliseringen. Även om internet än så länge bara påverkar väljare på marginalen, så kommer de där marginalerna förmodligen att bli livsviktiga, om valrörelsen blir en sån rysare som det ser ut att vara upplagt för.