antran som upprepas tillräckligt många gånger uppfattas som sanna. Men behöver inte vara det.

   Att de privata vinsterna i välfärden - den systematiska och grova skatteplaneringen, Caremas och Attendos räntesnurror, friskolornas vinstbonanza åt ägarna, försämringarna i verksamheterna som bekostar vinstuttagen, kommer att bli en stor valfråga i valrörelsen 2014 - upprepas som ett sådant  mantra av politiska kommentatorer.     

   Visst har frågan sprängkraft! De sju partier som vill att privata företag ska kunna fortsätta dränera vår offentliga sektor på skattepengar (ofta utan att själva betala skatt i Sverige) har en massiv folklig majoritet emot sig. Till och med borgerliga politiker ute i landet är skeptiska.

   Jag vet inte någon annan politisk fråga där glappet mellan politiker och folk är så enormt. Trots alla heta debatter om invandringspolitiken är en majoritet av väljarna positiva till invandring, för att ta ett exempel.

 

 

   Samtidigt, just eftersom glappet är så brutalt stort mellan folkviljan och det politiska etablissemanget i denna fråga så finns det en uppenbar risk att privata vinster i välfärden aldrig kommer att tillåtas bli en fråga 2014.

   Sju politiska partier: (sd) (m) (fp) (c) (kd) (s) och (mp),  vill för allt smör i småland inte att frågan ska upp på dagordningen.

   Den socialdemokratiska partikongressen i april i år har utmålats som det Ragnarök där frågan definitivt ska avgöras. Men troligen kommer de socialdemokratiska gräsrötterna tvingas eller luras att gå med på någon halvhjärtad kompromiss som skyfflar frågan under matten och därmed räddar ansiktet på Stefan Löfvén.

   Efter det kommer varken socialdemokraterna eller miljöpartiet vilja prata mer om det hela. Såklart heller inte regeringen - med täta personkopplingar till Carema och Attendo - eller dess stödhjul SD, marknadsliberaler när det gäller.

 

 

   Regeringssidan kommer att försöka flytta fokus. Hälla bensin på lågorna på den enda debatt de kan starta som kan bli skränig nog för att dränka den folkliga vrede som vinster i välfärden orsakar. Vi ser redan taktiken: när regeringens politik misslyckas (som den gjort och kommer att fortsätta göra) så skylls det på invandringen.

   Efter åtta år i regeringsställning och med en lång rad politiska misslyckanden bakom sig (tänk "arbetslinjen") så kommer behovet av att skylla ifrån sig vara massivt.

 

 

   Saken kompliceras ytterligare av den roll som valarbetare som borgerlig massmedia tar på sig när det nalkas valår. Vi minns inte minst Expressens oblyga kampanjande för allianzen 2010.

 

 

   Vänstern kan alltså inte hoppas på någon draghjälp i frågan från stora massmedia. Återstår möjligheten för vänsterpartiet och övrigt vinstmotstånd att vässa förmågan att sätta agendan själva. Makt ges inte bort gratis. Och vad som diskuteras i en valrörelse handlar i slutändan om vem som har makten över dagordningen.

   Den enda vägen framåt för vänstern är att inse nätets potential som arena för opinionsbildning. Mer om det i ett kommande inlägg.

 

 

   Samtidigt, droppe efter droppe, ett litet men stadigt nyhetsflöde som urholkar den svenska marknadsliberalismen. Den grund som sju av åtta riksdagspartier vilar på.

   Denna gång gäller det en religiös friskola i Göteborg anklagad för "mycket allvarliga brister". En skola vars rektor är den moderate medeltidsmannen och islamisten Abderizak Waberi:

 

 

Uppdatering: Chansen att vinstfrågan faktiskt ska ta sig in i valrörelsen 2014 ökade idag när LO presenterade sin modell, en ny vinstfri bolagsform, en lösning som ligger skapligt nära vänsterpartiets.

 

 

DN 1, SvD 1, 2,  AB 1, 2, GP 1,