Privatiseringar ger inte högre kvinnolöner

M

aud Olofsson - centerns förra partiledare - var rätt finurlig ibland. Inte så noga med sanningen alltid, men när det gällde att argumentera för det nyliberala systemskiftet så hittade hon många nya spännande infallsvinklar. Som till exempel att privatiseringar av den offentliga välfärden egentligen var en kvinnofråga. Privata företag skulle - menade hon, betala högre löner. Bara vi privatiserade skulle allt bli bättre. Som här ur en debattartikel från 2010:
 
 
"Många anställda anser dessutom att det är svårt att påverka verksamheten och höja sina löner. En förklaring är att dessa tjänster fortfarande till största del produceras i offentlig sektor."
 
och
 

"Om vi menar allvar med att utjämna löne­skillnaderna måste kvinnor därför få fler arbetsgivare att välja mellan."

 

 

Vid en snabb anblick verkar det ju snitsigt. Privatanställda tjänar mer än  offentliganställda, generellt. Släpp in fler privata företag i välfärdsektorn och - bang! - lönerna kommer att höjas. Problemet är bara att dessa privata välfärdsföretag - till skillnad från vad vi i dagligt tal brukar mena med privata företag, som Volvo och Apple - kommer att ha samma summa pengar att laborera med som den offentliga vården (mindre dessutom, eftersom en del av pengarna ska gå till vinst till ägaren). De blir en slags hybrider, privatoffentliga företag, som vill åt våra skattepengar.

 

Det vanligaste sättet för Carema, Attendo, och andra välfärdskapitalister att tjäna en hacka är att dra ner på personalen. Det ger sig självt att dessa företag inte kommer att vilja spendera mer i lönesummor än den offentliga sektorn. Många välfärdskapitalister gör dessutom sitt allra bästa för att slippa teckna kollektivavtal överhuvudtaget. Enligt en ny undersökning från Kommunal saknar 68 av 140 hemtjänstföretag i Stockholm helt kollektivavtal. Det är naturligtvis förödande för personalen, lönemässigt och arbetsmiljömässigt.

 

 

Det hjälper tyvärr inte med magiskt tänkande av Maud Olofssons typ. Kvinnor (och män) i vård- och omsorgsyrken kommer att ha för låga löner så länge den offentliga sektorn bantas sönder med återkommande svältkurer ordinerade av politiker som helst av allt vill sänka skatterna. Det skulle behövas ett rejält tillskott skattepengar för att kunna höja såväl lönenivåer som personaltätheten.

 

En annan faktor att titta på för den som vill göra något åt de låga lönerna i den offentliga sektorn är  den individuella lönesättningen, som också den påstods vara ett sätt att höja kvinnors löner men knappast hållit vad den lovat. Tvärtom har den blivit ett verktyg för arbetsgivarna att hålla mindre röststarka  anställda nere.

 

Läs gärna Malin Ullgren om rundgången i  RUT-debatten - och om Maud Olofssons bidrag till att fördumma den!

 

Arbetets Martin Klepke om kvinnorna och välfärdskapitalisterna!

 

 
 

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar