- homo politicus

2010-06-01 02:49:55

fter slakten kommer propagandakriget. Speciellt när det är Israel som slaktar. Den israeliska propagandaapparaten är välutbyggd och aktiv. Inte minst den israeliska armén, IDF, är experter på desinformation. Bloggaren Motbilder påminner om några av de mer stötande lögnerna ur Israels skamliga register. Ett annat exempel, från attacken på Gaza, är granatbeskjutningen och användandet av vit fosfor mot FNs flyktingförläggning och matförråd i Tel el-Hawa, som israelisk propaganda försökte ursäkta med att Hamassoldater skulle ha beskjutit IDF inifrån förläggningen.

Massakern på konvojen till Gaza må vara en PR-katastrof för Israel, men propagandakriget förefaller

vara noggrant förberett. Hjälparbetarnas kommunikationer med omvärlden jammades direkt, och offren forslades snabbt iväg till fängelse och isolering. Fortfarande väntar vi på att höra de överlevandes version. Det är såklart ingen slump: Israel har nu haft snart ett dygn på sig att oemotsagd ge sin version av händelsen, medan den fortfarande är rykande färsk.

En hårt redigerad video har släppts som påstås visa hur israeliska soldater angrips med tillhyggen när de bordar båten. Det vore visserligen inte ett brott för hjälparbetarna att försvara sig mot en israelisk bordning på internationella vatten, bara dumdristigt. Men de förvirrade och motstridiga versioner av händelseförloppet som släppts genom Israels propagandafilter är svåra att svälja. Inte minst påståendena att en konvojdeltagare skulle ha lyckats plocka av israeliska kommandodoldater deras vapen. Inte illa pinkat av en civil hjälparbetare, om det hade varit sant.

Den israeliska politiska apparaten följer vid såna här tillfällen alltid samma mönster: Skyll på offren. Föga förvånande har alltså mycket krut satsats på att framställa hjälparbetarna som en våldsam lynchmobb. Israels högerextreme utrikesminster Avigdor Lieberman, som för några dagar sedan varnade att Israel skulle stoppa Frihetsflottan "till varje pris" påstår nu, skrattretande nog, att hjälpsändningarna är en "attack på Israel". Bloggaren Gleen Greenwald jämför med när den amerikanske befälhavaren på Guantanamo påstod att tre fångars självmord var "en assymetrisk attack" mot USA. Biträdande utrikesminster Danny Ayalon spinner vidare med Al-qaida och Global Jihad, och kallar konvojen med humanitär hjälp för "en armada av hat". Offren blir angripare och angriparna vill att vi ska tycka synd om dem. En förolämpning mot vår intelligens kan man tycka, men Israel är duktiga på att spela offerkortet. Det har fungerat förr.

Här i Sverige har förutom den olycksalige Niklas Wykman en del andra sorgliga högerspöken lånat sig till den smutsigaste varianten av Israeladvokatyr: Gunnar Hökmark, Johnny Munkhammar och Dick Erixon (vilka annars?). Men de borgerliga partierna inser nog det taktiskt olämpliga i att ta den här striden, även om det kliar i fingrarna på en och annan "Israelvän".

Ingen information har fortfarande släppts om Mattias Gardell och hans fru Hedda Manga. De fanns på den båt där flest människoliv skördades. Tystnaden är illavarslande. Jonas Gardell kommenterar Israels propagandaoffensiv i Expressen:

- De blockerade snabbt bloggar och twitter, kommunikationsvägarna. De försöker styra informationen. Därför är det så mycket viktigare att inte upprepa vad de israeliska myndigheterna säger. Vi i den fria världen måste fortsätta arbeta för mänskliga rättigheter och frihet.

Uppdatering: SvD idag har en bra artikel om Israels propagandakampanj:

"Det finns ju ett syfte med att Israel gör viss information så lättillgänglig, nämligen att övertyga de som läser den att Israels version är den sanna. Information är ett maktmedel som går att bruka för att påverka opinionen i olika riktningar."

intressant.se