nnan Barack Obama återvaldes som president fanns det de i den amerikanska vänstern som menade att han, den charmige liberalen, skulle kunna bli en farligare presidentkandidat än grottmannahögerns kandidat Mitt Romney. Argumentet var att en liberal president med en progressiv fernissa, så mycket mer PR-smart än den republikanske kandidaten och med ett varmt, vinnande leende, skulle kunna övertala de amerikanska vänsterväljarna, liberalerna och de progressiva som röstar på Demokraterna, att svälja en politik som de hade protesterat vilt mot om den drivits igenom av en republikansk president. Många människor, inte minst amerikanska väljare, är så auktoritetsbundna att deras ställningstaganden till olika frågor beror på om det är deras lag eller motståndarlaget som driver dem. Det fanns till exempel en farhåga om att Obama skulle lyckas lyckas genomdriva stora nedskärningar i det amerikanska välfärdssystemet, "social security", något som ingen republikan någonsin lyckats med trots att den amerikanska högern hatar välfärdsprogrammen som ger de fattiga och gamla något mått av trygghet. En annan farhåga var att Obama skulle kunna vara en mycket mer auktoritär president, t.ex. driva den amerikanska övervakninsgstaten längre än vad någon republikan skulle våga, utan att möta starka protester. Igår kom facit till den diskussionen i form av en opinionsmätning:

 

 

    Som synes har attityden till total statlig övervakning av allt medborgarna gör på nätet och av deras telefonsamtal svängt mest till det positiva inom gruppen "Demokrater", alltså Obamas väljare. 2006, när republikanen George W Bush var president, tyckte 61 procent av de liberala och progressiva väljarna i USA att den sortens massövervakning var helt oacceptabel. 2013, när deras lag innehar presidentmakten har de forna integritetsivrarna svängt till totala övervakningshökar: 64 procent av Demokraterna tycker att staten ska få kränka alla medborgares privatliv obehindrat och utan insyn. Bland gruppen "Republikaner", som traditionellt torkar sig i arslet med begrepp som integritet och privatliv har, skett en lika tydlig svängning åt det kritiska hållet.

 

 

    Jag vet faktiskt inte vad som är mest skrämmande. Att regeringar och privata företag använder alla sina resurser till att övervaka och kartlägga oss eller att så många auktoritetsdyrkande medborgare är beredda att acceptera vilka integritetskränknigar som helst, så länge det är deras lag, deras president, deras stam, som står för övergreppen. Det här är inte mänskligheten från sin bästa sida. Det kritiska tänkandet bortkopplas och kvar står en flaggviftande, patriotisk  grottmänniska som gärna kysser den store ledarens fötter. Så länge den mentaliteten är utbredd kommer hotet om en ny fascism aldrig att försvinna.

 

 

    Det populära "rent mjöl i påsen"-argumentet har förresten en historia. Låt oss lyssna på tredje rikets propagandageneral Goebbels: