Katastrofvalet

Ja det gick riktigt illa den här gången. Jag tänker inte rabbla upp allt elände, det är bara alltför uppenbart. Jag tänker inte heller försöka mig på att analysera vad som gick snett i det här läget. Den diskussionen kommer, vi måste bara smälta detta lite först. En liten silverkant på åskmolnet är såklart att högerregeringen inte fick riksdagmajoritet, även om de troligen kommer att lösa det genom att samarbeta med rasister. Gott så, skiljelinjerna i svensk politik blir därmed tydligare. Men utöver det är det svårt att se något att glädjas över i dagens valresultat.

På ett personligt plan har jag en del saker att glädjas över. Att kasta mig in i valrörelsen 2010 med hull och hår har för mig varit en fin upplevelse på många sätt. Kämpaglöden har vaknat till liv igen, och att träffa så många fler fantastiska människor som känner samma sak stärker, även i motgång. 

Såhär efter domedagen känner jag mig ändå inte vare sig knäckt eller alltför ledsen. Joe Hill, den amerikanske arbetarkämpen, sammanfattar mina känslor bäst:

"Dont mourn, organize!"


KATEGORI:Allmänt

Nygamla moderaterna del 3

I´ve got a GOOD feeling about this!

Efter att ha sett tre tajta och samspelta rödgröna partiledare i TV4s utfrågning ikväll så säger jag som Han Solo i Star Wars, fast tvärtom: ive got a good feeling about this! Ibland får man en magkänsla som man inte riktigt kan förklara. Det här är en sån. Jag har lärt mig att lita på mina magkänslor.

Alla tre imponerade ikväll på sitt sätt. Peter Eriksson var nog den som förvånade mest, kanske eftersom han inte alltid varit de rödgrönas starkaste kort. Mona Sahlin har väl aldrig varit så här farlig (för högern!) under alla de år jag sett henne. Men ändå, kalla mig gärna partisk, Lars Ohly rockade utfrågningen! Grattis Lasse och Åsa!

(Och jag tänker inte ens surfa över till Aftonbladet och se på vilket sätt Lena Mellin skriver ner våra politiker den här gången. Den högertanten börjar låta som ett hack i grammofonskivan.)

Apropå tvärtom:


Ni som inte redan gjort det MÅSTE förresten läsa Sveket. Det kommer att ge er orken att kämpa så det ryker för en ny regering de här sista dagarna som återstår.

KATEGORI:Allmänt

Vi tar Sverige tillbaka!

Nygamla moderaterna del 2

Kristdemokraterna curlar banan för rasisterna

Och sjönk nivån ytterligare i årets valrörelse. Något man knappt trodde var möjligt. Kristdemokraterna går idag ut och curlar banan för ett framtida samarbete med rasistpartiet. De som nyss var nazister och för inte så länge sedan öppna rasister, de som för bara 14 år sedan tvingades uppmana sina medlemmar att sluta bära nazistiska armbindlar eftersom det skrämde bort väljare, är inte värre än vänsterpartiet. Tycker Hägglund! Smaka på den!

Ett demokratiskt vänstersocialistiskt parti vars vägledande politiska princip är alla människors lika värde jämförs med ett toppstyrt, hatiskt parti vars vägledande princip är att det är skillnad på folk och folk. Att det finns bättre och sämre människor, och att vi inte vill ha hit de sämre människorna (just nu är det muslimer, tidigare var det svarta, ännu tidigare var det judar, framöver blir det nog också romer).

Den borgerlighetens förbruning som vissa länge varnat för sker nu mitt framför ögonen på oss, i realtid. För även om en del saker förenar Göran Hägglunds parti med den rasistiska extremhögern, exempelvis motviljan mot homosexuella och andra familjeformer än den heterosexuella kärnfamiljen, har partiet tidigare hållit rent mot den rasistiska högern. Kristdemokraterna har varit en röst mot den växande främlingsfientligheten och en bromsande kraft mot de partier, exempelvis folkpartiet, som gärna hånglar upp främlingsfientliga väljare mot väggen för att få mer röster.

Men när regeringsmakten står på spel så väger principerna lätt. Nu kan ingen längre tvivla; Reinfeldt och hans politiska kumpaner kommer, om det politiska läget så tillåter efter den 19e september, att regera Sverige med stöd av ett rasistiskt parti. Säkert med förhoppningen om att kunna hålla partiet kort. Den strategin funkade inte så bra i Danmark. Redan nu börjar man förbereda väljarna så smått. Det sätter de senaste dagarnas förvånansvärt hätska antikommunistiska utspel i ett sammanhang. Vänsterpartiet, som var med och kämpande för den svenska rösträttens införande och har stött varenda demokratisk reform och välfärdsreform sedan dess (till skillnad från högern), ska nu användas som ursäkt för ett samarbete med ett parti som inte tycker att alla människor är lika mycket värda. Ett parti vars medlemmar fortfarande är dubbelanslutna till rent nazistiska organisationer. Ett parti vars politiska företrädare kläcker ur sig saker som:


Kan Göran Hägglund hitta någon, en enda vänsterpartist, som säger något som i vidrighet kan jämföras med detta, eller med den övriga tröttsamma skit som rasistpartiets sympatisörer sitter och vräker ur sig på diverse  internetforum för rättshaverister och rädda pojkar, dag och natt, så får han gärna återkomma. Annars tycker jag att han ska ta och stänga truten!

DN 1, 2, 3, 4, Svd 1, 2, 3, 4, 5, 6, AB 1, 2, 3, 4, 5, Exp 1, och läs gärna Alliansfritt Sverige: "KD delar inte Vs människosyn men samarbetar i människorättsfrågor - har skrivit 44 motioner tillsammans!"

KATEGORI:Allmänt

Liberaler är fina människor

Åtminstone om de får beskriva sig själva. I praktiken kan det se annorlunda ut:


Skriver alltså Jessica Presit, förbundsstyrelseledamot i folkpartiets ungdomsförbund, som hoppar av "mitt i brinnande valrörelse", som hon säger.

KATEGORI:Allmänt

Ska vi prata om centerns nazistiska förflutna?

När Maud Olofsson hoppade Lars Ohly och vänsterpartiet idag var det onekligen lite att kasta sten i glashus. Inte bara för att centerpartiet, som programledarna till deras cred snabbt påpekade, i regeringsställning gladeligen handlar med och umgås med otäcka diktaturer som den kinesiska. Det blev snabbt rätt pinsamt när Maud skulle förklara varför det var OK att handla med Kina, men inte med Nordkorea. Pinsammare ändå blir det om man kan sin politiska historia och minns att centerpartiet flörtade hej vilt med nazismen när Hitler var i full färd med att gasa ihjäl judar. Antisemitismen och rasbiologin var djupt rotad i centerpartiet på den tiden, och det är ett historiskt arv som partiet inte på något sätt försökt göra upp med, snarare sopa under mattan. I partiprogrammet skrev man:


"Som en nationell uppgift framstår den svenska folkstammens bevarande mot inblandning av mindervärdiga utländska raselement samt motverkandet av invandring till Sverige av icke önskvärda flyktingar. Folkmaterialets bevarande och stärkande är en livsfråga för vår nationella utveckling."

Har man den historien i bagaget så kanske man ska hålla en aningen lägre profil än Maud Olofsson. Men ödmjukhet är inte hennes bästa gren.

Jag instämmer med Aron Etzler; Det är något skrämmande med Maud Olofsson. Att hon så snabbt kunde tömma centerpartiet på centerideologi och omforma det till ett extremt nyliberalt, marknadsfundamentalistiskt parti som dumpar sitt tidigare miljöengagemang som gårdagens sopor är dystert ur en ren demokratisk synvinkel. Betydde partimedlemmarna inte mer för politikens innehåll än att en partiledare kunde vrida politiken radikalt åt höger på några få år? Att hon försvarar sin politik med tomma klyschor och slingrar sig ur varje trångmål med en lögn eller ett "goddag yxskaft" sänker nivån på hela den politiska debatten. Idag fick vi till exempel veta att Maud inte tycker att det är ett problem att göra det lättare för cheferna att sparka obekväma anställda. Den som retar upp chefen ska bara se till att bli lite extra kompetent så ordnar det sig nog. På sitt sätt ändå ett klart besked; tillbaks till det stenhårda klassamhället där arbetarna ska stå med mössan i hand och bocka och buga.

Mer: AB 1, 2, 3, 4, 5, Exp 1, Badlands Hyena, Lukas Romsson, Kalmardamen, Lasses blogg, Human Labrat,

KATEGORI:Allmänt

RIP valrörelsen 2010

Igår segnade så valrörelsen 2010 ner och dog. Den hade inte sett kry ut på ett bra tag, gråblek och krasslig. Ingen visste riktigt vad den handlade om, mer än Mona Sahlins påstådda fel och brister.

På gravstenen står följande: Bröstpump. Underskift: Dom dödade dig med dumhet.

Man vet faktiskt inte om man ska skratta eller gråta. I SVTs utfrågning i söndags gjorde Lasse Ohly ett bra jobb med att förklara vänsterpartiets politik på en massa områden. Bland annat varför partiet vill att pappor ska vara hemma mer med sina barn. Det är viktigt för att vi vill ha ett mer jämställt samhälle, och det är viktigt för att kvinnolönerna ska komma ikapp männens löner.


Om...


Tydligen var anekdoten om hur partiledaren hade fixat sin egen pappaledighet, som inte var ett förslag till ny lagstiftning som ska tvinga alla mammor att använda bröstpump utan bara ett exempel, så otroligt mycket mer intressant än vad vänsterpartiet faktiskt tycker och vill genomföra.

Det finns faktiskt bara en enda slutsats att dra av det här: De tror att vi är dumma i huvudet. Borgerlighetens politiska megafoner känner ett sånt totalt förakt för den vanlige väljaren att de faktiskt tror att de kan sälja oss skit och kalla det gåslever. Att vi är totalt ointresserade av politik och har samma koncentrationsförmåga och minne som en guldfisk. De är så säkra på sin förmåga att sätta dagordningen för vad vanliga människor snackar om att de inte ens tänker tanken på att bisarra lögner och förvrängningar kan slå tillbaka mot dem själva. Vi blir idiotförklarade varenda dag av Expressen, SvD, DN och tyvärr, Aftonbladet.

Den 19e september får vi se om de har rätt. Det blir en likvaka för valrörelsen 2010, kvävd i dumhetens dunster. Men det kan även bli en återuppståndelse, för demokratin och det ärliga politiska samtalet. Det pågår ju faktiskt ett sådant också, även om det inte hörs alltid över bräkandet från högerns mediamegafoner. De timmarna jag tillbringat i vänsterpartiets valstuga den här valrörelsen har varit det mest givande och roliga politiska arbete jag gjort på länge. När vanligt folk får komma till tals så märker man två saker: De pratar om helt andra ämnen än högerns proffstyckare som breder ut sig i spalterna. Och de har allra oftast hjärtat till vänster, längre till vänster än de själva kanske vet om. Med tanke på den dagliga dos desinformation som vi tvångsmatas med i media så är det inte konstigt.

KATEGORI:Allmänt

Silly silly me

Jag drogs för några veckor sedan in i en debatt med nyliberale Fredrik Segerfeldt om vattenprivatiseringar, en hjärtefråga för honom som till och med skrivit en bok om ämnet. Efter några ordväxlingar i vad som jag upplevde som en rätt intressant, om än tidskrävande diskussion slutade Fredrik till slut att svara. Hade jag vetat att Segerfeldt är humorist hade jag såklart inte lagt ner alltför många minuter på honom. Det klarnade när jag läste hans senaste inlägg på Newsmill med den skojfriska titeln "Nackskottsnostalgin frodas i vänsterpartiet".

Den gode Fredrik har hittat en, (en alltså, hade han hitta fler så hade han skrivit det) blogg i den vänsterpartistiska bloggosfären som har bilder på Che Guevara och Ho Chi Mihn i headern. Det räcker för honom. Vänsterpartister ursäktar kommunismens nackskott med vård och omsorg skriver Fredrik något kryptiskt.  Varken Che Guevara eller Ho Chi Mihn var såklart några duvungar. Men epitetet massmördare passar rätt bra in på de flesta amerikanska presidenter också, inte minst de som anföll Vietnam, Laos och Kambodja (4-5 miljoner döda bara i Vietnam) och installerade brutala högerdiktatorer inte bara på Kuba, utan hela den latinamerikanska kontinenten. Eller vad ska man säga om massmördaren George W Bush, som anföll Irak och därmed kan hållas direkt ansvarig för den dryga miljon människor som miste livet på grund av kriget? Det finns till och med en bild på vår statsminister och massmördaren i glatt samkväm:


Nu har jag inte så mycket mer tid att lägga på Fredrik, men någon som tycker att han är värd en kvart kan ju roa sig med att leta runt bland högerns bloggar och se vad de hittar för små godbitar där. Jag kommer osökt att tänka på bloggare som försvarade statskuppen i Honduras. Säkert finns det de som, liksom MUFs ordförande Niklas Wykman, tyckte att det var toppen att Israel massakrerade hjälparbetare på väg med förnödenheter till Gaza. Det finns utan tvekan mycket att hämta om man vill leka som Fredrik. Själv känner jag mig mest silly för att jag tog honom på allvar.


KATEGORI:Allmänt

För lite personligt på bloggen?

Elin Grelsson ger oss politikbloggande män en känga (eller åtminstone en mjuk sandal) i häcken i en krönika på ETC: varför törs vi inte släppa sargen och bli mer personliga?


För min del har det alltid varit ett medvetet val att undvika det alltför personliga. Homo Politicus är praktiskt taget anonym (nåja, en och annan känner nog igen mig på bilden) och det är inte framför allt av rädsla för det näthat som Elin skriver om. Bloggosfären svämmar över av människor som berättar om sina privatliv; modebloggare, familjebloggare, ADHD-bloggare, HBT-bloggare... Och det allra mesta är, åtminstone i mina ögon, rätt tråkigt.

Det är svårt att skriva personligt och vara intressant utanför den smala krets människor som faktiskt vet vem jag är och kan relatera till mig personligen. En del lyckas, inget snack om den saken, men de flesta ramlar igenom. Kanske är det svenskens janteryggsäck som gör sig påmind, men något  inom mig protesterar mot överdriven personfixering. Det ska väl vara tanken som räknas, argumentets hållbarhet, den välslipade formuleringen? Är det typiskt manligt att tänka så?

Det hänger nog lite på vad man skriver om också. En blogg som kretsar runt könsrollsfrågor och genus mår säkert bra av många praktiska exempel plockade från min egen privata vardag. Men en vänsterblogg som framför allt kommenterar dagsaktuella politiska händelser och tendenser i Sverige? Ska man slänga in lite hänvisningar till sin solida arbetarklassbakgrund och uppväxt i miljonprogramsområde  bara för att liksom?

I slutändan måste man nog göra den blogg som man själv skulle vilja läsa. Försöker man göra något annat blir  det troligen pannkaka av allt. Fördelen med att blogga idéellt är ju att man kan vara så kompromisslös man vill. Själv har jag inget problem med om min blogg ses som lite halvnördig och smal, även om det såklart vore kul att vara bred och folklig och ha fler läsare än Blondinbella.

Elin har ändå gett mig lite att tänka på. Kanske det är dags att experimentera lite framöver? För närvarande slukar valrörelsen det mesta av min lediga tid och blogginnovationer får nog skjutas på framtiden.

Vad tycker du som läser? Ska politiska bloggar vara mer personliga?


KATEGORI:Allmänt

(v)ind i seglen!

De rödgröna knappar in på högerns försprång och vänsterpartiet gör en stark framryckning: 7,5 procent! Förändringen är statistiskt säkerställd!

Uppenbarligen tycker fler än vi att det är dags att sluta kriga i Afghanistan. Att det är dags att sluta dela ut skattepengar till privata vård- och skolföretag som flyttar dem ut ur landet istället för att investera dem i verksamheten. Att det får vara slut på skattesänkarpartyt för de rika, och att det istället är dags för en satsning på lågavlönade och arbetslösa. Att det är dags att riva upp integritetskränkande storebrorslagstiftning, om den nu heter FRA, IPRED, ACTA, buggning, eller något annat. Att vi inte ska subventionera pigor åt överklassen (låt dem skura de egna dassen!). Att vi måste ställa om till förnyelsebara energikällor, nu! Att Sverige blivit  ett bättre land tack vare våra invandrare och att rasism är mänskligheten sedd från sin fulaste sida.

Det känns ute bland folk att det blåser åt rätt håll. Nu vinner vi valet åt de rödgröna!

KATEGORI:Allmänt

Hitler skäller ut Jimmie efter noter

Vem städar åt RUT?

När de tre borgerliga tidningsdrakarna helt gått i spinn och tokkampanjar för högeralliansen så får den riktiga, viktiga journalistiken leta sig andra vägar. Johan Croneman skriver en av valrörelsens viktigaste artiklar idag i sin TV-spalt. Det handlar om Uppdrag Gransknings fantastiska program om verkligheten för RUT-pigorna. Ajdå, tangenten slant visst där, man fick ju inte kalla dem pigor längre, om man inte vill ha en utskällning av Maud Olofsson på temat "kvinnoförakt"! Trots att tillvaron för RUTorna ter sig förvillande lik tillvaron för de vi kallade pigor en gång i tiden: Osäkra, lågavlönade jobb hemma hos privatpersoner och den påtvingade servilitet och underlägsenhet detta medför.


I ansiktet på de hitflyttade, högutbildade baltiska kvinnorna som tvingas städa svenska privatpersoners hem istället för att göra det de utbildat sig för, och tvingas överge sina egna barn för att passa någon annans, ser vi det nya klassamhället. Den här valrörelsen har varit rätt tom på ideologiska diskussioner än så länge. Men vad kan tydligare illustrera skillnaden mellan höger och vänster än detta? Ska vi satsa samhällets pengar på att skapa vettiga välbehövda jobb i sjukvården, i skolan, i äldreomsorgen? Eller ska vi fortsätta slösa bort 800000 skattekronor styck per subventionerat pigjobb? Vilket samhälle väljer vi?




KATEGORI:Allmänt

Nygamla moderaterna

PravDaN

Det är val nu, och den stora borgerliga morgontidningen, som i och för sig ständigt befinner sig i kampanjläge nuförtiden, växlar upp några snäpp till. George Orwell skulle ha skrockat gott åt dagens lilla pärla:

I huvudartikeln, vars feta rubrik lyder "SCB: arbetslösheten faller", kan man i det finstilta läsa att arbetslösheten stigit rejält sedan regeringen tog över. Jag förstår att det sätter myror i skallen på DNs rubriksättare, hur kan man vinkla en sådan verklighet till alliansens fördel och behålla sin yrkesheder? I såna lägen får visst hedern väga lättast.

KATEGORI:Allmänt

Vad skulle Ayn Rand säga Fredrik?

Jag antar att det inte är förvånade att en nyliberal som Fredrik Federley gör av med svenska folkets skattekronor som om det vore monopolpengar. Det där med "skatt är stöld" gäller nog bara för skattepengar som går till gråsocialistiska projekt som allmänn sjukvård, dagis åt alla eller äldreomsorg. En nyliberal riksdagsledamot som lyckas sno åt sig mer pengar än han borde, exempelvis 65900 i taxiresor, ses troligen av sina väljare som en av de där djärva entreprenörerna som nyliberalismens översteprästinna Ayn Rand fabulerade ihop. En som inte låter sitt samvete eller lagar komma ivägen. Kanske hans beteende till och med kan förklaras som ett urholkande av den socialistiska staten, en taxiresa åt gången, som droppen urholkar stenen.

 



Men var åker karln då? Till "festbåten" Patricia, en av Stockholms värsta syltor? Tråk-Torget med guldspeglarna och den usla musiken? Nästan-på-Stureplan-men-inte-riktigt-Naglo, "vodkabaren"? Mediokert Fredrik! Din översteprästinna skulle nog vrida sig i sin grav om hon fick veta var hennes nutida antihjältar åker skattefinansierad taxi för att smida sina planer mot välfärdssamhället och socialismen. Istället för en elegant John Galt på något rökigt jazzcafé, eller diskret konspirerande under stråkpartiet i en Mahlerkonsert, en kolasvettig centerriksdagsman frenetiskt dansande i schlagerbaren på Patricia? Bokfört som "möte" eller "riksdagen" för revisorn? Där går iallafall min gräns, Fredrik. Ska jag betala Ayn Randska antihjältar vill jag åtminstone ha dem djävuska och eleganta. Inte som en påminnelse om den här stans mest medelmåttiga syltor och "festbåtar", ställen jag nästan hade lyckats förtränga...


KATEGORI:Allmänt

Högerns historia av motstånd mot det mesta

Är de politiska partiernas historia viktig? Det kan ju ibland verka lite futtigt att rota fram gammalt smuts om sina politiska motståndare och försöka använda det som ammunition mot dem idag. Men ibland kan historien vara nödvändig för att förstå nutiden. Speciellt om partierna inte lärt sig något av sina historiska misstag, utan fortsätter upprepa dem igen och igen.

Vad ska man egentligen tänka när moderata ungdomsförbundets Niklas Wykman applåderar en israelisk massaker på hjälparbetare i Medelhavet? Eller när folkpartiets Jan Björklund tyckte att svenska soldater skulle hjälpa George Bush att anfalla Irak, ett krig som i dagsläget beräknas ha kostat över en miljon irakier livet? När centerpartiet vill göra det lättare att sparka folk från jobbet och kräver lönesänkningar för de som redan tjänar sämst? Om man inte har en historisk kompass som sätter in deras politik i ett sammanhang kan det verka obegripligt. Högerns historia är en berättelse om motstånd mot alla framsteg. Mot demokrati, mot välfärdssamhälle, mot koloniernas befrielsekamp, mot lika rättigheter för minoriteter, etniska och sexuella. Mot det mesta som vi idag tar för givet.

Självklart är högern inte så pigg på att snacka om sin egen historia, men pratar gärna om vänsterns historiska misstag. Skillnaden är väl att vänstern omvärderat och omprövat delar av sin egen historia. Något som högern aldrig gjort. Och misstag som aldrig erkänts och omprövats är ju misstag som kommer att upprepas. Därför ser jag fram emot "Högerns svarta bok" som kommer att släppas inom kort. Men man kan ju börja med en video som sammanfattar moderaternas motstånd mot alla framsteg och stöd för kolonialism och apartheid:

KATEGORI:Allmänt

Vilt svängande mätningar

Opinionen svänger vilt, åtminstone om man ska tro mätningarna som duggar tätt just nu. Men frågan är ju om man ska det. Än så länge ligger de flesta förändringarna inom felmarginalen, och betyder alltså faktiskt egentligen inte någonting. I dagens Sifo så rycker högeralliansen fram och får egen majoritet, vilket ju inte är så muntert. Men å andra sidan, har det hänt något politiskt som kan motivera ett sånt omslag i opinionen på bara ett par dagar? Nja. Så man kan nog ta det med ro.

En del länder förbjuder opinionsmätningar nära inpå valet, och det är lätt att förstå varför. Risken är att den politiska debatten istället för att  handla om just politik snöar in på att kommentera de dagsaktuella siffrorna och att opinionsmätningarna blir större nyheter än de förtjänar.

Än så länge har vi inte riktigt kommit ur startgroparna. Vad handlar 2010 års valrörelse om? Det finns många lösa trådar, men ingen röd sammanhållande. Vad den röda tråden blir kommer att avgöra valet. Förhoppningsvis kommer regeringen inte slippa undan en diskussion om den katastrofalt höga arbetslösheten, attackerna på sjuka och arbetslösa och skattesänkningarna för de rikaste, som urholkat välfärdssamhället och spätt på klassklyftorna.

KATEGORI:Allmänt

Valaffischerna ser bra ut!

Har kollat lite på vänsterpartiets valmaterial. Affischerna ser bra ut! Måttot "håll ihop" var jag lite tveksam till först, men det funkar bra tillsammans med affischernas visuella budskap, klossarna och armarna. Vänsterpartiet är helt klart ett av de partier som lyckats bäst i år med affischerna (och det säger jag inte bara för att jag är partisk!). Men de affischer som jag sett hittills handlar bara om att skattepengar inte ska gå till privata vinster. Bra förvisso, men partiet skulle ju satsa på fyra huvudfrågor: jobb, jämställdhet, rätt till privatliv och klimaträttvisa. Hoppas allt fått plats!


Annars har kristdemokraterna bra affischer, även om de kanske inte lyckas förmedla budskapet vid en första anblick så är de snygga och roliga. Folkpartiet har haft rätt snygga affischer de två senaste valen, men den här gången är det riktig kalkonvarning. Moderaternas ser inte heller så värst kul ut. Sossarna och miljöpartiet har lyckats lite bättre, men det är lite småtrist och förutsägbart. Jag är ändå lite förvånad över att kvalitén är så låg på många håll, när man tänker på hur mycket pengar som de stora partierna har att ösa på propaganda. En del affischer ger intrycket att PR-byrån ifråga hatar partiet och partiledaren som de arbetar åt. Störst är inte alltid bäst, uppenbarligen.

Vet inte om (v) har nån digital knapp som sympatisörer kanlägga upp på sina hemsidor, men jag gjorde ett litet förslag i all anspråkslöshet:

 

KATEGORI:Allmänt