Jag instämmer med Aron Etzler; Det är något skrämmande med Maud Olofsson. Att hon så snabbt kunde tömma centerpartiet på centerideologi och omforma det till ett extremt nyliberalt, marknadsfundamentalistiskt parti som dumpar sitt tidigare miljöengagemang som gårdagens sopor är dystert ur en ren demokratisk synvinkel. Betydde partimedlemmarna inte mer för politikens innehåll än att en partiledare kunde vrida politiken radikalt åt höger på några få år? Att hon försvarar sin politik med tomma klyschor och slingrar sig ur varje trångmål med en lögn eller ett "goddag yxskaft" sänker nivån på hela den politiska debatten. Idag fick vi till exempel veta att Maud inte tycker att det är ett problem att göra det lättare för cheferna att sparka obekväma anställda. Den som retar upp chefen ska bara se till att bli lite extra kompetent så ordnar det sig nog. På sitt sätt ändå ett klart besked; tillbaks till det stenhårda klassamhället där arbetarna ska stå med mössan i hand och bocka och buga.