om återkommande besökare (jo det finns några stycken, roligt nog) märker så har homo politicus fått nya kläder. Den gamla svarta stassen är avlagd, den blev lite tråkig i längden. Nu är det ljusare, gladare färger och förhoppningsvis lite mer lättläst.
Att försöka få stilmässig ordning på hemsidor är onekligen ett kapitel för sig. Det är inte alltid idén man har i huvudet är så lätt att förverkliga i <html> och om man ändå får till något man är nöjd med så skiftar resultatet mellan olika webbläsare. Jag är ändå nöjd med helhetsintrycket även om jag säkert kommer att snickra vidare i det lilla. Många politiska bloggar ser rätt lika ut: skribenterna lägger allt krut på texterna och väljer en standardmall ur något blogghotells menyer. Jag hoppas att homo politicus står ut lite från mängden och att det hjälper er läsare att komma ihåg den och såklart får er att återvända.
Det blir inte mycket skrivet här just nu, men skenet bedrar. Under ytan händer det grejer! Om några dagar hoppas jag kunna presentera slutresultatet av mycket photoshoppande, kodknackande, svett, förbannelser och en smula inspiration måhända. Tills dess, håll till godo med dagens, veckans och månadens huvudperson: Julian Assange från Wikileaks:
>verige är när det gäller droger ett extremt land. Få andra stater ger sin polismakt så långtgående befogenheter att ingripa mot medborgare som misstänks vara i besittning av eller påverkade av illegala rusmedel. Under såval moderata som socialdemokratiska regeringar har tumskruvarna dragits åt hårdare och hårdare. Följderna av detta blir ibland absurda. Vem som helst som ser lite för glad i hatten ut, tuggar tuggummi lite för entusiastiskt, kramar sina vänner lite för hårt eller ser lite för skärrad ut kan bli inryckt för ett urinprov på närmaste polisstation av krogpolisen. Godtycket är totalt, och som vi såg nyligen så vet poliserna själva väl om hur de kan missbruka de uppblåsta befogenheter som knarklagstiftningen ger demför att skrämma och jävlas med till och med journalister.
Den knarkjagande Ravekommissionen lade på 90-talet en död hand över nöjeslivet i Stockholm och lyckades i sin jakt på inbillade och verkliga droganvändare helt avsiktligt krossa en hel kultur. Är det nåt att bry sig om för människor som inte gillar elektronisk musik och dansfester? Det borde det vara! Man kan dra paralleller till exempelvis jazzen, som när den kom också demoniserades som drogkultur och ett sätt för kokainhöga svarta män att försöka locka oskyldiga vita flickor i fördärv. Idag är jazzen finkultur, och den elektroniska musikscenen, techno, house, elektro, ambient, med mera är på god väg i samma riktning. Men inte i Sverige, där entusiasterna tvingats söka sig till oaser utomlands för att odla sitt intresse. Här lider vi fortfarande sviterna av 90-talets drogpanik och utbudet av renodlade dansklubbar för elektronisk musik är skralt.
Men det finns också ett klassperspektiv på narkotikafrågor. När lagar skärps och tumskruvar dras åt för att försöka straffa bort ett socialt problem är det helt förutsägbart arbetarklassens unga män som drabbas hårdast. Inte för att de nödvändigtvis knarkar mer (en nattlig sväng runt Stureplans vitpudrade toaletter räcker för att övertyga sig om motsatsen). Utan för att det är troligare att polisen ingriper mot de lägre samhällsklassernas bruk och missbruk än mot överklassen - precis som i USA där andelen svarta män som sitter av drogrelaterade straff i fängelse är skyhögt i jämförelse med andelen vita, trots att bruket och missbruket är fördelat ungefär jämt.
Polisen ägnar idag enorma resurser på att försöka lagföra lindriga förbrytelser mot narkotikalagstiftningen. Det är resurser som tas från andra brottsområden. Uppklarningsprocenten på våldsbrott och mord är inte imponerande hög, för att ta ett exempel. Frågan är hur många som anser det vara en vettigare prioritering att springa runt och jaga ringa missbruk än att jaga mördare och våldsmän? Men trots att den svenska narkotikapolitiken är extremt hård i internationell jämförelse så uppnår den inte vad som borde vara det viktigaste målet; andelen som dör av ett missbruk brukar till och med vara något högre i Sverige än i drogtolerantare länder som Holland. Inte så konstigt egentligen. Komplexa problem som drogmissbruk har sällan enkla lösningar. Att ge polisen rätt att göra i princip vad de vill med vem de vill utifrån vaga misstankar om drogberusning hjälper knappast de som verkligen sitter i skiten. Och det är den lilla grupper, ungefär fem procent av de som någon gång provar narkotika, som riskerar att utveckla ett problematiskt beroende/missbruk av droger som vi borde satsa mest resurser på att hjälpa. Där når vi inte fram med Beatrice Asks polisbatonger, men kanske med en utsträckt hand och en ärlig vilja att förstå, istället för att bara fördöma? Vänsterpartiets narkotikapolitik bygger på insikten att man inte kan straffa bort drogmissbruk, lika lite som man kan straffa bort alkoholism. För Beatrice Ask är det kanske en revolutionerande och narkotikaliberal tanke. För alla som lever i verkligheten är det sunt förnuft.
u tar denne bloggskribent semester och far till sydligare nejder ett tag. Tajmingen kunde inte vara bättre. Var inne i Stockholms city igår och kände hur rojalismen attackerade på bred front. NEJ, jag vill inte köpa fånigt krimskrams för att minnas att två stackars uttittade deltagare i vår mest uthålliga och absurda dokusåpa ska gifta sig!
Jag vet inte om så väldresserade personer som medlemmarna i vårt svenska kungahus är kapabla till några äkta känslor, men jag hoppas för deras skull att de får känna sig lite kära åtminstone nån gång i sitt liv. Kanske rent av den här helgen. Och jag är otroligt glad över att jag inte är här och slipper tvångsmatas med bilder och kommentarer. SVTs servila bröllopsbevakning har redan gått över gränsen. Det kliar såklart i fingrarna av lust att skriva om riksdagens beslut igår att köra över folkomröstningen om kärnkraft genom att bygga nya reaktorer framöver. Men andra har redan sagt det som behöver sägas. Jag nöjer mig med att konstatera att det här troligen, förhoppningsvis, innebär att centerpartiet satt den bortre parenteses för sitt eget varande som parti. De är inte längre relevanta på någon punkt och kan med fördel läggas ner och assimileras in i den övriga betonggrå, storljugande, cyniska borgerligheten. Varför låtsas något annat? För dig i behov av intellektuell stimulans efter att ha bedövats av för mycket kungafjäsk och Andreas Carlgren på TV rekommenderar jag starkt gårdagens Democracy Now, med två högintressanta inslag. Vet inte om någon vid det här laget har kvar några illusioner alls om Obama, men det kan ju vara intressant att veta att han gått längre än någon annan amerikansk president i sina attacker på "whistle blowers", alltså personer som från insidan informerar om felaktigheter och missgrepp som begås av stat och företag. Wikileaks Julian Assange har för närvarande tvingats gömma sig på hemlig ort och har anledning att frukta för sitt liv. Change you can believe in?
et borde vara en chock för oss att ett svenskt bolagär delaktigt ien massaker där 12000 sudaneser dödas och i fördrivandet av 160000, allt för oljans skull. Det skulle definitivt skapa krigsrubriken om de dödade hade vart européer eller amerikaner. Men på sitt sätt är det helt logiskt. Lundin Oil gör bara det alla andra storföretag med händerna i tredje världens syltburkar (billiga råvaror och billig arbetskraft) också gör. Skalan kan variera. Ibland är det delaktighet i massmord, ibland är det dödande i mindre skala, några fackföreningsmedlemmar här, några människorättskativister där. Men i grunden är det alltid samma logik som återkommer: Vi ska ha era råvaror. Vi ska definitivt ha er olja. Den inföding som ifrågasätter vår rätt till era råvaror och er billiga arbetskraft kommer inte att leva ett lätt liv, om han kommer att leva alls. Lundin Oil själva anser enligt talesperson att de gjort livet bättre i Sudan. Förmodligen inte för de som dödats, om man inte tror på ett bättre liv efter detta. Förmodligen inte heller för de fördrivna.
Antagligen menar man att man "skapat arbetstillfällen" vilket alltså översätts som att betala några ur lokalbefolkningen lite fickpengar för deras hjälp med att pumpa upp Sudans olja ur marken för Lundin Oils räkning. Vet inte om företaget ansett sig behöva betala någon skatt i Sudan, våra storföretag brukar försöka slippa göra den sortens sociala åtaganden. Nån måtta får det vara på hjälpsamheten. Vet inte hur mycket de betalat för oljerättigheterna, men förmodligen en bråkdel av vad oljan sedan kunnat säljas för. Det är så den globala svindeln som vi kallar kapitalism fungerar. Och det komiska är att anhängarna av systemet på allvar menar att sudaneserna och de andra ska tacka oss för något.
Det mest förvånande i det här fallet är i mina ögon att en så rutinerad politiker som Carl Bildt finns med i röran. Som styrelseledamot i Lundin Oil kan han ju definitivt inte undandra sig ett ansvar. Han måste, eller borde, veta vad företaget sysslar med. Och borde rimligtvis innebära slutet på hans karriär som utrikesminster. Vilket på ett sätt är lite synd. Carl Bildt må vara en irriterande pompös man med mycket på sitt samvete, men han är nog den bästa utrikesminster som högergänget kan producera. Om det är ett gott betyg låter jag vara osagt.
sraels statsterrorism på internationellt vatten sänder chockvågor genom hela världen, och här i Sverige skvalpar det upp en del fula fiskar till allmän beskådan. Jag trodde faktiskt aldrig att jag skulle se den dag då svenska politiker, oavsett kulör, försvarade ett vedervärdigt militärt anfall på en humanitär konvoj. Ett anfall som är ett solklart brott motmänskligheten, där Israel bryter mot bland annat Genevestadgans krav på att civila inte ska utsättas för militärt våld.
Israel har förvisso ett gediget brottsregister, och har alltid hittills lyckats slippa bestraffning. Men även den mest kallhamrade skurk kan begå ett brott för mycket. Förhoppningsvis hamnar Netanyahu, Lieberman och resten av förbrytargalleriet i krigsförbrytartribunalen i Haag så småningom.
Till att börja med kan vi ju titta närmare på våra svenska medlöpare. Dessa apartheidsystemets stövelslickare står såklart alla till höger, men - det här är intressant - hamnar genom sitt förakt för internationell rätt och människoliv på kollisionskurs också med den borgerliga regeringen. För även om utrikesminister Carl Bildt uttryck sig försiktigare än vad man skulle önska (jag förstår inte denna vägran att ens överväga sanktioner!) så lyser irritationen på förbrytarna i Tel Aviv igenom. Vad anser han, och resten av den borgerliga makteliten, om högerns löss i fanan? Här är några, en del gläfsande entusiastiska, andra överslätande och relativiserande:
"Det faktum att Israels regering har spelat dem i händerna ger dem inte mer rätt i sitt grundläggande hat mot Israel. Snarare förstärker de bilden av att de fick den provokation de sökte"
(Listan är på inget sätt komplett, men kommer säkerligen att fyllas i framöver. Tips är välkomna!)
Lek med tanken på vad dessa hycklare, stövelslickare, överslätare och megafoner för israelisk militärpropaganda hade sagt om något annat land än Israel, säg Iran, Ryssland, eller Venezuela, hade anfallit en konvoj med humanitärt bistånd på internationellt vatten!
omom det inte räckte med de sparpaket som Grekland och andra länder påtvingas, som ytterligare kommer att förvärra det svåra ekonomiska läget, tar nu EU ett jättekliv i riktning mot den byråkratstyrda superstat som Nej-sidan varnade för innan folkomröstningen. Enligt förslaget ska medlemsländerna tvingas skicka in sina budgetar till EU-kommissionen för OK-stämpel - redan innan de folkvalda politikerna i medlemsländerna har haft en chans att ta ställning.
Det är rätt häpnadsväckande. Och om det här förslaget förverkligas så krävs inget mindre än en ny folkomröstning om medlemskapet för Sveriges del. Nog för att vi visste att en hel del av vårt självbestämmande skulle överlåtas till Bryssel med EU-medlemskapet, men ingen har fått en chans att ta ställning till om EU ska ha möjlighet att detaljstyra vår ekonomi. Ingen svensk och inte heller någon annan EU-medborgare.
På ett sätt är det en logisk följd av Eurosamarbetet. EMU och Euron (som den svenska borgerligheten vill ansluta oss till fortfarande...) skapar kriser som den i Grekland. Det är själva poängen med valutaunionen. När en ekonomisk kris drabbar ska den inte kunna hanteras genom att valutan blir billigare, som vår flytande krona fortfarande kan. Istället är det lönesänkningar och nedskärningar som ska göra landet "konkurrenskraftigt". Men följden blir en dödsspiral där man svälter sig till ekonomisk anorexi. Om man dessutom flyttar den beslutande makten över budgeten till Bryssels byråkrater så kan inga folkliga protester i världen ändra en ekonomisk politik som offrar löntagarnas och de fattiga på krisens altare.
De som aldrig får sitta med vid bankettbordet ska fortsätta betala notan för kalaset, och de ska förvägras ens den teoretiska möjligheten att välja en annan väg.
u när Lars Vilks återigen blivit kränkt när han utövar sin rätt att kränka passar många på att veva den tröttsamma cirkusen runt honom ett varv till. Och spelar därmed med i farsen. Vilks har ju själv meddelat att vi alla ingår i en enda stor konsthappening med honom i mitten, och att alla reaktioner, avståndstaganden såväl som uppmuntrande tillrop, är penseldrag på hans duk. Själv är jag bara less. Jag skiter faktiskt i om Lars Vilks bara är en avdankad konstnär som ser chanser att pimpa upp sin falnande karriär genom att visa bilder av män i Muhammedmask som har sex med varandra, eller om han faktiskt drivs av någon slags tro på att han förändrar samhället till det bättre genom att spela rasister händerna med sina stereotyper. Det känns urlakat och unket, och det är ju rätt sorgligt om det ska suga allt syre ur rummet för den relevanta och spännande konst som faktiskt görs, men som inte toppar löpsedlar eftersom den väljer mindre tacksamma angreppspunkter än muslimer. Det hade varit trevligt om jag åtminstone hade kunnat inbilla mig att Vilks visar upp män i profetmasker som har sex med varandra för att slå ett slag för homosexuella, snarare än för att det är det bästa sättet att reta upp ortodoxa muslimer. Men vem tror egentligen det?
Uppdatering: Motbilder skriver lite mer utförligt och Bulten i Bo gör en jämförelse:
"Det är ju lätt för dig som tjänar väldigt bra att säga att det är bra med löneskillnader, men den som inte har råd att gå till tandläkaren, den som inte kan köpa en cykel till sitt barn, den som inte har råd att åka utomlands... den kan ju inte säga att det är positivt med löneskillnader!"
Mattias Svenssson och Sanna Rayman spelade på bortaplan i Debatt när temat var klass. Men jag förstår dem. Skulle inte heller vilja gå en match mot Johan Ehrenberg och Linderborg på det temat.
Ehrenberg fick också in några klockrena. Bland annat påpekandet i början om att vi är rädda för att tala om klass. Vi går gärna omvägar för att slippa sätta problem i sitt rätta sammanhang, det socio-ekonomiska, som det så fint heter. Istället talar vi om "kvinnoproblem", när vi diskuterar ofrivilliga vikariat och deltidsarbete, "invandrarproblem" när vi pratar om arbetslöshet, eller varför inte "lathet" när vi förklarar nyfattigdomen. Den rasistiska tokhögern brukar göra ett stort nummer av att påstå att deras etnoporr är "politiskt inkorrekt". Skitsnack. Den offentliga diskussionen har varit upptagen av medelklassens etnoångest åtminstone det senaste årtiondet. Det är en diskussion som inte hotar några maktstrukturer, tvärtom. Att kritisera klassamhället däremot, där kan vi snacka om politiskt inkorrekt! Inte något för väluppfostrade pojkar och flickor.
Stephen Hawking varnar för att det kan vara livsfarligt för oss att söka kontakt med andra civilisationer i universum: - Om utomjordingar besöker oss kan resultatet bli som när Columbus kom till Amerika, vilket inte blev särskilt bra för urinvånarna. Något att fundera på för alla science fiction-aficionados! Jag delar Hakwings tro att det säkerligen finns liv i universum, kanske till och med i vårt eget solsystem. Åtminstone enklare varianter som mikrober. Vem vet vad som döljer sig på Mars eller under det tjocka istäcket på Jupiters måne Europa? Nånstans därute finns det säkert också intelligenta livsformer. Men precis som Hawking påpekar, och hundratals science fiction-författare före honom, så finns det ingen anledning att anta att de skulle vara särskilt välvilligt inställda mot vår lilla art. Om en avancerad främmande livsform skulle ha ungefär samma inställning till andra livsformer som våra egna "civiliserade kulturer" haft till våra ursprungsbefolkningar så gör vi nog klokast i att göra som Hawking säger: gömma oss och sluta sända ut en massa radiosignaler i rymden.
James Camerons Avatar var en variation på samma tema: amerikansk imperialism på kosmisk nivå. Men Na´vifolket kunde räkna med en levande självmedveten planet för eldunderstöd när det hettade till. Efter allt som vår art gjort mot Moder Jord så kan vi nog inte räkna med nån övernaturlig hjälp från det hållet. Om vi någon dag stöter på en högt utvecklad civiliserad art därute så är ju frågan om de inte känner sig manade att ta över förvaltningen av vår planet från oss och styra oss som våra imperier har styrt mindre avancerade kulturer som haft oturen att bli "upptäckta". (Eller så fryser de ner oss i plastpåsar och hänger in oss i skafferiet som v-ödlorna).
Skämtet är gammalt som gatan, men tyvärr lika aktuellt som alltid: Finns det intelligent liv på Jorden? För medan vår art får tillgång till ständigt mer avancerad teknologi, så ser man inte många tecken på att vår kapacitet att använda den ansvarsfullt utvecklats. Vi blir allt bättre på att kriga ihjäl varandra med allt dödligare vapen. Den planetära nedsmutsningen börjar nå katastrofala nivåer, trots att tekniker finns som skulle kunna ge oss ren, förnyelsebar energi. Människor svälter ihjäl varje dag, varje sekund, eller dör av sjukdomar som vi lätt skulle kunna kurera, samtidigt som vi är rikare än någonsin. Förmodligen är det här ett prov som varje art i universum ställs inför när den når en viss utvecklingsgrad: kan vi mogna till den nivå där vi kan hantera de nya förmågor som vår teknik utrustar oss med, eller är vi bara barn som springer runt i högteknologiska laboratorier och vapendepåer och leker krigslekar, med förödande resultat? Kan vi använda de resurser som står till vårt förfogande för att ge alla individer på vår planet det goda liv de förtjänar, eller kommer vi att fortsätta styras av giriga småpåvar som sitter på toppen av sina högar med ihoproffade rikedomar och skiter högaktningsfullt i misären runtomkring? Om mänskligheten som art ska ha en framtid i universum krävs helt enkelt ett systemskifte: kapitalism och miljöförstöring måste väck och ersättas av socialism och ekologiskt ansvarstagande. Vår planet, och universum, kräver inget mindre av oss.
Tittar man på BRÅs statistik så kan det ju onekligen se ut som att brottsligheten brer ut sig, och Stockholm förefaller hårt drabbat. Speciellt runt de områden där mycket folk rör sig nattetid, som Stureplan och Medborgarplatsen. Men som den kriminolog som DN intervjuat påpekar så kan Stockholm knappast beskrivas som en otrygg stad. Har man bott i en stad där rån och småbrottslighet är vanliga inslag i gatubilden känns Stockholm som sömniga Grönköping vid en jämförelse.
Som vanligt så får man ta all statistik med en nypa salt. Vill man förstå varför våldsbrotten kan förefalla öka, även fast, som artikeln nämner, sjukhusen inte märker av någon motsvarande ökning i sina patientregister (antalet våldsbrott med dödlig utgång har t.ex. halverats sedan 1990) så får man börja med att konstatera att det är en skillnad mellan anmälda brott och den totala mängden brott som begås. Anmälningsbenägenheten har ökat, vilket såklart är något positivt: en signal om att vår tolerans mot våld och brottslighet minskat. Men det får som effekt att brottstatistiken ser dyster ut.
Ny teknik underlättar också polisens arbete: fler väktare, mobiltelefoner och övervakningskameror bidrar till att fler brott anmäls och till polisingripanden.
För min del var artikeln lite förvånande. Jag skulle vänta mig att det hårdare samhällsklimatet de senaste åren, den ökande fattigdomen och orättvisorna skulle få ett större direkt genomslag i antalet begågna brott. Men gott så.
Problemet är att människors subjektiva bild av brottslighet inte motsvarar verkligheten. Brottslighet skrämmer, och om massmedias rapportering ger en bild av en galopperande våldsbrottslighet så kommer såklart de som skriker på "hårdare tag" och utnyttjar människors rädsla få vatten på sin kvarn. Även fast vi vet en sak bortom alla tvivel: hårdare tag och en mer aggressiv och förtryckande statsmakt biter inte på brottsligheten, tvärtom. De samhällen som vandrat ner längs den vägen har inga uppmuntrande resultat att uppvisa när det gäller brottslighet och trygghet.
Massmedias behov av ständigt nya sensationer är en bov i dramat. Högerpolitiker som vill använda "hårdare tag" som ett politiskt viagra för att få lite resning (i opinionsmätningarna), en annan. Förmodligen spelar även vålds- och brottsfixeringen i populärkulturen in. Hur många halvslaskiga polisserier, CSI, COPS och annat skit översköljs vi inte av varenda gång vi sätter på TVn? Hur många kvinnofridskränkningar, seriemördare och oprovocerade våldsmän utsätts vi för en genomsnittlig TV-kväll? Vi verkar ha ett enormt behov av att se och försöka förstå brottslighet och våld som utförs individer emellan. Antagligen samma fenomen som när det samlas stora folkmassor runt en olycksplats för att försöka få en skymt av blodet.
Märkligt nog så är vi däremot rätt oemottagliga för det stora, systematiska våldet som begås av välklädda män i kostymer och dokumenteras i prydliga protokoll. Vilken seriemördare kan mäta sig med en Clinton, en Bush eller en Obama, eller för den delen en Jeltsin eller Netanyahu, i antalet oskyldiga offer som dräpts på de mest horribla vis, i många fall föregått av tortyr? Hannibal Lecter kanske verkar kuslig som få, men i jämförelse med de storföretagsledare och politiker som manövrerat ut klimatmöte efter klimatmöte i meningslöshet, eller saboterat kemikalielagstiftningar, har han inte mycket att komma med. Jag kan inte tänka mig en mer bloddrypande rysare än det förtryck som Israel utsätter sina ockuperade undersåtar palestinierna för år efter år, eller det Ryssland gör i Tjetjenien, eller Kina i Tibet. Men alla dessa brott, de stora brott som går under täckmanteln politik, hur mycket TV-tid får de i jämförelse med de i jämförelse små, tarvliga brott som en människa begår mot en annan? Vem gör ett CSI om det söndefallande Irak eller Afghanistan? Eller om hur planeten Jordens politiker sålde ut våra framstida generationer för att de fann det politiskt osmakligt att bryta med fossilbränslesamhället? Är det vi människor själva som vägrar se de stora strukturella förbrytelserna, kanske för att det skulle kräva ett uppbrott från våra invanda tankemönster? Eller serveras vi dagligen effektiv propaganda som säger oss att det stora hotet mot oss och vår framtid är en våldtäktsman i parken, eller en rånmördare i city, men låter de riktigt stora skurkarna komma lindrigt undan?
Och som om det inte räckte med att spärra in oskyldiga så har vi såklart tortyren som används rutinmässigt.
Guantanamo verkar nu vara på väg att stängas, även om det går långsamt. Frågan är hur många andra läger som existerar under radarn i diverse klientstater till USA. Vi vet att liknande förhållanden rått på Abu Graib i Irak och Bagram i Afganistan. CIA har också drivit ett flertal så kallade "black sites", alltså i princip illegala koncentrationsläger, i Polen, Rumänien och andra länder. Hur många av dessa som fortsätter operera finns det såklart inga säkra uppgifter om. Obama har fortsatt använda Bushs lagvidriga kidnappningar av misstänkta, som forslas till någon av USAs klienstater för förhör:
ansluta oss till fortfarande...) skapar kriser som den i Grekland. Det är själva poängen med valutaunionen. När en ekonomisk kris drabbar ska den inte kunna hanteras genom att valutan blir billigare, som vår flytande krona fortfarande kan. Istället är det lönesänkningar och nedskärningar som ska göra landet "konkurrenskraftigt". Men följden blir en dödsspiral där man svälter sig till 
Något att fundera på för alla science fiction-aficionados! Jag delar Hakwings tro att det säkerligen finns liv i universum, kanske till och med i vårt eget solsystem. Åtminstone enklare varianter som mikrober. Vem vet vad som döljer sig på Mars eller under det tjocka istäcket på Jupiters måne Europa? 
Men Na´vifolket kunde räkna med en levande självmedveten planet för eldunderstöd när det hettade till. Efter allt som vår art gjort mot Moder Jord så kan vi nog inte räkna med nån övernaturlig hjälp från det hållet. Om vi någon dag stöter på en högt utvecklad civiliserad art därute så är ju frågan om de inte känner sig manade att ta över förvaltningen av vår planet från oss och styra oss som våra imperier har styrt mindre avancerade kulturer som haft oturen att bli "upptäckta". (Eller så fryser de ner oss i plastpåsar och hänger in oss i skafferiet som v-ödlorna). 
öka, även fast, som artikeln nämner, sjukhusen inte märker av någon motsvarande ökning i sina patientregister 
polisserier, CSI, COPS och annat skit översköljs vi inte av varenda gång vi sätter på TVn? Hur många kvinnofridskränkningar, seriemördare och oprovocerade våldsmän utsätts vi för en genomsnittlig TV-kväll? Vi verkar ha ett enormt behov av att se och försöka förstå brottslighet och våld som utförs individer emellan. Antagligen samma fenomen som när det samlas stora folkmassor runt en olycksplats för att försöka få en skymt av blodet. 
systematiska våldet som begås av välklädda män i kostymer och dokumenteras i prydliga protokoll. Vilken seriemördare kan mäta sig med en Clinton, en Bush eller en Obama, eller för den delen en Jeltsin eller Netanyahu, i antalet oskyldiga offer som dräpts på de mest horribla vis, i många fall föregått av tortyr? Hannibal Lecter kanske verkar kuslig som få, men i jämförelse med de storföretagsledare och politiker som manövrerat ut klimatmöte efter klimatmöte i meningslöshet, eller saboterat kemikalielagstiftningar, har han inte mycket att komma med. 
ställeföreträdare på jorden, är insyltad i mörkandet, så hasplar ni ur er sånt här grundlöst och kränkande svammel? Tror ni verkligen att någon utanför er närmast sörjande krets nappar? 
