Ska Maud ge Saab dödskyssen?
Vänsterskribenten Pierre Gilly drar en lans för förstatligande av Volvo och Saab på sin blogg: “Staten bör ta ett ansvar för att omorganisera hela den svenska fordonsindustrin. Det kan innebära att Saab och Volvo för en tid behöver förstatligas”. Jag är nu inte den slags vänster som tror att statligt ägande är en toppenidé i alla lägen, men i det här fallet kan jag bara hålla med. Bilindustrin med underleverantörer är en väldigt viktig del av den svenska ekonomin, och det vore, som Gilly skriver, en skam om vår borgerliga regering nu offrar den på sina nyliberala dogmers altare. Som oftast är det de nyfrälsta som är mest religiösa; titta bara på Maud ”skattebetalarnas pengar ska gå till vård och omsorg, inte till att bygga bilar” Olofsson. De flesta andra regeringar i EU är väl nästan lika frälsta på marknadsliberalism som Maud, men fattar ändå att den ekonomiska kris som vi nu genomlider är exceptionell. I ett sånt läge kan det kanske vara en idé att låta Milton Friedman ta sig en time out. Speciellt med tanke på att det var hans idéer om den oreglerade kapitalismens förträfflighet som ledde oss in i eländet. Bilindustrins problem för tillfället är att ingen jävel vågar köpa en bil i en galopperande lågkonjunktur. Para det med att hela världens banksystem står och väger på en knivsegg, vilket gör det omöjligt att få loss krediter till verksamheten och du får det läge vi är i idag, där inte bara Volvo och Saab, utan även deras konkurrenter och moderbolag ligger risigt till. Att i ett sånt läge inte erbjuda en bro över avgrunden är bara tjockskalligt. Konjunkturen kommer att vända, folk kommer att börja köpa bilar igen. Frågan är bara om vi då har kvar några svenska biltillverkare.
Men bilindustrin har också ett annat problem. Man har inte kunnat bygga bilar som är anpassade till den tid vi lever i. I biltillverkarnas värld är oljan en oändlig resurs som alltid kommer att vara billig, och man har antingen gäspat ointresser
at åt miljöbilar eller direkt saboterat för dem, som den fantastiska dokumentären “Who killed the electric car?” berättar om. Scenerna ur filmen när de kaliforniska bilföretagen mer eller mindre rycker elbilarna ur bilägarnas händer och kör dem till skroten (de leasade bara ut de första serierna) är tillräckligt för att ge varje miljövän ont i magen.Varför biljättarna inte velat bygga bilar för 2000-talet kan man bara spekulera om. Miljöengagemanget är väl inte på topp i företagsstyrelserna kan man misstänka. Oljeberoende verkar vara lika svårt att kicka som heroin. Men det är återigen bevisat att kapitalismen inte är ett ekonomiskt system som klarar av att planera för framtiden. Som Gilly påpekar så har de flesta framgångsrika industrier lutat sig rätt hårt på statligt stöd någon gång under sin uppbyggnadsfas. Staten är helt enkelt bättre på att tänka långsiktigt (i bästa fall) än kapitalister. Alltså är det passande att staten nu tar över de biltillverkare som bevisat att de inte klarar av att stå på egna ben och styr om produktionen till bilar som folk faktiskt vill köpa och som inte spyr ut en massa gaser och partiklar i atmosfären som sabbar klimatet och gör människor sjuka. Slå två flugor i en smäll, som det heter!
