Det duggar tätt med opinionsmätningar nu, som det brukar göra i en valrörelse. Dom är väl egentligen måttligt intressanta och representativa, med tanke på att så många inte ens bestämt sig för om de ska rösta. Men en intressant tendens är att Piratpartiets frammarsch verkar ske på bekostnad av Sverigedemokraterna, trots att det rör sig om partier som inte har mycket gemensamt. Piratpartiet försöker inte flörta med den svenska smygrasismen och om SD överhuvudtaget har något att säga om integritetsfrågor och storebrorssamhälle (under FRA-debatten var de helt nollställda) så lär det inte vara något som smeker de unga piratentusiasterna medhårs.

Att piraterna nu verkar plocka vinden ur seglen för Sverigedemokraterna är ett tecken på något annat; hur media skapar politiska trender. Sverigedemokraterna har ridit fram på en massmedialt skapad hype som startade under valrörelsen 2006. Rätt stor del av den politiska diskussionen kring väljarsympatier har sedan dess kretsat kring små upp- och nedgångar för detta rätt obetydliga parti. Politiker och kommentatorer har hjälpt till att bygga upp dramatiken; kommer SD in i riksdagen - hur kommer det att påverka blockpolitiken? Vilket annat av de mindre partierna (som alla är större än SD) har fått en liknande särbehandling? Knappast vänsterpartiet eller miljöpartiet. Frågan är om ens de borgerliga småpartierna fått lika mycket uppmärksamhet, trots att de ingår i regeringen och därför borde stå i fokus.

Nu invänder kanske vän av ordning; men Sverigedemokraterna har ju fått kritik också, inte bara seglat fram på en räkmacka. Men för ett litet parti så gäller regeln att all (nåja, nästan all) uppmärksamhet är bättre än ingen uppmärksamhet. Vad har de att förlora? Syns man så finns man, och många människor lockas av att rösta på ett parti som verkar lite störigt och kantigt. Man vill helt enkelt slänga lite grus i maskineriet för det man uppfattar som det politiska etablissemanget. Nu är det istället Piratpartiet som övertagit rollen som retstickorna som lockar röster från antietablissemangsväljare. Möjligen kommer de att lyckas bättre med att sälja in sig som underdogs än ett parti vars politik går ut på att sparka på de som redan ligger ner.

Det mest förvånande med mediahypen kring Sverigedemokraterna var i mina ögon att den inte gav mer utdelning. Uppenbarligen är den svenska väljarkåren rätt skeptisk till högerpopulism och muslimhat. Om statusen som mediadarlings kommer att räcka till att garantera piraterna en plats i EU-parlamentet kommer de närmaste två veckorna att utvisa. För min del får de gärna komma in, som en protest mot klåfingriga maktpolitiker som vill övervaka och styra allt mer. Även om jag tycker att det vore tråkigt om vänsterpartiets Eva-Britt Svenssons idoga arbete i EU-parlamentet med just integritetsfrågor skulle bli helt obelönat i en valrörelse där en rätt stor del av debatten kretsar kring just integritet och frihet på nätet.
(Sen kan man ju undra hur piraterna kommer att rösta i de 99% av alla omröstingar som inte handlar om deras hjärtefråga.)