Har nyss varit på bio och sett Michael Moores nya: Capitalism - a love story! Inte riktigt hunnit smälta intrycket än. Tur att det var Michael Moore som gjorde den här dokumentationen av den amerikanska rövarkapitalismen i ett avancerat skede av förfall. Nu får man garva en hel del också när han kuskar runt på Wall Street med brottsplatstejp och försöker arrestera de högsta ansvariga för frosseriet och stölderna av skattemedel. Den bästa scenen i filmen måste vara när Moore fösöker trycka sig in genom en svängdörr till en av brottsplatserna och vaktpersonalen på andra sidan håller emot för glatta livet.

Tur att det finns humor här i livet. De stora tragedierna skulle bli för jobbiga att smälta annars. Men Moore är sällan dyster. Förbannad ja, raljant ibland. Men alltid högst relevant. Den här filmen kunde inte ha varit mer vältajmad. Och den slutar med en uppmaning; gör något av er ilska. Knyt inte bara händerna i fickan. Amen to that!

Och Bengt Westerberg var i salongen. Undrar just vad han tänkte?