Jag brukar plåga mig igenom Belinda Olssons debattprogram när jag hinner. För det är ofta plågsamt. Jag har ondgjort mig tidigare över ämnesvalen: redaktionen har uppenbart bestämt sig för att de viktigaste frågorna i Sverige idag är invandring, muslimer och etniska konflikter. Det är lite märkligt kan man tycka, eftersom den svenska väljarkåren inte delar de prioriteringarna.

När människor får svara på vilka frågor de själva brinner för brukar jobben och arbetslösheten hamna högst upp. Den offentliga välfärden, vården omsorgen, äldrevården, dagis och liknande brukar också toppa. Miljön brukar ligga högt. Skatter brukar vara med på ett hörn. De frågor som Debattredaktionen tydligen prioriterar brukar hamna långt ner på listan. Om jag inte missminner mig så var det endast fyra  procent av valmanskåren som satte integration och invandring högst i den senaste undersökningen som återgavs i media.

Man kan såklart spekulera i varför Debatt gör såna prioriteringar. Jag låter bli, men konstaterar att följden av detta blir att de frågor som oroar folk mest, och med rätta, som hur vi ska få bukt med en galopperande arbetslöshet och en hotande klimatkris, blir obesvarade. På sikt kommer detta förmodligen att påverka prioriteringarna hos vanligt folk. Om det tjatas tillräckligt mycket om islam, slöjbärande och invandrare, uppfattar såklart fler människor dessa som hot.

Torsdagens tema var - såklart - Landskronamordet. Inte så mycket om det stötande i att ett  rasistiskt parti fiskar röster i kölvattnet av en tragedi, som borde varit en given utgångspunkt. SDs representant på plats slapp svara på särskilt många besvärande frågor överhuvudtaget. Hon svamlade sig mest igenom programmet utan att göra några betydande poänger, fjärran från den hätska och hatiska stämningen som råder på deras partibloggar.

Ulf Nilsson, banerförare för allt reaktionärt, hann med att säga desto mer dumt. Det var tydligen mycket viktigt att media skulle börja tala om om en brottsling hade invandrarbakgrund, inte riktigt klart varför.

Han menade också, i strid mot allt förnuft, att rasistpartiet "ignorerades" i media. En offermyt som partiet såklart tacksamt slickar i sig. Jag vet inte på vilken planet Ulf Nilsson lever, men på planeten jorden så har nog både jag och många med mig känslan att media snubblar över sina egna fötter i sin iver att lyfta upp rasistpartiet på piedestal och göra dem till mittpunkten i varje diskussion som på något sätt kan kopplas till social problematik. Debatt själva är som sagt ett gott exempel på detta.

Jag har skickat en vänlig förfrågan till redaktionen om att få en redovisning av deras ämnesval och vilka partirepresentanter de haft i studion de senaste åren. Inget svar efter två veckor. Kanske mailet halkat mellan stolarna? Eller så är Debattredaktionen inte så pigga på att någon tar en närmare titt på hur de, i egenskap av agendasättare i ett av våra tyngsta nyhetsmedia, utövar sin makt?

Glädjande nog hade vänsterpartiet skickat en alldeles utmärkt representant till torsdagens program, Ray Grönlund, som gjorde ett tappert försök att leda in diskussionen i konstruktivare vatten: prata om klassklyftor, arbetsöshet och de sociala problem som vi vet ligger till grund för den sortens motsättningar som pyr i Landskrona. Det är såklart en rätt otacksam uppgift att föra en konstruktiv debatt om de verkliga problemen när rasisterna sått sitt hat i den frodiga mylla som Landskronamordet skapat. Men heder åt honom för en skarp insats.

Åsa Linderborg skriver för övrigt en väldigt läsvärd krönika om Landskrona, främlingsfientlighet, och kampen mot brottslighet som politikens Viagra idag.

intressant.se
Läs även andra bloggares åsikter om Landskronamordet, Debatt, Belinda Olsson, Ulf Nilsson, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet