Mer vatten (eller: Timbros halvtomma glas)...

För några dagar raljerade jag och fler med mig över liberalen Fredrik Segerfeldts motstånd mot FNs utmärkta initiativ att deklarera att tillgång till rent vatten är en grundläggande mänsklig rättighet. Det blev han lite sur och grälsjuk över och han spinner i ett blogginlägg vidare på sin debattartikel. Argumentationen består vad jag kan se av två delar (om man skalar bort sedvanligt gnäll över vänstern).

Till att börja med menar Fredrik att det är dumt att lägga in vad vissa kallar positiva rättigheter, alltså rätt till exempelvis bostad, mat eller som i det här fallet rent vatten i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dumt eftersom det enligt Fredrik underlättar för diktatorer och annat elakt folk att förtrycka och ha ihjäl sina undersåtar, vilket ju strider mot andra delar av FNs deklaration, de delar som handlar om rätt att slippa utsättas för våld och kränkningar (av vissa kallade negativa rättigheter).

Att högern, speciellt den nyliberala, hatar idén om positiva mänskliga rättigheter är inget nytt. Men argumentationen brukar vara mindre långsökt: högern är inte särskilt tilltalad av tanken på att deras rika och förmögna väljare och de mäktiga företags vars intressen högern företräder ska riskera att tvingas vara med och betala för andra människors rättigheter. Som en engelsk diplomat sade inför vattenomröstningen: "varför ska vi betala för toaletter i Afrika?" Eller som Fredrik  skriver: "det är inte en rättighet att leva, bara att inte dödas av någon annan". (Om det är en rättighet att leva så betyder det ju att någon, exempelvis jordens rikaste person, skulle kunna tvingas betala för någon annans överlevnad, exempelvis ett svältande barn).

Säga vad man vill om den ekonomiska argumentationen, den är åtminstone ärlig och gömmer sig inte bakom en humanitär mask. För vem tror egentligen att en elaking som Saddam Hussein skulle ha låtit bli att gasa kurder i Irak om rätten till bostad inte varit inkluderad i FNs allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna? Vem tror att USAs trupper i Afghanistan kommer att sluta ha ihjäl civila afghaner, i strid med FNs deklarationer, om rätten för en medborgare att ta del av sitt lands kulturliv stryks?

Vem tror att de rövarband som USA och vi själva stödjer
i Afghanistan skulle ha slutat våldta unga pojkar på militärbaserna, för att bara ta ett av de många övergrepp som de gör sig skyldiga till i vårt namn, om FN avstått från att deklarera att rent vatten är en mänsklig rättighet? Möjligen tror Fredrik Segerfeldt att han tror det, men jag har svårt att tro han faktiskt innerst inne tror det. Mördare och tyranner, inklusive de som backas upp av liberaler, kommer att fortsätta mörda och förtrycka så länge det är i deras intresse och står i deras direkt fysiska makt att så göra. De bryr sig ungefär lika lite om FNs deklarationer som en genomsnittlig svensk högerman bryr sig om fattigas rätt till rent dricksvatten i något tredjevärldenland i långtbortistan.

Den andra delen av argumentationen övergår till att tala om
varför privatiseringar är lösningen på världens vattenproblem. Värt att notera här är att man faktiskt teoretiskt kan tycka att privata företag är bättre på att leverera vatten än stat eller kommun utan att för det protestera i högan sky mot att FN deklarerar att vatten ska vara en mänsklig rättighet. Om man verkligen tror det kanske man till och med borde välkomna FNs beslut, eftersom det ökar trycket i frågan.

Fredrik Segerfeldt har tydligen skrivit en hel bok om vatten på Timbros uppdrag och bekostnad. Däri kommer han fram till att - hör och häpna! - privatiseringar är svaret även på denna fråga. Sannolikheten för att en svensk liberal på skrivuppdrag för Timbro hade nått en annan slutsats är väl ungefär lika liten som den att Jan Björklund skulle kunna avhålla sig från att försöka locka rasistväljare genom att kräva "hårdare tag" mot invandrare i en valrörelse.

(Som en parantes så kan man ju fundera lite grann över att Timbro uppenbarligen har så mycket pengar att ösa på opinionsbildning för att högervrida det politiska klimatet i Sverige att för den svenska politiska debatten perifera frågor som vattenprivatisering i tredje världen ryms i budgeten. Utan tvekan sitter det inte en utredare på LO och skriver böcker om varför tredje världens vattenförsörjning bör vara en gemensam, offentligägd angelägenhet - och inte för att argumentet inte kan göras eller för att frågan inte är viktig. Man kommer att tänka på en anekdot från Naomi Klein.)

Nå, att svenska borgare sväljer marknadsliberalt fluff
med hull och hår är väl inget nytt. Det tog mig två minuter att googla fram kritiska perspektiv: exempelvis en metastudie från (vanligtvis marknadsfundamentalistiska) Världsbanken som konstaterar  att det inte finns några statistiskt signifikativa skillnader i effektivitet mellan privata och offentliga vattenleverantörer (!). Eller en rapport från Pacific Institute som tonar ner den infekterade privatiseringsdiskussionen, konstaterar att både offentliga och privata driftsformer har sina fördelar och nackdelar och lyfter fram andra parametrar som viktigare än ägandeförhållandena. Man konstaterar också att det inte finns några statistiska belägg för att anta att privata företag är billigare i drift eller mer effektiva.

Den förmodligen mest rimliga (om än osexigt nyanserade) slutsatsen man kan dra om man tar sig en titt på frågan efter att ha lagt av de ideologiskt färgade glasögonen, är att tekniskt kunnig personal med en drivkraft att faktiskt vilja förbättra och med ekonomiska resurser och politiskt stöd i ryggen kan göra ett bra jobb med vattenfrågor - oavsett om denna personal arbetar inom den offentliga sektorn eller i ett  privat företag. I många fattiga länder saknas dock såväl tekniskt kompetens som ekonomiska resurser och ibland också politisk vilja - och läget har knappast blivit bättre efter årtionden av nyliberala nedskärningar, privatiseringar  och strukturanpassningprogram anbefallda bland annat av Världsbanken. Ett sätt för stater att frigöra ekonomiska resurser i ett sådant läge (eller att få villkorade lån från IMF och Världsbanken) är att sälja ut sina dyrbara vattenresurser till utländska privata företag. Den mest relevanta frågan är inte nödvändigtvis om dessa företag kan sitt jobb, utan:

a) om det är rimligt att en så värdefull resurs som vatten (desto torrare region desto mer värdefull, och desto mer framtida överbefolkning, nedsmutsning och klimatförändring, desto mer kommer värdet att stiga) ska säljas ut av det gemensamt ägda till privata intressen? När man betänker att vatten dessutom är en av de få naturresurser som våra företag jagar i fattiga länder som är helt avgörande för alla människors rent fysiska överlevnad så inser man att det inte är en akademisk frågeställning.

b)
om det är en bra idé att i hanteringen av en så livsavgörande resurs bygga in de incitament till uttag av överpriser som privatisering innebär. Som bekant behöver privata företag, till skillnad mot stat och kommuner, gå med vinst. Och helst också högre vinst... Och högre vinst... Det skapar - naturligtvis - ett tryck uppåt på priserna för de varor eller tjänster företaget levererar.

(Om man tröttnar på osexiga nyanseringar så finns det såklart skräckhistorier om hur illa det kan gå när man privatiserar vattnet också).


Do not assume the private sector is inherently more efficient or less
costly. Statistical analysis does not support this claim


Share |


Kommentarer

  • Johannes säger:

    Jag var en av dem som tydligen raljerade över hans artikel och hävde ur mig "tanklösa verbala spyor" (shit, var inte det att ta i?) som jag tror Fredrik uttryckte det eller något liknande i alla fall. Jag hade svårt att förstå hans artikel överlag, väldigt märklig och snurrig men det är bara jag (alltså, det var säkert bara jag som var lite trög eller något). Men förstod ju huvudsyftet- vatten ska inte vara någon mänsklig rättighet. Det var väl helt enkelt så pass märkligt att jag inte kunde låta bli att raljera lite över det förmodar jag;). Raljeringen bestod främst av en mening men ändå.



    Möjligt att detta var OT. Sry i så fall.

    2010-08-12 | 01:20:39
    Bloggadress: http://johannesc.wordpress.com

Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar