Hittade ett roligt citat av DNs (fd?) kulturchef Maria Schottenius hos Fredrik Virtanen:

"...Vi i medierna tänkte oss att kommentarfunktioner efter artiklar på nätet skulle spela en sann demokratisk roll. Och vad fick vi? Pissrännor. Halvrasister, som i otrevlig ton kölhalar olika personer och effektivt håller de intressanta debattörerna borta".

Att kritisera internet och dess förmodade demokratiska landvinningar är att svära i kyrkan. Man vill ju inte framstå som vare sig teknikfientlig eller en elitist. Men vem har inte gjort samma reflektion som Schottenius efter att ha doppat tårna i de kloaker som diverse digitala klotterplank och diskussionsforum koloniserade av extremhögern utgör? Vem kunde ana att så mycket ettrig illvilja, småaktighet och brölande dumhet existerade?

Ändå tror jag att det är nyttigt att ta chansen att bekanta sig med några av de mörka sidorna av det mänskliga psyket. Debatterna i sig känns oftast rätt meningslösa. Goda argument och saklighet är inte hårdvaluta i de här sammanhangen. Men det motiverar: Bara att leka med tanken på att dessa människor skulle kunna få politiskt inflytande och göra samhällsmoral av sin småaktighet blir en kalldusch.

Internet har kanske lite naivt ibland utmålats som enbart ett fantastiskt demokratiskt framsteg. Men det är inte hela bilden. Det är också ett forum för kommunikation som kan manipuleras. Anonymiteten och olika tekniska finesser ger en motiverad minoritet möjligheter att trolla, snedvrida debatter och opinionsundersökningar och utmåla en bild av vad "folk" tycker som inte stämmer. Att extremhögern i sådan utsträckning kunnat lägga beslag på vissa delar av nätet är ett prima exempel på detta. Små rasistpartier som inte samlar tillräckligt med röster för att ta sig in i riksdagen kan här göra sig sig breda och låtsas att de är en folkmajoritet som talar "ur svenska hjärtans djup". Samtidigt som rasistiska attityder faktiskt minskat något i samhället i stort, har de exploderat i en skitstorm på nätet.

Det har inte skett av en slump. Extremhögern har målmedvetet satsat på internet. Om de får säga det själva så är SDU "bäst på nätbaserad gräsrotsaktivism". Det kan vara skryt,  men jag misstänker att det ligger nåt i det. Extremhögern var snabba med att upptäcka ett forum som större partier och andra  demokratiska folkrörelser inte riktigt tog på allvar. Ett forum där man dessutom kan säga lite av varje, utan att mötas av alltför höga krav på fakta och saklighet. Och kanske viktigast av allt: ett forum där man får vädra sina sämre sidor anonymt. Fusk och mygel har kantat rasisternas väg till framgång på nätet, precis som deras partier IRL plågats av ihärdiga avslöjanden om nazikopplingar och brottslighet. Men vem minns gårdagens fejkade nätomröstningar? De gav ju iallafall önskad utdelning i rubriker.

Å andra sidan kanske näthatet kan ses som ett gott betyg åt vårt demokratiska system ändå: Om nätdebatten har en slagsida åt det extrema högerhållet så kanske det bara innebär att de 97 procent väjare som röstade ickerasistiskt förra valet faktiskt redan fått sina behov av debatt och politiskt engagemang tillgodosedda på andra håll?

Utan tvekan har det personliga engagemanget, i kött och blod, verklig person till verklig person, större effekt än nätaktivism. Men internet som politiskt forum kommer att bli viktigare framöver. Förhoppningsvis kommer de stora demokratiska folkrörelserna att flytta fram sina positioner på nätet i den här valrörelsen. Det slipas nog på strategier för det, inte minst inom det rödgröna samarbetet, och hoppas jag, vänsterpartiet. Om, eller kanske snarare när, även de partier som representerar den stora toleranta och konstruktivt sinnade majoriteten tar plats på nätet, så kan internets demokratiska löfte börja uppfyllas. 

En av den svenska främlingsfientlighetens entusiastiska banerförare, Jan Milld, var förresten på sin blogg vänlig nog att förse det här inlägget med ett prima exempel på det urblåsta näthatet: Med gillande citerar han en kommentator som kallar Maria Schottenius "marxist-leninst" och jämför Sverige med Nordkorea. Drag under galoscherna minsann!

intressant.se

Läs även andra bloggares åsikter om Näthat, Maria Schottenius, Extremhögern, Internet