Hugo Chavez kukar ur (igen)


N

Den latinamerikanska vänsterns kamikazeprojekt - stödet till några av arabvärldens värsta diktatorer, i den allt överskuggande antiimperialismens namn - skrev jag om igår. Det jag hade missat då var det senaste självmålet: Hugo Chavez försvar av den blodbesudlade syriska diktaturen. Den syriske diktatorn Bashar Assad kallar Chavez för "broder" och "en stor humanist". Demokratirörelsen i landet avfärdas som "utländsk intervention".




(Imperiet är såklart USA, om någon undrade.)


Värre än så här kan det inte bli. Den syriska diktaturen är på alla sätt avskyvärd. Fråga invånarna i staden Hama, som 1982 bombades sönder och samman av den nuvarande diktatorns far, som straff för att ha satt sig upp mot hans envälde. Enligt syriska människorättsorganisationer mördades 40000 människor. Eller fråga de drygt 400 som mördats de senaste veckorna när de krävt demokrati och mänsklliga rättigheter. I Hugo Chavez värld är diktaturens offer inte vatten värda. Alla mordiska diktatursvin är hans vänner - bröder till och med - förutsatt att de är en nagel i ögat på USA. Demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter har ingen plats i ekvationen överhuvudtaget. Det är bara Imperiet mot Chavez som gäller.


Att inte alla inom den venezolanska eller latinamerikanska vänstern delar hans, Fidel Castros och Daniel Ortegas svartvita och hjärtlösa världsbild är en klen tröst just nu. Det hårdföra gardet är de enda som ges utrymme i massmedia, förmodligen för att tjäna som avskräckande exempel. Och avskräcka lär de nog göra. När diktaturerna väl rasat ihop så har väl ingen vettig arab den minsta lust att titta över Atlanten mot Latinamerika för allierade. Och det är tragiskt, eftersom de nya demokratiska arabländerna i mångt och mycket kommer att ha samma utsatta och obekväma förhållande till den amerikanska supermakten som Hugo Chavez Venezuela och de andra länderna i Latinamerika. Det borde bädda för en naturlig allians. Men Chavez och hans kumpaners urbota dumhet spelar här deras värsta fiende USA rakt i händerna. Och för de i väst som länge suttit på gärdsgården och inte kunnat bestämma sig för vad de egentligen tycker om Hugo Chavez, som jag själv, så kan nog de återkommande självmålen våren 2011 bli droppen som får glaset att rinna över.





Kommentarer


Kommentera inlägget här:







Twingly Blog Search link:http://homopoliticus.blogg.se/ sort:published


Netroots - Socialdemokraterna



Politik bloggar