Folkets revolution - apparatens kontrarevolution
J
ag hade svårt att slita mig från Al-Jazeeras blodiga livesändningar från Kairo inatt. De senaste dagarnas bilder har varit så fulla av hopp - vanliga människor som plötsligt reser sig upp och trotsar diktaturen och dess våldsapparat. Efter år av förtryck har bägaren äntligen svämmat över i Egypten, Tunisien, Yemen, Jordanien, Syrien. Säkert kokar det folkliga missnöjet i ännu fler av de diktaturer som vi i väst så länge hållit under armarna och pumpat in vapen och pengar i som konstgjord andning.Och protesterna i Egypten var fredliga, spontana, till och med direktdemokratiska. När den gamla regimens järngrepp bröts visade sig det egyptiska folket vara redo att möta de krav som stunden ställde: man organiserade lokala gatukommittéer till försvar mot de civilklädda agenter som Mubarak skickade ut för att slåss och förstöra egendom i ett desperat försök att skrämma tillbaka folket i underkastelse. Man organiserade egna sjukstugor på gatan när regimen började kidnappa de sårade som kom in till de vanliga sjukhusen från demonstrationerna. Man organiserade fackföreningar, försvarade det egyptiska nationalmuseet från plundrare, dirigerade trafiken när till och med trafikpoliserna försvunnit från gatorna. Ja så effektiv var den spontana folkliga organiseringen att man inte bara rensade Tahrirtorget från skräp - det recyklades också! All denna folkliga energi och kreativitet kanaliserades inte genom något speciellt parti eller någon rörelse - inga starka ledare skymtar i bakgrunden. Det är en revolution som leder tankarna till Rosa Luxemburgs idéer om kraften i folkets spontana revolutionära instinkter:
"in the middle of history, in the middle of progress, in the middle of the fight, we learn how we must fight"
Men Rosa Luxemburg avrättades av kontrarevolutionens bödlar i Berlin 1919, och igår satte också den förtorkade mumien Mubarak in de medel som står en diktatorisk maktapparat till buds för att slå ner sitt eget folk. Betalda hantlangare och säkerhetstjänstens civilklädda agenter attackerade de fredliga demonstranterna med vapen i hand. Journalister var ett särskilt prioriterat mål för apparatens våldsmän - regimen vet ju att de själva har allt att vinna på att förblinda omvärldens vakande öga när de nu förbereder en massaker. Inatt utkämpades ett blodigt slag om Tahrirtorget i Kairos mitt, där diktaturens kreatur använde molotovcocktails, stenkastning från hustaken och krypskyttar mot en obeväpnad folkmassa. Minst fem rapporteras vara döda - förmodligen många fler än så. Men än håller de torget!
Det är svårt att sätta ord på den beundran jag känner för de modiga demokratikämparna i Egypten som är beredda att riskera allt för en bättre framtid. Och det är svårt att finna ord för det förakt som Mubaraks regim väcker när den kallt kalkylerande terroriserar sin egen befolkning för att försöka bryta dess vilja och sitta kvar vid makten.Nu har slöjan slitits bort från den egyptiska militärdiktaturens ansikte så att också vi vanliga medborgare i väst ser vilken brutal grobian våra regimer skickat vapen och skattepengar till. Då blir situationen till slut ohållbar för diktatorns allierade i väst. Till och med USA kommer förmodligen att tvingas kräva hans omedelbara avgång innan den här veckan är över.
Nu är det bara de mest militanta och demokratiföraktande elementen på högerkanten som fortfarande försvarar arabvärldens envåldshärskare; sverigedemokraterna och de kulturkrigande låtsasliberalerna som tycker att vilket förtryck som helst är att föredra framför ens möjligheten, oavsett hur liten, att det muslimska brödraskapet i Egypten kan få ökat inflytande. De folkliga revolterna i arabvärlden får deras fyrkantiga scheman att rämna. När det visar sig att vanliga araber på gatan kräver samma saker som alla andra människor jorden runt: demokrati, yttrandefrihet, jobb, social rättvisa, så blir det syntax error i deras ideologiska processorer. Som en skiva som hakat upp sig tjatar de på om islamister och Iran, trots att det är vanliga människor, inte islamistiska skäggmuffar, som är ute på gatorna och kräver frihet och rättvisa.
Så visar återigen den politiska högern sitt sanna ansikte; längst bak på historiens släpvagn, stretande mot alla sociala framsteg och alla krav på verklig demokrati. Kanske kommer den levande energin i de arabiska demokratirörelserna att flöda över medelhavet och vitalisera också den europeiska kontinenten, som så länge befunnit sig i marknadsfundamentalismens och främlingsfientlighetens iskalla järngrepp? De kommande timmarna och dagarna kommer att vara avgörande, inte bara för utvecklingen i Egypten utan för hela världen!
Läs Noam Chomsky, Åsa Linderborg, Andreas Malm och Zlavoj Zizek om vad det folkliga upproret i Egypten verkligen betyder.
Bloggadress: http://jade.se/reseerbjudanden