ör några månader sedan blev det ett jävla liv när Anders Borg ville försämra studiemedlen. Bidragsdelen skulle sänkas med 300 kronor. Vilket naturligtvis är idiotiskt och en klasspolitik som enbart riskerar att avskräcka människor med dålig ekonomi från att studera. Studenterna blev arga och bråkade och Borgs förslag sågades längsmed fotknölarna i diverse kanaler - med resultat att det drogs tillbaka lika snabbt som det dök upp. Och regeringen Reinfeldt stod där och såg fånig ut. Den andra delen av försämringen som Borg lanserade blev det däremot inget liv om: i fortsättningen ska CSN-lånen inte skrivas av när låntagaren uppnår pensionsåldern. 

 

 

    Vad är egentligen värst: Att bidragsdelen sänks med 300 kronor eller att avskrivningsrätten försvinner? Man kan anta att det senare har en minst lika orättvis klassprofil som det föregående. Om en inte lyckas betala av sina studielån innan pension - ens med det nuvarande systemets striktare krav på avbetalning jämfört med tidigare - beror det troligen på att låntagaren ifråga inte tjänat så värst bra efter avslutade studier. Att fortsätta belasta låntagaren med CSN-avbetalningskrav när den gått i pension - in i dagens usla pensionssystem, det som Göran Persson siade att vi skulle bli väldigt förbannade när vi såg effekterna av - riskerar att skapa en fattigdomsfälla.

 

 

    Enligt Aftonbladet är det 20000 personer om året som inte lyckats betala av sina lån vid 67 års ålder och alltså skulle drabbas av denna nya försämring som Borg föreslår. Det är ytterligare ett angrepp på det studiemedelsystem som egentligen var en kompromiss med 60-talets radikala tankar om studielön. Målet för Olof Palme som drev igenom reformen var att barn från alla slags hem, akademiker såväl som arbetare, skulle kunna studera vidare utan att riskera att fastna i ohanterliga skuldfällor. Det var en vacker tanke, dock inte enligt Anders Borg och Alliansregeringen, som hellre vill få lös mera pengar för att sänka skatterna för de egna kärnväljarna i rika medel- och överklassvillaområden. Till saken hör att studiemedelssystemet lika lite som socialförsäkringarna är en förlustaffär för staten utan finansieras av låntagarna genom återbetalningar med ränta.