Nog för att jag kan förstå att våra nyhetsredaktioner och politiska kommentatorer inte är inspirerade alla dagar på jobbet. Men hallå; NÅN gång kan väl infallsvinkeln när en ny opinionsmätning rapporteras få vara någon annan än Sverigedemokraternas sniglande kring fyraprocentspärren?
De senaste 3 åren har det lilla främlingsfientliga partiets opinionssiffror varit den självklara fokuspunkten för alla politiska kommentatorer och förståsigpåare. Varenda gång partiet lyckas sega sig över fyra procent (det har hänt ett otal gånger) lyckas massmedia presentera det som en stor nyhet! Man skulle ju nästan kunna tro att våra nyhetsredaktioner tycker att det är intressantare att rapportera om ett litet parti med få sympatisörer, men hög skandalfaktor, än vad 96-97 procent av övriga väljare tycker.

Det som förvånar mig i ljuset av den specialbehandling som SD åtnjutit de senaste 3 åren är inte att de i vissa undersökningar lyckas masa sig över småpartispärren, utan snarare att de inte går bättre. Massmedia gör ju ett idogt jobb med att peka ut var intresset ska fokuseras och vilket parti det är som är den nya rookien, underdogen, jokern i leken. Med det inte sagt att massmedia därmed gör ett särdeles imponerande jobb med att granska Sverigedemokraternas politik. Jag kan inte på rak arm minnas när någon senast försökte ge väljarna en ordentlig genomlysning av vad detta främlingsfientliga partis genombrott skulle få för effekter på svensk politik. Tror någon att de som uppger sig vilja rösta på extremhögern idag har en susning om vad detta parti skulle betyda för fördelningspolitiken, den offentliga sektorn, miljöpolitiken, arbetslösheten eller bostadsbristen?

Jag skulle påstå att två trender går igen i massmedias politiska rapportering. Dels tendensen att favorisera det borgerliga blocket (2006 surfade "alliansen" fram på en smaskig mediahype). Dels tendensen att snuttifiera den politiska analysen och fokusera på ett eller ett par partier som lyfts fram som mest intressanta. Den första trenden utestänger vänsterblocket från kommunikationen med väljarna, som tyvärr i allt högre grad sker via massmedia. Den senare signalerar för väljarna vilket parti som är i ropet. Och eftersom en annan rätt väldokumenterad tendens hos oss människor är viljan att vara med i det senaste, den rörelse som har vind i seglen just nu, blir det en självuppfyllande profetia när massmedia upphöjer ett parti på piedestal.

Möjligen kommer valåret 2010 innebära en uppryckning för vår politiska journalistik. Möjligen kommer även andra infallsvinklar, förutom SD:s vara eller icke vara att återupptäckas. Men jag är långt ifrån säker på det. Det är dags att vänstern i Sverige lär av den amerikanska vänstern och börjar ägna en del av sin energi åt seriös mediakritik. Massmedia är helt enkelt för viktigt för vår demokrati för att tillåtas spåra ur.