Maria Wetterstrands karisma och medias makt
Ingen kan väl ha missat att hon blivit mediadarling, miljöpartiets språkrör. Popularitetssiffrorna stiger i raketfart. Delvis är det såklart hennes eget arbete som ger utdelning. Hon har varit språkrör ett bra tag nu och verkar göra ett hyfsat bra jobb. Hon framstår som helylle och rak, och verkar sakna utstickande kanter som man kan irritera sig på. Rent politiskt har den Wetterstrandska-Erikssonska epoken däremot inneburit ett idogt borthackande av utstickande kanter hos det egna partiet, som strömlinjeformats och baxats in i den politiska mittensörjan med milt våld, vilket fått gröna veteraner som Birger Schlaug att
förtvivlat slita sitt hår.
De forna pacifisterna står nu bakom det svensk-amerikanska krigsäventyret i Afghanistan, vilket säkert är "förtroendeskapande", åtminstone hos den minoritet svenskar som tycker att Sverige ska springa USAs krigsärenden. De forna tillväxtkritikerna tycker nu att mer tillväxt ska lösa klimatkrisen, vilket säkerligen också är förtroendeskapande, speciellt hos de privata företag som byggt de produkter som drivit på den globala uppvärmningen. De forna EU-kritikerna är inte så kritiska längre, vilket säkert bygger broar till de som aldrig tyckte att det var problematiskt att montera ner Sveriges självbestämmande och skicka resterna till Bryssel.
Möjligen är det denna utslätning av miljöpartiets politiska profil som ger både partiet och språkröret fina opinionssiffror, men jag tror att det är en mindre viktig faktor. I en tid när miljöfrågorna hamnar högt på dagordningen får man god medvind bara av att heta miljöpartiet. Och när övriga partiledare framstår som ett rätt blekt gäng kan Maria Wetterstrand vinna hjärtan bara genom att vara en rak helylletjej som sticker ut från mängden.
Man ska heller inte underskatta den massmediala ekoeffekten. Våra nyhetsmedia är ju inte särskilt originella. Skriver en tidning upp Wetterstrand så är inte den andra sen att följa efter. TV hakar på. Rundgången i ekodalen blir total, och ingen kan undgå att se vem som är up&coming just nu.
Massmedia beter sig som en kull gäss som marscherar på led efter gåsmor. Och ibland som vargar som jagar i flock. Man är präglad på själva flockmentaliteten så till den milda grad att det är närmast omöjligt att bryta led. Det får förödande konsekvenser för den politiska diskussionen. I en tid när medborgare får den absolut största delen av sin politiska information från massmedia blir nyhetsredaktionerna både kungamakare och storvisiren bakom tronen. Man styr det politiska samtalet och pekar ut för medborgarna var det intressanta händer, om det så är när man lyfter upp det lilla främlingsfientliga partiet på piedestal eller när man haussar Maria Wetterstrand. Och när man pekar skapar man mer buzz i en självförstärkande spiral. Avvikande perspektiv, som säger något annat än vad massmedia för tillfället vill höra, har väldigt svårt att bryta igenom.
Nog unnar jag Wetterstrand och miljöpartiet ett lyft i opinionen. Hellre dem än en del andra. Men de kommer nog att märka, som andra gjort, att massmedias kärlek är ett övergående fenomen. Bara flockmentaliteten är konstant.
Bloggadress: http://sv.varesil.com