Världens ledare till planeten: Stick och brinn!
I Köpenhamn bröt i praktiken förhandlingarna ihop igår, även om de deltagande politikerna av förståeliga skäl inte vill erkänna det. De rika länderna var inte beredda att ge tillräckligt mycket och de fattiga länderna inte redo att köpa att de, som har så lite, måste avstå mer. USA spelade som väntat en huvudroll i att torpedera förhandlingarna. Med ett extremt klent bud på fyra procents utsläppsminskningar gjorde man klart just att "den amerikanska livsstilen inte är förhandlingsbar" och försökte istället flytta över svarte petter till Kina, vars per capitautsläpp av CO2 är mycket lägre. Men i ärlighetens namn var knappast USA det enda land som inte förhandlade i god tro.
Uppenbarligen är inte världens ledare tillräckligt angelägna helt enkelt. Antingen har inte vetskapen om vad vi riskerar att göra med vår planet sjunkit in tillräckligt djupt. Eller så skiter man helt enkelt i konsekvenserna. De rika länderna räknar med att kunna parerar de negativa klimateffekterna på hemmaplan, och de fattiga länderna, som drabbas hårdast av klimatförändringarna, well, de är ju fattiga och har inget att säga till om. De kan dö i tysthet när torka, översvämningar, vattenbrist och andra följder av ett allt varmare klimat drabbar.
Så har det visserligen alltid varit. Men de rika länderna spelar här ett farligt spel. Ingen kan förutsäga vad effekterna blir av en mänskligt orsakad global uppvärmning. Det finns många växelverkande system i naturen som vi inte förstår tillräckligt. Smältande glaciärer, tinande tundror och varmare havstemperaturer bidrar till att accelerera uppvärmningen ytterligare genom feedbackeffekter. Risken är att vi passerar en tröskel där saker helt glider oss ur händerna och klimatförändringarna blir självförstärkande.
Man kan se den globala uppvärmningen som mänsklighetens stora elddop: Är vi som art förmögna att lyfta oss i håret och göra det vi måste för att säkra vår överlevnad? Eller är trögheten i våra politiska system och oviljan att förändra våra beteendemönster så stor att vi hellre sticker huvudet i sanden och hoppas hoppas hoppas att saker nog inte går så illa? Fiaskot i Köpenhamn gör mig inte optimistisk om svaret på den frågan.
En sak måste vi förstå: det är inte omöjligt att göra bättre än så här. Tekniken finns. Pengarna finns. Det som saknas är politisk vilja.
Bloggadress: http://gibsonlover.blogspot.com