Ingen har väl missat Expressens ofattbart pinsamma klavertramp häromdagen då de ryckte tag i en kvinna som möjligen i dålig belysning och efter fyra-fem bärs kunde vara lite lik LO-ordförande Lundby-Wedin och ställde henne till svars för det senaste något uppblåsta avsnittet av "Vanja-affären", som jag inte riktigt orkat engagera mig i men som visst handlar om att hennes man fick följa med på nån resa som borde skattedeklarerats i Sverige, eller nåt i den stilen.

Det man undrar här är ju om Expressen skickar iväg knattereportrar eller timvikarier från Expressen fredag för att bedriva drevjournalistik. Den reporter som inte känner igen LO-ordföranden och efter genomförd intervju med vilt främmande kvinna går därifrån med intrycket att hon gjort ett rafflande knäck som ska bli sista spiken i Lundby-Wedins kista, är inte värd sin lön, och borde sluta med journalistik ASAP. Den nyhetsredaktör som skickar iväg nämnde knattereporter eller vikarie på vad man får anta är ett för tidningen högprioriterat jobb, att jaga sossehögvilt, gör heller inte skäl för sin lön.

Möjligen kan det här bli en tankeställare för den tidning som alltid är beredd att sjunka lägst och bedriva den billigaste formen av kampanjjournalistik. Men jag tvivlar på det. De ränderna går nog aldrig ur. För Lundby-Wedin innebär det såklart en chans till upprättelse och att kunna slå tillbaks från en moraliskt högre position. Vem känner inte sympati för en kvinna som blir utsatt för såna fulheter?

Min åsikt, som jag vädrat tidigare, förblir att LO-ordföranden borde ta den folkliga vreden på allvar och avgå. Inte p.g.a. kampanjjournalistik, utan för att hon gjort ett dåligt jobb med att försvara landets låginkomsttagare och arbetslösa, såväl under Göran Perssons regering som under Reinfeldt. Det är DET som gör att Expressens drev slår rot i frodig mylla.